Projektet bygger på åtta veckors fältarbete på en oberoende teater i Peking våren 2017,baserat på antropologisk och konstnärlig metod. Det är ett försök att utveckla begreppet konstnärlig etnografi, samt tillämpa det praktiskt. I detta är konsten inte huvudsakligen en produkt eller en presentationsform, utan ett sätt att tänka, att förhålla sig till världen. Materialet består av fältanteckningar, video, foto, rörelsematerial, personliga berättelser, minnen av dofter, ljud och smaker och någonting så vagt som stämning – stadens tempo, känslan i en repsituation… Hur kan scenen förmedla en plats och dess människor? Kan jag levandegöra mina upplevelser så att de blir angelägna för någon annan än mig själv? Det praktiska arbetet utgör ett försök att besvara dessa frågor. Vilka bilder har vi, och vad ser vi när vi speglar oss i varandra? Vad betyder det att våra världar redan är sammanflätade? Spegeln som bild och lek, träder fram både som tema och metod. Begrepp som exotism, representation och mötet med den andre diskuteras, liksom växlingen mellan identifikation och främmandegörande (”othering”) som en grund för förståelse. Hur påverkas människors liv av Kinas snabba samhällsförändringar, balansgången mellan socialism och kapitalism? Och vilken roll har scenkonsten i detta? Här diskuteras frågor om yttrandefrihet, liksom relationen mellan politik och spelstil, så kallad ”fejk realism”. Frågorna knyts samman genom en diskussion om autenticitet, följd av en betraktelse om utanförskap, för att slutligen återvända till det personliga mötet, till en berättelse om kontaktsökande – om vänskap. / This project is based on eight weeks of fieldwork at an independent theatre in Beijing in the spring of 2017, based on anthropological and artistic methods. It is an attempt to develop the concept artistic ethnography, and apply it practically. In this, art is seen not mainly as a product or a form of presentation, but as a way of thinking, of relating to the world. The material consists of field notes, video, pictures, movement material, personal stories, the memories of smells, sounds and tastes and of something as vague as atmosphere – the pace of the city, the feeling of a rehearsal situation... How can the stage render a place and its people? Can I bring my experiences to life, making them relevant for anybody else? The practical artistic work with an exposition is an attempt to answer these questions. What images do we have, and what do we see when we mirror each other? What does it mean that our worlds are already intertwined? The mirror as image and play appear both as a theme and a method. Concepts like exoticism, representation and the encounter with the other are discussed, as well as the movement between identification and othering, contributing to understanding. How are people’s lives affected by China’s rapid social changes, balancing between socialism and capitalism? What role do the performing arts have in this? Questions about freedom of expression are discussed, along with the relation between politics and styles of acting, the so called “fake realism”. The research questions are tied together in a discussion of authenticity, to finally return to the personal encounter and a story of seeking contact, of friendship. / <p>Sinnlig - the movie finns länkad dels i dokumentet och dels som egen fil</p> / Movit –Direction and Dramaturgy of movement based Performing Arts

Syftet med denna uppsats är att på ett kritiskt sätt ifrågasätta det Michel Chion kallar för audiovisuella kontraktet och forska i hur det fungerar i olika kontext inom filmens värld. Samt öka förståelsen för hur ljud, bild och dokumentära inslag påverkar oss att acceptera det vi ser i filmer och serier. Fokuset kommer ligga på dinosaurier då det inte finns något som kan bekräfta hur se såg ut eller lät. Till underlag för denna forskning kommer ljuddesigners arbete tas till beaktning samt metoder som Bill Nichols skrivit om, som används inom film. Fokusområden kommer vara autenticitet och ljud ur ett audivisuellt perspektiv. / The purpose of this essay is to critically question what Michel Chion calls the audiovisual contract and research how it works in different contexts within the world of film. As well as increasing the understanding of how sound, image and documentary elements affect us to accept what we see in films and series. The focus will be on dinosaurs as there is nothing that can confirm what it looked like or sounded like. As a basis for this research, the work of sound designers will be taken into account as well as methods that Bill Nichols wrote about, which are used in film. Areas of focus will be authenticity and sound from an audiovisual perspective.

Denna essä är en del av ett projekt som utforskar verktyg och metoder för dokumentära berättelser om landsbygden, från ett perspektiv av en dokumentärfilmare utan tolkningsföreträde på platsen. Om maktstrukturer, fördomar, och plats som huvudkaraktär. Projektet består dels av den konstnärliga praktiken, och dels av filosofiska reflektioner på dessa ämnen, med en dokumentär kortfilm som utgångspunkt.

No description available.

This thesis investigates the aesthetic interpretation of learning processes in television produced and broadcast in Sweden between 1956 and 1969. The thesis explores how these programmes are linked to concepts of Bildung by their aesthetics, by which the intangible cultural heritage is entrusted in the form of oral and visual traditions, storytelling and games/play, where learning is the common denominator. The programmes are divided into three categories: aesthetics of attentiveness, aesthetics of tale/storytelling and aesthetics of play. The detailed, thick, descriptions of the programmes emanating from the close-readings shall be, together with the aesthetic categories that I have formulated and expressed in a model, regarded as the survey’s key findings. The starting point of the central theoretical model of the thesis is André Malraux’s idea of an imaginary museum of imagination in which photo reproductions can constitute a collective memory, and thus bepart of an intangible heritage. Based on this idea of ​​an imaginary museum, I have constructed a conceptual model called a medial museum, valid in its own time as well as for posterity. The theoretical models that the study gain support from are characterized by phenomenological and hermeneutical perspectives, as I refer to  a phenomenological-hermeneutical method when analysing the programmes, and at the same time underline the phenomenological-hermeneutically based aesthetics in the analysed programmes, where aesthetic interpretation of learning processes in terms of attentiveness, tale and play is of a phenomenological-hermeneutic character. For a broad perspective on learning processes, theoretical support is acquired both from the German philosopher Hans-Georg Gadamer and his hermeneutic of traditions and from the French philosopher Jacques Rancière and his emancipatory ideas of pedagogy and aesthetics. Furthermore, the French philosopher Paul Ricœur and his thoughts on importance of storytelling for knowledge formation have had significant influence on the work. Regarding the concepts of play, I have made use of both Gadamer’s ideas of ​​art experience as play and of Donald W. Winnicott’s theories about play as transitional area. In the programmes’ aesthetics is found a depiction of a broadened interpretation of Bildung, where processes of learning comprise a direct sensual perceiving, attentiveness, storytelling/tale and play. Moreover, within the programmes’ managing of an intangible cultural heritage, I have found an expression of an interplay between modernity and tradition, with emphasis on the historical significance of the present, and rooting in the past of everyday life, where expectation on the future and the memory of the past can co-exist. To summarise, the study suggests the possibility to understand aesthetics as an epistemology using sensuous experience as basis for a conceptual knowledge about how to understand the world. Thereby, one can comprehend aesthetics as pedagogy per se.

