Problemområdet i föreliggande studie utgår från att tidigare forskning belyser förskolepersonalens osäkerhet i deras arbete med barn i behov av särskilt stöd samt att det finns en avsaknad i tidigare forskning om vilka tolkningsrepertoarer som framträder i förskolepersonalens tal inom området barn i behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan talar om arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Utifrån syftet konkretiseras följande forskningsfråga: vilka tolkningsrepertoarer framträder under fokusgruppssamtal i pedagogers resonemang om sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd och hur resonerar pedagogerna om dessa barn som deltagare i barngruppen? Syfte och forskningsfråga besvarades genom tre stycken fokusgruppssamtal med sammanlagt tio pedagoger från tre olika förskolor i södra Sverige. Studien tar avstamp i det socialkonstruktionistiska perspektivet. Vi har använt oss av diskurspsykologi som analysmetod, med analysverktygen tolkningsrepertoar, kategorisering och retorik. Det framträder i resultatet genom pedagogernas tal tolkningsrepertoarer vilka härleds till att specialpedagogiska hjälpmedel är av betydelse för att arbetet med barn i behov av särskilt stöd ska underlättas. Vidare resonerar pedagogerna om tiden som en bristvara i förskolan vilket medför att pedagogerna känner sig otillräckliga i sitt arbete. Slutligen resonerar pedagogerna om att barns olikheter ses som en berikande tillgång till barngruppen men även för hela verksamheten. Resultatet i föreliggande studie bidrar till en ökad kunskap om hur pedagoger talar om arbetet med barn i behov av särskilt stöd vilket är av betydelse för verksamma pedagoger men även för studenter som läser pedagogik för att det ger möjlighet till nya reflektioner.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare under fokusgruppssamtal resonerar kring en inkluderande verksamhet för barn i en svensk förskolekontext. Utifrån syftet konkretiserade vi följande frågesä̈llningar: Vilka tolkningsrepertoarer kring inkludering för barn i behov av särskilt stöd framträder i förskollärarnas diskussioner? och Vilka kategoriseringar av barn eller vuxna synliggörs i fokusgruppssamtalen? Studien tar avstamp i problemområdet att det saknas tidigare forskning gällande just vilka tolkningsrepertoarer som konstrueras i förskollärarnas samtal inom ämnet inkludering, samt vilka kategoriseringar som görs av barn eller vuxna i förskollärares samtal. Den här studien utgår ifrån socialkonstruktionismen som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Vi använde oss av diskurspsykologi som analysmetod, med analysverktygen tolkningsrepertoar, retorik och kategorisering. Syftet och forskningsfrågorna besvarades genom användandet av tre stycken fokusgruppssamtal. Sammanlagt deltog tolv förskollärare, varav elva stycken kvinnliga och en manlig, förskollärarna är verksamma på två förskolor i södra Sverige uppdelade på sex avdelningar. Det framkommer i resultatet att förskollärarna har ansvaret att planera verksamheten. I och med det är det enligt förskollärarna av betydelse att de inom arbetslaget har en samsyn där de ser olikheter som en tillgång. Det finns enligt förskollärarna möjligheter till inkludering i verksamheten, däremot framkommer det till viss del i resultatet att det finns svårigheter i form av för lite personal. Det framkommer även att förskollärarna hittar nya strategier och att de därmed är nytänkande och öppna för nya möjligheter att inkludera alla barn. Eftersom att tidigare forskning bland annat lyfter fram inkluderingens betydelse för barnen i förskolan, är våra förhoppningar att vår studie ska kunna tillämpas för att synliggöra hur förskollärare samtalar om en inkluderande verksamhet och på så vis väcka diskussioner på andra förskolor.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om bemötande och delaktighet för barn i behov av särskilt stöd, samt hur normer kan påverka detta. Datainsamlingen är gjord genom semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Resultatet av studien kategoriseras genom likheter i respondenternas svar som svarar på frågeställningarna utifrån syftet. Den första frågeställningen berör förskollärares uppfattningar om bemötande av barn i behov av särskilt stöd. Den andra berör hur förskollärare arbetar med delaktighet för barn i behov av särskilt stöd. Resultatet påvisar att det inte finns ett sätt att bemöta alla barn i behov av särskilt stöd utan det är unikt för varje barn. Lyhördhet till barnet är av stor vikt för att kunna bemöta det enskilda barnet. Även verksamhetens fysiska miljö och oskrivna regler har påverkan för hur barnet reagerar och agerar i olika sammanhang. När det gäller delaktighet för barn i behov av särskilt stöd visar resultatet att det arbetet med delaktighet ofta sker i mindre barngrupper. Detta för att det underlättar för pedagoger att kunna se till varje enskilt barns behov.

