Uppsatsen handlar om att studera två fotbollsföreningars arbete med egna verksamhetsmodeller. Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om värderingar och uppfattningar runt en sund barn- och ungdomsfotboll på föreningsnivå. För att kunna se hur klubbarna arbetar för att försäkra sig om att verksamheten bedrivs utifrån ett barnrättsperspektiv, granskas deras textdokument och två företrädare, en från respektive förening, har också fått ge sin bild av förändringsarbetet i intervjuer. Studien är en jämförande fallstudie med en kvalitativ textanalys i form av ideologianalys och den metodiska ansatsen i undersökningen är induktiv. Grunden för materialet utgörs främst av dokument från de två föreningarna och de två övergripande förbunden, två kvalitativa samtalsintervjuer men också av ett underlag av tidigare forskning. I uppsatsen används inte någon generell och övergripande teori utan istället används olika teoretiska verktyg i analysen av den insamlade empirin. Dessa är organisationsteori, begreppet kvalitet och ett ideologikritiskt angreppssätt. Både Enskedes och Sundbybergs modeller ger uttryck för ett tydligt barnrättsperspektiv eftersom fokus läggs på barns och ungas utveckling. I bägge föreningsmodellerna finns också tydliga mål om att försöka påverka omgivningen. De båda föreningsrepresentanternas definitioner av en sund barn- och ungdomsfotboll skiljer sig något åt, vilket tyder på att definitionen av en sund barn- och ungdomsfotboll är personlig och att den formas utifrån den egna kontexten. Att försöka mäta modellernas resultat och att därmed bestämma vilken typ av verksamhet som är bäst för de enskilda individerna är svårt, eftersom det handlar om att mäta svårgripbara kvalitativa värden som bestäms utifrån personliga subjektiva bedömningar. De uppenbara skillnaderna mellan de fyra textdokumenten handlar om att två av dem fungerar som plattformar på förbundsnivå medan de andra två är anpassade till föreningsnivå. Spänningen mellan idrottens föreningsfostrande och dess tävlingsfostrande uppdrag återfinns också, även om tonvikten ligger på att tona ner resultatfixeringen till förmån för individens utveckling. / In this thesis two football clubs working with their own operations models are examined. The purpose of this paper is to increase awareness of values and beliefs about a healthy child and youth football at club level. To see how the clubs are working to ensure that operations are carried out from a child rights perspective, text documents are examined and a representative from each club has been asked to provide their views in interviews. The methodological approach of the study is inductive and the study is conducted through a comparative case study with a qualitative text analysis. The paper employs a variety of theoretical tools in the analysis. Both models reflect a clear child rights perspective with a focus on youth development. The clubs also intend to influence the surrounding environment. The definitions of a healthy child and youth football differ slightly, suggesting that the definition is personal and is based on their respective context.

