Mitt syfte är att bidra med kunskap om pedagogers arbete med barns delaktighet i förskolan, med inriktning på barn i behov av särskilt stöd. För att undersöka detta har jag gjort intervjuer med pedagoger i förskolan. Jag valde semistrukturerade intervjuer, då jag ville ha öppna svar, med det menas att jag vill ha pedagogens egna ord, inte ett svarsalternativ de kan välja på. Resultatet visade att alla pedagoger i intervjuerna anser att delaktighet är något alla ska få och att vara en del i gruppen är en självklarhet. De kämpar varje dag för att delaktighet ska finnas genom att stötta och finnas där för de barn som har en resurs knuten till sig. Stöttningen kan bestå i exempelvis att pedagogerna finns nära för att förtydliga och utveckla barns språk. Hjälpa barnen att förstå lekens regler och stötta till delaktighet i lekar och aktiviteter med andra barn på förskolan. De använder olika former av kommunikativa hjälpmedel, den vanligaste är TAKK, tecken som alternativ kompletterande kommunikation. De personer jag intervjuat beskriver olika arbetssätt. Några hade resurs i barngruppen, andra hade resurs kopplat till ett specifikt barn. De var alla överens om att det var bra för både barn och pedagoger att variera resursperson. Ett öppet arbetslag där de kan gå in för att byta av varandra gjorde att de orkade med resursarbetet då det ibland inte bara är psykiskt tungt utan även fysiskt. För att möjliggöra delaktighet i gruppen arbetar de ofta i smågrupper. Detta för att få en nära kontakt med gruppen och det specifika barnet. Det gör det också möjligt för alla barn att få egna positiva upplevelser av lek och aktivitet med de barn som behöver extra stöd. De är alla överens om att leken är en svår situation för delaktighet. Pedagogerna i min studie och tidigare forskning (Luttorpp, 2011; Skogman, 2004) menar att barnets förmåga till initiativtagande och flexibilitet har stor påverkan för delaktighet. Som en utmaning lyfte de alla tiden, tiden för reflektion, tiden att få kunskap och tiden att bara finnas. / The purpose of my study is to bring more knowledge regarding children in need of special support and how preschool teachers work with the participation of children in need of special support. I interviewed a number of educationalists from different preschools and I have chosen a form of questions with open answers. They all believe that it is very important for all children to have the opportunity to participate by their own abilities. Children with special needs get extra support, for example help to understand the child’s own language, words or special signs.  It could also be to help the child to be included in the play and other common activities and to understand the playing rules. This can be done by alternative communication. There are different kinds of communication. Often used is TAKK, a method of using signs as supplemental communication. The interviewee’s describe different form of work processes. Some of them had resources in the children groups, while others had resources connected to a specific child. They all agreed that variation of resource persons is good for both the children and the educators. A better way of work would be a team where they could cover for each other. It is not just psychology tough but also physical. To make it easier for participation in the group they often have the children in small groups. This is to get a good contact with the group and with the specific child. It is also to create possibilities for children without disabilities to get their own positive experience from play and activities with children with special needs. They all agree that play is a difficult situation for participation where the flexibility and ability to take initiative of the child is very important. As a challenge, they all lifted time for reflection, time to get more knowledge and time just to be.

The purpose with this essay is to explore how pupils in a special group of education experience how it feels to be part of this kind of group. Further I want to examine a special educationalist view of this kind of groups. To perform this essay I choose to interview four pupils and one special educationalist. Through the interviews I want to discover the pupils and the special educationalists thoughts and experience. The result has been compared with earlier research and the essay has its basis in different theories. The aim with this research is to get a view from the pupils and the special educationalist if it is required to continue the education in special groups. The result shows that the pupils enjoy belonging in special group of education. That provides them with an environment of teaching and education.  Also the special educationalist looks positive at special groups of education.