Syftet med studien är att belysa förskollärares uppfattningar om hur förskolan anpassas för barn i behov av särskilt stöd och om detta stöd främjar inkludering i verksamheten. Studien baseras på följande frågeställningar: Hur uppmärksammas och utreds behov av stödinsatser hos barn i behov av särskilt stöd, enligt förskollärare? Vilka möjligheter kan det praktiska arbetet skapa för att inkludera barn i behov av särskilt stöd och ge dem det stöd de behöver, enligt förskollärare? Hur beskriver förskollärare att de följer upp stödinsatser som ges? Studien bygger på en kvalitativ forskningsansats och utgår ifrån systemteori och sociokulturellt perspektiv. Vi har genomfört sex kvalitativa intervjuer vid två olika förskolor i en kommun i norra Sverige. Resultatet i vår studie visar att förskollärarna har ett liknande arbetssätt i utredningen av stödinsatser för barn av särskilt stöd. Samtliga förskollärare beskriver vikten av att ha ett nära samarbete med specialpedagog, samt vårdnadshavarna. I resultatet framgår det att förskollärarna anser att arbetet med barn i behov av särskilt stöd ska gynna hela barngruppen. De stödinsatser som görs för barnet ska enligt förskollärarna delas in i delmål för att möjliggöra barnets utveckling och lärande. För att inkludera barn som är i behov av särskilt stöd, blir slutsatsen att förskollärare behöver utgå ifrån en gemensam barnsyn samt förhållningssätt.

Syftet med studien är att öka kunskap om hur förskollärarna på olika sätt utifrån erfarenheter resonerar om planering och anpassningar av undervisningen för att stödja barnen i aktiviteter som ställer krav på uppmärksamhet och stillasittande. Metoden som använts för att samla in material är kvalitativa forskningsintervjuer och därefter har materialet analyserats utifrån ett relationellt samt sociokulturellt perspektiv. Resultatet av studien visar att förskollärarna anser sig använda ett flexibelt, lyhört och inkännande pedagogiskt förhållningssätt för att stötta barns deltagande i olika aktiviteter inom förskolans utbildning. Enligt förskollärarna använder de sig av barnens intresse som utgångspunkt i planeringen av aktiviteter även olika konkreta anpassningar och strategier för att understödja barns uppmärksamhet. Anpassningar och strategier som förskollärarna förmedlade att de använde i sin undervisning var konkreta föremål, tydliggörande medierande resurser såsom timglas samt uppdrag som möjliggjorde ett aktivt deltagande. I resultatet framträder även vikten av att förskollärare reflekterar över vilka anpassningar och strategier som är bäst lämpade då dessa kan ha både positiv och negativ inverkan på barns självkänsla och identitetsskapande. Sammanfattningsvis belyser resultatet vikten av att förskollärare har ett medvetet pedagogiskt förhållningssätt, reflekterande sinne där anpassningar och strategier väljs med omsorg med barnets bästa i åtanke.

Studiens övergripande syfte var att bidra med kunskap om samverkan mellan förskola och barnhälsovård (BVC) gällande tidigare insatser. I dagsläget finns ingen lagstadgad samverkan i förskolan likt skolans elevhälsa och det saknas nationella riktlinjer för hur förskolan ska samverka med andra stödfunktioner såsom BVC. Därför görs idag olika tolkningar av vad detta samverkansuppdrag innebär. Studiens teoretiska utgångspunkter tar avstamp i Axelsson och Bihari Axelssons klassificering av fyra integrationsformer. Vidare har deras visualisering av begreppen autonomi och fusion varit en utgångspunkt för att identifiera olika sätt att organisera samverkan. Specialpedagogiska perspektiv och det salutogena perspektivet har använts för att förstå betydelsen av samverkan, vilka hinder som kan uppstå samt för att tolka och förstå det främjande och förebyggande arbetet. Studien tillämpar en hermeneutisk forskningsansats och empiriska data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer som omfattar åtta specialpedagoger som arbetar i förskolan. Resultatet pekar på att organiseringen av samverkanstillfällena kan identifieras som interprofessionella möten. Vidare visar det på att uppföljning är ett utvecklingsområde då det råder brist på återkoppling samt gemensam dokumentation. Detta kan härledas till de sekretessbestämmelser som professionerna omfattas av. Det framgår att samverkan bidrar till att ge barn rätt stöd i tid och att tvärprofessionellt kunskapsutbyte är betydelsefullt för att skapa en helhetsbild av barnets behov. Det framgår även att goda relationer är en förutsättning för att vårdnadshavarna ska ge sitt samtycke så att ärendet kan  lyftas vid samverkan. Det främjande arbetet kopplas till de insatser som erbjuds genom samverkan medan det förebyggande arbetet handlar om att sprida och bevara kunskap som erhålls vid samverkanstillfällena. Resultatet pekar också på att det tar tid att etablera en fungerande struktur, skapa samsyn och förståelse för varandras professioner.

