Studier som undersöker barns literacy sker ofta i kliniska miljöer, och till följd av detta tappas en av grundpelarna i literacy, nämligen samspel. Med detta som bakgrund har vi valt att i denna kvalitativa mikroetnografiska studie undersöka barns uttryck av literacy i samspel och kamratkulturer. Vi har valt att titta på literacy ur ett så kallat multiliteracy-perspektiv. Under fyra veckors tid samlades material in från två olika förskolor. Materialet bestod av 37 observationer och en gruppintervju med fyra barn. Vi har utgått från barndomssociologi i allmänhet och Corsaros tankar om kamratkulturer i synnerhet. Resultatet visar att literacy kommer till uttryck i barns samspel och kamratkulturer genom att literacy skapar en gemensam utgångspunkt för bland annat lek och kreativt skapande. Literacy fungerar som en brygga mellan olika kärngrupper och tjänstgör som ett hjälpmedel i tillträdesstrategier för att komma åt andra barns interaktiva rum. Vidare kan literacy utgöra grunden för tolkande reproduktion. I vissa sammanhang kan literacy även utgöra en gemensam angelägenhet i barngruppen.

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger möjliggör eller begränsar för barns inflytande under förskolans planerade aktiviteter och hur barnen tar initiativ till att få inflytande. Vi gjorde observationer av pågående, planerade aktiviteter på en förskola som vi sedan bearbetade genom att tematiskt analysera våra utdrag. Resultatet av vår studie visar att barnens inflytande över aktiviteterna bland annat berodde på pedagogernas maktposition, huruvida de släppte eller höll kvar vid sin makt. När pedagogerna släppte på sin makt såg vi att barnen fick mer inflytande jämfört med om de höll kvar vid sin maktposition, då begränsades barnens inflytande. Vi har även sett att en viktig förutsättning för att barnen ska få inflytande över aktiviteten var att de gjorde sina röster hörda. Dock var det ännu viktigare att de blev lyssnade till av pedagogerna, då vi kunde konstatera att det är i interaktionen mellan barn och pedagoger som barnens initiativ leder till inflytande över aktiviteten, eller ett begränsande. En slutsats är att pedagogernas förhållningssätt och maktposition har betydelse för barns inflytande under en planerad aktivitet.

Mycket forskning som finns av barns inflytande och delaktighet i förskolan är med utgångspunkt ipedagogers perspektiv och handlingar, samt pedagogers arbets- och förhållningsätt. Det finns mindre forskning om barns egen påverkan och inflytande på sin omgivning. Syftet med denna studie är att undersöka hur barn gör för att få inflytande i förskolan och hur barns aktörskap kan förstås utifrån detta. De frågeställningar som studien fokuserar på är, på vilka olika sätt försöker barn få inflytande i förskolans projekt och hur kan vi förstå barns uttryck för att få inflytande? Hur bemöts barns handlingar och strategier för att få inflytande av pedagogerna? Hur kan barns aktörskap förstås i relation till sina handlingar och hur bemöts deras handlingar av pedagogerna? Hur kan villkoren för barns inflytande och aktörskap förstås? Empirin samlades huvudsakligen in genom deltagande observationer med inspiration från etnografinsamt kompletterades med informella samtal med pedagoger och barn. Materialet bearbetades med en kombination av en tematisk och etnografisk analys. Genom denna bearbetning framträdde tre teman ur materialet, barns tolkningar och transformationer av uppgifter, barns strategier i relation till talutrymme och barns sekundära anpassningar. Resultatet visar att barn i stunden använder kreativa strategier, ofta med glimten i ögat när de försöker få inflytande i förskolans projektarbete. Barnen gör egna tolkningar av uppgifter och transformerar material som ett led att få inflytande. Barn försökerockså på olika sätta påverka och få inflytande genom att använda strategier i relation till sitt talutrymme. Exempelvis genom att använda humor och bus gör barn motstånd mot regler och villkor inom ramen för projektarbetet. Hur pedagoger bemöter barnens försök för att skapa inflytande är kopplat till pedagogers förmåga att inta barnens perspektiv och förstå barns uttryck för inflytande.Barns inflytande och aktörskap villkoras också utifrån pedagogiska målsättningar och vuxnas regler och normer. Resultatet och analysen visar att barns aktörskap är ett socialt, relationellt och situerat fenomen. Barns aktörskap kan därmed förstås förhandlas, skapas, möjliggöras och begränsas i interaktion med pedagoger och med andra barn

