Dagens förskolor möter ständigt de allra yngsta barnen i åldrarna 1-2 år och förskolans utbildning ska lägga grunden för ett livslångt lärande. I förskolans utbildning ingår undervisning som ska genomsyras av utforskande och upplevelser, därtill estetiska uttryskformen drama ingår i förskollärarens arbetssätt. Flera studier framhäver att drama är en inlärningsmetod med positiva effekter på barns lärande men det saknas både studier och metoder på allra yngsta barns nivå. Till följd där av syftar denna studie till att  öka kunskaperna om svenska förskollärarens erfarenheter av drama som pedagogiskt verktyg i arbete med de yngsta barnen. Studien tar sitt stöd i Sternudds (2000) dramapedagogiska perspektiv som visar på den didaktiska komplexiteten inom dramapedagogiken. Det empiriska materialet granskades via kvalitativa semistrukturerade intervjuer där fem verksamma förskollärare har deltagit. Resultatet granskades med utgångspunkt i innehållsanalys som metod och kopplades till studiens teorier och tidigare relevanta studier. Förskollärarna har en positiv syn på drama som verktyg och använder drama som metod i undervisning med de alldra yngsta barnen. Resultatet visar på att dramaaktiviteter bidrar till att de yngsta barnen skapar upplevelser och förundran samt förskolläraren iscensätter och illustrerar dessa olika dramaaktiviteter. En slutsats av undersökningen visar även på att det finns en framtidssyn om vidare kompetensutveckling i samband med drama som pedagogiskt verktyg. / Today's preschools constantly meet the youngest children aged 1–2 years, andthe preschool's education should lay the foundation for lifelong learning. Thepreschool's education includes teaching that is imbued with exploration andexperiences, and the aesthetic form of expression, drama, is part of thepreschool teacher's working methods. Several studies emphasize that drama isa learning method with positive effects on children's learning, but there is alack of both studies and methods at the level of the youngest children. As aresult, this study aims to increase knowledge about the Swedish preschoolteacher's experiences of drama as a pedagogical tool in work with the youngestchildren. The study takes its support from Sternudd's (2000) four dramapedagogic perspectives that show the didactic complexity within dramapedagogy. The empirical material was reviewed via qualitative semi-structuredinterviews in which five working preschool teachers have participated. Theresults were reviewed using content analysis as a starting point and linked tothe study's theories and previous relevant studies. The preschool teachers havea positive view of drama as a method and use drama as a method in teachingwith the youngest preschool children. The results show that drama activitiescontribute to the youngest children creating experiences and wonder, and thepreschool teacher stages and illustrates the various drama activities. Aconclusion of the survey also shows that there is a future view of furthercompetence development in connection with drama as a pedagogical tool.

Denna uppsats undersöker hur en teatergrupp inom en kommunal daglig verksamhet hanterar de etiska dilemman som kan uppstå med utvecklingsstörda skådespelare som har insatsen Daglig verksamhet enligt LSS. Detta är en kvalitativ studie med en hermeneutisk ansats som undersöker vilka etiska dilemman och andra upplevda svårigheter som drama-/teaterledare kan komma att ställas inför under arbetet med teater för funktionsnedsatta, samt de resonemang som förs kring handlingsalternativ. Studien startar med flera frågeställningar som löpande korrigeras till det slutgiltiga undersökningsproblemet. Metodinsamlingen har skett genom informella samtal och formella djupintervjuer med de medarbetare som är anställda i anknytning till teaterverksamheten. Teatergruppen i denna studie har sin grund inom dramapedagogikens konstpedagogiska perspektiv där de två primära målen är att individen ska få utveckla sin förmåga att uttrycka sig i konstnärlig form, sin personlighet och sociala samarbetsförmåga samt att skapa en konstnärlig produkt som kan visas för publik. För att åstadkomma detta är teaterföreställning den dominerande metoden och vid sidan av den finns improvisation, rollspel och kreativitetsövningar. Rapporten visar individens rätt att få delta utifrån sin funktionsnedsättning och vikten av att acceptera olikheterna. Att det är människans upplevelse som skall styra vad och vem du spelar och när du är i roll. De dilemman som rapporten berör är de svårigheter informanterna anser kan vara för intellektuellt funktionsnedsatta som att förstå skillnaden mellan fiktion och verklighet, om vad som är viktigast, bra teater eller nöjda skådespelare och om skådespelarna alltid måste förstå i vilket sammanhang de befinner sig i. Rapportens slutsats är att det alltid är individens upplevelse och behov som ska styra. Ett accepterande av olikheter och rätten att få delta utifrån sin funktionsnedsättning och allas vår rätt att få möjlighet att uttrycka sig med teater. Studiens slutsats har en tydlig riktning i betydelsen av att ständigt ifrågasätta de rådande normer som vi alla omges av i teaterarbete med funktionsnedsatta. Studien startar också med flera frågeställningar som löpande korrigeras till det slutgiltiga undersökningsproblemet.

