I den här systematiska litteraturstudien fokuseras lärandet och undervisningen inom tidig algebra. Syftet med studien är att synliggöra centrala delar och kritiska aspekter i undervisningen om tidig algebra för elever i lågstadiet. För att få fram ett resultat  analyseras vetenskapliga artiklar. Studiens resultat grundas i tolv vetenskapliga artiklar som svarar på syftet och frågeställningarna. I studiens resultat presenteras olika sätt av lärande och undervisning inom algebra som analyseras utifrån variationsteorins centrala begrepp. De centrala begreppen är lärandeobjekt, kontrast, separation, generalisation, fusion och variationsmönster. Genom denna kategorisering får studien en klarare bild över vilka delar inom tidig algebra som är centrala samt vad som blir kritiska aspekter i undervisningen. Elever hamnar ofta i svårigheter med algebra då flera kritiska moment finns inom arbetsområdet. Läraren har därför en betydelsefull roll när ett lärande sker inom algebra för eleverna. En viktig förutsättning för lärande är variation. Variationen möjliggör för eleverna att lära sig nya saker. I resultatet diskuteras likhetstecknets betydelse, aritmetikens grundkunskaper samt ekvationers roll inom algebra.

Kunskapsområdet matematik blir alltmer fokuserat även i förskolan, med mål av vilket kunnande barnen förväntas utveckla. Därav finns det behov av att förstå vad barn faktiskt erbjuds lära och vad de utvecklar för förmågor innan de börjar skolan. Studiens övergripande syfte är att beskriva på vilket sätt förskollärare utvecklar och iscensätter aktiviteter om tal och räknande, och vilket kunnande som blir möjligt för barnen att utveckla. Studien har fokuserat på förskollärarnas lärande samt iscensättande av aktiviteter med matematiskt innehåll (aritmetik, taluppfattning och räknefärdigheter). Den första delstudien beskriver processen kring förskollärares kollektiva lärande. Genom att reflektera och diskutera egna dokumentationer utvecklas de i sin profession avseende lärandet av tal och räknande i aktiviteter med barn. Den andra delstudien beskriver hur förskollärare planerar och iscensätter en aktivitet med fokus tal och räknande, och hur detta påverkade barnens möjligheter till lärande. Studien utgår från ett variationsteoriskt perspektiv (Marton, 2015) samt Chi’s (2009) taxonomi, avseende i vilken form aktiviteterna iscensätts (aktiv - konstruktiv - interaktiv). Studiens resultat visar att förskollärarnas lärande om ämnesinnehåll är en komplex process, där förskollärarnas delade erfarenheter gör det möjligt för dem att över tid urskilja nya aspekter av tal och räknande och därmed också hantera innehållet i aktiviteter på ett förändrat sätt. Studiens resultat visar även skillnader mellan hur lärarna valde att iscensätta aktiviteterna och att detta resulterade i olika möjligheter för barnen att lära.

Den här kunskapsöversikten syftar till att ta reda på vad som i dagsläget är känt om  matematikängslan med fokus på några av de faktorer som riskerar att leda fram till den och hur  prestation och resultat i ämnet kan påverkas av den. Även om det finns anledning att tro att  matematikängslan hemsökt många generationer är den ett relativt nytt forskningsämne där  många aspekter fortfarande är helt outforskade (Sorvo m.fl., 2019).  För att besvara arbetets frågeställningar; Vilka olika dimensioner av matematikängslan belyses i  forskningen?, Vilka faktorer som orsakar matematikängslan synliggörs i forskningen? och Hur påverkas  elevernas prestationer och resultat i ämnet matematik av matematikängslan enligt forskningen? har en  systematisk datorbaserad sökning utförts via databaserna ERIC, ERC och SwePub. Ett slutligt  urval resulterade i 12 artiklar som bedömdes intressanta utifrån arbetets frågeställningar.  Resultatet i denna kunskapsöversikt visar att det finns många olika faktorer som kan orsaka  matematikängslan. I redogörelsen för några av de i dagsläget kända riskfaktorerna bakom  matematikängslan har dessa delats in i kategorierna individuella, sociala och akademiska  faktorer. Faktorer som i vårt arbete visade vara starkt kopplat till matematikängslan är; self  concept, föräldrapåverkan samt inställning till matematik som antingen instrumentellt eller  intrinsikalt värdefull syssla. Resultatet visade också att matematikängslan bidrar på ett betydande  sätt för att förklara prestationer i aritmetisk problemlösning.  Slutligen noterades ett stort forskningsbehov avseende matematikängslan hos barn i tidiga  skolåldern både när gäller orsakande faktorer och påverkan på prestation och resultat i  matematik.

