Syftet med denna studie är att undersöka och utforska barns upplevelser och perspektiv i förskolemiljö, där de aktivt deltar. Mer specifikt avser studien att granska hur barnen upplever och uppfattar strukturerad undervisning och fri lek i förskolemiljö, samt hur de uppfattar pedagogens förhållningssätt och närvaro under dessa olika situationer. Studien strävar efter att förstå och analysera hur barnen samverkar, kommunicerar och förstår sina inlärningsupplevelser i dessa två olika situationer.Studien har utgått från ett barndomssociologiskt perspektiv samt tidigare forskning kring barns perspektiv, undervisningsmetoder och lek i förskolan. Det empiriska materialet har samlats in genom att använda en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer med tio fyraåriga barn i en förskola. Att intervjua barn och observera deras kroppsspråk vid intervjuer ansågs vara av största relevans för studiens syfte och mål eftersom det kan ges en fördjupad förståelse kring barns uppfattning av fri lek, undervisning och pedagogens deltagande och närvaro under dessa två olika situationer. Det empiriska materialet har analyserats utifrån olika centrala begrepp som barns aktörskap, barns perspektiv, barnperspektiv, kamratkulturer, being och becoming inom det barndomssociologiskt perspektivet. Studiens resultat visar att barnen har en mångfald av upplevelser och tankar kring fri lek, undervisning och om pedagogens deltagande och närvaro i dessa två situationer. Dessa resultat framhäver betydelsen av att förskolemiljön ska vara inkluderande och kanna anpassa barns olika tankar, behov och perspektiv.

I det här examensarbetet undersöker vi fritidslärares upplevelser gällande elever som befinner sig längst i skol- och fritidsverksamhet, samt hur fritidslärare arbetar för att skapa möjligheter till återhämtning, rekreation och vila. Elevers långa dagar i skolan är ett outforskat område inom fritidshemsforskning. Syftet är att utgöra ett kunskapsbidrag för att försöka förstå vilka faktorer som påverkar eleverna under de långa dagarna. Genom ett barndomssociologiskt samt interaktionistiskt perspektiv analyserar vi semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fritidslärare. Det framgår genom intervjuerna och vår analys att sociala sammanhang och individuella förutsättningar spelar en stor roll för elevers återhämtning, samt att kvaliteten på återhämtning, rekreation och vila till en stor del handlar om att låta elever få vara delaktiga i utformningen av miljön. Efter en lång skoldag beror elevernas trötthet mer på individuella faktorer än på antalet timmar de tillbringar i skolan. När de visar tecken på trötthet och behov av vila är dock elevernas agentskap och samspelen mellan fritidspedagoger, elevgrupper och enskilda elever avgörande.

Denna kvalitativa studie syftade till att bidra med kunskap om barns samspel i lek samt pedagogers syn på barns lek. De forskningsfrågor som låg till grund för detta arbete var: ”Hur ser barns samspel ut i leken?”, ”Hur arbetar pedagogerna med den dagliga organiseringen av barnens lek?” och "Vad är pedagogernas perspektiv på barns lek?". Studien ämnade svara på frågeställningarna med hjälp av tre utvalda sekvenser från videoobservationer av sex deltagande barns lek samt åtta intervjuer med yrkesverksamma pedagoger inom förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt var det barndomssociologiska perspektivet för besvarandet av delstudie A:s forskningsfråga gällande barns samspel, respektive det fenomenologiska perspektivet för besvarandet av delstudie B:s forskningsfråga gällande pedagogers syn på barns lek och organiseringen av leken i förskolan. Studiens resultat visade att lek som aktivitet kan se olika ut beroende på pedagogers egen uppfattning av begreppet. Det centrala var att leken präglas av fantasi, rutiners påverkan på barns lek, vikten av närvarande pedagoger togs upp som en väsentlig del av pedagogers förhållningssätt och så även hur man på förskolan arbetar med inkludering i lek. Resultatet visade även att barn använder olika strategier i leken och under pågående lek för att 1) försvara den, 2) få tillgång till den samt för att 3) upprätthålla eller höja sina egna positioner i förskolans kamratkultur.

