Denna uppsats behandlar ämnet "social housing" och det motstånd som finns mot denna form av social bostadsförsörjning i Sverige. Den svenska bostadssektorns sociala modell, så kallade sociala hyreskontrakt utvärderas i ett komparativt perspektiv med Nederländerna och England, två länder som har "social housing". Perspektiv kring allmännyttans nya och traditionella roll som bostadsförsörjare i Sverige tas också upp. Ett stigberoende inom välfärdsregimerna som är extra markant för bostadssektorn kan förklara varför "social housing" inte anses positivt i Sverige och man är vidare rädd för att bygga nya segregerade eller stigmatiserande bostäder. Slutsatsen blir att den svenska modellen med sociala hyreskontrakt är relativt sett bättre än "social housing" i Nederländerna och England, då man kan sprida kontrakten i ett helt bostadsbestånd. Därigenom förbättras förutsättningarna för att förhindra stigmatisering och segregation. Dock framgår det att i och med ny lagstiftning i Sverige så har allmännyttans roll förändrats, samtidigt som bostadsbeståndet har blivit mer segregerat. Man har också inom allmännyttan i vissa fall skärpt sina hyreskrav, vilket ökat behovet av sociala hyreskontrakt. Många allmännyttiga bostadsbolag har också anpassat sitt sociala arbete efter "nya allbolagen" som kom år 2011 och som innebär att allmännyttan måste verka affärsmässigt.

Currently there is a high demand for housing in Sweden, especially in the metropolitan areas. The municipalities own a major part of the land intended for new construction. Through a land allocation the land can be allocated to developers, which in turn develops the area. Thus, land allocation is a vital tool for the housing development in Sweden. Currently there are no regulations concerning how the land allocation should be carried out. Consequently, the implementations differ significantly between different municipalities and projects. The purpose of this master thesis is to describe and compare different approaches of municipal land allocations in larger development projects. Furthermore, the aim is to analyze pros and cons of the different approaches and recommend which components that should be used in land allocations of larger development projects. When the different approaches have been described and compared the particular method has been studied, what criteria that have been used during the selection of developers and how the assessment has been carried out. Other than that the duration, pricing and regulation of rent and tenure have been investigated. Furthermore, questions regarding zoning have also been considered in the study. The four projects that has been investigated is Frihamnen (Göteborg), Årstafältet (Stockholm), Södra Ladugårdsängen (Örebro) and Vallastaden (Linköping). The objective of the study has been achieved through a literature review and a case study of the four projects. The case study is based on written documents and conducted interviews with involved parties from the municipalities and developers. The study has shown that all approaches of land allocation studied differ depending on the project conditions and objectives. In all projects a tender process has been the base for selection of developers. Price was the driving factor in Årstafältet, while other criterias were in focus in the other projects. The study shows that a selection based on other criterias then price is good in order to promote quality and diversity in the project. However, a tender based only on price is a simple and relatively cheap method. Regarding detail plans, it is concluded that it can be an advantage for smaller municipalites to prepare the detail plan before a land allocation takes place in order to attract developers. This approach is something that especially promotes smaller developers since preparation of a plan is costly and time-consuming. In addition, it is concluded that it always should occur some type of coordination and planning among the municipality and the selected developers in order to obtain optimal overall solutions for the area. / Det råder i Sverige idag en stor efterfrågan på bostäder, speciellt i storstadsregionerna. En stor del av marken för nyproduktion ägs av Sveriges kommuner som via en markanvisning kan fördela marken till byggherrar för exploatering av marken. Markanvisning är därmed tillsammans med planmonopolet ett viktigt instrument för bostadsutvecklingen. Någon reglering för hur fördelning av markanvisning bör ske finns inte och tillämpningen skiljer sig därmed väsentligt mellan kommun och projekt. Syftet med detta examensarbete är att beskriva och jämföra tillvägagångssätten vid kommunal markanvisning inom större exploateringsprojekt. Detta för att kunna observera skillnader, analysera