Inledning I fritidshemmet ska eleverna, enligt Skolverket, få möjlighet att vara med och påverka deras vistelse. Deras åsikter ska tas tillvara och deras intressen ska finnas i åtanke när verksamheten planeras. Det finns många tankar och åsikter om vad fysisk aktivitet är, och vi har studerat elevers egna tankar kring vad fysisk aktivitet är i fritidshemmet. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka elevers tankar och syn kring fysisk aktivitet samt andra aktiviteter relaterade till rörelse i fritidshemmet. Metod En kvalitativ studie med barnintervjuer som metod där vi har undersökt elevers tankar och syn på fysisk aktivitet i fritidshemmet. En tematisk analys har använts där elevernas svar har struktureras i teman för att därefter analyseras och presenteras som ett resultat. Resultat Resultatet i studien har uppdelats i tre olika kategorier: Elevers tankar, den fysiska aktiviteten, och förutsättningar och utveckling kring fysisk aktivitet. Rubriken elevers tankar lyfter funderingar kring den fria leken och möjlighet till påverkan av fritidsverksamheten. Den fysiska aktiviteten talar om samarbete och samspel mellan eleverna i lek och aktiviteter. Eleverna lyfter här vikten av intresse för deltagande i organiserade lekar och aktiviteter. Slutligen beskrivs förutsättningar i miljön som påverkar val och möjligheter till aktiviteter. Resultatet visar att det bör tas mer hänsyn till elevers tankar och åsikter och implementera detta i fritidshemmets verksamhet.

Syftet med studien är att lyfta fram barns röster kring bygg- och konstruktionsutrymmet, men även undersöka huruvida barns aktörskap möjliggörs genom utrymmets utformning. Barndomssociologi har använts i studien som stöd för att skriva fram och närma sig barns perspektiv. Eftersom barns perspektiv har intagits är metoden för den insamlade empirin barnsamtal samt deltagande observationer. För att behandla den insamlade empirin användes tematisk analys. Utifrån den tematiska analysen kodades de teman som var framträdande i barnsamtalen och deltagande observationerna. Det resultat som framkom är att barns aktörskap påverkas av det som utgör dessa tema, nämligen regler, materialtillgång och utformningen av rummen. Hur barns aktörskap främjas eller hämmas beror på barnens delaktighet i bygg- och konstruktionsutrymmet. Barnen uttrycker exempelvis att regler finns kring materialtillgången men att de inte vet varför. På grund av studiens begränsningar har förskolepersonalens resonemang kring varför reglerna finns inte tagits upp, vilket är något som resoneras kring i studien.

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger möjliggör eller begränsar för barns inflytande under förskolans planerade aktiviteter och hur barnen tar initiativ till att få inflytande. Vi gjorde observationer av pågående, planerade aktiviteter på en förskola som vi sedan bearbetade genom att tematiskt analysera våra utdrag. Resultatet av vår studie visar att barnens inflytande över aktiviteterna bland annat berodde på pedagogernas maktposition, huruvida de släppte eller höll kvar vid sin makt. När pedagogerna släppte på sin makt såg vi att barnen fick mer inflytande jämfört med om de höll kvar vid sin maktposition, då begränsades barnens inflytande. Vi har även sett att en viktig förutsättning för att barnen ska få inflytande över aktiviteten var att de gjorde sina röster hörda. Dock var det ännu viktigare att de blev lyssnade till av pedagogerna, då vi kunde konstatera att det är i interaktionen mellan barn och pedagoger som barnens initiativ leder till inflytande över aktiviteten, eller ett begränsande. En slutsats är att pedagogernas förhållningssätt och maktposition har betydelse för barns inflytande under en planerad aktivitet.

Vi möter dagligen barn i förskoleverksamheten som väntar på att aktiviteter ska starta, många gånger är personal upptagna med annat som styr verksamheten vid dessa tillfällen. Vi har därför funnit barns väntan intressant eftersom vi har upplevt att det i väntan på förekommer lek och möten mellan barn som är viktigt att synliggöra. Vårt syfte med studien var därför att undersöka vilka lekar som sker i väntan på ur ett förskollärar- och barnperspektiv. Studien genomsyras av ett barndomssociologiskt perspektiv vilket grundar sig i människors möten då det skapas relationer och kamratkulturer. Vi valde att utgå från en kvalitativ metod där vi samlade in material i form av intervjuer i kombination med observationer. I samband med intervjuer och observationer fördes anteckningar med stöd av filminspelning och ljudupptagning. Vi besökte en förskola under fyra förmiddagar och observerade två olika barngrupper i olika åldrar samt intervjuande två förskollärare från vardera avdelning. I vårt resultat synliggörs rollek, besjälad lek och projektiv lek, tre vanliga lekformer som förekommer i väntan på och hur förskolläraren förhåller sig till dessa tillfällen. Förskollärarna har generellt sätt svårt att tillgodose barns inflytande i väntan på då de inte är medvetna om vad barn leker och tiden inte räcker till. Barns lek i väntan på influeras av förskollärarens förhållningssätt.

