Orientador: Odilon Helou Fleury Curado / Resumo: Em virtude da assertiva de que as práticas de ensino da língua materna apregoadas nos últimos anos, nas salas de aula brasileiras, seguem, comumente, o modelo monológico, ou seja, aquele centralizado em um único locutor, que se configura como o professor-avaliador, enveredamo-nos para a discussão da relevância de adotarmos uma educação dialógica, sobretudo, nas séries que compõem o Ensino Fundamental em seus anos finais. Tal argumento se respalda nos preceitos sócio-histórico/dialógico engendrados por Vigotski (2010) e Bakhtin (2003), bem como difundidos por uma profusão de pesquisadores brasileiros e estrangeiros. Amparados, pois, nesses pilares, cremos que uma proposta de ensino voltada à linguagem como prática social possa assegurar a constituição de sujeitos responsáveis e responsivos, conscientes de seus discursos e de seus interlocutores. Por conseguinte, como também ansiando tais avanços, o texto literário como gênero discursivo foi por nós eleito, na medida em que este se ocupa de manifestações enunciativas constituídas por sujeitos concretos, sob condições de produção também concretas e específicas. Em virtude da secundarização destes textos nas aulas de Língua Portuguesa, ou então, em razão das análises abstratas, voltadas a um ensino tecnicista e tradicional destes arquétipos, ansiamos desenvolver a prática da leitura de músicas, de poemas e de textos não verbais como gênero discursivo. Nossa defesa nesses, justifica-se na premissa de que tais obras possam proporci... (Resumo completo, clicar acesso eletrônico abaixo) / Abstract: Due to the assertion that the mother tongue teaching practices proclaimed in recent years, in Brazilian classrooms, commonly follow the monological model, that is, the one centered in a single speaker, which is configured by the teacher, we we discuss the relevance of adopting a dialogical education, especially in the grades that make up elementary school in the final years. This argument is supported by the sociointeractionist / dialogical precepts engendered by Vigotski (2010) and Bakhtin (2003), as well as disseminated by a profusion of Brazilian and foreign researchers. Supported, therefore, in these pillars, we believe that a teaching proposal focused on language as a social practice can ensure the constitution of responsible and responsive subjects, aware of their speeches and their interlocutors. Consequently, as well as longing for such advances, the literary text as a discursive genre was chosen by us, insofar as it deals with enunciative manifestations constituted by concrete subjects, under specific and specific production conditions. Due to the secondary importance of these texts in Portuguese language classes, or because of the abstract analyzes, focused on a technicist and traditional teaching of these archetypes, the practice of reading music, poems and non-verbal texts as a discursive genre we wish to develop. Our defense in these, is justified on the premise that such works can provide the reader / student with a critical and valued look at the manifestations... (Complete abstract click electronic access below) / Mestre

Drawing on Bakhtinian dialogism and interactional sociolinguistics, the author explored how young English language learners become writers over time. With a focus on the children’s dialogic writing processes rather than their products, the author aimed to trace the children’s journey in becoming writers and make evident the evolvement of their identity as writers. In this light, their interactive discourses within and across particular but connected literacy events were studied. Discourse analysis was undertaken on the video segments and transcripts of three literacy events selected from different writing units across an academic year. It was found that the young writers evolved from “others as authors,” to “self as an author,” and to “self as a reflective writer” and the process of becoming a writer was ongoing and actively engaged multiple voices of the children, their teacher, and others. Further, the findings suggested that the dialogic becoming processes opened possibilities for young writers to discover and bring their different voices and selves to their writing and enhanced motivation relative to learning to write and writing to learn.

No description available.

No description available.