Med denna kvalitativa forskningsstudie vill vi bidra med kunskap om mellanstadieelevers syn på sin egen och andras styrketräning, samt vad som uppstår elever emellan när styrketräning genomförs.Vi vill också bidra med kunskap om vilka genusaspekter som gör sig gällande vid styrketräning bland mellanstadieelever. Det här görs med frågeställningar om elevers erfarenhet om styrketräning, det sociala samspelet när barn styrketränar tillsammans, barns inställning till styrkträning på gym och med genusaspekter som grund. I bakgrunden till studien presenteras hur synen på styrketräning bland barn har förändrats över tid, samt vad styrkträning är. I den tidigare forskningen presenteras gymkultur, gymtyper och styrketräning med genusaspekter i fokus. För att bidra med kunskap om syftet för studien valde vi att se på resultatet utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv. Genom två observationer och en intervju i fokusgrupp samlades data in genom att använda en etnografisk ansats, vilket resulterade i tre underrubriker stämning, styrka och status. Materialet analyserades och visade att styrketräning är och kommer att spela en central roll i barns idrottande och fysiska aktiviteter. Det konstaterades att killar tar större plats i styrketräningssammanhang både bland barn och vuxna och sociala medier och förebilder påverkar hur barn ser på styrketräning

<p>Med utgångspunkt i barndomssociologiska tankar undersöker följande etnografiskt inspirerade studie intentionen med och receptionen av Stockholms Kulturhus barnkulturverksamhet Rum för Barn. Genom att tillämpa Stuart Halls kommunikationsmodell för<em> inkodande </em>och <em>avkodande</em> av budskap på materialet, som består av intervjusamtal, observationer, styrdokument, information till besökarna samt en kvalitativ enkätstudie, diskuteras de barndomsideologier om barnet som <em>blivande</em> alternativt <em>varande</em> människa som förekommer i verksamheten samt de vuxna besökarnas tolkning av dessa.</p><p>I analysen framkommer en dubbelhet gentemot barnen såsom å ena sidan blivande människa och å andra sidan varande människa från såväl verksamhet som besökare. Undersökningen påvisar att de båda ideologierna (om barnet som blivande och varande människa) är alltjämt närvarande i både verksamhetens intention samt i de vuxna besökarnas reception och omsatta barnsyn. Rum för Barns givna förutsättningar, dess egen förståelse av verksamheten, sammanhanget och det faktiskt kommunicerade intentionen kan förståelse av verksamheten är bred och bitvis brokig. Också de tolkningar informanterna gör av verksamheten varierar, från godtyckliga till oppositionella.</p><p>Uppsatsen påvisar att verksamheten kan användas som ett forum för förverkligande av barnets rättigheter men att detta inte alltid görs.</p>

The aim of this thesis is to describe, analyse and understand how children in preschool construct cultural diversity in their interaction. A wide definition of culture is being used, thereby stressing the cultural background of all children. The study is based on observations and conversations with children in three Swedish preschools. In observing and talking to the children the main interest has been on the extent to which experiences from the children’s individual backgrounds, called cultural impulses, are discernible in their play and interaction. In the analysis a theoretical framework of childhood sociology has been used in order to understand what meaning the children’s actions in their peer cultures have in the construction of cultural diversity. The activities going on in the peer culture have also been studied in relation to the pedagogical context. The findings show diversity within the peer group when it comes to gender and competencies but the actions within the peer cultures contain power game and inclusion as well as exclusion. These are results of hierarchies in the group, building on for example status and social position. These hierarchies are strong in the processes in which it is determined which of the cultural impulses from the children that will be a part of the play and which ones that will be rejected. In Swedish preschool one part of the pedagogical context is the seldom-questioned "fri lek". This is a period of varied length during which the children play by themselves with little or no interference from the pedagogues. The results from the observations indicate that this kind of play has very different meaning for the children. For some it is a possibility to make use of their own experiences in their peer culture and for some it means subordinating to those with higher rank in the hierarchy. / Felaktigt serienummer (#44) i avhandlingen.

No description available.