för- och nackdelar samt att ge förslag på komponenter som bör tillämpas vid markanvisning av större exploateringsområden. Med tillvägagångssätt menas bland annat vilken tilldelningsmetod som använts, vilka kriterier som val av byggherrar grundats på samt hur denna bedömning gått till. Vidare har även processens gång, prissättning och eventuell reglering av hyra och upplåtelseformer undersökts. Hur och när detaljplan framtagits berörs även i studien. De fyra projekt som ingår i studien är Frihamnen (Göteborg), Årstafältet (Stockholm), Södra Ladugårdsängen (Örebro) och Vallastaden (Linköping). Syftet med studien har uppnåtts via en litteraturstudie samt en fallstudie över de fyra projekten. Inom fallstudien har dels material studerats och dels intervjuer med kommunala tjänstemän samt deltagande byggherrar genomförts. Studien har visat på att samtliga studerade tillvägagångssätt skiljer sig åt beroende på förutsättningar och mål med projekten. Inom samtliga projekt har anbudsanvisning tillämpats och inom samtliga projekt förutom Årstafältet har urvalet grundats på andra kriterier än pris. Att genomföra bedömningen på andra kriterier än pris är något som studien kommit fram till är lämpligt för att främja kvalitet och mångfald i projektet. Däremot är ett anbud baserat endast på pris en enkel och mindre resurskrävande metod att tilldela markanvisning samt erhålla ett marknadspris på. Avseende framtagande av detaljplan kan detta i vissa mindre kommuner vara fördelaktigt att ta fram innan markanvisning för att locka fler byggherrar. Detta tillvägagångssätt är även något som främjar mindre byggherrar då ett detaljplanearbete är resurs- och tidskrävande. Någon slags samordning och planering bör däremot alltid ske mellan kommun och tilldelade byggherrar för att erhålla en optimal helhetslösning för området.

This study aims to examine how the city of Stockholm represents the problem with housing shortages for young adults in their policies for housing supply. How the problem is represented has an impact on which measures are implemented to combat the housing shortage in the municipality. Drawing on Carol Bacchi’s “what’s the problem represented to be” framework the analysis in the study seeks to enlighten the implicit assumptions and underlying reasons for the housing supply strategy. The result of the study showed that two main representations of the problem can be detected. The first one is related to the municipalities’ limited conditions for building houses that match the needs of young adults. The other representation of the problem is related to the young adults as an economically weak group who have difficulties buying a home that matches their needs.

Denna uppsats undersöker hur kommuner arbetar med bostadsförsörjning och vilka krav kommunerna ställer på gestaltningen och utformningen på ny bebyggelse för att passa in i kommunens vision. Många av Sveriges kommuner arbetar aktivt med förtätning av sina redan utvecklade områden. I samband med detta krävs ett större fokus på hur kommunerna ska arbeta med gestaltning för att byggnaderna ska passa in i den befintliga miljön. Samtidigt finns det nationella krav som avgör hur många bostäder som ska färdigställas och att alla olika typer av hushåll, när det gäller till exempel storlek och sociala förhållanden, måste ha tillgång till ett hem. Hur fungerar detta i praktiken? Hur kan kommunerna arbeta för att skaffa bostäder för alla samtidigt som de fokuserar på arkitektur och design? Denna jämförande studie visar att Tyresö och Nacka kommuner har olika sätt att belysa arkitektur och gestaltning. Båda kommunerna prioriterar gestaltning och det visas genom deras arbete med kvalitetsprogram och/eller gestaltningsprogram i varje projekt. Nacka har också skapat en arkitekturpolicy som genomsyrar projekten eller utgör grunden för de dokument som produceras inom projekten. Deras försök att bygga för alla typer av hushåll syns tydligt i de många nybyggda projekt. Hur arkitektur och gestaltning eventuellt höjer boendeutgifter eller på annat sätt påverkar den framtida bostadsägaren/bostadshyresgästen har inte undersökts tillräckligt i denna studie, även om vissa tendenser visar på att en del arkitektoniska krav kan komma att påverka hyresavgiften och bostadspriserna. Det är svårt med resultatet i denna studie att motivera på vilket sätt som arkitekturpolitiken påverkar bostadsförsörjningen och det är en fråga som borde undersökas vidare. Resultatet visar dock tendenser på att kommunerna väljer när arkitektur ska få vara en stor del av projekten och inte. I centrala lägen läggs fokus på detaljspecifika krav och skapandet av en levande stadsmiljö i omgivningen. För de resurssvaga hushållen väljer kommunerna att främst arbeta för att få projekten att