<p>Dynamisk pedagogik är en metod där man utifrån en demokratisk värdegrund arbetar med individers och gruppers kommunikativa och kreativa processer för att medverka till ökad självkännedom. Dynamisk pedagogik har funnits på Lärarhögskolan i Stockholm sedan mitten av 1960-talet och till en början som ämnet skapande dramatik i förskollärarutbildningen. Dan Lipschütz är upphovsmannen till metoden.</p><p>Uppsatsens syfte är att beskriva och tolka vad som ligger bakom den dynamiska pedagogikens uppkomst och utveckling under perioden 1926 – 2007. Jag anser att 1966 var det mest betydelsefulla året för den dynamiska pedagogikens utveckling. Då benämndes metoden och den fick ett eget utbildningsinstitut, Kordainstitutet.</p><p>I min studie har jag jämfört Dan Lipschütz livsberättelse med ”en berättelse om den dynamiska pedagogiken” och sökt efter parallella företeelser, vilket innebär att jag funnit upplevelser och erfarenheter från hans liv som medverkat till att forma den dynamiska pedagogiken.</p><p>Uppsatsens metoder är livsberättelsen, den kvalitativa forskningsintervjun samt litteraturstudier. Jag utgår från ett kvalitativt forskningsperspektiv med en hermeneutisk tolkningsansats. Arbetet innehåller såväl tolkande som deskriptiva delar.</p><p>Studien visar att formandet av den dynamiska pedagogiken har skett i en tid som var mottaglig för de idéer som metoden representerar. Såväl idéer, teorier som viktiga personer med specialkunskaper i den dynamiska pedagogikens olika delar har varit avgörande för metodens formande och uppkomst, där Dan Lipschütz med sin speciella kompetens varit den sammanhållande faktorn.</p>

<p>I denna studie fördjupar jag mig i ämnesområdet dramapedagogik. Med utgångspunkt i fyra dramapedagogiska perspektiv försöker jag beskriva och förklara dramapedagogik samt skapa förståelse för och inspirera till arbete med detta. För att uppnå detta har jag genom en hermeneutisk litteraturstudie utgått från de didaktiska frågorna vad, varför och hur. Dramapedagogik är ett ämnesområde vilket kan delas in i fyra pedagogiska perspektiv. Med agering som grundstomme fokuserar varje perspektiv på olika sidor av personlighets-, förståelse- och kunskapsutveckling. Genom det dramapedagogiska arbetet som är framtids- och verklighetsinriktat får eleverna prova samt utveckla och förändra sina värderingar och attityder. Eleverna utvecklar även medvetenhet kring sina egna förmågor och hur dessa kan användas i olika situationer. All agering i det dramapedagogiska arbetet utgår från vår verklighet eller i vilja att förändra densamma. Genom ageringen får eleverna möjlighet att prova olika lösningar, det dramapedagogiska arbetet blir på så sätt en repetition inför verkligheten. Leken och reflektionen är båda viktiga delar inom dramapedagogiken. Leken är det som dramat grundar sig på och det är först genom reflektionen som förändring och djupare förståelse kan nås. Läraren har i det dramapedagogiska arbetet en viktigt om än lågmäld roll, vägledande snarare än styrande. De fyra dramapedagogiska perspektiven är en bra inspirationskälla samt utgångspunkt men de bör inte fungera som ett regelverk över den dramapedagogiska aktiviteten. Det är svårt att ge ett enkelt och entydigt svar på de frågor som ställs i denna studie. Däremot ges ett antal alternativa svar då dramapedagogiken inte kan beskrivas som en utan flera arbetsmetoder.</p>

