Syftet med studien var att ta del av och tolka åtta barns upplevelser av att leva med djur i hemmet för att genom detta öka förståelsen för barns upplevelse av att dela hem med djur. Insamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer och analysmetoden var tolkande fenomenologisk analys. Resultatet visar att barnens upplevelser av att leva med sällskapsdjur är komplexa, mångfacetterade och fulla av nyanser där både positiva och negativa aspekter finns representerade. Resultatet visar också en stor kompetens hos barnen när de handskas med och förhåller sig till att dela hem med djuren, vilket kan innebära både gos, lek och glädje men också rädsla för att bli bitna/rivna och att oroa sig för eller sörja ett djur. Resultatet visar även att barnens upplevelse av delaktighet i skötseln av djuren varierar, likaså varierar barnens resonemang kring huruvida djuren är familjemedlemmar eller inte. Den övergripande slutsatsen av studien blir att vi behöver få större kunskap om hur barn upplever att dela hem med djur då det är en situation som många barn delar men där mer forskning behövs som utgår från barnens perspektiv och fokuserar på upplevelsen i sig och inte på kausala samband och/eller vilka effekter djuret har på barnet.

Denna studie syftar till att undersöka fenomen som inkludering och exkludering inom lek i förskolan. Datainsamlingen skedde genom två kvalitativa metoder som bestod dels av pedagogers deltagande i intervjuer och etnografiska observationer på barn under den fria leken. Med hjälp av intervjuer undersöktes förskollärarnas och barnskötarnas uppfattning om och arbete i anknytning till inkludering och exkludering. Den etnografiska ansatsen bidrog till material angående barnens samspel och förhållningsätt i relation till lek. Det insamlade materialet har analyserats och diskuterats utifrån Vygotskijs teori och Corsaros begrepp inom barndomssociologi samt tidigare forskning.   Inkludering och exkludering är ett vanligt fenomen som ofta förekommer i olika kamratkulturer. I studiens resultat blir det synligt att barnen oftast använder sig av tillträdesstrategier för att få tillträde till lek, strategier som även observerats av Corsaro. I resultatet framkommer det att barnen förhandlar om sina statuspositioner för att göra sig själva och andra medvetna om sina möjligheter i den fria leken. Att ha en hög status inom kamratkulturen innebär att barnet har makt, vilket ger möjlighet till att kunna bestämma utifrån närhetsprincipen vilka som ska bli inkluderade samt exkluderade från gemenskap. Majoriteten av pedagogerna har en uppfattning om att exkludering av barn oftast sker i form av sekundär anpassning. Det vill säga att barnen visar att institutionens regler som alla-får-vara-med upprätthålls med vissa undantag i form av villkorat deltagande då barn blir tilldelade en oönskad eller underordnad roll i leken. Resultatet visar även på att pedagogernas närvaro kan ha påverkan på barnens förhandling i leken eftersom pedagogernas auktoritet värderas högre och därmed sker exkludering i mindre grad. Resultat visar också på att pedagogerna har en uppfattning om att språket har en betydelse i barnens lek och kan vara en faktor till varför barnen blir exkluderade från gemenskapen och lekar. I syfte att motverka exkludering och stärka barnens gemenskap och språkutveckling arrangeras olika uppstyrda lekar och samarbetsövningar, men även metoder som ”bra kompis”.

