Idag är forskningen om sexmissbruk som diagnos uppdelad i två läger: de forskare som anser att diagnosen finns och bör existera och de som anser det motsatta. Diagnosen är inte erkänd i vare sig Diagnostic Statistic Manual (DSM) eller International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD). Trots denna polarisering inom forskarvärlden finns det människor som söker hjälp för sagda typ av problematik och människor som erbjuder hjälpen. Syftet med studien är att få veta hur behandlare ser på diagnostiseringens vara eller icke vara och hur de arbetar med klienterna med problematiken. För att undersöka ämnet tillfrågades fyra respondenter i landsting samt kommunal och privat regi. Att arbetet fungerar trots att tillståndet inte är medikaliserat, på samma vis som till exempel alkoholberoende, framgick tydligt. Ofta resonerade respondenterna kring att se hela människan och om vikten av att arbeta på djupet, vilket gör att kategoriseringar och sjukdomstänk blir överflödigt i behandlingen. En kvalitativ intervjumetod och fallbeskrivningar att resonera kring utgjorde mätinstrumenten. Beskrivningen av missbrukspersonligheten och missbruksteori har använts i syfte att jämföra eller dra paralleller till andra, erkända, missbruk. Vi har gjort en ansats att förstå det komplexa ämnet som är den sexuella hälsan delvis med grund i socialkonstruktionismen.

ADHD är en av de vanligaste neuropsykiatriska diagnoserna idag. Tidpunkten för diagnostisering skiljer sig dock åt mellan pojkar och flickor då pojkar generellt diagnostiseras under sina tidiga skolår och flickor i ungdom eller vuxen ålder. Att diagnostiseras i tidig ålder är viktigt för att få så bra förutsättningar som möjligt till stöd och framgång i livet. Lärarna är centrala aktörer när det kommer till upptäckt av ADHD. Detta då de tillbringar stor del av dagen tillsammans med barnen och då problem måste finnas i minst två miljöer för att utredning ska påbörjas. Denna uppsats har därför syftat till att undersöka sen diagnostisering av flickor med ADHD med utgångspunkt i hur lärare förstår diagnosen och sättet som den manifesteras hos barnen. Därtill har syftet varit att undersöka könsrollers påverkan på flickors synlighet utifrån lärarnas förståelse av diagnosen. Detta har gjorts genom en intervjustudie med låg- och mellanstadielärare. Analysen utfördes utifrån ett diskurspsykologiskt perspektiv för att undersöka vilka språkliga resurser lärarna använde sig av i förståelsen av diagnosen och de sätt som den manifesteras hos barnen. För att synliggöra könsrollernas påverkan på flickornas synlighet kompletterades uppsatsen med ett genusteoretiskt perspektiv. Analysen visade att diagnosen konstrueras som aktiv, synlig och tydlig vilket är överensstämmande med maskulina egenskaper. Detta leder till slutsatsen att lärarnas förståelse av ADHD baseras på en maskulin könsroll vilket påverkar synligheten för de barn som inte gör den maskulina formen av ADHD vilka är de otydliga flickorna. Synligheten påverkar möjligheten till upptäckt och därigenom påverkas också möjligheten till diagnos. / ADHD is one of the most common neuropsychiatric diagnoses today. However, the timing of diagnosis differs between boys and girls as boys are generally diagnosed during their early school years and girls in adolescence or adulthood. Being diagnosed at an early age is important for getting the best possible conditions for support and success in life. Teachers are key players when it comes to the detection of ADHD. This is because they spend a large part of the day with the children and when problems must exist in at least two environments for the investigation to begin. This paper has therefore been aimed at investigating the late diagnosis of girls with ADHD based on how teachers understand the diagnosis and the way it is manifested in the children. In addition, the aim has been to investigate the influence of gender roles on girls 'visibility based on teachers' understanding of the diagnosis. This has been done through an interview study with low and middle school teachers. The analysis was conducted from a discourse psychological perspective to investigate the linguistic resources teachers used in understanding the diagnosis and the ways in which it is manifested in the children. In order to highlight the influence of gender roles on girls' visibility, the essay was supplemented with a gender-theoretical perspective. The analysis showed that the diagnosis is constructed as active, visible and clear which is consistent with masculine characteristics. This leads to the conclusion that the teachers' understanding of ADHD is based on a masculine gender role which affects the visibility of the children who do not make the masculine form of ADHD which are the unclear girls. Visibility affects the possibility of detection and thus also the possibility of diagnosis.