<p>You could say that the Swedish artist Felix Gmelin in his art uses media to get closer or further away from what we consider to be the reality and also truth. The purpose of this study is to discuss what this means for the intention of his art works. The starting point is my own aesthetic experience of his painting and the installations <em>A Gentleman’s agreement (1996), Farbtest, Die Rothe Fahne II (2003) and Tools and Grammar 2.5 (2007).</em> Each of these works of art consists of different kinds of prefabricated material such as articles, films and documents. These kinds of material are often considered to stand in the way of the aesthetic experience, maybe because they are supposed to be closer to reality and therefore to truth. The thesis of this study is that the truth in art is inscribed in the aesthetic framework of each art piece and also in the technical support it uses. If for example the support consists of an investigative journalist’s documentary research, in Rosalind Krauss’ description, the truth might be found in the authenticity of the documentary material. If the technical support has to do with sampling instead, as in the re-use of existing materials to create new works of art, the truth can probably not be found in the different pieces of material but in the work ofart in itself. It does not matter then if the different pieces of material it consists of is traditionally considered unaesthetic. The conclusion of this study is that Gmelin’s <em>Gentleman’s agreement</em>, <em>Farbtest, Die Rothe Fahne II</em> and <em>Tools and Grammar 2.5</em> actually discuss what truth is and if there is an aesthetic truth.</p> / Examensarbetet består dels av en vetenskaplig rapport (se Huvudtitel och Abstract), dels av en vetenskaplig artikel (se Alternativ titel).

You could say that the Swedish artist Felix Gmelin in his art uses media to get closer or further away from what we consider to be the reality and also truth. The purpose of this study is to discuss what this means for the intention of his art works. The starting point is my own aesthetic experience of his painting and the installations A Gentleman’s agreement (1996), Farbtest, Die Rothe Fahne II (2003) and Tools and Grammar 2.5 (2007). Each of these works of art consists of different kinds of prefabricated material such as articles, films and documents. These kinds of material are often considered to stand in the way of the aesthetic experience, maybe because they are supposed to be closer to reality and therefore to truth. The thesis of this study is that the truth in art is inscribed in the aesthetic framework of each art piece and also in the technical support it uses. If for example the support consists of an investigative journalist’s documentary research, in Rosalind Krauss’ description, the truth might be found in the authenticity of the documentary material. If the technical support has to do with sampling instead, as in the re-use of existing materials to create new works of art, the truth can probably not be found in the different pieces of material but in the work ofart in itself. It does not matter then if the different pieces of material it consists of is traditionally considered unaesthetic. The conclusion of this study is that Gmelin’s Gentleman’s agreement, Farbtest, Die Rothe Fahne II and Tools and Grammar 2.5 actually discuss what truth is and if there is an aesthetic truth. / Examensarbetet består dels av en vetenskaplig rapport (se Huvudtitel och Abstract), dels av en vetenskaplig artikel (se Alternativ titel).

När vi tänker oss retorik som studieområde tänker vi oftast retorik som ett verktyg för att övertyga, men även som ett verktyg för tolkning. De områden som brukar komma på tal är främst tal, skrift eller bild. Frågan som jag ställde mig var: Finns det fler områden som retoriken är närvarande? Retoriken som brukar ses som ett brett ämne som överskrider gränserna till andra studieområden borde ju då appliceras på fler format än skrift, bild och tal? Därför kommer denna studie inkludera ett annat format, som jag sällan har sett undersökas eller problematiseras i skrift och litteratur: Instrumentell musik som ett retorisk format. Uppsatsen undersöker hur instrumentell musik fungerar som ett retoriskt i argumentationen i film. Musiken som retoriskt verktyg går många gånger obemärkt förbi och dess inflytande på argumentationen blir därför ignorerad och bortglömd. Musikens instrumentala funktion kommer analyseras genom dess intertextuella funktioner till narrativet i dokumentärfilmen Vice Special Report: A House Divided (2016). Dokumentären påvisar en förutsatt objektiv bild av 2016 års presidentval i USA och hur Donald Trump kom till makten. Studiens syfte är att bevisa den instrumentella musikens retoriska roll i dokumentären och fokus kommer ligga på musikens skildring av berättandet och det visuella i filmen. För att nå detta syfte kommer jag att påvisa att det existerar en intertextualitet mellan musik och narrativ, men också musikens symboliska värden med hjälp av Raymond Monelle och Kofi Agawus semiotiska teckenteorier. Med hjälp av musikanalysen visas en ny sida av argumentationen i dokumentären och den förutsatta neutrala hållningen som narrativet visar blir problematiserad.