The best interests of the child should be a primary consideration in matters of custody, residence, and access. The assessment of the best interests of the child should in particular consider the risk of the child being harmed and the child's need for a close contact with both parents. In addition, the child has a right to be informed and to express his or her views.  Allegations of domestic violence are common in custody disputes. If such allegations are made during the proceedings, a risk assessment should always be carried out to assess whether there is a risk of harm to the child. Nevertheless, allegations of violence are rarely considered in the handling of custody disputes. The results of a review of applicable law as well as an empirical study of case law show that this is mainly due to legislative deficiencies. The prospects for conducting in-depth investigations of violence in custody disputes are limited by the fact that investigative procedures require consent from the parents. Furthermore, there is no clear method for assessing and evaluating allegations of violence in the context of custody proceedings. These deficiencies are reflected in the application of the law by the courts, where allegations of violence are often dismissed or excluded. There is a need for reform to ensure that the child perspective and the rights of the child are considered in the handling of custody disputes where allegations of violence are made. One possible solution is to always open a child protection investigation if allegations of domestic violence are made, since a child protection investigation is not limited by the consent of the parents. Other possible improvements include the development of a methodological support for evaluating allegations of violence, and a clarification of the courts' obligation to promote consensual solutions. / Barnets bästa ska vara avgörande i frågor om vårdnad, boende och umgänge. I bedömningen av barnets bästa ska särskilt beaktas risken att barnet far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Utöver detta har barnet även en rätt att få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Uppgifter om våld inom familjen är vanligt förekommande i vårdnadstvister. Framkommer det uppgifter sådana uppgifter vid handläggningen bör en riskbedömning alltid göras, för att bedöma om det finns en risk att barnet far illa. Trots det beaktas uppgifter om våld sällan vid handläggningen av vårdnadstvister. Resultaten från en granskning av gällande rätt samt en empirisk undersökning av underrättspraxis visar att detta främst orsakas av brister i lagstiftningen. Förutsättningarna att genomföra djupgående utredningar av våld vid handläggningen av en vårdnadstvist begränsas av att inhämtande av uppgifter är beroende av föräldrarnas samtycke. Det saknas vidare en tydlig metod för hur uppgifter om våld ska bedömas och bevisvärderas inom ramen för ett vårdnadsmål. Dessa brister får genomslag i domstolarnas rättstillämpning, där uppgifter om våld ofta avfärdas eller utesluts. Det föreligger ett behov av reformer för att barnperspektivet och barnrättsperspektivet ska få genomslag vid handläggningen av vårdnadstvister där uppgifter om våld framförts. En möjlig lösning är att alltid inleda en barnavårdsutredning om det framkommer att det kan ha förekommit våld inom familjen, eftersom möjligheterna att inhämta uppgifter i sådan inte är begränsade av föräldrarnas samtycke. Andra möjliga förbättringar inkluderar ett utarbetande av ett metodstöd samt ett förtydligande av domstolars skyldighet att verka för en samförståndslösning.

Studien handlar om hur tjänstemän inom ekonomiskt bistånd upplever barnrättsperspektivet under utredningsarbetet med barnfamiljer, samt vilket handlingsutrymme de har i deras bedömningar utifrån barnrättsperspektivet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tre handläggare och en enhetschef från en större och en mindre kommun. Studien använder handlingsutrymme och delaktighetsmodellen som teoretiska begrepp. Resultaten visade att barnrättsperspektivet blivit bortprioriterad, att tjänstemän sällan gjorde barn delaktiga i utredningsarbetet och att tjänstemännen upplevde ett handlingsutrymme men med vissa begränsningar. Det framkom däremot ett barnperspektiv i deras arbete, vilket präglades av organisationens satta ramar, samt kultur och traditioner på arbetsplatsen. Studien visade även att det finns moraliska aspekter som tjänstemännen arbetade efter och att det formade deras handlingsutrymme, vilket bland annat visades i att skydda barnen från ansvar över familjens ekonomiska situation. Slutsatsen är att arbetet med barnrättsperspektivet var begränsat där tjänstemännen inte gjorde barnen delaktiga i utredningsarbetet. Det fanns till viss del möjlighet till att göra individuella bedömningar, dock att tjänstemännen främst utgick ifrån riktlinjerna.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sin undervisning med barns delaktighet och inflytande utifrån ett barnrättsperspektiv. Studien har analyserats genom Biestas demokratiska dimensioner kvalificering, socialisering och subjektifiering för att synliggöra vad undervisning kan bestå av för att utveckla demokratiska färdigheter. Resultatet visade att när pedagogerna använde sig av ett tydligt och konkret material, kunde pedagogerna utveckla strategier som bidrog till att arbetet med barnkonventionen kunde genomsyra hela dagen. För att synliggöra alla barns röster använde pedagogerna TAAK och bildstöd i sin undervisning. Röstning, valtavla och veckans hjälpreda var andra arbetssätt som visade att pedagogerna tog barns perspektiv i beaktning. På det sättet kunde pedagogerna skapa förutsättningar för alla barns inflytande och delaktighet i undervisningen. Pedagogernas arbetssätt bidrog till att möjliggöra för barns subjektifiering, där barnen fick möjlighet att agera som självständiga individer. Kvalificering och socialisering framträdde som delar i den undervisning där pedagogerna inom förskolans ramar skapade förutsättningar för barn att få demokratiska färdigheter med sig.