passa in i den stora helheten hellre än att ställa krav på detaljer. / This essay investigates how two of the municipalities of Sweden works with housing supply and which demands they place on the design and the formation of new buildings to fit in with the vision of the municipalities. Many of the municipalities of Sweden are actively working with densification of their already developed areas. In connection with this, a greater focus is required on how the municipalities should work with design for the buildings to fit into the existing environment. At the same time, there are requirements nationally which determine how many homes are to be completed and that all different types of households in terms of, for example, size and social conditions must have access to a home. How does this work in practice? How can the municipalities work to provide housing for everyone while increasing the focus on architecture and design? This comparative study shows that the municipality of Tyresö and the municipality of Nacka have different approaches to highlight architecture and design. Both municipalities prioritize design and it’s shown by their work with quality programs or design programs, or both, in every project. Nacka has also created an architecture policy that will permeate the projects or form the basis for the documents produced within the projects. Their attempt to build for all types of households is clearly seen in the variety of newly build projects. How architecture and design complicate, raises prices or in other affects the projects is not clear in this study.  Based on this result, it’s hard to motivate in what way the architectural policy affects the housing supply, and this is something which should be further investigated. The result shows tendencies that the municipalities choose when architecture should be a large part of the projects and not. In central locations, the focus is on specific requirements of details and the creation of vibrant urban environment in the surroundings. For the low-resourced households, the municipalities choose to work primarily to make the projects fit into the environment rather than making demands on details.

Bostadspolitiken har förändrats historiskt, ifrån att ha varit ett välfärdsprogram med statliga subventioner och förmånliga lån till en allt större tilltro på att marknadens mekanismer ska lösa bostadsbehoven för alla samhällsgrupper. Bostadsbristen för framförallt inkomstsvaga grupper så som nyanlända, unga och studenter är idag ett faktum och den sittande regeringen har därför börjat ifrågasätta marknadens förmåga att tillgodose bostadsbehoven för grupperna. I Sverige har kommunerna planmonopol och därmed den beslutande makten i frågor gällande sin bostadsförsörjning. För att försvara allmänintresset om billiga bostäder försöker staten påverka kommunernas bostadsförsörjning genom lagstiftning. Utifrån problematiken avser studiens att undersöka hur svenska kommuner hanterar situationen. Studiens problemformulering lyder: Hur styr kommunal planering för att tillgodose kraven på bostadsförsörjningen för inkomstsvaga grupper och varför väljs dessa lösningar? Studiens forskningsdesign utgörs av en fallstudie där två fall undersöks, Perstorps kommun och Göteborgs stad. Studiens metoder utgörs av semi-strukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän samt dokumentstudier av kommunernas bostadsförsörjningsprogram. Studien avgränsas till att studera problematiken utifrån ett styrnings- och maktperspektiv och därför tillämpas de två teoretiska perspektiven governancemodeller och makt som uteslutning och makt som handlingsförmåga. Studiens slutsatser visar att det främst är kommunerna som styr och driver frågan om att tillskapa billiga bostäder och att statens krav via bostadsförsörjningslagen inte verkar ha någon påverkan på hur kommunerna styr. Perstorps kommuns styrsätt är en hybrid mellan Jon Pierres governancemodeller välfärdsgovernance, expertgovernance och pro-tillväxt governance. I Göteborgs stad påminner styrningen främst om governancemodellen expertgovernance. Studiens slutsatser visar även att kommunernas handlingsutrymme att tillskapa billiga bostäder beror av hur väl kommunen ligger i linje med den bostadspolitiska idémässiga förutsättningen som bygger på att marknaden och dess prismekanismer lämpligast organiserar bostadsmarknaden. Göteborg som har en stark marknad med många aktörer som vill konkurrera har därmed utvecklat handlingsutrymme att tillskapa billiga bostäder eftersom de kan utnyttja konkurrensen och ställa krav om ett billigt bostadsbyggande. Perstorps kommun som har en svag marknad med få aktörer som konkurrerar har ett begränsat handlingsutrymme att verka för allmänintresset om att bygga billiga bostäder.

Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät 2018, ett resultat av en nationell undersökning av bostadsmarknaden i Sverige, råder det underskott på bostäder i 243 av Sveriges 290 kommuner. För att möta en ökad efterfrågan av bostäder behövs ett ökat bostadsbyggande. I detaljplaner regleras de rättigheter, byggrätter, som anger med vad och i vilken omfattning fastighetsägare får bebygga mark. Detaljplaner är de juridiskt bindande handlingar som upprättas och antas av kommuner i syfte att bland annat bestämma användningen av mark- och vattenområden. Det finns flera orsaker till bostadsbristen och en är att Sveriges befolkning fortsätter att öka, både på grund av naturlig befolkningstillväxt och på grund av immigration. En växande befolkning medför bland annat ett ökat bostadsbehov vilket i sin tur ställer krav på bostadsmarknaden, nämligen att utbudet av bostäder ska anpassas efter bostadsefterfrågan. En annan orsak är att det idag är den privata sektorn som står för den större delen av bostadsförsörjningen. Den privata sektorn har inte det ansvar som kommuner har vad gäller att tillgodose kommuninvånares bostadsbehov, utan de privata aktörerna har som syfte att gå med vinst. Följaktligen innebär det att privatägda bygg- och bostadsföretag bygger när det är ekonomiskt gynnsamt och inte endast för att det finns ett bostadsbehov. Med anledning av att det i dagsläget ännu råder bostadsbrist i flertalet kommuner, vilket är problematiskt, är det intressant att undersöka vilka faktorer som har betydelse för bostadsbyggandet. I examensarbetet studerades gällande detaljplaner för bostadsändamål. De detaljplaner som inte var genomförda användes som underlag vid intervjuerna med berörda fastighetsägare, det vill säga fastighetsägare som är i besittning av outnyttjade byggrätter för bostadsändamål. Syftet med studien var att försöka komma underfund med vilka faktorer som påverkar att detaljplanelagd mark för bostadsändamål inte bebyggs. Studiens resultat visar att bland faktorerna är det främst marknadsläget, hög- och lågkonjunktur, som påverkar huruvida bostadsbyggande kommer igång eller inte. Det är även faktorer som till exempel bygglovshandläggningstider som påverkar hur snart ett bostadsbyggande kan komma igång. Slutsatsen av studien var bland annat att marknadsläget verkar vara den mest påverkande faktorn och eftersom marknaden styrs av vinstberoende aktörer kommer utbud och efterfrågan inte alltid mötas. Andra slutsatser som drogs var att det som byggs inte är det som efterfrågas och att bygglovshandläggningstiden tar längre tid än vad som regleras i plan- och bygglagen. / According to Boverket's housing market survey 2018, which is a result of a national survey of the housing market in Sweden, there is a deficit in housing in 243 of Sweden's 290 municipalities. In order to meet increased demand for housing, increased housing construction is needed. Detailed development plans govern the rights, construction rights, which indicate what and to what extent property owners can build land. Detailed development plans are the legally binding documents that are established and adopted by municipalities in order to determine, among others, the use of land and water areas. There are several reasons for housing shortage and one is that Sweden's population continues to increase, both due to natural population growth and because of immigration. A growing population entails, for instance, an increase in housing demand, which in turn places demands on the housing market. The demand and supply of housing need to match each other. Another reason is that today it is the private sector that accounts for the majority of housing supply. The private sector does not have the responsibility that municipalities have in terms of meeting the residents' housing needs. The private actors intend to make a profit. Consequently, privately owned construction and housing companies build when it is economically beneficial and not just because there is a housing requirement. Due to the fact that there are still housing shortages in most municipalities, which is problematic, it is interesting to investigate which factors are important for housing construction. Current detailed development plans for housing purposes were studied. The detailed development plans that had not been implemented were used as starting material during interviews with relevant actors. The purpose of the study was to try to find out what factors affect the fact that detailed development plan land for housing purposes is not built. The study's results show that among the factors it is primarily the market situation, high business activity and recession, which affect whether housing construction is going to start or not. There are also factors such as construction law handling times that affect how soon a residential building can get started. The conclusion of the study was, among other things, that the market situation seems to be the most influential factor and because the market is governed by profit-dependent players, supply and demand will not always meet. Other conclusions that were drawn were that what is being built is not what is requested and that the building permits take longer than is required by plan- och bygglagen.

