Denna studie syftar till att undersöka högpresterande elevers uppfattningar av matematikundervisningen samt deras upplevelser av hur samarbetet i klassrummet fungerar. Tidigare forskning visar att det finns brister i matematikundervisningen för högpresterande elever och att dessa elever behöver mer stimulans och utmaningar för att de ska behålla sitt intresse och motivation för matematikämnet. Andra faktorer som påverkar hur de högpresterande eleverna uppfattar undervisningen är lärarens bemötande och matematiska kompetens samt betydelsen av matematiska diskussioner i klassrummet. För att undersöka detta har fem kvalitativa intervjuer med högpresterande elever i årskurserna 4–7 genomförts. Resultatet av intervjuerna visar på dubbla budskap då eleverna önskar sig fler utmaningar samtidigt som de säger att de är nöjda, både med det som ingår i undervisningen och lärarnas bemötande. Resultatet av intervjuerna visar även att de högpresterande eleverna oftast arbetar enskilt, vilket går i linje med tidigare forskning. En slutsats som kan dras av detta är att lärarens roll, tillsammans med utmanande aktiviteter, är av stor betydelse för att de högpresterande eleverna ska behålla sitt intresse för matematikämnet.

Följande empiriska studie inriktar sig på matematiskt begåvade elever i årskurs F-3. Alla elever har rätt att få ledning och stimulans i sin utveckling, även de som lätt når kunskapskraven. Trots det har både forskning och våra egna erfarenheter visat att matematiskt begåvade elever ofta glöms eller prioriteras bort i klassrummen. Studien syftar därför till att undersöka hur verksamma lärare beskriver att de arbetar med matematiskt begåvade elever. Studiens frågeställningar fokuserar på att undersöka hur matematiskt begåvade elever identifieras samt vilka aktiviteter och utmaningar som finns vid undervisning av dessa elever enligt verksamma lärare i årskurs F-3. I studien samlas data in genom en metodkombination av såväl kvantitativ som kvalitativ karaktär. Kvantitativa data samlas in genom en enkätundersökning och kvalitativa data samlas in genom intervjuer. Empirin bearbetas och granskas genom en innehållsanalys med hjälp av kategoriseringsscheman. Data analyseras i förhållande till Krutetskiis teori, Mönks triadiska interdependensmodell och MEF, vilka är studiens ramverk. Resultatet visar att verksamma lärare använder olika tillvägagångssätt för att identifiera matematiskt begåvade elever, där en kombination av metoder är vanligast. Exempelvis uppmärksammas elevers förmågor och det används olika tester. Vilka matematiska aktiviteter som används skiljer sig åt mellan lärare. En gemensam faktor är att de på något sätt använder sig av en differentierad undervisning där elever arbetar både enskilt och i grupp. Verksamma lärare påtalar även att det finns många utmaningar i arbetet med matematiskt begåvade elever. En av de vanligaste utmaningarna är bristen på tid och att matematiskt begåvade elever ofta prioriteras bort. Slutsatsen är att verksamma lärare identifierar matematiskt begåvade elever i relation till olika matematiska aktiviteter, där aktiviteterna skiljer sig mellan lärare. Vidare finns det matematiska aktiviteter som är mer vanligt förekommande för att utmana elever. Lärare verkar besitta kunskapen om hur de ska arbeta för att utmana elever men däremot finns det faktorer som hämmar möjligheten att arbeta på ett sådant sätt.

Syftet med undersökning är hur lärare i årskurs F–3 beskriver hur de arbetar utvecklande och uppmuntrande med särskilt begåvade elever i svenskämnet. Undersökningen grundar sig på semistrukturerade intervjuer där sex lärare som undervisar i årkurs F–3 och som har erfarenhet av särskilt begåvade elever deltar. Det teoretiska ramverket i undersökningen är det sociokulturella perspektivet. Slutsatsen i den här undersökningen visar att vikt bör läggas på individanpassad undervisning för alla elever. Ofta läggs vikt vid individanpassning av svagare elever samtidigt som det är minst lika viktigt som de särskilt begåvade eleverna. Genom att individanpassa undervisningen kan särskilt begåvade elever bli utmanade, vilket då gör att eleverna blir mer motiverade. Att eleverna känner sig motiverade i undervisningen är en av de viktigaste aspekterna när det kommer till särskilt begåvade elevers lärande. / <p>Svenska</p>