No description available.

The purpose of this study was to gain an understanding of how district courts reason in cases where visitation is granted between children and a parent accused of violence either towards the child or the other parent. Our research question revolves around how the district court reasons regarding information about violence and to what extent the children’s opinions is taken into account in the decisions. We have examined 11 cases from 2022, collected from district courts in Skåne and Blekinge, Sweden. Discourse analysis has been employed as a suitable method to study the construction of meaning through language in the court decisions. The results show that the district court tends to focus on the parents’ difficulties in cooperation or conflicts rather than on the reports of violence within the family. In several of the judgments, violence has been reformulated through language use, where violence is described, for example, as a conflict. This results in the minimization or invisibility of the violence. The significance and severity of the violence are also diminished as the district court questions the credibility of the reports of violence. When granting visitation between a child and a potentially violent parent, the risk of violence has been minimized, and instead, the child’s need for close and good contact with both parents has been given significant weight in these decisions. The children’s opinions have been briefly described and weighed very little in the district court’s assessment in all of the judgments. When the child’s opinions have been taken into account, the district court has reasoned about how children are influenced by the parents. Often, the oldest child’s opinions have represented the views of the siblings as well.

Denna studies syfte var att undersöka hur barnrättsperspektivet diskuteras i domslut gällande vårdnadstvister samt hur stor vikt barnets bästa har i slutligt domslut. Även att undersöka om det finns några likheter och skillnader i motiveringen och domslutet sedan FN:s konvention om barns rättigheter blev en del i svensk lagstiftning. I studien har följande frågeställningar besvarats: Hur diskuteras barnrättsperspektivet i vårdnadstvister och hur stor vikt läggs vid barnets bästa i slutligt domslut? Hur har användandet av barnrättsperspektivet förändrats sedan barnkonventionen blev en del i svensk lagstiftning samt vilka likheter och skillnader finns i motiveringar och domslut i vårdnadstvister? I studien har åtta domslut från tidsperioden 2016–2019 samt åtta domslut från 2020–2023 analyserats genom en jämförande kvalitativ innehållsanalys samt ur ett barndomssociologiskt perspektiv och ett rättssociologiskt perspektiv. Studiens resultat har visat på likheter i tidsperioderna gällande hur stor betydelse ska tillskrivas till faktorer som vårdnadshavarnas samarbete och föräldrarnas förmåga att skydda barnet från en hotfull och skadlig miljö. Likheter gällande saknade diskussioner kring barnets anknytning och barnets delaktighet förekommer även i båda tidsperioderna. Resultatet har visat på utmärkande skillnader i tidsperioderna då det skett en ökning av barnperspektiv i domslut, både genom barnets inkludering och hur barnets åsikter beaktas och tillmäts betydelse. Resultatet påvisar även en reducering gällande diskussionen om barnets anknytning till föräldrarna efter att barnkonventionen blev del av svensk lag. Sammanfattningsvis pekar studiens resultat på en smärre förändring gällande barnperspektivet i de domslut som studerats, sedan barnkonventionen blev en del i svensk lagstiftning. / The purpose of this study was to examine how the best interests of the child are discussed in the judgment of the court regarding child custody cases and how much impact the child's best interest has in the final judgment. Also, to examine similarities and differences in the inquiry and final judgment since the United Nations Convention on the Rights of the Child became a part of Swedish law. The following questions were answered in the study: How is the child rights perspective discussed in custody cases and how much importance is given to the best interests of the child in the final judgment? How has the use of the child rights perspective changed since the Convention on the Rights of the Child became part of Swedish law and what similarities and differences are there in justifications and judgments in custody cases? In the study, eight verdicts from 2016-2019 and eight verdicts from 2020-2023 have been analyzed through comparative qualitative content analysis and discussed within the theoretical framework of childhood sociology and sociology of law. The results of the study have shown similarities in the periods regarding how much importance should be attributed to factors such as the cooperation of the guardians and the parent's ability to protect the child from a threatening and harmful environment. Similarities regarding missing discussions about the child's attachment and the child's participation also occur in both periods. The results have shown significant differences in the time periods when there has been an increase in the child's perspective in judgments, both through the child's inclusion and how the child's opinions are considered and given importance. The results also show a reduction in the discussion of the child's attachment to the parents after the Convention on the Rights of the Child became part of Swedish law. In summary, the study's results point to a minor change regarding the child perspective in the verdicts studied, since the United Nations Convention on the Rights of the Child became part of Swedish law.