Rötfeber (decay fever) was a category of fever illnesses mentioned frequently in Swedish district physicians’ yearly reports in the 19th century, but despite its frequency there is no real agreement on what rötfeber entails. In this thesis, I wanted to come to an understanding of how rötfeber could be defined and which people received the diagnosis. With the help of the physicians’ reports I examined how they discussed rötfeber and compared it to other diseases: Some physicians described it similarly to a common cold, while others meant it commonly resulted in death or acted as the worsening of a patient’s already terminal disease, such as cholera or typhus, or was synonymous with it. A lot of descriptions of rötfeber also coincided with descriptions of medical traditions based on one’s environment being the cause of disease, with polluted air or dirt often being named the transmitter of disease. While reading the reports, I noticed a pattern of rötfeber often being discussed in connection with a district’s poorer population. The physicians described how their way of living with unhealthy air and bad circulation, unhealthy foods, and lack of hygiene made them ill with rötfeber. The disease became a portrait of a poor person, and a rötfeber diagnosis could be used to further stigmatize already vulnerable people and survey them. Poor people were thus the people most often receiving the diagnosis and rötfeber itself was described to occur due to unhealthy living, which also defined the disease.

No description available.

This essay explores the diagnosis and treatment of the patients living at Furunäsets Hospitaland Asylum from 1893-1914. This was the biggest mental hospital in the north of Sweden atthe time. By examining patient case books, inspection documents and a textbook aboutpsychiatry of the time, this essay explores what getting a diagnosis meant for the patients ofthe time, as well as what treatments they got after arriving to the hospital. To answer thequestion of how well the treatments went this essay also studies the annual reports from thehospital, with particular interest in staff as well as the number of patients. By studying thereports, it is possible to see how many patients were discharged each year, and for what reason.This will also show how they were classified when discharged, either as dead, unchanged,better, or back to full health. All together this will show that diagnosis and treatment during thetime between 1983-1914 could be very different depending on the symptoms present. Somediagnoses were very similar to each other, and even overlaps. Almost all patients wereencouraged to work while living in the hospital, and it was seen as a part of their treatment.The results show that diagnosis and treatment was seen as a necessity to allow those who werediagnosed to return to “normal” society.Keywords: Hospital, Piteå, psykiatrihistoria, medici

Bakgrund Autismspektrumtillstånd [AST] har ökat i prevalens över tid. Tidigare har inte vuxna diagnostiserats med AST. Idag diagnostiseras allt fler i vuxen ålder. Att diagnostiseras med AST först i vuxen ålder medför en ökad risk för komorbida tillstånd. I och med att allt fler diagnostiseras med AST i vuxen ålder är det av intresse att förstå hur sen diagnostisering av AST kan upplevas. Syfte Syftet var att belysa personers upplevelser av att diagnostiseras med autismspektrumtillstånd i vuxen ålder. Metod En icke systematisk litteraturöversikt baserad på 16 vetenskapliga artiklar. Artikelsökningar utfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Samtliga inkluderade artiklar genomgick en kvalitetsgranskning. De inkluderade artiklarna analyserades utifrån en integrerad analys. Resultat Datan resulterade i fyra huvudkategorier; Erfarenheter från livet före diagnosen, Den diagnostiska processen, Den känslomässiga upplevelsen av att få diagnosen samtDiagnosens påverkan på livet. Resultatet påvisade en komplex emotionell upplevelse med flertalet upplevda barriärer till diagnostisering av AST hos personer i vuxen ålder. Upplevelsen av diagnosens betydelse varierar. Flera studiedeltagare fann stort värde i sin diagnos och upplevde att diagnosen har stor påverkan på livet samt ger ett nytt perspektiv. Andra studiedeltagare upplevde att diagnosen inte förändrat deras liv särskilt mycket. Slutsats I föreliggande studie framkommer en ökad känsla av sammanhang för en majoritet av personer som diagnostiseras med AST i vuxen ålder. Vidare belyser denna litteraturöversikt att den komplexa upplevelse som en sen diagnostisering innebär kräver individuellt anpassade stödåtgärder som i dagsläget upplevs som bristfälliga. / Background Autism spectrum condition [ASC] or Autism spectrum disorder [ASD] is increasing in prevalence. Historically adults were not diagnosed with ASC. Today it is getting more common to receive the diagnosis as an adult. Comorbidities are common within the autism spectrum. Diagnosis of ASD in adulthood increases the risk of comorbidities. Since ASDs are getting more common world wide and more people are being diagnosed in adulthood it is of relevance to highlight the experiences of getting the diagnosis in early, mid and late adulthood.  Aim This study aimed to highlight experiences of being diagnosed with ASD in adulthood.  Method Non-systematic literature review based on 16 scientific articles with both qualitative and quantitative approaches. The articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL. All included scientific articles underwent a quality review. The included articles were analyzed through an integrated analysis. Results The data resulted in four main categories; Experiences from before the diagnosis, The diagnostic process, The emotional experience of receiving the diagnosis and The diagnosis’ impact on life. The results indicate a complex emotional experience. The results indicated a complex emotional experience with several perceived barriers to diagnosing ASC in adults. The experience of the significance of the diagnosis varies. Several study participants find great value in their diagnosis and feel that the diagnosis has a major impact on life and gives a new perspective. Other study participants felt that the diagnosis did not change their lives and their perspective.  Conclusions In the present study, an increased sense of coherence emerged for most individuals diagnosed with ASD in adulthood. Furthermore, this literature review highlights that the complex experience that a late diagnosis entails requires individually adapted support measures, of which are currently perceived as deficient.