Syftet med detta examensarbete är att fördjupa kunskapen kring de särskilt begåvade eleverna inom svenskämnet. Hur kan lärare identifiera och bemöta dessa elever? Hur definierar och beskriver man dessa elever samt hur upptäcker man dem? I detta examensarbete har två empiriska studier genomförts, en fallstudie och enkätundersökning. Fallstudien har tagit form på en skola i södra Sverige, där en elev har deltagit i intervju och observationer. Elevens lärare och den verksamma specialpedagogen på den berörda skolan har även intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Undersökningen kompletterades med en enkätundersökning för att få en bredare syn över lärarens uppfattning kring särskilt begåvade elever. I enkätundersökningen deltog 102 verksamma lärare i årskurs F-3 samt 4–6. Enkätundersökningen publicerades på två forum som är till för yrkesverksamma lärare och specialpedagoger.

Detta är en systematisk litteraturstudie med fokus på lågstadieelever med särskild begåvning i matematik och hur de kan utmanas i klassrummet. Elever med svårigheter i matematik uppmärksammas ofta, medan elever med särskild begåvning hamnar i skymundan och inte får stöd och utmaningar som krävs för att de ska utvecklas. Syftet med studien är att beskriva hur tidigare forskning karaktäriserar särskilt begåvade elever. Vidare är även syftet att beskriva forskningsresultat om hur lågstadieelever med särskild begåvning i matematik kan utmanas i matematikklassrummet samt vilka för- och nackdelar som kan finnas med eventuella strategier. Vetenskapliga artiklar har sökts i databaserna ERIC, Swepub och Google Scholar. Utefter sökningarna valdes 16 vetenskapliga artiklar ut som sammanställdes och granskades utifrån forskningsfrågorna. Utifrån granskad litteratur och studiens resultat skriver majoriteten av författarna att det inte finns någon entydig definition för hur särskilt begåvade elever kan karaktäriseras, men att dessa elever ofta har liknande egenskaper som kan uppmärksammas i tidig ålder. Studien lyfter även olika strategier som kan användas i undervisningen för att stötta, motivera och fördjupa de särskilt begåvade elevernas kunskaper. De strategier som flera författare nämner är berikning, acceleration och nivågrupperingar. För- och nackdelar med strategierna redovisas också i resultatet.

Syftet med detta arbete är att undersöka om pedagoger anser sig ha tillräckligt med kunskaper och erfarenheter kring särskilt begåvade elever i matematikundervisningen. Utgångspunkter är identifiering och utmaning av särskilt begåvade elever. Metoden för undersökningen bygger på kvalitativ och kvantitativ metod med två intervjuer och en enkätundersökning som besvarats av 19 pedagoger. Studiens resultat visar en jämn fördelning mellan de lärare som anser sig kunna identifiera särskilt begåvade elever, dock bygger det på en spridning av pedagogers definitioner. Över 50 % anser sig ha tillräckligt med kunskaper för utmaning av särskilt begåvade elever, med bland annat acceleration och berikning, och det framkommer att det finns en stor spridning i vilka stöd som finns på de olika skolorna vid utmaning av särskilt begåvade elever. Viktiga slutsatser att dra från undersökningen är att det behövs mer kunskap om särskild begåvning.

Studien syftar till att undersöka lärares erfarenheter av att identifiera särskilt begåvade elever i matematik samt lärares erfarenheter av att undervisa dessa elever. Studien syftar vidare till att undersöka eventuella hinder kopplade till detta. Undersökningen genomfördes med kvalitativ metod och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer av fyra verksamma lärare i lågstadiet. Resultatet visade att lärarna främst upptäckte särskilt begåvade elever i matematik i den ordinarie undervisingen. Att identifiera särskilt begåvade elever i matematik var inget som lärarna beskrev som svårt, ett möjligt hinder kunde dock vara att veta huruvida eleven var särskilt begåvad eller högpresterande. Lärarna differentierade undervisningen för särskilt begåvade elever i matematik på så sätt att dessa elever ofta arbetar i en matematikbok som ligger på en lite svårare nivå än övriga elevers matematikbok. Någon använde sig av problemlösning och nivågruppering. Hinder kopplade till undervisningen av särskilt begåvade elever var att hitta utmaningar på rätt nivå, material och tid. Lärarna beskrev också att ofta prioriteras de elever som har svårt att nå målen framför de elever som behöver extra utmaningar.