Lagen om särskilda bestämmelser av vård av unga, LVU, är den lag i svensk rättsordning vilken reglerar tvångsvård av barn och unga. Under de senaste decennierna har lagen kontinuerligt varit föremål för diskussion och omarbetning, inte sällan i syfte att låta lagen i större utsträckning genomsyras av ett barnrättsperspektiv. Betonandet av barnet som en egen rättighetsbärare har blivit särskilt relevant bland annat till följd av Sveriges åtaganden med anledning av barnkonventionen, inte minst då konventionen inkorporerades till svensk lag år 2020. Strävan mot ett starkt barnrättsperspektiv har nyligen resulterat i reformen lex lilla hjärtat, vilken trädde i kraft 1 juli 2022. Genom en ändring av 21 § LVU var reformens huvudsakliga syfte att stärka barnets bästa, trygghet och stabilitet vid upphörande av tvångsvård vilken beretts med stöd av 2 § LVU, det vill säga till följd av föräldrarnas omsorgsbrister i de s.k. miljöfallen.  I linje med den generellt uttalade viljan att stärka barnrättsperspektivet vid tvångsvårdens upphörande har ytterligare en diskussion uppdagats och fortsatt pågått. I flertalet LVU-relaterade utredningar, liksom till följd av omfattande resonemang i doktrin, har framarbetats förslag om att låta införa barnets bästa som ett självständigt rekvisit att beakta vid tvångvårdens upphörande. Ett välutvecklat förslag till sådan förändring har framför allt presenterats i den nya promemorian ”Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU”, vilken framarbetats på uppdrag av socialutskottet. Med förslaget om det självständiga rekvisitet förstås huvudsakligen en skyldighet för socialnämnden och förvaltningsdomstolen att överväga respektive pröva om det är förenligt med barnets bästa att låta tvångsvård, vilken beretts i familjehem med stöd av 2 § LVU, upphöra eller om den i stället ska fortgå på denna grund. Trots de förekommande resonemangen på området har någon därtill knuten lagändring ännu inte kommit till stånd. Syftet med att införa barnets bästa som ett självständigt rekvisit, förslagsvis i en ny 21 § LVU, har förklarats vara att möjliggöra och betona att ett barns rätt till kontinuitet ska beaktas i upphörandeskedet. Som påtalas ovan avser regleringen miljöfallen enligt 2 § LVU och när ett barn på grund därav vårdats i ett familjehem. Annorlunda uttryckt ämnar den föreslagna regleringen skapa en möjlighet liksom en skyldighet för rättstillämpare att beakta det faktum att ett barn kan ha ett intresse och behov av att kvarstanna i ett familjehem, trots att föräldrarnas omsorgsbrister inte längre föreligger. Så kan exempelvis vara fallet om barnet rotats i familjehemmet i sådan grad att barnet uppfattar det som sitt eget hem. En sådan känslomässig anknytning kan resultera i att barnet riskerar att skadas vid en separation från familjehemmet. Det självständiga rekvisitet har till stor del utvecklats och motiverats med hjälp av kritik gentemot gällande rätt. Särskilt relevant för diskussionen om rekvisitet har varit ett ifrågasättande av rådande praxis. HFD har nämligen genom ett uttalande uteslutit möjligheten att beakta ett barns kontinuitetsintresse inom ramen för upphörandeprövningen enligt nuvarande 21 § LVU. I stället är barnets intresse och behov av kontinuitet i dagsläget ämnat att säkerställas genom rättsordningens alternativa institut, det vill säga flyttningsförbud och vårdnadsöverflyttning. Även denna rättsliga konstruktion har varit föremål för omfattande kritik. Det ska understrykas