Syftet med min undersökning är att studera sydafrikanska pedagogers perspektiv på barn i behov av särskilt stöd i förskolan och förskoleklassen. I syftet ingår också att undersöka pedagogers syn på vilka resurser som finns för dessa barn. Jag har använt mig av metoden kvalitativa intervjuer för att få öppna och detaljerade beskrivningar från pedagogerna. Pedagogerna menade att barn i behov av särskilt stöd är barn som avviker från kamraterna i kunskaps- och mognadsnivå samt barn med funktionsnedsättningar, sjukdomar eller sociala problem. De sydafrikanska pedagogerna hade två perspektiv på barn i behov av särskilt stöd. Det första är det kategoriska perspektivet och innebär att dela upp barn i kategorier, t.ex. barn med inlärningssvårigheter. Det andra perspektivet är det relationella perspektivet som innebär att miljön och verksamheten runtomkring avgör om ett barn är i behov av särskilt stöd eller inte. Pedagogerna menar att de inte har speciella hjälpmedel för barn i behov av särskilt stöd. För att motivera barnen använder pedagogerna kreativa metoder, till exempel låter de dem skriva i sand, på griffeltavlan och vara delaktiga. De gör vad de kan med de begränsade resurserna. / The purpose of the study is to explore the views from South African educators on children in need of special support in preschool. The purpose also includes to study the educator’s view on what resources there are for these children. I have used the method qualitative interviews to capture open and detailed descriptions from the educators. The South African educators mean that children in need of special support are children who differ from their peers in knowledge and maturity level, and children with disabilities, sicknesses or social problems. The South African educators had two perspectives on children in need of special support. The first is the categorical perspective, which means that they divide learners in categories, for example learners having learning disabilities. The second one is relational perspective which means that the surrounding environment determines if a child is in need of special support or not. The educators mean they don’t have enough resources for children in need of special support. To motivate the children the educators use creative methods, for example write in sand, on the chalkboard and let them be active. They do what they can with limited resources.

Studien är en kvalitativ studie med en hermeneutisk fenomenologisk ansats. Syftet med studien är att förstå och beskriva hur sju förskollärare upplever sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studiens resultat visar att förskollärarna upplever att de arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Samtliga respondenter berättar om barn som har behov av särskilt stöd av socioemotionell karaktär. De beskriver att de arbetar med barn som har svårt att kommunicera, att koncentrera sig, att styra sina impulser och som behöver stöd i sitt samspel och sina relationer med andra barn och vuxna. Förskollärarna berättar att de har funderingar över vilka barn som egentligen är barn i behov av särskilt stöd. De tydliggör att alla barn har olika behov och förutsättningar. Studiens resultat visar att förskollärarna har strategier för att möta barn i behov av särskilt stöd. Strategier som de lyfter som framgångsrika är att skapa närhet och trygghet, att fånga intresse och motivation, att stötta i leken, att skapa tydlighet och struktur, att arbeta med mindre barngrupper, att ta vara på utemiljön samt att samverka inom och utanför arbetslaget. Respondenterna menar att dessa strategier gynnar alla barn i barngruppen. Resultatet visar också att förskollärarna upplever en del svårigheter kring att möta barn i behov av särskilt stöd. Svårigheter som de lyfter är att barngrupper är stora, att personaltätheten är låg, att barnet lätt blir syndabock, att det brister i anknytningen och att det brister i samverkan. / The study is a qualitative study with a hermeneutic, phenomenological approach. The purpose of the study is too understand and describe how seven preschool teachers experience their efforts with children in need of special support in the preschool. The study’s results show that the preschool teachers believe that they work with children in need of special support. All respondents report about children in need of special support of socio emotional nature. They describe that they work with children with troubles communicating, concentrating, control impulses, and who needs support in their relationships with other children and with grown-ups. The preschool teachers acknowledge that they contemplate which children that really are children in need of special support. They highlight that every child have different needs and pre-conditions. The results of the study show that the preschool teachers have strategies in their efforts with children in need of special support. Strategies which are brought forward and considered successful include to create closeness and safety, to capture interest and motivation, to support the children’s play, to create clearness and structure, to work with small groups of children, to benefit from the outdoor environment, and to cooperate within and between teams. The respondents think these strategies benefit all children in the children’s group. The results also show that the preschool teachers experience some difficulties related to supporting children in need of special support. Difficulties brought forward include too large children’s groups, too few staff members, the tendency to make a child into a scapegoat, flaws in connection and flaws in the interaction.

The purpose of this study is to investigate preschool teachers' communication and treatment with children in preschool. With questions about how pre-school teachers experience the communication and what meaning they consider communication in the day-to-day activities. Sociocultural theory is used to study the communicative activities and from a phenomenological perspective, the phenomenon is described. The hermeneutic perspective conveys the experiences of the phenomenon. The methods used for the study were through qualitative interviews with preschool teachers, which consisted of structured questions and with open follow-up questions. Qualitative interview ideas were chosen when questions were made for more open answers and where the experiences form the basis of the phenomenon of communication. The result showed several different themes that formed the basis for sustainable communication in preschool. The conclusion or the very essence of the phenomenon of communication was based on the interpretative phenomenological analysis; Possibility of sustainable communication, where prototypes like time, child vision and, among other things, cooperation showed the necessity for making sustainable communication with the children in preschool and especially for children in need of special support. / Syftet med denna studie handlar om att undersöka förskollärares kommunikation och bemötande med barn i förskolan. Med frågeställningar om hur förskollärare upplever kommunikationen och vilken betydelse de anser kommunikationen har i den dagliga verksamheten. Genom sociokulturell teori studeras de kommunikativa aktiviteterna och utifrån ett fenomenologiskt perspektiv beskrivs fenomenet. Det hermeneutiska perspektivet förmedlar upplevelserna i fenomenet. Metoden för studien skedde genom kvalitativa intervjuer med förskollärare som bestod av strukturerade frågor och med öppna följdfrågor. Kvalitativ intervjuguide valdes då frågorna är gjorda för mer öppna svar och där upplevelserna utgör grunden för fenomenet kommunikation. Resultatet visade på flera olika teman som utgjorde grunden för en hållbar kommunikation i förskolan. Slutsatsen eller själva essensen av fenomenet kommunikation blev utifrån analysen interpretativ fenomenologisk analys; Möjliggörande av hållbar kommunikation, där prototeman som tid, barnsyn och bland annat samarbete visade på det nödvändiga för att möjliggöra en hållbar kommunikation med barnen i förskolan och speciellt utifrån barn i behov av särskilt stöd.

My essay begins with a story of one day in pre-school class. It is about how I, as a preschool teacher, find it challenging to work with inclusion of children in need of special support. It is also about the feeling of inadequacy experienced by a teacher, single handedly covering a proportionally large group of children. I discuss the hard work of building relationships in a school intended for everyone, when operating in the periphery of a cost-effective budget policy, where efforts of achieving inclusion is no longer allowed to come at a cost.   The method used herein, is essay writing, and my objective is to deliver a qualitative, experienced-based essay that begins with a true story from my professional life. When working with the text, I am obliged to put an end to what is happening in particular, and problematic situations. This provides me with perspective, allows me to reflect around the situations, and I am given a chance to take a step back and discover and reflect on matters from a new angle, not previously considered or reflected upon.   My main questions are: How is the preschool teacher expected to work with inclusion of children in need of extra support, in preschool class? In what way is the possibility to create relationships with all pupils in preschool class affected by the school budget, or lack thereof? What does it mean for a child to succeed in pre-school? / Min essä inleds med en berättelse om en dag i förskoleklass. Den handlar om hur jag som förskollärare upplever det svårt att arbeta inkluderande med barn i behov av särskilt stöd, och om känslan av otillräcklighet som ensam lärare i en stor barngrupp. Jag skriver om det svåra i att bygga relationer i en skola ämnad för alla, i skuggan av en kostnadseffektiv skolbudget där inkludering inte längre får kosta.   Metoden för mitt examensarbete är essäskrivande och jag skriver en erfarenhetsbaserad essä som inleds med en berättelse från min yrkeserfarenhet. När jag skriver i essäform får jag sätta ord på vad som händer i en eller flera situationer som jag upplever som problematiska. Jag får syn på ett dilemma jag vill reflektera kring och med skrivandet får jag en chans att ta ett steg tillbaka och se det jag inte hunnit se, och tänka tankar jag inte hunnit tänka.   Mina huvudsakliga frågeställningar är:Hur förväntas förskolläraren arbeta med inkludering av barn i behov av särskilt stöd i förskoleklass? Hur påverkar skolans ekonomi chansen för mig som lärare att skapa relation till alla elever i förskoleklass? Vad innebär det för ett barn att lyckas i förskoleklass?

This study aims to find out how children in need of special support are being treated during their time in preschool. The focus is on how the educators approach these children, attempt to create an inclusive environment for all children, and how the preschool's management supports the staff in their work with children who need some extra support, for example with external actors or other types of resources. The study focuses mainly on those children who have no established diagnosis, but who for some reasons or another are in need of special support that may be for a shorter or longer periods of time as needed. We will also find out how educators and management collaborate with external actors as well as guardians of children with diagnoses. We have used Urie Bronfenbrenner's developmental ecological theory as well as the relational and the compensatory perspective for understanding and analyzing our empirical material. The study was conducted by questionnaires sent to all educators at the preschool and as well as on site observations was done at the specific preschool.   We attempt to ascertain if it is a requirement for the child to have an established diagnosis to get the proper support needed to manage preschool activities. The study found that the educators are knowledgeable and have good ambitions about how the activities should be designed to make every child feel included. However, it seems to be difficult to apply in practice because of various reasons such as lack of staff and large groups of children.                   Keywords: Preschool, children in need of special support, preschool environment, pedagogy's approach, resources.