Syftet med studien var att undersöka hur rektorer och förskollärare beskriver arbetet med barn i behov av särskilt stöd, likvärdighet och specialpedagogiska behov i relation till förskolans organisatoriska förutsättningar. Detta för att analysera vilka tänkbara konsekvenser det kunde få för barns rättigheter till en likvärdig förskola. Studien använde sig av en kvalitativ ansats där tre rektorer och sju förskollärare deltog genom kvalitativa intervjuer. Empirin från den kvalitativa undersökningen analyserades med stöd av ramfaktorteorin av Urban Dahlöf och Ulf P. Lundgren och Thomas Skirtic´s organisationsteori. Huvuddragen av studiens resultat visade att förskolans yttre ekonomiska ramar påverkade de positiva arbetsprocesser som rektorerna och förskollärarna såg stärka arbetet med barn i behov av särskilt stöd och likvärdighet. Budget och resursfördelningssystem hade stor inverkan på förskolornas faktiska förutsättningar som grundbemanning, förskollärartäthet, kompetensutveckling och barngruppernas storlek. Vidare visade resultatet att antalet barn i behov av särskilt stöd och barn med diagnoser hade ökat i de undersökta förskolorna, vilket skapade en större efterfrågan på specialpedagogisk kunskap. Studiens teoretiska analys tydliggjorde att förskolan i relation till arbetet med barn i behov av särskilt stöd hade inslag av både den adhocratiska organisationen och den professionella byråkratin. Adhocratiska inslag som relationell pedagogik, kompetensutveckling, samverkan och kollegiala samarbeten behandlades i intervjuerna. Samtidigt visade den ökade efterfrågan av specialpedagogik och specialpedagoger i förskolan på inslag av den professionella byråkratin i resultatet.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver att de kan ge barn som är i behov av särskilt stöd en likvärdig utbildning i förskolan. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsdesign och vi intervjuade åtta förskollärare. De teorier vi utgår ifrån är den sociokulturella teorin och relationellt perspektiv. Resultatet vi fick fram visade att förskollärarna som deltog i studien utgår ifrån olika metoder och verktyg för att kunna inkludera barn i behov av stöd i utbildningen. Resultatet visade även att miljön och förhållningsättet har stor betydelse för att ge barn i behov stöd förutsättningar till inkludering, lek och samspel. De slutsatser vi kom fram till var att miljöns utformning, förskollärares förhållningsätt samt att verktyg och metoder är tre betydelsefulla faktorer för att barn i behov av stöd ska få förutsättningar till en likvärdig utbildning.

The purpose of this study has been to investigate the concepts of children in need of special support, inclusion and how preschool teachers work with an inclusive approach in preschool with children in need of special support. The research questions that have formed the basis of this study have been 1) What does the preschool teacher's definition of the concept of children in need of special support consist of? 2)What does the preschool teachers' definition of the concept of inclusion around children in need of special support consist of?  3) How do the preschool teachers describe what an inclusive way of working looks like in preschool? 4) What previous experience do preschool teachers have of working based on an inclusive approach? The study was conducted with qualitative interviews of six preschool teachers where the collected data material was analyzed with a thematic analysis. The theory that the study leans towards is soft and hard inclusion as well as the compensatory and the critical perspective. The result showed that all preschool teachers had a consensus of definition of inclusion with children in need of special support. It was described as allowing all children to be part of a community. Furthermore, they had a similar view of the definition of children in need of special support. They believed that it was children with and without a diagnosis, children who need extra support to make everyday life work. Preschool teachers describe an inclusive way of working as an adapted approach, an adapted environment, and activities as well as certain individual-adapted methods. They described that inclusion work is based on children being involved and that the activities are based on democratic values ​​where everyone's equal values ​​are considered. All preschool teachers had a lot of experience of an inclusive approach, but they felt that there were some difficulties.

Denna studie behandlar likvärdighetsuppdraget i förskolan och hur olika aspekter och yttre faktorer påverkar hur likvärdighet i förskolan tillämpas för barn i behov av särskilt stöd. Studien genomfördes genom en kvalitativ metod bestående av intervjustudier, med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd och förskollärare som deltagare. De olika kategorierna av deltagargrupper gav studien två olika perspektiv på hur likvärdig utbildning tillämpas i förskolan. Detta gav studien ett omfattande resultat som hjälpte till att synliggöra följande aspekters påverkan. Aspekter som belyses är vikten av diagnos, personlig kompetens och yrkeskompetens samt vårdnadshavares och förskollärares samverkan sinsemellan. Vi redogör för ytterligare yttre faktorer som gör att likvärdighetsuppdraget definieras som svåruppnåeligt. De yttre faktorerna är ekonomi, resursfördelning och personalens organisering. För att utbildningen ska bli likvärdig för barn i behov av särskilt stöd behöver samtliga faktorer mötas i en samexistens. Detta innebär en komplexitet, då denna samexistens inte existerar i den svenska förskolans kontext idag. Den svenska förskolan benämns ligga i framkant internationellt när det kommer till arbetet med likvärdighet, trots detta belyser vi med denna studie att likvärdighetsuppdraget är komplext att uppnå. Resultatet präglas av de specialpedagogiska perspektiven relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv, vilka användes som teoretiska ramverk i studiens resultat för att synliggöra hur barn i behov av särskilt stöd bemöts på olika sätt i praktiken.