Hepatit C är en virussjukdom som framförallt smittar via intravenöst missbruk men även vid utbyte av kroppsvätskor. I Sverige bär cirka 40 000 personer på viruset. Sjukdomen tenderar att bli kronisk och faller under smittskyddslagen. Över hälften av alla som blivit smittade av hepatit C-virus (HCV) upplever stigmatisering då smittan förknippas med intravenöst missbruk och promiskuöst leverne. Kronisk sjukdom kan medföra en känsla av ensamhet och otillräcklighet, dessa känslor kan intensifieras av osäkerhet, hjälplöshet och smärta. För att kunna förstå den hepatit C – smittades livsvärld behövs kunskapen om deras upplevelser. Syftet är således att beskriva den hepatit C-smittade personens upplevelser av att få diagnosen hepatit C samt upplevelserna kring hur det är att leva med denna virussjukdom.Vetenskapliga, kvalitativa artiklar valdes som kunskapskälla. Artiklar granskades, valdes ut och analyserades. Meningsbärande enheter lyftes ut och sammansattes till en ny helhet som strukturerades upp i teman och subteman. Resultatet visar att diagnosbeskedet upplevs på olika sätt, från lättnad till en känsla av att vara dödsdömd. Dessa reaktioner kan övergå till att hepatit C senare upplevs som en positiv vändpunkt i livet. Stigmatisering utgör en stor börda för den hepatit C- smittade personen. Stigmatiseringen ses som ett hot som hindrar den hepatit C- smittade personen att kommunicera virussjukdomen med sin omgivning. Okunskap och fördomar påverkar relationer, såväl till närstående som till arbetskollegor. Den hepatit C– smittade personen upplever själv okunskap om virussjukdomens smittvägar, vilket sliter på relationer till närstående. Upplevelserna i samband med diagnostiseringen kan härledas till krisreaktioner. Det är viktigt för sjuksköterskan att känna till detta så att anpassad kunskap kan förmedlas till patienten. Kunskapsbrist är en stor anledning till att en person med hepatit C stigmatiseras, resurser bör därför läggas på att informera allmänheten, personen med hepatit C samt dennes närstående. Gruppsammankomster bör utformas för den hepatit C-smittade personen och hans eller hennes närstående då denna oerhört viktiga relation många gånger rubbas och skapar lidande för patienten. Mer fokus borde inom vården ligga på patientens upplevelse av att få diagnosen hepatitC samt hans eller hennes upplevelse av att leva med virussjukdomen då detta många gånger är huvudorsaken till lidandet. Kunskap och ett öppet förhållningssätt krävs av vårdpersonalen för att främja välbefinnande, det kan uppnås genom ett självreflekterande förhållningssätt, utbildningsdagar eller kurser i exempelvis krisreaktioner samt diskussionsgrupper kring vårdvetenskaplig litteratur. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrundsdelen avhandlar den ständigt pågående debatten om neuropsykiatriska diagnoser. Vi lyfter kritiska forskares åsikter om neuropsykiatriska diagnoser och konsekvenser av diagnostisering, likväl som förespråkande forskares syn på detsamma. Även diagnosens betydelse i skolan avhandlas. Syftet med studien var att skapa en bred bild av neuropsykiatriska diagnoser och vilka följder de får i praktiken, sett ur många olika perspektiv. Genom att sammanställa olika berörda aktörers bilder var syftet att sammanbinda deras erfarenheter med den funktion/betydelse som diagnosen för med sig. Undersökningen är en kvalitativ studie som berör olika aktörers erfarenheter kring neuropsykiatriska diagnoser. Vår datainsamling bygger på kvalitativa intervjuer och tolkande analyser. De medverkande aktörerna är 7 pedagoger, 8 föräldrar, 1 rektor, 3 specialpedagoger, 1 psykolog samt 3 unga vuxna (sammanlagt 23 medverkande). Intervjuerna har gjorts både som fysiska och datorstödda. Genom våra olika aktörers erfarenheter har vi fått fram olika aspekter kring ordet diagnos och diagnostisering. Samtliga aktörer pekar på en större förståelse i samband med en neuropsykiatrisk diagnos, dels för barnet själv men också för dess omgivning. Vidare visade undersökningen på att merparten av aktörerna menar att det krävs en diagnos för att få extra resurser som i skolan. Undersökningen visar också på att det finns en upplevd kunskapsbrist gällande neuropsykiatriska diagnoser, både bland pedagoger i förskolan och samhället i stort.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare och föräldrar ser på nyttan av elevens diagnos utifrån dess intentioner. Studien syftar alltså till att se hur lärare och föräldrar anser att arbetet har fungerat för eleven efter diagnostiseringen. Som metod har jag valt öppna intervjuer, sex intervjuer med lärare och sex intervjuer med föräldrar. Intervjuerna har genomförts som samtal snarare än regelrätta intervjuer. Resultatet visar att av de intervjuade lärarna anser fyra av sex att elevens diagnos kan utgöra ett redskap i det fortsatta arbetet kring eleven, speciellt genom att den ökar förståelsen för elevens svårigheter. Två lärare anser däremot att diagnosen inte utgör någon större skillnad, eller t.o.m. ingen alls, i det fortsatta arbetet. Föräldrarna är däremot eniga om att diagnosen kan vara till nytta i flera sammanhang. De anser att den bidrar till att de får en ökad förståelse för barnet, att den kan utgöra ett redskap för att få skolan att ta dem och barnet på större allvar, samt att den kan bidra till att barnet får mer stöd i skolan. Utifrån detta resultat för jag sedan en diskussion, dels utifrån det som anses vara diagnosens intentioner och dels kring vad tidigare forskning säger om de synpunkter och reflektioner som framkommit i studien.