att det givetvis finns motstående uppfattningar till den framhållna kritiken liksom det presenterade förslaget. Inom ramen för denna uppsats utreds förhållandet mellan förespråkare respektive motståndare till förslaget om barnets bästa som ett självständigt rekvisit. Därigenom beaktas såväl för- som motargument avseende om förslaget dels kan genomföras, dels om så lämpligen bör ske. Analysen och därtill knutna slutsatser grundas i detta avseende på ett barnrättsperspektiv och hur sådant kan stärkas. Vidare följer av förklarliga skäl att tvångsvård utgör en mycket rättighetsinskränkande åtgärd gentemot den vilken berörs, just eftersom det är fråga om tvång. På tvångsvårdsregleringens område är det därför av särskild vikt att befintliga krav på rättssäkerhet efterlevs. Med anledning därav, och i syfte att visa på ämnets komplexitet, omfattar denna uppsats också en rättssäkerhetsbaserad analys av förslaget om barnets bästa som ett självständigt rekvisit. Framför allt grundar sig denna på förslagets relation till kraven på tydlighet, förutsebarhet och objektivitet. Även i sådant sammanhang beaktas för- respektive motargument vad avser förslagets kapacitet att korrespondera med rättssäkerhetskraven. Argumenten ur ett rättssäkerhetsperspektiv kan dessutom i förlängningen läggas till grund för en vidareutveckling av spörsmålet om förslaget bör införas eller inte. Avslutningsvis kan framföras att diskussionen om det självständiga rekvisitet varken är entydig eller färdigutvecklad. Efter en noga avvägd bedömning av spörsmålet är min slutgiltiga uppfattning att barnets bästa såväl kan som bör införas som ett självständig rekvisit, förslagsvis i en uppdaterad 21 § LVU. En sådan författningsändring är varken förhindrad eller icke önskvärd i förhållande till gällande rätt, utan är snarare påkallad som ett led i att öka garantin för ett barns åtnjutande av sina rättigheter och att barnrättsperspektivet i LVU därigenom stärks.

No description available.

The purpose of this study was to examine how SOS Children's Villages as an organization in Swaziland is affected by, and takes into account, the cultural, organizational and societal context in which it acts. Material was gathered through a field study during one month in one of the three SOS Children's Villages in Swaziland. The study has a qualitative approach and is based on the result from 12 semi-structured interviews with village mothers and other representatives from the organization. The other representatives were: social worker, program director, child and youth development coordinator, board member and educational manager. Since this study is both characterized by a specific historical, cultural and organizational context, we decided to connect the postcolonial perspective with an organization theory with focus on the concepts of culture, power and a children’s right perspective. The result from the study showed that SOS Children's village is affected by and takes into account the cultural and societal context in Swaziland in several ways. They do so, mainly by inlvolving the children in cultural values and activites. The result also showed that the village is influenced by the organizational field, because the SOS-Children´s village is in need of creating legitimacy. However, it becomes thus a dilemma how much the social work should be built upon, adapted, or should take into account the cultural, organizational and societal contexts to not maintain colonial worldviews.