Oil is central to our lives and is the source of many of the conveniences that we take for granted. It can bring wealth and prosperity to individuals and to nations, but is also a source of political conflict and the consequences of its impact on the environment are only now beginning to be fully recognised. The oil companies have been leaders in the development of marketing and branding and this thesis traces the history of the oil industry and analyses the different forms of print advertisements that its major companies have produced over a period of some hundred years, from the industry’s infancy until 2012. It takes a cultural semiotic perspective to investigate and reveal the ways in which the companies have adapted their advertising messages to the prevailing socio-political conditions to reflect current attitudes and to guide both public opinion and national policy. The analyses demonstrate how the companies have responded to different crises and to increasing globalisation and how they have engineered a shift from product to presence and from oil to energy to communicate a more environment-friendly image. A close reading of the advertisements produced by the companies shows how they have cast themselves in the mythical role of the indefatigable hero whose mission is the common good. Moreover, it uncovers the different heroic personalities that they have acquired and adopted over time to differentiate their products and services. / Olja är en central faktor i våra liv och en källa till många av de bekvämligheter som vi tar för givna. Den kan bringa nationer och individer rikedom och välstånd men den kan också ge upphov till politiska konflikter – och dess miljökonsekvenser börjar först nu bli helt klarlagda. Oljebolagen har varit ledande inom marknadsföring och branding. Denna avhandling följer oljeindustrins historia och analyserar de tryckta annonser som de stora oljebolagen har producerat under en period av drygt hundra år, från oljeindustrins barndom till och med 2012. Utifrån ett kultursemiotiskt perspektiv undersöks och klarläggs hur bolagen har anpassat sina reklambudskap till rådande sociopolitiska förhållanden och på så sätt sökt både spegla gängse attityder och styra opinionsbildning och politik. Analyserna visar hur bolagen, som svar på olika kriser och en ökande globalisering, har förändrat sina budskap. Dels har ett fokus på produkten ersatts av ett fokus på närvaro, dels har olja ersatts av energi, allt för att kommunicera en mer miljövänlig image. En närläsning av bolagens annonser visar hur de konstant har framställt sig själva som den oförtröttlige hjälten vars mål är det allmänna bästa samt vilka olika hjälteskepnader de har iklätt sig över tid. / <p>Images removed due to copyright.</p><p>For a complete copy contact ep@ep.liu.se or pamela.vang@liu.se</p>

The thesis of this essay is concerned with how two adaptations of The Neverending Story have used the novel's vivid intertextuality and dialogism. The essay also discusses the possibilities of adaptation studies and whether an adaptation can explain a novel by emphasizing its themes. / I denna uppsats diskuteras hur två adaptioner av Den oändliga historien har hanterat novellens rika intertextualitet och dialoger. Vidare diskuteras adaptionens möjligheter och huruvida en adaption kan förtydliga vad ett verk handlar om.