I denna kvalitativa studie har vi studerat domar gällande umgänge med barn där barnen ifråga bevittnat våld mellan föräldrar. Syftet med studien är att undersöka hur rätten konstruerar barnets bästa i dessa domar. Med hjälp av barndomssociologin och dess begrepp lyfts ett barnperspektiv fram som belyser barnets position i rätten. Genom tidigare forskning inom ämnet har vi fått djupare förståelse om konsekvenser för barn som bevittnat våld mellan föräldrar samt hur barnets bästa i denna situation beskrivs i forskning. Vi har granskat 24 hovrättsdomar och med hjälp av en tematisk analys fått fram tre huvudteman, barnets bästa enligt rätten, rättens konstruktion av barn och föräldrars inställning och insikt. Under dessa huvudteman har vi även identifierat sju underteman utifrån de mönster som framkom i analysen. Under det första huvudtemat identifierade vi tre framträdande sätt som rätten konstruerar barnets bästa. Resultatet visar att den första konstruktionen, överenskommelse,är en oberoende konstruktion och alltid barnets bästa om den kommer till stånd medan de andra två, skydd från risken och nära och god kontakt, vägs mot varandra. Här får även bevisning betydelse. Under det andra huvudtemat visar vårt resultat att rätten gör två olika konstruktioner av barn, det diskvalificerade barnet och det delaktiga barnet, som i sin tur påverkar konstruktionen av barnets bästa. Genom vilket perspektiv rätten väljer att se barnets bästa ur, ur ett vuxenperspektiv där barnets åsikt inte väger tungt eller genom att lyfta fram barnets perspektiv och göra barnet delaktig, konstruerar rätten sedan vad som är barnets bästa. De här konstruktionerna är inte konstanta, utan varierar. Vårt resultat visar även att beroende på hur rätten konstruerar barn har föräldrar mer eller mindre rätt till sitt barn samt att normer kring barn och barndom i samhället har betydelse för föräldrars rätt. Dessa konstruktioner faller under vårt tredje huvudtema och är, den rätta inställningen - stärkt rätt och bristande insikt - förlorad rätt. Med vår studie önskar vi bidra till aktuell forskning kring våld i nära relation med fokus på barns roll i frågan, vilket vi önskar leda till ökad uppmärksamhet av ämnet.

1 januari 2020 inkorporerades konventionen om barnets rättigheter till svensk lag. När arbetet med studien startade fanns det ingen forskning kring hur förskolans verksamhet påverkats av inkorporeringen, vilket väckte en nyfikenhet hos oss. Syftet med studien blev således att undersöka hur verksamma förskollärare resonerade kring arbetet med barnkonventionen, med en fördjupning i en av konventionens artiklar gällande barnets bästa (artikel 3). Empirin samlades in genom en kvalitativ insamlingsmetod där fyra semistrukturerade intervjuer och en skriftlig intervju genomfördes med fem förskollärare. Studien utgick från förskollärares resonemang och upplevelser kring arbetet med barnkonventionen. Empirin analyserades utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med fokus på begreppen: det kompetenta barnet, barnet som being och becoming samt barnperspektiv och barns perspektiv. Resultatet visade att förskollärarna redan arbetade med barnkonventionen sedan flera år tillbaka men att det i samband med inkorporeringen bidrog till en ökad diskussion. Därutöver visade resultatet även att förskollärarnas grundläggande målsättning alltid var att utgå från barns bästa, men att det hamnar i konflikt med faktorer som de kan- och inte kan påverka. Förskollärarna gav uttryck för att barnkonventionens inkorporering var välkommen genom att den bidragit till ett ökat fokus för barns bästa, vilket stämmer överens med förskolans läroplan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fritidshemspersonal förhåller sig till sitt arbete med elevernas behov, intressen, erfarenheter och att utmana dem till nya upptäckter. Metoden som valdes var en kvalitativ undersökning utifrån semistrukturerade intervjuer. Vygotskys sociokulturella teori har använts tillsammans med begrepp inom barndomssociologin för att analysera studiens empiri. Resultaten visade att olika sätt användes för att ta reda på elevers behov, intressen och erfarenheter samt hur detta tillgodosågs. Resultaten visade även problematik med att tillgodose detta. Slutsatsen av denna studie visar att varje fritidshemsverksamhet varierar mycket, eftersom fritidshemspersonalen gör sina egna tolkningar av läroplanen. För att kunna tillgodose elevernas behov, intressen och erfarenheter krävs ett lättanpassligt förhållningsätt när man jobbar i fritidshemmet. Utmaningar som försvårar detta visar sig också vara varierande, men för att bemöta detta krävs även här en fritidshemsdidaktisk kompetens genomsyrad av flexibilitet.