<p>Syftet med denna C-uppsats är att belysa, beskriva och förstådramapedagogisk grundsyn,</p><p>synligöra ett yrkeskunnande samt bidratill ett annat sätt att samtala och reflektera om/kring</p><p>dramapedagogisk grundsyn. Metodenär fokussamtal med informanter bestående av</p><p>yrkesverksamma dramapedagoger. Undersökningsfrågan är:</p><p><em>Hur kan berättelser om dramapedagogiska misstag synliggöra dramapedagogisk grundsyn?</em></p><p>Undersökningen är kvalitativ och ansatsen är hermeneutisk/ fenomenologisk. Analysen är</p><p>fenomenologisk där meningskärnor söks för att sedan pröva detta mot hermeneutisk tolkning.</p><p>Bakgrundsmaterialet berör dramapedagogik samt pedagogisk grundsyn, tyst kunskap och</p><p>förförståelse.</p><p>Resultatet i denna undersökning kopplas till Christer Stensmos fem aspekterkring filosofiska</p><p>frågor. I den fenomenologiska analysen hittas tre av de fem aspekterna: Människosyn,</p><p>samhällssyn och kunskapssyn. Efter att en hermeneutisk tolkning gjorts hittades ytterligare två:</p><p>Etik och syn på den pedagogiska situationen. Undersökningen når fram till följande resultat:</p><p>Dramapedagogisk grundsyn handlar om personlig utveckling, relationer, sociala värden och</p><p>demokratiprocesser.</p>

Dynamisk pedagogik är en metod där man utifrån en demokratisk värdegrund arbetar med individers och gruppers kommunikativa och kreativa processer för att medverka till ökad självkännedom. Dynamisk pedagogik har funnits på Lärarhögskolan i Stockholm sedan mitten av 1960-talet och till en början som ämnet skapande dramatik i förskollärarutbildningen. Dan Lipschütz är upphovsmannen till metoden. Uppsatsens syfte är att beskriva och tolka vad som ligger bakom den dynamiska pedagogikens uppkomst och utveckling under perioden 1926 – 2007. Jag anser att 1966 var det mest betydelsefulla året för den dynamiska pedagogikens utveckling. Då benämndes metoden och den fick ett eget utbildningsinstitut, Kordainstitutet. I min studie har jag jämfört Dan Lipschütz livsberättelse med ”en berättelse om den dynamiska pedagogiken” och sökt efter parallella företeelser, vilket innebär att jag funnit upplevelser och erfarenheter från hans liv som medverkat till att forma den dynamiska pedagogiken. Uppsatsens metoder är livsberättelsen, den kvalitativa forskningsintervjun samt litteraturstudier. Jag utgår från ett kvalitativt forskningsperspektiv med en hermeneutisk tolkningsansats. Arbetet innehåller såväl tolkande som deskriptiva delar. Studien visar att formandet av den dynamiska pedagogiken har skett i en tid som var mottaglig för de idéer som metoden representerar. Såväl idéer, teorier som viktiga personer med specialkunskaper i den dynamiska pedagogikens olika delar har varit avgörande för metodens formande och uppkomst, där Dan Lipschütz med sin speciella kompetens varit den sammanhållande faktorn.

I denna studie fördjupar jag mig i ämnesområdet dramapedagogik. Med utgångspunkt i fyra dramapedagogiska perspektiv försöker jag beskriva och förklara dramapedagogik samt skapa förståelse för och inspirera till arbete med detta. För att uppnå detta har jag genom en hermeneutisk litteraturstudie utgått från de didaktiska frågorna vad, varför och hur. Dramapedagogik är ett ämnesområde vilket kan delas in i fyra pedagogiska perspektiv. Med agering som grundstomme fokuserar varje perspektiv på olika sidor av personlighets-, förståelse- och kunskapsutveckling. Genom det dramapedagogiska arbetet som är framtids- och verklighetsinriktat får eleverna prova samt utveckla och förändra sina värderingar och attityder. Eleverna utvecklar även medvetenhet kring sina egna förmågor och hur dessa kan användas i olika situationer. All agering i det dramapedagogiska arbetet utgår från vår verklighet eller i vilja att förändra densamma. Genom ageringen får eleverna möjlighet att prova olika lösningar, det dramapedagogiska arbetet blir på så sätt en repetition inför verkligheten. Leken och reflektionen är båda viktiga delar inom dramapedagogiken. Leken är det som dramat grundar sig på och det är först genom reflektionen som förändring och djupare förståelse kan nås. Läraren har i det dramapedagogiska arbetet en viktigt om än lågmäld roll, vägledande snarare än styrande. De fyra dramapedagogiska perspektiven är en bra inspirationskälla samt utgångspunkt men de bör inte fungera som ett regelverk över den dramapedagogiska aktiviteten. Det är svårt att ge ett enkelt och entydigt svar på de frågor som ställs i denna studie. Däremot ges ett antal alternativa svar då dramapedagogiken inte kan beskrivas som en utan flera arbetsmetoder.

