Peterson, E & Andrén, M. (2010). Från ingen idé till färdig föreställning. Ett fokussamtal om den skapande processen. C-uppsats i dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle. Syftet är att utifrån ett ledarperspektiv undersöka och beskriva den skapande processen i ett pedagogiskt föreställningsarbete. Undersökningen har en fenomenologisk utgångspunkt med fokussamtal som metod.  Fem drama-pedagoger som alla har arbetat på kulturskola med föreställningsarbete har gemensamt undersökt den skapande processen. Resultatet redovisas i kategorier utifrån den skapande processens olika faser, gruppens förutsättningar och ledarens pedagogiska överväganden. Vidare är materialet analyserat efter Pirjo Birgerstams indelning av skapande handling utifrån estetisk-intuitiv och rationell-analytisk position. I undersökningen behandlas också den tysta kunskapen och dess betydelse i det dramapedagogiska arbetet. Resultatet visar att den  skapande processen pendlar mellan olika nivåer som kan uttryckas i termer av mythos/logos, formdriften/sinnliga driften, agering/reflexion, estetisk-intuitiv/ rationell-analytisk position och att den pendlar mellan delar och helhet.

Sammanfattning I stora delar av världen används forumteater för att motverka förtryck. När forumteater spelas har jokern en nyckelroll. Undersökningens syfte är att ta reda på vad de i studien ingående jokrarna uppfattar som jokring och hur de uppfattar jokring samt att skapa beskrivningskategorier för dessa uppfattningar. Frågeställningen är: Hur beskriver jokrar jokring? I undersökningen har korta intervjuer med 19 jokrar analyserats. Jokrarna kommer från 11 länder. Intervjuerna är hämtade från den internationella hemsidan för Teater för förtryckta. Metoden i undersökningen är huvudsakligen fenomenografisk. Resultat: Jokring är att leda forumteaterprocessen med dialogen i centrum. Fyra uppfattningar av aspekter hos jokerns roll har framkommit, här beskrivna metaforiskt: Jokern som etiker/filosof, jokern som samhällsförändrare, jokern som hantverkare och jokern som psykolog. Jokern stimulerar med hjälp av forumteatern till dialog. Jokrarna i undersökningen har uppfattningen att dialogen utgör både medel och mål med jokring och med forumteater. Dialogen uppfattas ske med olika medel, olika riktning och med olika föresatser.  Den sker visuellt, med tal och i handling. Den har sitt fokus, sin riktning, gentemot individerna i publiken, mot publiken som grupp och/eller mot den samhällsgrupp som publiken antas komma ifrån. Föresatsen med jokerns dialog är att stödja och/eller utmana. Avsikten med undersökningen har varit att få ökad kunskap om jokring och att skapa underlag för fortsatt arbete för ökad kunskap om jokring.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad som händer med dramapedagogik när den är en tillfällig besökare i skolan genom regeringssatsningen Skapande skola. Studien undersöker vad som händer med dramapedagogikens processinriktade arbetssätt när den ska rymmas inom en målinriktad projektverksamhet som Skapande skola vars syfte är att möjliggöra professionell konst i för- och grundskola. Med socialkonstruktionistisk ansats genomförs en kritisk diskursanalys för att belysa hur dramapedagogiken konstrueras inom ramen för Skapande skola projekt. Föremål för detta arbete är studier av texter producerade av regeringen samt intervjuer av dramapedagoger med erfarenhet från Skapande skola. Resultatet bearbetas utifrån ett maktperspektiv med stöd av Faircloughs modell för kritisk diskursanalys samt diskuteras utifrån Tönniers begrepp gemeinschaft och gesellschaft. Studien visar på att Skapande skola och dramapedagogik har lärande som gemensam nämnare. Det är i det praktiska arbetet som Skapande skola och dramapedagogik kan hamna i maktkamp eftersom det kan saknas enighet om hur lärande definieras och iscensätts. Studien identifierar reflektion, holistiskt och transformativt lärande, fördjupande processer och möte genom interaktion som dramapedagogiska nyckelord för att definiera lärande. Studien visar på att dessa nyckelkomponenter ofta försvinner när ramarna för Skapande skola är allt för strama. / The aim of this dissertation is to investigate how pedagogical drama is affected when temporary appearing in schools through the art project Skapande skola initiated by the Swedish government. The dissertation examines how the process of drama pedagogy is being exposed and used within some of the projects of Skapande skola. By using theory of social constructivism a Critical discourse analysis I carried out in order to expose how pedagogical drama is constructed within the frames of Skapande skola. The subjects of research are texts produced by the Swedish government and interviews with drama practitioners with experience of working with Skapande skola. The result is discussed by using a power perspective with the support of Fairclough’s model of Critical discourse analysis as well as Tönnier’s theoretical ideas of Gemeinschaft and Gesellschaft. The study unfolds that Skapande Skola and pedagogical drama have learning as a key component. It is within the social practice that Skapande skola and pedagogical drama may enter a power struggle, as there could be a disagreement on how learning shall be defined and staged. Key components identified in this study defining learning in pedagogical drama are reflection, holistic and transformative learning, accentuated process and meeting through interaction. The study reveal that the key components are often left out when the frames are too tight within the Skapande skola project.