Uppsatsen undersöker dilemman och strategier när minderåriga barn och unga ska få komma till tals i svenska nyhetsmedier, och på vilket sätt myndighetsgränsen ingår som en parameter när mediers ansvarighet (media accountability) ska tolkas på detta område. Frågorna diskuteras ur ett barnrättighetsperspektiv, och utgår från barndomssociologins tankar om barndom som en social konstruktion. En analys av de medieetiska kontrollinstansernas friande och fällande av anmälda publiceringar visar att ett flertal etiska övertramp begås i samband med att unga omtalas som brottsoffer eller anhöriga, medan etiska övertramp i samband med intervjuer är betydligt färre, och då framför allt när barn får personifiera sociala problem. Av en kvalitativ intervjustudie med utgivare inom olika typer av nyhetsmedia, varav flera branschdominerande, framgår att utgivare i stort sett helt vill undvika negativa reaktioner från vårdnadshavare. Försiktighetsprinciper och målgruppstänkande dominerar över mångfaldsprinciper. Flera tidningar har också prioriterat bort tidigare barn- eller ungdomssatsningar. Samtidigt visar undersökningen att sociala medier innebär nya möjligheter även för nyhetsmedier, med direktkontakt till unga källor och dialog där unga personer kan bidra med erfarenheter och åsikter i en bredd av frågor.

Med utgångspunkt i barndomssociologiska tankar undersöker följande etnografiskt inspirerade studie intentionen med och receptionen av Stockholms Kulturhus barnkulturverksamhet Rum för Barn. Genom att tillämpa Stuart Halls kommunikationsmodell för inkodande och avkodande av budskap på materialet, som består av intervjusamtal, observationer, styrdokument, information till besökarna samt en kvalitativ enkätstudie, diskuteras de barndomsideologier om barnet som blivande alternativt varande människa som förekommer i verksamheten samt de vuxna besökarnas tolkning av dessa. I analysen framkommer en dubbelhet gentemot barnen såsom å ena sidan blivande människa och å andra sidan varande människa från såväl verksamhet som besökare. Undersökningen påvisar att de båda ideologierna (om barnet som blivande och varande människa) är alltjämt närvarande i både verksamhetens intention samt i de vuxna besökarnas reception och omsatta barnsyn. Rum för Barns givna förutsättningar, dess egen förståelse av verksamheten, sammanhanget och det faktiskt kommunicerade intentionen kan förståelse av verksamheten är bred och bitvis brokig. Också de tolkningar informanterna gör av verksamheten varierar, från godtyckliga till oppositionella. Uppsatsen påvisar att verksamheten kan användas som ett forum för förverkligande av barnets rättigheter men att detta inte alltid görs.

Previous research on children's participation has shown that children’s views are generally not taken into consideration in family law litigation. The purpose of this qualitative study was to investigate children’s level of participation in the District Court and Court of Appeal rulings on custody, residence and contact. The method used in the study was a content analysis of 12 District Court and Court of Appeal rulings and the theoretical framework was based on childhood sociology combined with theories and a model of child participation. The study's main results showed that parents' mutual agreement in custody disputes prior to the hearing affects the level of child participation, and that children over the age of ten are seen to get their views recognized and accounted for in court.  Furthermore, the court’s assessment whether the child is at risk of coming to harm is more considerable than the child's right to contact with his or her parent. The conclusion of the study was that in order for children to be able to make their voice heard and contribute their perspectives in custody disputes, they must be involved. / Tidigare forskning på barns delaktighet har visat att barn generellt har svårt att komma till tals i familjerättsliga processer. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka barns delaktighet i tings- och hovrättsdomar gällande vårdnad, boende och umgänge med utgångspunkt i föräldrabalkens kap 6 och FN:s konvention om barns rättigheter. Den metod som användes i studien var en innehållsanalys av 12 avgöranden från tings- och hovrätten. Studiens teoretiska ramverk bygger på barndomssociologi i kombination med en teoretisk modell för barns delaktighet. Studiens huvudsakliga resultat visade att föräldrars överenskommelse innan domstolsförhandling påverkar barns möjlighet till delaktighet, att barn från och med 10 års ålder i större utsträckning får sin vilja beaktad i domstolen, och att en bedömning om att det föreligger en risk för att barnet ska fara illa väger tyngre än barnets rätt till umgänge med sin förälder. Studiens slutsats visar att delaktigheten och barns perspektiv är relaterade till varandra i en sorts växelverkan. För att barn ska kunna göras delaktiga, måste vuxna kunna anta ett barnperspektiv. För att barn ska kunna göra sin röst hörd och bidra med sitt perspektiv, måste de vara delaktiga.