Housing supply in Sweden has changed considerably over time, where historical decisions have shaped the housing market we have today. It is the municipalities in the country which have the ultimate responsibility in housing supply, where they have a monopoly of where and what type of housing is being built. However, it is largely the external builders who control housing construction and affect the form of tenure of which the housing is being built. The continuous population increase in Sweden has led to a great need for new housing, and most of Sweden’s municipalities state that they have a housing shortage. In parallel, price development, especially residential property rights, has turned to a downward trend, which has affected housing construction. Municipalities’ main tool for fulfilling established housing supply objectives and ensuring the construction of tenancy rights are municipal public housing companies. However, some municipalities have not had or chose to deregulate the municipal housing company and therefore lack this tool. The purpose of the study is to describe, through a multi-case study, the housing supply objectives of municipalities and their prerequisites for how developer’s interest and willingness to invest have been and are in the current construction industry. Delimitation has been made to the municipalities Gävle, Täby, Nacka and Södertälje as they meet the criteria sought. The questions of issue were answered by a qualitative content analysis of municipal guidelines for housing supply and comprehensive plans. Interviews were also held with officials in the municipalities. Together, the methods gave a picture of the preconditions of the municipalities. The study shows that the four municipalities have large forecasted population increases in the coming years and high objectives regarding the number of newly produced housings. The study also shows that three of the four municipalities are experiencing changes in the interests of developers since autumn 2017 - partly a slightly reduced interest and partly a shift in interest among forms of tenure. The outcome from the discussion shows that in order to meet the future population increase and thus reach its housing supply objectives, housing production must increase significantly. The municipalities may also need to control the forms of tenure to a greater extent than today to achieve the desired distribution of forms of tenure in the housing stock. / Bostadsförsörjningen i Sverige har ändrats avsevärt genom tidens gång, där historiska beslut har format den bostadsmarknad vi har idag. Det är landets kommuner som har det yttersta ansvaret i bostadsförsörjningen där de genom sitt planmonopol råder över var och vilken typ av bostäder som byggs. Det är dock till stor del de externa byggherrarna som styr bostadsbyggandet och påverkar den upplåtelseform som bostäderna uppförs med. Den kontinuerliga befolkningsökningen i Sverige har medfört ett stort behov av nya bostäder och merparten av Sveriges kommuner uppger att de har bostadsbrist. Parallellt har prisutvecklingen, på framförallt bostadsrätter, vänt till en nedåtgående trend vilket påverkat bostadsbyggandet. Kommuners främsta verktyg för att uppfylla uppsatta mål gällande bostadsförsörjning och säkerställa uppförandet av hyresrätter är kommunala allmännyttiga bostadsbolag. Dock har en del kommuner inte haft eller valt att avreglera det kommunala bostadsbolaget och saknar därmed detta verktyg. Studiens syfte är att genom en flerfallsstudie beskriva kommuners bostadsförsörjningsmål