Studien syftar till att karaktärisera och belysa cirkelövningar och deras betydelse i drama. Bakgrunden behandlar forskning kring drama och symboler, cirkelns symboliska betydelse, drama som metod, fyra drampedagogiska perspektiv samt personlighetsutveckling genom drama. Den teoretiska utgångspunkten i undersökningen är fenomenologisk- hermeneutisk. Den metod som används är fokussamtal som åtta personer med erfarenhet av studier i drama och arbete med drama deltar i. Det empiriska materialet bearbetas med en fenomenlogisk analysmodell som är utarbetad av Pirjo Birgerstam. Genom att söka efter minsta gemensamma nämnare i materialet skapas teman från kärnor som kopplas ihop av betydelseenheter. I resultatet redovisas analysen med hjälp av ett nät med kärnor och teman, utdrag ur referatet som belyser olika teman samt en tabell.  Resultatet tolkas för att ge ökad förståelse samt sammanfattas i summeringen. De olika temana står för olika kvalitativt skilda aspekter av cirkelns betydelse i drama som relaterar till varandra och på så sätt ger en bild av cirkelns karaktär i drama. Genom analysen framträdde ett övergripande tema; dubbeltydighet. Metoden och resultatet belyses och granskas i diskussionen.

No description available.

Denna studie utforskar vilka föreställningar åtta högstadietjejer har om genus och huruvida de anser att ett dramapedagogiskt likabehandlingsprojekt påverkar dem eller omgivningen. De teoretiska perspektiv som används innefattar begrepp som genusnormer, genuskontrakt och konstruktion av genus. Studien följer två åk 7 klasser i två olika skolor medan de deltar i arbetet. Jag väljer att följa dessa båda, då jag får intrycket att klassernas gruppklimat skiljer sig åt markant. Genom att observera det dramapedagogiska projektet får jag inblick i vilka metoder som används samt en uppfattning om hur eleverna själva problematiserar ämnet genus, hur de reagerar på uppgifterna, såväl som hur klasserna fungerar. Studien fortsätts genom intervjuer med fyra tjejer från varje klass för att få en djupare förståelse för deras tankar om genus samt hur de har emottagit genusarbetet. Under intervjuerna visar det sig att alla åtta tjejer uppfattar sig underordnade killarna. De påtalar många situationer i vilka de blir nedvärderade av sin omgivning på grund av sitt kön. Fortsättningsvis är de högst medvetna om vilka begränsningar som finns för både tjejer och killar. Det framkommer att genusnormer är viktiga att följa och att de själva på olika sätt strävar efter att passa in. Vad gäller frågan om projektet påverkat dem eller omgivningen skiljer sig uppfattningarna i de två klasserna emellertid åt. I den ena klassen hävdar tjejerna att de själva fått många nya tankar om genus såväl som att både klass och lärare varit tankfulla efter projektet. Tjejerna från den andra klassen menar att projektet varken påverkat dem eller klassen. Jag relaterar de olika uppfattningarna till de intryck jag får av respektive klassklimat under observationerna. I den klass där eleverna anser projektet givande är atmosfären negativ och grupperad, medan stämningen i den andra klassen känns öppen och tillåtande. De tjejer som har ett tryggt klassklimat menar att de inte känner sig särskilt begränsade av genusnormer.