Syftet med denna kvalitativa studie är att synliggöra hur man som förskollärare och/eller förälder kan förstå och hantera barns krigs- och vapenlekande. Genom samtal med åtta föräldrar och sex pedagoger om barndom, barn och krigs- och vapenlekar vill vi, ur ett barndomssociologiskt perspektiv jämföra och problematisera dessa vuxnas tankar och erfarenheter med forskarnas teorier om barn, barndom och lek. I analyskapitlet framkommer två generella ståndpunkter både bland föräldrar och pedagoger och vi kan se tydliga likheter mellan föräldradiskussion 1 och pedagogdiskussion 1 samt mellan föräldradiskussion 2 och pedagogdiskussion 2 där det ena paret av dessa ställer sig mer kritiska till krigs- och vapenlekar än de andra grupperna.Trots de olika ståndpunkterna har alla fyra grupperna många liknande tankar. Det framkommer dock skillnader i vilken värdering dessa tankar tillskrivs. Exempelvis är alla överens om att barnen bara leker men antingen för att de inte förstår allvaret i leken eller för att leken inte är speciellt farlig och kan liknas vid vilken annan rollek som helst.

Barn har enligt barnkonventionens 12:e artikel rätt att få sina röster hörda. Utifrån detta är syftet med denna uppsats att se hur denna rättighet efterföljs, genom att undersöka hur barns röster representeras i förvaltningsrättens domar om tvångsvård enligt 2 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).  Genom att analysera 26 LVU-domar från Linköpings förvaltningsrätt, avseende barn i åldern 4–12 år, undersöker uppsatsen hur barnets röst representeras och värderas i dessa domar. Med begreppet röst avser vi barnets åsikter, vilja och det som barnet har sagt. Den valda analysmetoden är tematisk innehållsanalys, då det empiriska materialet tolkas med utgångspunkt i det teoretiska perspektivet barndomssociologi. I domarna studeras såväl hur barnets röst representeras och framställs i text, som hur barnets röst beaktas och används som skäl för beslutet. Studien utgår från en socialkonstruktionistisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt, då rätten betraktas som en social konstruktion som har inverkan på samhällets normer. Vi använder barndomssociologi som analytisk teori, vilket betonar barnets roll som aktiv aktör i samhället. Begreppet barnperspektiv används också i studien, som handlar om attbeakta barnets bästa. Resultatet av studien visar att barnets röst finns representerad i 20 av 26 domar. Vi tar upp på vilka olika sätt vi identifierat att barns röster representeras. Genom vårt resultat ser vi att representationen av barns röster i LVU-domar är bristfällig och att det finns utvecklingsområden. I sex av de undersökta domarna framkommer inte barnets röst alls. I endast sju av de studerade domarna framkommer barnets berättelse som skäl för det fattade beslutet. Detta indikerar inte nödvändigtvis att barnet har blivit delaktigt i beslutsprocessen, men det belyser hur barnets röst värderas. Trots att förvaltningsrätten inte kan ta direkt hänsyn till vad barnet säger och göra som barnet säger, argumenterar vi för att barnets röst borde väga tyngre samt tas i beaktande och framhävas på ett tydligare sätt.  Barnets röst är central för att fatta beslut som är till barnets bästa. Ökad delaktighet för barn och förståelse av delaktighetens olika aspekter är viktigt inom socialt arbete. Genom att involvera barnet kan socialarbetare fatta beslut som gynnar barnet. Förhoppningen är att denna analys kan bidra till ökad medvetenhet och förbättring av barnets rättigheter och skydd inom socialt arbete och rättsväsendet.

Den nya barnfridsbrottslagen avser att i högre grad inkludera barn som bevittnar våld av och mot närstående i brottmålsprocesser. Studiens syfte är att belysa hur dessa barn framställs i tingsrätternas barnfridsbrottsdomar samt hur de genom föreställningar om behov och kompetens blir delaktiga i avgörandena som skyddsobjekt och aktörer. Detta görs genom att presentera en kvalitativ textanalys om lagens första åtta månader i praktik. Avgörandena analyseras tematiskt utifrån tingsrättens framställning av barnets känslor, fysiska plats, kommunikationsmöjligheter, sociala relationer och externa faktorer. Resultatet visar att olika föreställningar kring kompetens och behov leder till att barnen själva framkommer men stundtals begränsas genom ett skydds-och/eller aktörsperspektiv. Studien kan bland annat belysa hur barn trots uttryckliga ambitioner i barnfridsbrottslagen ibland tycks framställas i en objektiv form samt att utgångspunkter, uppfattningar och åsikter interagerar med delaktigheten som utformas. Med individen i fokus utifrån den rättighetsimplementering som kriminaliseringen av barns bevittnande av våld innebär argumenteras det i denna studie för att gränser mellan barn som objekt och subjekt riskerar att suddas ut eller omförhandlas. Detta eftersom framställningen av barn ses interagera med föreställningar om vad barn är, vilket i förlängningen påverkar tingsrätternas utformning av barnet som objekt med begränsat subjektivt deltagande i avgörandena.