och deras förutsättningar efter hur byggherrars intresse och investeringsvilja har varit och är i rådande byggkonjunktur. Avgränsning har gjorts till kommunerna Gävle, Täby, Nacka och Södertälje då de uppfyller sökta kriterier. De frågeställningar som ställdes besvarades genom en kvalitativ innehålls analys av kommunernas riktlinjer för bostadsförsörjning och översiktplaner. Intervjuer hölls även med tjänstemän på kommunerna. Tillsammans gav metoderna en bild av kommunernas förutsättningar. I studien framgår att de fyra kommunerna har stora prognostiserade befolkningsökningar kommande år och höga mål gällande antal nyproducerade bostäder. Studien visar också att tre av de fyra kommunerna upplever förändringar i byggherrars intresse sedan hösten 2017 - dels ett något minskat intresse och dels en omsvängning av intresset bland upplåtelseformer. Av resultatdiskussionen framgår att för att möta den framtida befolkningsökningen och därmed nå sina bostadsförsörjningsmål måste bostadsproduktionen öka markant. Kommunerna kan även behöva styra upplåtelseformerna i större utsträckning än idag för att uppnå önskad fördelning av upplåtelseformer inom bostadsbeståndet.

Bostadsbristen är idag ett faktum i många svenska kommuner och obalansen påbostadsmarknaden påverkar studenter. Kommunerna har ett ansvar för bostadsförsörjningen ochmåste se till att den utvecklas på ett ändamålsenligt och behovsanpassat sätt. Ett sätt attmöjliggöra detta är genom att involvera ett kommunikativt planeringsideal iplaneringsprocesserna. Det kommunikativa planeringsidealet syftar till en ökad inkludering ochdialog med medborgarna för att främja en god planering. Syftet med uppsatsen är att undersökahur två universitetsstäder med olika förutsättningar arbetar med att tillhandahålla bostäder förstudenter utifrån ett kommunikativt planeringsideal. De universitetsstäder som undersökts ärJönköping och Linköping. Empiriinsamlingen har bestått av intervjuer och dokumentanalysersom kopplats samman med teori om bostadsbrist, kommunikativ planering och medborgardialog.Resultatet visar att kommunikativ planering kan användas för att skapa en ändamålsenligbostadsförsörjning för studenter. Det visar också att kommunikation, samverkan och dialog äranvändbara verktyg för att inkludera studenter i planeringsprocesserna och främja en merdemokratisk och jämlik planering. / The housing shortage is today a fact in many Swedish municipalities and the imbalance in thehousing market also affects students. The municipalities have a responsibility for housing supplyand must ensure that it is developed in an appropriate and needs-adapted manner. One way toenable this is by involving a communicative planning ideal in the planning processes. Thecommunicative planning ideal aims at increased inclusion and dialogue with citizens to promotegood planning. The purpose of the thesis is to investigate how two university cities with differentconditions work to provide housing for students based on a communicative planning ideal. Theuniversity cities surveyed are Jönköping and Linköping. The collection of empirical data hasconsisted of interviews and document analyzes that have been linked to the theory of housingshortages, communicative planning and citizen dialogues. The results of the study show thatcommunicative planning can be used to create an appropriate housing supply for students. It alsoshows that communication, collaboration and dialogue are useful tools for including students inthe planning processes and promoting more democratic and equal planning.