Preschool is seen as an important integration arena for newly arrived families with young children. The reception of newly arrived families has for a long time been unevenly distributed in the country with a strong concentration on metropolitan areas and larger cities. Consequently, previous research on integration of newly arrived families in Swedish preschools has been conducted in multicultural urban areas. However, since 2015, the number of newly arrived children in rural municipalities has increased. For that reason, it is relevant to also pay attention to how integration is achieved (or challenged) in a rural context. In this study, I examine how preschool practitioners at three rural preschools experienced receiving newly arrived families in 2015/2016. For many of these practitioners, working with linguistic and cultural diversity was at the time a new experience. Therefore, I have been able to study practitioners' narratives about the first steps towards integration and inclusion. Data was generated through focus-group interviews. With integration (Penninx 2019) and inclusion (Petriwskyj 2014) as theoretical starting points, the narratives were analyzed through Bakhtin's theory of dialogism. The findings are presented in two research papers: one that explores integration processes in relation to the migrant parents, and one that focus on the children's inclusion in preschool. The results show that the practitioners describe a change in terms of moving from a monologic to a dialogic stance in relation to the parents and the children. As regards the parents, the dialogic stance meant that the practitioners acknowledged the importance of meeting and discussing differences in experiences and perspectives with the parents. The dialogic encounters, in turn, led to enhanced confidence among the practitioners in facing "otherness", at the same time as they resulted in cultural reflexivity regarding the practitioner’s own practices and values. As regards the children, the dialogic stance resulted in a critical examination of existing practices, and led the practitioners to reformulate their sense of preschool "normality". This, in turn, enhanced their flexibility in adjusting preschool’s daily routines and practices in accordance with the needs of the children. In sum, the study demonstrates that a dialogical approach is a prerequisite for integration. / Förskolan ses som en viktig integrationsarena för nyanlända familjer med små barn. Mottagandet av nyanlända familjer har under lång tid varit ojämnt fördelat i landet med en starkt koncentration till storstadsområden och större städer. Följaktligen har tidigare forskning om integration av nyanlända familjer i den svenska förskolan genomförts i urbana områden som präglats av språklig och kulturell mångfald sedan länge. Sedan 2015 har dock antalet nyanlända barn i landsbygdskommuner ökat. Därför är det relevant att även uppmärksamma hur integration åstadkoms (eller utmanas) i en landsbygdskontext. Det gör jag i denna studie genom att undersöka hur pedagoger på tre landsbygdsförskolor har erfarit att ta emot nyanlända familjer under 2015/2016 och därefter. För många av pedagogerna var det en ny erfarenhet att under denna period ta emot och arbeta med barn och föräldrar som migrerat till Sverige. Jag har därför kunnat studera pedagogernas berättelser över de första stegen mot integration och inkludering. Berättelserna samlades in genom fokusgruppsintervjuer. I studien kombineras olika teoretiska ingångar. Studien utgår från Penninx (2019) teori om integration men knyts även till teorier om inkludering i utbildningssammanhang (Petriwskyj 2014). Därutöver används Bakhtins (1981) dialogism-teori för att synliggöra integrations- och inkluderingsprocesser som kommer till uttryck i pedagogernas berättelser. Resultaten presenteras i två forskningsartiklar: en som utforskar integrationsprocesser i relation till de nyanlända föräldrarna och en som fokuserar på barnens inkludering i förskolan. Resultatet visar att pedagogerna beskriver en process som kan tolkas som en rörelse från ett monologiskt till ett dialogiskt förhållningssätt i relation till föräldrarna och barnen. När det gäller föräldrarna, innebar det dialogiska förhållningssättet att pedagogerna insåg vikten av att mötas och diskutera skillnader i erfarenheter och perspektiv med föräldrarna. De dialogiska möten som utvecklades ledde i sin tur till en ökad säkerhet hos pedagogerna att möta det "okända" som föräldrarna representerade, samtidigt som det resulterade i ökad kulturell reflexivitet avseende pedagogernas egna praktiker och värderingar. När det gäller barnen, resulterade det dialogiska förhållningssättet i att pedagogerna började kritiskt granska befintliga praktiker och omformulera sin känsla för förskolans "normalitet", vilket i sin tur ökade deras flexibilitet att anpassa förskolans rutiner och praktik i enlighet med barnens behov. Sammanfattningsvis visar resultatet att ett dialogiskt förhållningssätt är en förutsättning för integration.

Detta självständiga arbete på avancerad nivå inom ämnet musikpedagogik tar upp frågor som berör formativ återkoppling och formativ bedömning. Syftet med uppsatsen är att försöka ta reda på vad lärare i gymnasiekursen Instrument eller sång menar med återkoppling, samt vad de ger återkoppling på och hur de sedan gör detta. Vad visar sig sedan syftet med själva återkopplingen vara och vilken funktion i sammanhanget har denna formativa bedömning? För att reda på detta har både intervjuer och observationer genomförts med verksamma lärare inom ämnet. Observationerna har som syfte att på en mindre men nära nivå försöka se det kommunikativa samspelet mellan lärare och elev. Teorin som hjälpt mig att analysera lärares och elevers kommunikation och som genomsyrar hela uppsatsen är dialogismen. Dialogismen kan ses som en övergripande eller grundläggande teori för meningsskapande i språk och kommunikation. Resultaten visar att lärarna är väl medvetna om återkopplingens makt i all undervisning. Lärarna som intervjuades och observerades arbetade med ett arbetssätt där de kontinuerligt återkopplade över vad de gjorde, vad eleven gjorde samt att de hela tiden försökte locka fram elevernas egna reflekterande tankar och idéer över elevernas egna kunnande och utveckling. Lärarna i studien uttryckte dock att det var svårt att veta vad de skulle säga och hur de skulle formulera sig på "rätt" sätt i sin återkoppling så att eleverna inte tog emot informationen som negativ kritik. Negativ kritik kunde, enligt lärarna, i sin tur göra att eleverna tappade motivation. Motivation var ett återkommande ord hos de intervjuade och en faktor som lärarna sade var väldigt viktig. Enligt lärarna saknades motivation hos många elever, detta kunde vara en av orsakerna att eleverna har svårt med att komma med respons, egna initiativ och återkoppla över sitt egna lärande i undervisningen. Förutom lärares egna ord så visade observationerna också att eleverna kom med väldigt kort och ofta icke substantiell verbal respons. Responsen fanns där, men till 90% av fallen så var det i form av klingande svar ifrån instrumentet.