Denna studies syfte är att undersöka på vilka sätt mening skapas i klassrummet med hjälp av ett dramapedagogiskt arbete, samt hur arbetet kan bidra till utvecklad förståelse av en text. I studien används forskningsfrågorna: vilka meningsskapande processer sker när elever arbetar med dramatisering av text? och: på vilka sätt rör sig eleverna genom olika litterära föreställningsvärldar under processen? Studien nyttjar ett sociosemiotiskt perspektiv, men skriv- och dramaprocesser analyseras också utifrån byggandet av litterära föreställningsvärldar. Med ett etnografiskt förhållningssätt utfördes dels en deltagande observation av arbetet med en dramatisering av ett stycke ur Alf Henrikssons bok Asken Yggdrasil, och dels en serie semistrukturerade intervjuer av eleverna i den berörda klassen. Analysen av resultatet visar att de meningsskapande processer elever får uppleva bidrar till ett ökat engagemang och glädje inför arbetet. Flera förmågor tränas samtidigt som förståelse av en text arbetas med. Med hjälp av drama som en estetisk lärprocess ges eleverna möjlighet att förstå världen tillsammans med andra och på så sätt skapa betydelse i sitt eget lärande, och sina egna liv.

This study is based on a theatre project which was carried through in spring 2020. The purpose of the study is to examine the role of the pedagogue in making the children co-creators in the production of the performance. The study is made in a drama pedagogical context, based on the art pedagogical perspective. The background answers to the inquiry about what a drama teacher is and does. Previous research describes various role functions that pedagogues, teachers and adults can take on in an artistic process together with children. The theoretical framework is based on Hart's theory of participation. The researcher in this study was also the pedagogue in the project being investigated and therefore conducts the study as a reflective practitioner. The analysis is performed according to the method of grounded theory. The result presents three parallel creative processes; Create for the group + Creative with the help of techniques/tools and Receptive listening + Creative through experience and Create with consideration + Indirect creating. It appears that the pedagogue works to create conditions for the children to become co-creators. She reflects on being transparent and on her own role. The children become particularly co-creative through the play that they themselves initiate in gaps that arise when the pedagogue backs away. Through play, they were able to develop their characters and stories. It was also through play that the children made a selection of the material that then became the basis for the show. In the last part of the project, the pedagogue stages the play with two professional actors without the children that in the end receives the performance as an actualization of their own work. The pedagogue and the actors create with consideration and the children become involved through an indirect creation. The study discusses pedagogy as an offer as well as new ways of working further with and highlighting the drama teacher's competence in creative processes.

Estetiska uttrycksformer, däribland drama, ska enligt läroplanen ha en plats i skolans verksamhet. Samtidigt läggs mer fokus på de mätbara kunskaperna vilket resulterar i att de estetiska ämnena bortprioriteras. Syftet med studien är därför att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt pedagoger använder dramapedagogik på lågstadiet. För att svara på denna fråga användes de didaktiska frågorna: varför, i vilka sammanhang, hur och när lärare och fritidspedagoger använder dramapedagogik i sin undervisning på lågstadiet. Genom intervjuer kunde olika teman identifieras. På frågan om varför dramapedagogik används framkom det att arbetssättet är inkluderande och lustfyllt samt att det gynnar den socioemotionella utvecklingen. Angående sammanhang ansåg pedagogerna att arbetssättet passar i de flesta sammanhang genom olika dramapedagogiska metoder som inte är bundna till något specifikt skolämne. