Institutionen Konst, Kultur och Kommunikation (K3) på Malmö Högskola beskrivs som en plats för gränsöverskridande forskning och undervisning med en genomgripande koppling mellan gestaltning och teori. Det är långt ifrån något självklart och diskussionen är ständigt närvarande om vad det egentligen betyder och hur det ska spegla metoder och innehåll i utbildningarna. Detta arbete är en diskursanlys kring begreppen teori och gestaltning för att synliggöra och problematisera olika synsätt och positioneringar inom K3. Empirin består av deltagande observationer och videodokumentation av två personalkonferenser på temat teori och gestaltning. Materialet analyserades för att undersöka vilka diskurser och vilka positioner som kan urskiljas och hur de möts. Arbetet utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt och använder Norman Faircloughs tre dimensioner av kommunikaton som ram för en kritisk diskursanalys. Resultatet presenteras i form av en kategorisering av olika diskursiva positioneringar och hur dessa förhåller sig till varandra i ett maktperspektiv och visar på hur inomvetenskapliga och utomvetenskapliga intressen ofta kommer i konflikt och att de inomvetenskapliga perspektiven har en tydligt dominant ställning som marginaliserar betydelsen och inflytandet från utomvetenskapliga perspektiv. Arbetet diskuterar även hur detta kan vara en spegling av en större social praktik och relaterar det till grundskolans bildämne och de nya läroplanerna för grundskola och gymnasium.

Under hösten 2012 genomfördes en enkätundersökning med syfte att undersöka pojkars och flickors inställning och motivation till ämnet idrott och hälsa i olika åldrar. Syftet var även att undersöka inställning och motivation till ämnet idrott och hälsa hos elever som är fysiskt aktiva respektive inaktiva på fritiden. Totalt ingick 124 elever i årskurs 5, 7 och 9. Dessa valdes ut på två skolor i en kommun i södra Sverige. Enkäten bestod av både öppna och slutna frågor för att på så vis ge utrymme för elevernas tankar. Resultatet visade en övervägande positiv inställning samt inre motivation för ämnet idrott och hälsa. Elever i årskurs 5 och 7 visade en något mer positiv inställning än elever i årskurs 9. Av resultatet framgick även en högre grad av yttre motivation hos elever i årskurs 9. Resultatet visade slutligen att det finns en tendens till samband mellan en positiv inställning samt en hög inre och yttre motivation.

Sammanfattning Bakgrund:Samlingen är i stort sett det enda tillfället under dagen då alla barn är samlade samtidigt och blir då en möjlighet för pedagogen att se och bekräfta dem. För att skapa ett så bra samspel som möjligt gäller det att anpassa samlingen utifrån barnens intressen, det är viktigt att samspelet och kommunikationen är av betydelse för barnen. I vår undersökning har vi valt att undersöka hur samspelet mellan pedagog och barn ser ut i samlingen och om det är någon skillnad i bemötandet beroende på om det är en pojke eller flicka. Syfte: Vårt syfte med studien var att fördjupa oss i ämnet samspel, i förskolan. Frågeställningarna vi valde att utgå ifrån var:  Hur yttrar sig ett fungerade samspel mellan pedagog och barn i samlingen?  Bemöts flickor och pojkar på olika sätt i samlingen? Metod: Resultatet grundas på kvalitativ studie i form av metoderna observation och intervju. Observationerna genomfördes i samlingen vid fem tillfällen, för att samla in det som sades under samlingarna använde vi oss av en diktafon, vi antecknade även barnens och pedagogens förhållningssätt och kroppsspråk. Vi intervjuade tre stycken pedagoger och även där spelade vi in med diktafonen. Genom att vi spelade in de olika tillfällena kunde vi lyssna flera gånger för att sedan analysera resultatet. Resultat: Resultatet visar att det som är avgörande för hur samspelet mellan pedagogen och barnen blir är hur styrd pedagogen är i samtalet, om pedagogen är öppen och tar sig tid till att lyssna på de barnen har att säga skapas ett bra samspel där barnen är delaktiga. Om pedagogen däremot känner tidspress blir samlingen och samtalen mellan pedagog och barn mer styrt på så sätt blir barnen mindre delaktiga. I flera situationer domineras samtalsutrymmet av pojkarna, de söker bekräftelse och får vid vissa tillfällen mer utvidgande svar än vad flickorna får.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen och förståelsen om varför vissa elever väljer att inte delta i ämnet idrott och hälsa och vilka metoder lärare kan vidta för att öka deltagandet. Studien koncentreras utifrån elevernas perspektiv men tar även upp lärarnas perspektiv kring icke-deltagande och motivation. Studien utgår från Deci & Ryans Självbestämmandeteori angående inre och yttre motivation och Aaron Antonovskys KASAM, känsla av sammanhang och kommer även att behandla Johan Faskungers transteoretiska beteendeförändringsmodell. Tio elever blev intervjuade från fem olika skolor och elva lärare svarade på enkäter. Enkätundersökningen fungerar som ett komplement till elevintervjuerna. Enkäterna delades ut till lärare som undervisar i ämnet idrott och hälsa som var på plats under besöken. Resultatet visade att eleverna hade synpunkter på lektionsinnehållet där hälften av eleverna ansåg att lektionerna var tråkiga som deras största orsak till icke-deltagande. De flesta elever ville att undervisningen skulle vara mer fokuserad kring individen och inte till gruppaktiviteter. Dessa elever ville utföra lektionsinnehållet mer självständigt. Lärarna uppskattade att den största orsaken till att icke-deltagande elever ej deltar är för att de känner sig dåliga på idrott. Resultatet visar också på en klyfta mellan elev och lärare där de verkar missuppfatta varandra och där i alla fall eleverna ser till den andre som det stora problemet.  Vår slutsats är att kommunikationen mellan lärare och elev är oerhört viktig för att anpassa lektionerna efter den individuella eleven och därmed minska klyftan mellan elev och lärare för att öka deltagandet och motivationen.

This thesis examines the conditions for participation in the decision making process of a possible mine establishment in Storuman municipality in the north of Sweden. This is done through a case study where the main actors are the mining company Nickel Mountain AB, the municipality Storuman and the Sami village Vapsten. As a theoretical framework Cecilia Eriksson’s division of democratic theories is used as a starting point. Methods as described in deliberative democratic theory, such as discussion by effected community members, are seen as a method within the participatory democratic tradition, not a theory of its own. To describe what happens where in the process in Storuman a model of analysis created by Hans Wiklund is used. The model divides different parts of the political system and the public into arenas where democratic deliberation and political actions can take place; the parliamentary complex, the administrative complex and the public sphere. Criteria for this democratic deliberation and participation are then applied to the deliberation and actions; generality, autonomy, power neutrality and ideal role-taking. The method used is qualitative textual analysis. The main question of this thesis is: Does the political decision making process around the establishment of a mine give any room for participatory democracy with deliberative elements? In order to answer this main question the following three questions are also asked: 1. Within which arenas were the three actors given the possibility to communicate? 2. What forms of participation exist within the decision making process? 3. Does the participation meet Wiklund’s criteria for democratic deliberation? The thesis concludes that the political decision making process surrounding a possible mine establishment gives little room for participatory democracy with deliberative elements. There are few ways of affecting the decision making process and important interests at stake; valuable minerals, minority rights for Sami people, job opportunities and regional growth.

Den här uppsatsen utreder möjligheterna att realisera e-Deltagande genom webb 2.0.Genom att kombinera teori från de båda ämnena och observationer från nämnvärda utförda realiseringar, utvecklas en mall till en webbtjänst för e-Deltagande som nyttjar funktioner från webb 2.0. Ur litteraturstudier och observationer identifierades ett antal nyckelfunktioner samt vilka aktuella problem som finns inom realisering av e-Deltagande. Dessa problemområden var: anonymitet, moderation, att slutplacering baseras på exponeringstid, att liknande bidrag tar röster från varandra samt röstningsmetod. För att lösa dessa genomfördes en process för deltagande design med testdeltagare från olika intressegrupper i området. Utvecklingen genomgick tre iterationer med framställning av prototyp och testsessioner under vilka mallens olika lösningar och funktioner optimerades och validerades. Uppsatsen bidrar med ett steg i utforskningen av området. Genom att tillämpa den mall som tagits fram kan offentliga instanser konsultera sina medborgare för att generera fram nya idéer och engagera dem i samhällsutformningen.

En kvalitativ etnografiinspirerad studie med hermeneutisk ansats och med syftet att undersöka den dramapedagogiska reflektionens särdrag genom att se hur reflektion kan komma till uttryck i dramapedagogisk verksamhet. Studien vill belysa hur begreppet reflektion kan förstås i en dramapedagogisk kontext och ställer sig frågan om reflektion kan förstås som något annat än en verbal kognitiv process. Uppsatsen behandlar teoretiska perspektiv på reflektionsbegreppet och relaterar genom abduktion dessa till ett empiriskt material i första hand bestående av två deltagande observationer. I analys och diskussion framkommer att man kan se på dramapedagogik som en verksamhet med specifika och unika möjligheter till reflektion. Fiktionen, improvisationen, självreflektionen och reflektion i gemenskap är den dramapedagogiska reflektionens särskilda styrkor. Författaren efterlyser mer forskning på området med ett tydligt deltagarperspektiv.

En intensiv förändringsprocess har kunnat identifieras runt om i Sveriges kommuner där en rad reformer genomförts i syfte att skapa forum för ökat medborgerligt deltagande. Syftet är att på så vis stärka demokratin på lokal nivå. I Halmstads kommun arbetar man med medborgerligt deltagande i flera projekt, Framtid Oskarström är ett av dem. Det finns dock en spänning i debatten kring om den lokala demokratin stärks genom att arbeta med medborgerligt deltagande. Omfattande kritik har riktats mot det deltagardemokratiska idealet, ändå arbetar Sveriges kommuner intensivt med att öka det medborgerliga deltagandet i politiska projekt och processer mellan de allmänna valen. Denna uppsats har två stycken syften. För det första har nivån av medborgerligt deltagande i projektet Framtid Oskarström studerats och för det andra har utsagor om kritik mot det deltagardemokratiska idealet undersökts. Fem stycken intervjuer har genomförts och resultatet visar att nivån av medborgerligt deltagande i Framtid Oskarström är medverkande dialog och respondenternas utsagor om kritiken som riktats mot det deltagardemokratiska idealet visar att det finns kritik som respondenterna håller med om, och som de inte håller med om.

Syftet med studien är att synliggöra pedagogernas roll i leken, samt deras uppfattning om miljöns betydelse för leken. För att kunna få en förståelse för pedagogernas roll i barns lek och sin egen syn på miljöns betydelse för leken, genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer med två pedagoger på två förskolor. De semistrukturerade intervjuerna innebär att vi hade en frågelista över det specifika temat som skulle beröras och en intervjuguide som kompletterades av följdfrågor (Bryman, 2007).    Förskolornas och pedagogernas namn är fingerade och kommer i texten att benämnas som förskolan Blåkulla, pedagogerna Birgitta och Barbro och förskolan Gläntan, pedagogerna Gunilla och Greta. Samtliga pedagogerna som intervjuats har genomgått en förskollärarutbildning. På Gläntan har pedagogerna arbetat noll till ett år som förskollärare och på Blåkullan har de arbetat elva till tretton år som förskollärare. För att öka förståelsen för barns lek, pedagogernas roll i leken samt miljöns betydelse för barns lek redovisas forskning från Sverige.   Undersökningen visade att pedagogerna anser att leken har en oerhörd stor betydelse för barnens sociala, språkliga och emotionella utveckling. Leken prioriteras i förskolorna Blåkullan och Gläntan och pedagogerna påpekar att den bör kombineras med andra, mer av vuxna, styrda aktiviteter. Beträffande pedagogernas roll i leken har det framkommit att det är en utmaning att delta i barns lek med barns villkor och på deras nivå. Pedagogerna betonar också miljöns betydelse för barns lek och menar att det är betydelsefullt att barnen får tillräckligt med rekvisita, material och inspiration från pedagogerna så att lekens innehåll berikas. Alla fyra intervjuade pedagogerna framhävde att deras roll i leken är att lotsa, hjälpa barnen att lösa konflikter i leken och utveckla sociala egenskaper som både samhället och föräldrarna värderar högt. Det har varit väldigt lärorikt att undersöka om barns lek och pedagogers roll i denna. Leken är en väldigt stor del i det pedagogiska arbetet och barnens liv. Vi hoppas därför att studien kan ge pedagogerna inspiration och nya insikter för att föra det lekpedagogiska arbetssättet framåt.

The responsibility to identify, protect, look after and develop cultural and historical values in our surroundings - urban as well as rural - falls on the local authorities. This essay focus on local preserve programs for cultural landscapes in Sweden’s municipalities. Programs for preserving cultural landscapes are important tools in the aim to reach a sustainable development of these values. The object of the essay is to delineate how the municipalities handle cultural landscapes in terms of how cultural and historical values is identified, how the landscape is divided and assessed and how different aspects of intangible and tangible values are taken into consideration. The author has adopted an approach inspired by the academic ethnology where the individual and her identity are focused. In the initial study of relevant literature the essay refers to the ethnologic anthology “Moderna landskap” (Modern Landscapes), which discuss the individual and her mutual connection to the surrounding landscape where she lives. An archeological approach on the same subject is also referred to, as well as the pioneering work “Kulturvårdsprogram för Grangärdsbygden” (Cultural preserve program for Grangärdesbygden) and the Burra Charter. Based on the studied literature as a theoretical frame of reference, local cultural preserve programs for cultural landscapes from four Swedish municipalities are analyzed: Nacka, Vallentuna, Lund and Södertälje. The guiding principles for the outline of the programs were developed in the end of the 1970’s by the Swedish National Heritage Board and The National Board of Housing, Building and Planning. The aim was to make historical and cultural values a part of the physical planning of society, as4well as to contribute to a preservative attitude towards these values by the public at large. The analysis of the programs made in plain that all four municipalities have deviated from the ambitions of the National Heritage Board. The programs were supposed to consist partly of a fixed part with a historical analyze of the cultural landscape in the municipality in general as well as selected landscapes, and partly of a plan of action open for revise. Accordingly the preservation programs of cultural landscapes were meant to be an active program but have now turned into a passive document, consisting solely of selected and valued landscapes. And it does not address to the public but act only as an instrument of physical planning. Without plan of action and connection to the public, the municipalities fail to secure a long-term preservation of the landscapes as well as missthe chance to let the programs be a part of the development of the concerned areas. But the programs could work as a solid base in the engagement and responsibility of the public in this matter, concerning historical and cultural values in our cultivated and built environment. The individual is unfortunately missing as a collaborator in the preservation process. The outline of the four analyzed programs varies. The two programs of Nacka and Vallentuna represent opposite poles. Nacka has produced a traditional preservation program with landscapes delimited selected into narrow areas of high values. The concerned landscapes correspond to a character that is similar to that of cultural reserves. This leads to the risk of future fragmentize of the landscape as a whole, due to the fact that only a small part of the cultural landscape of the municipality is included in the local authorities’ ambition to preserve. The rest is “unexplored regions”. Vallentuna on the other hand has produced a program that characterizes the landscape at whole, at the expense of details such as close descriptions of physical structures. The tangible presuppose the intangible. A cultural landscape is an intangible fact as well as a tangible, and because of this, the intangible dimension must be regard to in the same way as we today assess tangible values. Public engagement in the preservation process and the consideration of intangible values becomes one and the same aim, because the engagement of the individual can be a method to identify intangible valuesin the cultural landscape. It is also an opportunity to handle the rich information of the landscape, a landscape that work as a vast and complex phenomenon. The responsibility to secure cultural and historical values5in our environment is then no longer a question only for the local authorities; it is a question for one and all.