<p>Barnfilmen har länge haft en undanskymd plats inom filmteori. Man har tidigare intresserad sig för den i termer av ideologisk påverkan eller pedagogisk nytta alternativt onytta, men intresse för frågor som rör mer specifika textmekanismer har hittills dröjt. En sådan fråga är, exempelvis, hur barnfilmen konstruerar eller implicerar sin egen åskådare. Med tanke på att motsvarande problema¬tik har dragit till sig många barnlitteraturforskares intresse, är det märkligt att en liknande omsorg inte har uppstått inom barnfilmstudier.</p><p>Mot denna bakgrund, är denna studies syfte att utforska några samtida animerade barnfilmtexter för att förstå hur de relaterar sig till en tilltänkt publik. Filmerna i fokus är Shrek (Andrew Adamson, Vicky Jenson, 2001), The Incredibles (Brad Bird, 2004), Shark Tale (Bibo Ber¬geon, Vicky Jenson, Rob Letterman, 2004) och Madagascar (Eric Darnell, Tom McGrath, 2005). Med hjälp av bacthinska begrepp så¬som dialogism, parodi, heteroglossia och karneval undersöks berättelsens struktur och ton; möjliga åskådarpositioner; textmekanismer som möjliggör samlevnaden av olika tolkningsalternativ i en och samma mainstreamfilm.</p><p>I uppsatsen argumenteras för att filmerna bättre kan förstås som ambivalenta texter, som både upprepar och ifrågasätter typiska barnkulturella berättarstrukturer och motiv. De erbjuder möjlig¬heten till en lineär, traditionell tolkning av filmernas barnkulturella teman och en parodisk omvandling av dessa. Samtidigt anspelar de också till texter och praktiker som ligger utanför barnkulturens gränser, vilka också behandlas parodiskt. Detta öppnar ut¬rymme för flera möjliga läs¬arter och tilltalar en tilltänkt heterogen publik, framför allt i fråga om ålder. De olika åskådarpositionerna kan leva tillsammans i en och samma text förhållandevis friktionsfritt, tack vare att filmerna erbjuder en upprorisk och gränsöverskridande upplevelse, som här betecknas som karnevalisk.</p>

The Swedish Bildtelefoni.net is a service that people who use Swedish Sign Language (SSL) through a video phone can call in order to get in touch with people who speak through a telephone, or vice versa. In relayed calls via the Swedish video relay service (FBT), the interlocutors have different access to the visual arena and the auditive space. They are also physically separated from each other. An interpreter, working in a studio, enables the interaction across the different media, and the interpreter is the only person who has direct contact with both users of the service. FBT has been provided in Sweden since 1996, and is administrated by The Swedish Post and Telecom Authority (PTS). The overall aim of the dissertation is to describe, analyse and discuss participants’ interaction and their joint construction of meaning within FBT. The theoretical and methodological frameworks for the dissertation are dialogism and Conversation Analysis (CA). The dissertation is based on twenty-five authentic calls from FBT, recorded during two periods of time: in the years 2009–2010, and in 2013. One stimulated recall is also made with one interpreter, concerning a call from the second collection. The project has been ethically approved by the Swedish Ethical Review Board. The interaction within FBT is dynamic and dependent on different media, modalities, resources, and also related to several conventions specific for the setting. All this influences the interlocutors, their actions as well as the entire activity. This kind of complexity has not previously been studied in the regular service. Analysis of the recordings focuses on the actions and activities of the participants who interact in the FBT, on a moment-to-moment basis. As results of the research, four phenomena are addressed, and presented as papers: I: the organisation of turns; II: the headset as an interactional resource; III: positioning and bimodal mediation with a focus on the interpreter; IV: the co-creation of communicative projects among the interlocutors. A main conclusion of the results is that the interaction is a joint construction of meaning among all of the interlocutors, although, the interpreter has a key function. Further research of interaction within FBT needs to be conducted, since investigations on this institutional interaction are rare despite the fact that this kind of service is widespread all over the world.