En kvalitativ studie om förskollärares uppfattningar om de yngsta barnens delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Studiens syfte är att ta reda på förskollärarnas olika uppfattningar om arbetet med Barnkonventionens artikel 12 samt barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Syftet är också att lyfta förskollärarnas uppfattningar om barns ålder och mognad och hur detta tas hänsyn till i verksamheten. En förhoppning är att studien ska kunna bidra med ökad förståelse för komplexiteten i de yngre barnens delaktighet och inflytande i verksamheten samt en medvetenhet kring hur förskollärarens förhållningssätt påverkar barns möjlighet till inflytande. Studien har utgått från en fenomenografisk ansats där empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare där fokus har varit att få syn på en variation av uppfattningar. Resultatet visar på en rad skilda uppfattningar om fenomenet delaktighet och inflytande hos de yngsta barnen i förskolan. Förskollärarna lyfte aspekter som förskollärarens förhållningssätt, krav och begränsningar uppifrån, svårigheter i att avgöra mognad, dilemmat i att möta det enskilda barnet i barngruppen samt omsorgsbegreppet. Resultatet har diskuterats utifrån barndomssociologin och relevanta begrepp inom denna teori.

Vårt syfte med detta självständiga arbete var att undersöka hur förskollärare beskriver arbetet medbarns rättigheter i förskolan. Vi utgick från bland annat artikel tre och artikel tolv i barnkonventionen.Artikel tre står för att barnets bästa ska vara fokus i frågor som rör barnet (UNICEF Sverige 2009, ss.14-15). Artikel tolv står för att barnet ska få uttrycka sig i frågor som rör barnet självt (UNICEFSverige 2009, s. 18). Vi har intervjuat sex förskollärare, och gjorde en tematisk analys och fick framsex teman. Vi analyserade med hjälp av barndomssociologin, barns perspektiv och barnperspektiv,being och becoming, agens och makt. Resultatet blev olika föreställningar och pedagogiska metoderför att arbeta med barns rättigheter och barnkonventionen, samt hinder i detta arbete. Vi fick även frambeskrivningar av barns delaktighet och inflytande i förskolan, pedagogiska metoder för att arbeta medbarns demokrati samt förskollärarnas erfarenheter kring maktstrukturer i förskolan.

Denna kvalitativa intervjustudie behandlar ämnet barns integritet och inflytande i förskolans dokumentationsarbete, utifrån förskollärarnas perspektiv. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar med barns integritet och inflytande i dokumentationsarbetet utifrån yngre och äldre barn. Den datainsamlingsmetod som används för studien bygger på semistrukturerade intervjuer bestående av en intervjuguide, där följdfrågor har tillkommit under intervjuernas gång. I studien har sammanlagt åtta förskollärare från tre kommunala förskolor blivit intervjuade, där de har fått möjlighet att berätta om arbetet med dokumentation, barns integritet och inflytande utifrån sina egna tankar och åsikter. I analysen av datainsamlingen används ett barndomssociologiskt perspektiv och dess tillhörande begrepp, barnperspektiv, barns perspektiv, agens samt Harts stegmodell. Resultatet av studien kan visa att det finns olika arbetssätt att arbeta med dokumentation, barns integritet och inflytande i förskolan. Samtliga förskollärares beskrivningar framhäver komplexiteten i arbetet, då det är en svår balansgång att möta styrdokument, lagkrav och samtidigt respektera barns integritet och inflytande. Utifrån förskollärarnas beskrivning kan en tolkning påvisa att de vill involvera barnen i hela dokumentationsprocessen, och på det sättet arbeta efter barns perspektiv. Tidsbristen som nämns tolkas däremot göra arbetet svårt och att involveringen av barnen inte alltid är möjlig att uppnå. Resultatet visar därför att dokumentationsprocessen istället utgår från ett barnperspektiv. På så sätt tolkas att barnens agens blir synligt i reflektionen av dokumentationen, men att förskollärarnas agens väger tyngre i hela processen. Utifrån Harts stegmodell tolkas det att förskollärna låter barnen involveras till viss del i dokumentationsarbetet, och därför ligger barnens makt på nivå ett och två i denna modell. Förskollärarnas grundtanke om hur de önskade involvera barnen tolkas dock kunna ligga på nivå tre och fyra, men att detta inte är möjligt just nu.