I den här essän har jag utgått från ett dilemma från verkligheten. Som jag uppfattar som svårt. Det handlar om barn i gråzonen med extra behov av stöd. De här barnen ser jag som en pedagogisk utmaning och de utmanar min kompetens dagligen. Jag kommer även se på de pedagogiska svårigheterna det är att på ett bra sätt inkludera dem i verksamheten. Hur bemöter vi barn som är introverta eller de som har ett utåtagerande beteende i förskolan? Jag har vänt blicken mot mig själv och analyserar mitt förhållningssätt och hur jag bemöter barn med utmanande beteende. Jag har reflekterat över mina känslor av att inte räcka till och tillkortakommanden när det kommer till barn som utmanar. Jag har i den här essän försökt belysa det komplexa i situationen där olika faktorer som, kompetens, tid, reflektion, gruppstorlek och synsätt på barnen kan påverka dem negativt i framtiden. Jag har även försökt att analysera hur jag kan arbeta i framtiden för att inkludera de här barnen på ett bra sätt. / In this essay, I have assumed a dilemma that I find difficult based on my own reality. Its about children in the grey zone with the need for additional support. I see these children as an educational challenge and they challenge my skills on a daily basis. I will also look at the educational difficulties of including them in the preschool in a good way. How do we respond to children who are introverted or those who have an outward hyperactive behavior in preschool? I have taken an introspective approach and analyzed how I treat children with challenging behavior. I have reflected on my feelings of not being sufficient and my shortcomings when it comes to children who challenge. In this essay I have tried to highlight the complexity of the situation where various factors such as, competence, time, reflection, group size and approach to children for which may affect them negatively in the future. But I have also tried to analyze how I can think and act in the future to include these children in the best way.

No description available.

This study is about how preschool teachers perceive special educational collaboration processes in relation to governing documents. The purpose of the study is to make visible and gain an increased knowledge of how preschool teachers perceive collaboration with special educators around children in need of special support, and how they perceive guidelines about this in the preschool's governing document. According to the Education Act (2010: 800) and the curriculum (2018), children who temporarily or permanently need more stimulation or support should receive this based on their conditions and needs to develop as far as possible in preschool education. Based on the fact that the concepts of special education and special educator are nevertheless not described or mentioned in the curriculum, it is considered that different ideas and interpretations about the special educational collaboration process around children in need of special support may arise in professional preschool teachers. Based on a qualitative method approach combined with a quantitative method approach, interviews and questionnaires have been the methods for collecting the study's empirical material. Phenomenography has been the study's theoretical starting point where a visualization of preschool teachers' perceptions of special educational collaboration has been in focus. Based on a phenomenographic and a univariate analysis of the empirical material, a result is presented that shows that preschool teachers 'perceptions and conditions for collaboration with special educators vary and guidelines in governing documents are often perceived as unclear, which affects preschool teachers' ability to perform their professional mission towards creating an equal preschool where all children have their needs met. / Den här studien handlar om hur förskollärare uppfattar specialpedagogiska samverkansprocesser i relation till styrdokument. Syftet med studien är att synliggöra och få en ökad kunskap om hur förskollärare uppfattar samverkan med specialpedagoger kring barn i behov av särskilt stöd, samt hur de uppfattar riktlinjer kring detta i förskolans styrdokument. Enligt Skollagen (2010:800) och läroplanen (2018) ska barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stimulans eller stöd få detta utifrån sina förutsättningar och behov för att utvecklas så långt som möjligt i förskolans utbildning. Utifrån att begreppen specialpedagogik och specialpedagog trots detta inte beskrivs eller nämns i läroplanen anses olika föreställningar och tolkningar av den specialpedagogiska samverkansprocessen kring barn i behov av särskilt stöd kunna uppstå hos yrkesverksamma förskollärare. Utifrån en kvalitativ metodansats kombinerat med en kvantitativ metodansats har intervjuer samt enkäter varit metoderna för insamling av studiens empiriska material. Fenomenografi har varit studiens teoretiska utgångspunkt där ett synliggörande av förskollärares uppfattningar kring specialpedagogisk samverkan har varit i fokus. Utifrån en fenomenografisk samt en univariat analys av det empiriska materialet presenteras ett resultat som visar på att förskollärares uppfattningar och förutsättningar till samverkan med specialpedagog varierar och riktlinjer i styrdokument uppfattas ofta otydliga, något som påverkar förskollärares förutsättningar att utföra sitt yrkesuppdrag mot att skapa en likvärdig förskola där alla barn får sina behov tillgodosedda.