Både globalt och här i Sverige så sker en befolkningsökning och enurbanisering som resulterar i att städer behöver utvecklas och bli större. Föratt kunna bygga bostäder och infrastruktur behöver mark tas i anspråk som idagsläget används för något annat. I dagsläget så är det mycket jordbruksmarksom ligger i anslutning till tätorter som blir exploaterad. Men för att klara avden livsmedelsproduktion som krävs så finns det även ett behov av att behållajordbruksmarker för det ändamålet. Dessa allmänna intressen ställs motvarandra och det är i kommunernas fysiska planering avvägningar ska ske ochdet är lagstiftningen som ligger till grund för att dessa avvägningar sker på etthållbart sätt för dagens behov men även för en hållbar framtid. Syftet med arbetet var att undersöka om det finns en problematik ochsvårigheter att göra dessa avvägningar för en hållbar framtid samt om rådandelagstiftning är relevant för att säkerställa en ändamålsenlig markanvändning närefterfrågan på mark för såväl bebyggelse som jordbruksmark förväntas öka. För att besvara studiens frågeställning genomfördes både kvantitativa ochkvalitativa metoder i form en enkätstudie och en intervjustudie. Enkätstudienskickades ut till alla kommuner i Sverige för att få svar på om det ser enproblematik inom ämnet och hur de ställer sig till den isåfall. I resultatet kanman se att många kommuner ser att det finns en problematik i att göra dessaavvägningar. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sexrespondenter från kommun, Länsstyrelse, Lantmäteriet och Jordbruksverketför att få en bredd och olika synvinkel på frågeställningen. I resultatet kan manse att det finns en problematik när det gäller att prioritera mellan att behållajordbruksmark och att exploatera den och att det skapar intressekonflikter.Det var även tydligt att någon form av ändring i lagstiftningen eller nyariktlinjer behövs för att säkerställa behovet av såväl jordbruksmark sombostadsbebyggelse. / Both globally and here in Sweden, there is a population increase andurbanization, resulting in the need for cities to develop and expand. In orderto build housing and infrastructure, land needs to be used, which is currentlybeing used for something else. Currently, a lot of agricultural land locatednear urban areas is being exploited. The need to preserve agricultural land forfood production is also important for meeting the demand for food. Thesepublic interests are weighed against each other, and it is the responsibility ofmunicipalities to make sustainable decisions in their physical planning, basedon legislation, for both present needs and a sustainable future.  The purpose of this study was to examine the difficulties in making thesedecisions for a sustainable future and whether current legislation is relevant inensuring appropriate land use when demand for both residential andagricultural land is expected to increase.  Both quantitative and qualitative methods were used, including a survey sentto all municipalities in Sweden to determine if there is a problem and howthey approach it. The results show that many municipalities face difficulties inmaking these decisions. Semi-structured interviews were conducted with sixrespondents from municipalities, County Administrative Boards, the NationalLand Survey of Sweden, and the Swedish Board of Agriculture to gain abroader perspective on the issue. The results show that there is a challenge inprioritizing between preserving agricultural land and exploiting it, leading toconflicts of interest. It was also evident that changes to legislation or newguidelines are needed to ensure the preservation of agricultural land andhousing supply.

During 2022 the Swedish government announced a new strategy to combat homelessness. As the population is growing faster than housing construction there is a noticeable housing crisis in Sweden in terms of housing shortage. This means that more households risk ending up outside the housing market and becoming homeless. With the new strategy, the work of national and local authorities is expected to change. The aim of this study is to describe how national and local authorities manage acute homelessness within housing provision. Furthermore, the study intends to analyze and discuss challenges in dealing with acute homelessness in housing provision. To fulfil the aim, empirical material was collected through qualitative interview studies with people at national and local authorities in the capacity of their professional role. The results show that there are multiple difficulties in the work towards dealing with homelessness in housing provision in terms of strategies and cooperation between national and local authorities. This is partly a result of Sweden’s large multi-level system where responsibilities and duties are distributed across several different authorities. This is to some extent a consequence of unclearly formulated strategies, unclear division of responsibilities and small resources. Further, this makes it hard to get an overall picture of the extent of the problem and what can and should be done in the future. Some of these difficulties can be communicated and coordinated, while others are dependent of housing policy and market forces, which is difficult to influence. In the future, authorities and the population face great uncertainty. But there are clear ambitions with the strategy Bostad först being the foremost. This indicates a strong drive forward nationally and locally towards a more developed and socially sustainable housing provision.