AbstractEn tidsepoks syn på barnet kan speglas i den barnlitteratur som ges ut och därför ser vi att en analys av samtida barnlitteratur kan öka förståelsen av hur samhället ser på barn och barndom. Syftet med studien är att undersöka hur synen på barnet och barndom framställs i samtida barnlitteratur. För att konkretisera syftet har vi använt oss av följande frågeställningar: Hur framställs barnet i böckerna? Hur framställs barnet i relation till de vuxna i böckerna? Hur framställs barndom i böckerna? Studien har en barndomssociologisk ansats och metoden utgår från en kvalitativ innehållsanalys samt en ikonotextuell syn där vi har utgått från bilderbokens två berättande medium för att analysera böckernas innehåll. Analysen bygger på sex bilderböcker som varit nominerade eller vunnit Augustpriset i kategorin årets svenska barn och ungdomsbok mellan år 2017-2019. Analysen har genomförts med hjälp av närläsning och de barndomssociologiska begreppen being/becoming, den apolloniska och dionysiska synen på barnet samt plats som analytiska verktyg för att få syn på hur barnet och barndom framställs i bilderböckerna. Resultatet av analysen visar att samtliga bilderböcker skildrar barnet som kompetent och självständigt. I majoriteten av böckerna kan barnet tolkas som being. I analysen blir det även synligt att de vuxna framställs som någon som vill konstruera barnet utifrån synen på barnet som becoming. Utifrån den dionysiska och apolloniska synen på barnet kunde vi i majoriteten av böckerna tolka barnet utifrån det apolloniska synsättet. Barnet framställs som oskuldsfullt med en inneboende godhet och bilderna skildrar en känsla av ett naturligt tillstånd kopplat till naturen. Barndomen i böckerna framställs som en social konstruktion där barnet framställs som delaktig i utformandet av sitt liv och därmed sin barndom. De vuxna framställs med ett behov att skydda och kontrollera barnet vilket gör att de vuxna kan tolkas utifrån en syn på barndomen som becoming. Resultatet av analysen visar även att barndomen kan tolkas som domesticerad med kopplingar till den senmoderna tid vi lever i som kan kännetecknas som en tid av osäkerhet. Nyckelord: barndom, barndomssociologi, barnsyn, being/ becoming, bilderbok, bilderboksanalys, children's books, picture books, social aktör.

Syftet med denna kvalitativa studie är att bidra till en fördjupad förståelse kring kamratkulturer vid förskolans gungor. Med bakgrund i en diskussion kring gungans vara eller icke vara i förskolan ville vi undersöka vad barnen gör vid gungorna och varför. Genom observationer och informella samtal samlades materialet in på två förskolor under en fyraveckorsperiod. Till hjälp att analysera det insamlade materialet användes barndomssociologin som teoretisk utgångspunkt. I resultatet framkom det att gungorna kan fungera som en fristad, där platsens förutsättningar erbjuder barnen en möjlighet att få kontroll över, samt paus ifrån, den ofta intensiva vardagen på förskolan. Den så kallade kompisgungan har visat sig vara relativt enkel att få tillträde till samt möjliggöra för barnen att vara fysiskt nära varandra och umgås förutsättningslöst.