Syftet med denna C-uppsats är att belysa, beskriva och förstådramapedagogisk grundsyn, synligöra ett yrkeskunnande samt bidratill ett annat sätt att samtala och reflektera om/kring dramapedagogisk grundsyn. Metodenär fokussamtal med informanter bestående av yrkesverksamma dramapedagoger. Undersökningsfrågan är: Hur kan berättelser om dramapedagogiska misstag synliggöra dramapedagogisk grundsyn? Undersökningen är kvalitativ och ansatsen är hermeneutisk/ fenomenologisk. Analysen är fenomenologisk där meningskärnor söks för att sedan pröva detta mot hermeneutisk tolkning. Bakgrundsmaterialet berör dramapedagogik samt pedagogisk grundsyn, tyst kunskap och förförståelse. Resultatet i denna undersökning kopplas till Christer Stensmos fem aspekterkring filosofiska frågor. I den fenomenologiska analysen hittas tre av de fem aspekterna: Människosyn, samhällssyn och kunskapssyn. Efter att en hermeneutisk tolkning gjorts hittades ytterligare två: Etik och syn på den pedagogiska situationen. Undersökningen når fram till följande resultat: Dramapedagogisk grundsyn handlar om personlig utveckling, relationer, sociala värden och demokratiprocesser.

Denna uppsats utgår ifrån författarens egna självupplevda erfarenheter från en turné med en barnteaterföreställning hösten 2012 och beskriver händelser och situationer som uppkom under turnéns gång. Uppsatsen problematiserar mötet mellan skola och teater och synliggör även de olika villkor, skola och teater har att förhålla sig till. Syftet med uppsatsen är att beskriva vad som sker i mötet mellan lärare, elever och teater, att förstå lärares relation till teaterformen samt den konstnärliga ledarens uppfattningar kring samarbetet med skolan. Undersökningsfrågorna lyder: Hur kan man förstå skolans respektive teaterns villkor? Vilka aspekter anser lärare och konstnärlig ledare är viktiga med hänsyn till samarbetet mellan teater och skola? Hur uppfattar lärare och konstnärlig ledare att mötet mellan teater och skola kan underlättas? Hur kan en dramapedagog bidra till samarbetet eller underlätta mötet mellan teater och skola? Studien är en fallstudie som knyter an till turnén. Det empiriska materialet består i deltagande observationer, frågeformulär och intervjuer som tillsammans bearbetats och analyserats. Resultatet visar att skola och teater står långt ifrån varandra i fråga om behov och önskningar, men att det finns beröringspunkter och möjligheter att finna vägar som underlättar mötet mellan skola och teater.   Nyckelord: dramapedagogik, teater, skola, barnteater, för-och efterarbete, konstupplevelse, estetiska läroprocesser.

Hållbar utveckling är ett komplext och samhällsdebatterat ämne världen över där frågor diskuteras som belyser vikten av att leva och agera hållbart för att inte äventyra kommande generationers möjligheter till försörjning. Barn och unga har därför en viktig roll i debatten om hållbar utveckling, där grunderna för en hållbar livsstil anses läggas i barndomen. Därför väcktes frågan hos oss om “Vilka undervisningsmetoder anser forskningen effektiv och lämplig att använda vid undervisning om hållbar utveckling?" och därmed är syftet i denna kunskapsöversikt att undersöka och få en djupare förståelse för hur hållbar utveckling bör undervisas i SO-undervisningen i årskurserna F-3. För att hitta forskning kring det valda ämnet gjordes strukturerade sökningar i olika databaser där relevanta sökord användes för att hitta vetenskapliga artiklar som berör det valda området. Forskningen visar på att olika undervisningsmetoder såsom lek, pedagogiskt drama, utomhusaktiviteter, samverkan, läs och skrivaktiviteter är effektiva och lämpliga att använda i undervisningen om hållbar utveckling. Forskningen belyser även vikten av en elevcentrerad undervisning. Där det är viktigt att ta hänsyn till elevernas etik, moral samt känslor för att synliggöra och diskutera dessa för att skapa ett kritiskt tänkande. Det är således viktigt att använda kreativa undervisningsmetoder och elevinflytande i SO-undervisningen om hållbar utveckling för att konkretisera ett komplext ämne för elever i förskoleklassen och lågstadiet.