I denna kunskapsöversikt sammanställs och presenteras resultatet från 15 empiriska studier däremot används även två litteraturstudier samt en artikel som är expertgranskad från en vetenskaplig tidskrift. Artiklarna är skrivna under perioden 1972–2023 däremot är majoriteten av studierna gjorda efter år 2000. Alla artiklar är skrivna på engelska däremot genomförda i olika delar av världen. I databaserna ERIC och ERC har en systematisk sökning genomförts för att identifiera de valda artiklarna.  Resultatet presenterar och diskuterar ursprunget för matematikångest samt vilka konsekvenser det har för elevers lärande och utveckling i grundskolan. Det lyfts även fram hur utvecklingen av matematikångest kan motverkas samt förebyggas. Utöver detta framgår det även vilka bidragande faktorer som finns samt hur matematikångest påverkar en elevs matematiska presentationer. Genom systematiska sökningar har relevanta artiklar sammanställts i resultatet för att skapa en grundlig och tillförlitlig diskussion. Utifrån resultatet kan man fastställa att matematikångest är ett komplext problem där flera bidragande faktorer skapar matematikångest. Exempel på dessa bidragande faktorer kan vara lärare, föräldrar samt inställningen gentemot matematik. Det är inte bara problematiken som synliggörs utan även potentiella lösningar och strategier för att motverka och förebygga matematikångest. Entusiasm och stöd från både föräldrar och lärare anses vara en del av lösningen för att motverka och förebygga matematikångest i grundskolan. Forskningen lägger även en del av ansvaret på universiteten att förändra lärarutbildningarna för att öka medvetenheten.

Recept förekommer ofta i undervisningen inom ämnet hem- och konsumentkunskap. Men det är inte helt utan problem som eleverna möter receptet. Det finns mycket som eleverna måste kunna för att de ska kunna använda recepten och omvandla det till en maträtt.   Syftet med undersökningen var att titta på några svårigheter som eleverna upplever när de tolkar ett recept. Vilka delar av receptlitteracitet som finns i elevernas beskrivning av sin användning av recept och om de tar med sig erfarenheter från andra skolämnen för att tolka ett recept. De teorier som ligger till grund för att undersöka detta är dels receptlitteracitet som föreslås sammanfatta den kunskap som behövs för att kunna tolka ett recept. Transfer är en teori som försöker visa att eleverna tar med sig erfarenheter från ett ämne för att använda kunskaperna i ett annat sammanhang. Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer. Det är totalt 39 elever som har intervjuats i grupper om 4 till 5 elever.   Resultat visar att eleverna beskriver svårigheter med att tolka ett recept och de kan knytas till receptlitteracitetens fem aspekter. Eleverna konstaterar att matematiken är viktig för att man ska kunna använda ett recept. Svenska är viktigt för att kunna läsa men det krävs att man lär sig de speciella begreppen inom HKK för att de ska lyckas använda recepten.