AD/HD har blivit ett kontroversiellt och omdiskuterat ämne av flera anledningar, som behandling med centralstimulerande medel och att symtom är diffusa och svåretiketterade. Svensk forskning kring missbruk och diversion av medicinerna saknas i princip helt och de diagnosinstrument som används är otillräckligt utvärderade. Syftet med uppsatsen är att ge en god bild av det internationella forskningsläget inom området samt att visa vilken bild samtal på internetforum ger av olika problem och dilemman rörande diagnosen AD/HD och medicinering, främst ur missbrukssynpunkt. En forumtråd på Flashback om AD/HD-mediciner har studerats och bearbetats med hjälp av innehållsanalys. Man kan konstatera att forskningsresultat varierar relativt stort mellan studier och att forskare har olika tolkningsramar. Detta speglas i viss mån av internetkommunikationerna som också visar upp ett brett spektrum av attityder, åsikter och beteenden. Metoder för att få ut bästa ruseffekt ur  mediciner är möjligen mer kreativa än forskare föreställer sig. Forskningsresultat rörande olika mediciners missbrukspotential och tillgänglighet stöds i viss mån av Flashbackdiskurserna. AD/HD som koncept och rutiner kring diagnostisering och behandling ger upphov till många dilemman ur både medicinsk, social och samhällelig synvinkel.