Syftet med denna studie är att studera vilka av Krutetskiis matematiska förmågor som synliggörs genom olika problemlösningsuppgifter. Utgångspunkten är frågeställningen; vilka av Krutetskiis matematiska förmågor synliggörs genom olika problemlösningsuppgifter? Tidigare forskning lyfter vikten av att anpassa undervisning för begåvade elever. Anpassningar kan göras genom acceleration, differentiering och berikning. Begåvade elever beskrivs besitta specifika förmågor som kan komma i uttryck i matematiska aktiviteter, exempelvis genom problemlösningsuppgifter. Problemlösningsuppgifter som är utmanade och rika beskrivs kunna möjliggöra för elever att utveckla sina matematiska förmågor. Problemlösningsuppgifter beskrivs också som gynnande för begåvade elever och kan möjliggöra att de upptäcks och identifieras. Ramverket som använts för studien är Krutetskiis teori om matematiska förmågor. Urvalet av förmågor för studien begränsades till sex av Krutetskiis matematiska förmågor. Empirin som samlats in är elevers lösningar på fyra problemlösningsuppgifter och transkriberade intervjuer där elever har resonerat kring sina lösningar. Resultatet visade att utöver Krutetskiis matematiska förmågor som avsågs synliggöras i varje problemlösningsuppgift kunde även andra oförväntade förmågor synliggöras. Resultatet visade också att rika problemlösningsuppgifter kunde möjliggöra för att samtliga av Krutetskiis matematiska förmågor synliggjordes. För att kunna synliggöra fler av Krutetskiis matematiska förmågor kan därför en aspekt vara att implementera rika problemlösningsuppgifter. Vidare diskuteras en elev som är representerad fler gånger än övriga och där samtliga av Krutetskiis matematiska förmågor kunde synliggöras i just den rika problemlösningsuppgiften, vilket också tolkades bekräftas under intervjun med eleven. Avslutningsvis diskuteras att oavsett begåvning eller inte är rika och utmanande problemlösningsuppgifter en viktig aspekt för att möjliggöra för upptäckter av matematiska förmågor i allmänhet men i utvecklandet av matematiska förmågor i synnerhet.

Det är många faktorer som ingår i matematikundervisning för elever, och det är en utmaning att förbereda blivande lärare att lära sig om och använda lämpliga strategier och tillvägagångssätt för att undervisa i matematik. Lärarutbildningarna har som mål att förse blivande lärare med den kompetens som krävs för att alla barn, inte bara de elever som presterar på den förväntade nivån för sin ålder och klass, ska få den bästa möjliga undervisningen. 1994 kom Europarådet med en rekommendation som indikerar att även särskilt begåvade barn behöver stöd vilket kräver olika pedagogiska lösningar. De skriver att utbildning är en viktig mänsklig rättighet och den ska främja alla elevers lärande på bästa sätt så att de utvecklar sina förmågor. Denna studie syftar till att vägleda nyexaminerade lärare i hur matematikundervisningen kan differentieras för särskilt begåvade elever i årskurs F-3, genom att undersöka vilka metoder erfarna lärare använder för att differentiera matematikundervisningen för att stimulera dessa elever, samt hur de identifierar dem. Metoden som används i denna studie är kvalitativa intervjuer, där fem lärare från olika skolor i en mindre kommun har deltagit. Resultaten visar att de främsta metoderna erfarna lärare använder sig av är arbete i mindre grupper och mer avancerade uppgifter. Hur lärare identifierar särskilt begåvade elever i matematikundervisningen sker genom utvärdering av elevernas prestationer, bedömningar och observationer, hur eleverna resonerar och kommunicerar samt elevernas arbetstempo. Slutsatsen är att differentiering i matematikundervisning för särskilt begåvade elever främst handlar om att lära känna sina elever och vilka behov de har.

<p>Syftet med studien är att undersöka om begåvade elever i årskurs 1-6 identifieras i dagens skola, vilket stöd de i så fall får, samt även vad som anses vara en begåvad elev. Undersökningen är kvalitativ och som datainsamlingsmetod användes semistrukturerade intervjuer. 3 rektorer och 2 pedagoger intervjuades på 3 olika skolor. Resultatet visar på att alla respondenter ansåg att det var svårt att skapa en uppfattning om vad begåvade elever är, samtliga menade dock att det inte behövde bero på vad eleverna presterade. Vissa respondenter ville inte använda sig av begreppet särskilt begåvad då de ansåg att det var ett negativt laddat ord. Resultatet visar även att, trots att inga åtgärdsprogram finns för de begåvade eleverna, försöker respektive skola och pedagog ge de begåvade eleverna stöd genom att utmana dem på olika sätt samt låta dem utvecklas på sin egen nivå.</p>