Syftet med studien var att undersöka om och hur lärande i matematik kan främjas av ett estetiskt inspirerat arbetssätt samtom det finns skillnader i resultat mellan motoriskt starka respektive motoriskt svaga barn. Avsikten var även att undersöka vilka aktiviteter ochlekar som lämpar sig för att träna barns förmåga inom matematikområdet som interventionen byggde på. I studien jämförsmatematikutveckling hos två grupper av sexåringar, en grupp (EL) som undervisats genom estetiska lärprocesser, och en grupp (N L) somarbetat med numeriska lekar i den ordinarie förskoleverksamheten. Vi ville i samband med detta även undersöka och tydliggöra begreppetEstetiska lärprocesser. Detta för att vara tydliga med vad vi gjorde, hur vi gick tillväga och kunna motivera varför vi valde att göra på ett visstsätt.Vi har genomfört en kvasi-experimentell studie där vi utgått från en så kallad mixad metod (mixed methods) och tillämpat en inbäddad design(Cresswell & Plano Clark, 2011; Bryman, 2013). Studien inleddes med ett motoriktest, kallat MUGI, vilket är utarbetat för 6-7-åringar av Ericsson(2003) och använt i en longitudinell interventionsstudie där man jämförde barns motoriska förmåga med deras skolprestationer i matematik ochsvenska. Därefter fick samtliga 53 barn utföra ett matematiktest som utarbetats vid Institutionen för Beteendevetenskap och Lärande (IBL) vidLinköpings universitet. Testet prövade barnens förmågor och kunskaper om taluppfattning, taluppskattningsförmåga och aritmetik och barnentestades på grundläggande numeriska kunskaper, verbal aritmetik och tallinjetest före och efter interventionen. Testet analyserades sedan medhjälp av SPSS vilket är ett program för statistisk datahantering. Efter motorik- och matematiktesten samt en pilotstudie, genomfördes enintervention där hälften av eleverna (EL) deltog i olika aktiviteter, lekar och övningar, vilka byggde på de matematiska områden sommatematiktestet prövade. Interventionspassen genomfördes 1 timme/grupp vid sex tillfällen under en åttaveckorsperiod. Övriga barn (NL)deltog i förskoleklassens ordinarie undervisning. Slutligen upprepades matematiktestet med samtliga barn.Vi kan, efter att ha sammanställt resultaten från denna studie, konstatera att det finns flera motiv till att undervisa matematik med estetiskalärprocesser i de yngre åren. De motiv som studien framförallt ger belägg för är att: barnen lär sig matematik med estetiska uttrycksformer som medel motoriken stimuleras vilket främjar utvecklingen av barnens matematiska förmåga olika matematiska områden påverkas inte automatiskt på samma sätt av interventionen, utan måste utvärderas var för sigUpplägget samt våra erfarenheter och lärdomar av studien ledde slutligen fram till utvecklandet av begreppet Math in Action (MiA) vilket ipraktiken innebär ett lärande där estetiska arbetsformer och uttryckssätt används som medel för att öva olika matematiska förmågor.

Tidigare studier visar att det finns skillnader mellan flickor och pojkar avseende hur de upplever ämnet matematik, vilket återspeglas i utbildnings- och yrkesval. Tidigare studier visar även att det finns skillnader mellan flickor och pojkar avseende hur de lär och tänker när de löser matematiska problem och attlärare inte alltidtar hänsyn till dessa skillnader. Denna studie syftar till att undersöka hur flickor och pojkar löser aritmetiska uppgifter genom kognitiva, kroppsliga och externa strategier samt likheter och skillnader mellan flickor och pojkar. Totalt har 23 barn (11 flickor och 12 pojkar) i grundskolans årskurs ett löst nio aritmetiska och fyra andra matematiska uppgifter. Barnen instruerades att tänka högt och blev videofilmade. Resultaten visar att pojkarna oftare använder kognitiva strategier (75% av uppgifterna) än flickorna gör (66%). Särskilt ofta använder pojkarna de kognitiva strategier som kallas härledning och talfakta (62%) medan flickorna använder dessa strategier mindre ofta (40%). Flickorna använder oftare kognitiva och kroppsliga strategier där de räknar upp eller ned (49%) än pojkarna gör (20%). Flickorna använder även oftare kroppsliga strategier (30%) än pojkarna gör (13%). Dessa skillnader pekar på att lärare bör kartlägga vilka strategier eleverna använder för att därigenom kunna anpassa sin undervisning. / Previous research show there are differences between girls and boys as it comes to how they experience school mathematics, which has consequences for educational and professional career choices. Previous studies also show there are differences between girls and boys concerning how they learn and think when solving mathemtical problems and that teachers do not always take these differences into consideration. This study aims at describing and anaysing how girls and boys solve arithemtic tasks by using cognitive, bodily and external strategies and similarities and differences betweeen girls and boys. In total, 23 children (11 girls and 12 boys) first graders in elementary school solved nine arithmetic and four other mathematical tasks. The children were instructed to think aloud and they were video recorded. The results show that boys more often used cognitive strategies (in 75% of tasks) than girls did (66%). In particular, the boys tended to use the cognitive strategies that are called decomposition and direct retrieval of artithmetic facts (62%) while the girls used these strategies less often (40%). The girls more often used cognitive and bodily strategies involving counting up or down (49%) than the boys did (20%). The girls more often used bodily strategies (30%) than the boys did (13%). These differences indicate that teachers should be provided tools for mapping strategies that pupils use in order to be able to adapt their teaching to individual differences.

Syftet med studien är att belysa lärares och rektorers tankar kring diagnostisering av elever i de tidiga skolåren vid användande av Skolverkets diagnosmaterial Diamant, som riktar in sig på den förberedande aritmetiken. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerad intevju som metod. Deltagarna i undersökningen är fyra lärare samt två rektorer med erfarenhet och utbildningen inom området. Resultatet visar att informanterna anser att de får betydelsefull information om var barnen befinner sig i den grundläggande taluppfattningen via diagnosen och därmed kan barn med behov av hjälp och stöd uppmärksammas. Informanterna har en formativ syn på diagnostisering. De fokuserar på hur resultatet följs upp, hur de finner pedagogiska och organisatoriska lösningar. Rutiner för detta är olika på de enheter där informanterna är verksamma. Stor vikt vid individuell uppföljning är ett gemensamt förhållningssätt hos samtliga informanter och det är i denna uppföljning som den specialpedagogiska kompetensen efterfrågas enligt resultatet av undersökningen. / The purpose of the study is to highlight teachers and senior staff members thoughts of diagnosing pupils in the early school years using Skolverkets diagnosis material Diamant, which focuses on early arithmetics. The study use qualitative research methods with semistructured interviews. The participants are up by four teachers and two headmasters who have both experience and training in the subject area. The results show that the participants belive they, through the diagnosing process, are able to reach an understanding of a childs comprehension of number sence.It is due to this diagnosis process that the need of support can be discovered. The results further suggest that the participants have a formative view on diagnosis.Their focus is on how the results are acted upon and how they reach their pedagogical and organisational solutions. The routines for reaching their solutions differ between organisations. However, focus on the individual monitoring is an approach that the participants all have in common and it is due to individual monitoring that the specielpedagogical needs are essenstial.

Deafness has been associated with poor abilities to deal with digits in the context of arithmetic and memory, and language modality-specific differences in the phonological similarity of digits have been shown to influence short-term memory (STM). Therefore, the overall aim of the present thesis was to find out whether language modality-specific differences in phonological processing between sign and speech can explain why deaf signers perform at lower levels than hearing peers when dealing with digits. To explore this aim, the role of phonological processing in digit-based arithmetic and memory tasks was investigated, using both behavioural and neuroimaging methods, in adult deaf signers and hearing non-signers, carefully matched on age, sex, education and non-verbal intelligence. To make task demands as equal as possible for both groups, and to control for material effects, arithmetic, phonological processing, STM and working memory (WM) were all assessed using the same presentation and response mode for both groups. The results suggested that in digit-based STM, phonological similarity of manual numerals causes deaf signers to perform more poorly than hearing non-signers. However, for  digit-based WM there was no difference between the groups, possibly due to differences in allocation of resources during WM. This indicates that similar WM for the two groups can be generalized from lexical items to digits. Further, we found that in the present work deaf signers performed better than expected and on a par with hearing peers on all arithmetic tasks, except for multiplication, possibly because the groups studied here were very carefully matched. However, the neural networks recruited for arithmetic and phonology differed between groups. During multiplication tasks, deaf signers showed an increased  reliance on cortex of the right parietal lobe complemented by the left inferior frontal gyrus. In contrast, hearing non-signers relied on cortex of the left frontal and parietal lobes during multiplication. This suggests that while hearing non-signers recruit phonology-dependent arithmetic fact retrieval processes for multiplication, deaf signers recruit non-verbal magnitude manipulation processes. For phonology, the hearing non-signers engaged left lateralized frontal and parietal areas within the classical perisylvian language network. In deaf signers, however, phonological processing was limited to cortex of the left occipital lobe, suggesting that sign-based phonological processing does not necessarily activate the classical language network. In conclusion, the findings of the present thesis suggest that language modality-specific differences between sign and speech in different ways can explain why deaf signers perform at lower levels than hearing non-signers on tasks that include dealing with digits. / Dövhet har kopplats till bristande förmåga att hantera siffror inom områdena aritmetik och minne. Särskilt har språkmodalitetsspecifika skillnader i fonologisk likhet för siffror visat sig påverka korttidsminnet. Det övergripande syftet med den här avhandlingen var därför att undersöka om språkmodalitetsspecifika skillnader i fonologisk bearbetning mellan teckenoch talspråk kan förklara varför döva presterar sämre än hörande på sifferuppgifter. För att utforska det området undersöktes fonologisk bearbetning i sifferbaserade minnesuppgifter och aritmetik med hjälp av både beteendevetenskapliga metoder och hjärnavbildning hos grupper av teckenspråkiga döva och talspråkiga hörande som matchats noggrant på ålder, kön, utbildning och icke-verbal intelligens. För att testförhållandena skulle bli så likartade som möjligt för de båda grupperna, och för att förebygga materialeffekter, användes samma presentations- och svarssätt för båda grupperna. Resultaten visade att vid sifferbaserat korttidsminne påverkas de dövas prestation av de tecknade siffrornas fonologiska likhet. Däremot fanns det ingen skillnad mellan grupperna gällande sifferbaserat arbetsminne, vilket kan bero på att de båda grupperna fördelar sina kognitiva resurser på olika sätt. Dessutom fann vi att den grupp teckenspråkiga döva som deltog i studien presterade bättre på aritmetik än vad tidigare forskning visat och de skiljde sig bara från hörande på multiplikationsuppgifter, vilket kan bero på att grupperna var så noggrant matchade. Däremot fanns det skillnader mellan grupperna i vilka neurobiologiska nätverk som aktiverades vid aritmetik och fonologi. Vid multiplikationsuppgifter aktiverades cortex i höger parietallob och vänster frontallob för de teckenspråkiga döva, medan cortex i vänster frontal- och parietallob aktiverades för de talspråkiga hörande. Detta indikerar att de talspråkiga hörande förlitar sig på fonologiberoende minnesstrategier medan de teckenspråkiga döva förlitar sig på ickeverbal magnitudmanipulering och artikulatoriska processer. Under den fonologiska uppgiften aktiverade de talspråkiga hörande vänsterlateraliserade frontala och parietala områden inom det klassiska språknätverket. För de teckenspråkiga döva var fonologibearbetningen begränsad till cortex i vänster occipitallob, vilket tyder på att teckenspråksbaserad fonologi inte behöver aktivera det klassiska språknätverket. Sammanfattningsvis visar fynden i den här avhandlingen att språkmodalitetsspecifika skillnader mellan tecken- och talspråk på olika sätt kan förklara varför döva presterar sämre än hörande på vissa sifferbaserade uppgifter.

I den här läromedelsanalysen fokuseras kritiska aspekter samt variation i matematikuppgifter inom tidig algebra. Syftet med studien är att identifiera kritiska aspekter av tidig algebra i årskurs tre samt hur dessa kritiska aspekter behandlas i två olika läromedel med hjälp av variationsteorin. De två läromedel i denna läromedelsanalys är två matematikböcker för årskurs 3. För att få svar på vilka de kritiska aspekterna är inom tidig algebra analyseras först vetenskapliga artiklar. Det kritiska inom tidig algebra är ett varierat arbete med likhetstecken, aritmetik integrerat med tidig algebra samt ekvationer. Därefter presenteras en analys av två läroböcker där kritiska aspekter samt variationsmönster i tidig algebrauppgifter redogörs i resultatavsnittet. I variationsteorin benämns en rad begrepp inom variationsmönster vilka är separation, kontrast, fusion och generalisation. För att läromedlet ska skapa ett lärande krävs det att alla variationsmönster synliggörs. I resultatet diskuteras det om Favorit Matematik och MatteDirekt Safari har en tillräcklig variation på tidig algebrauppgifter inom likhetstecknet, aritmetik integrerat med tidig algebra samt ekvationer.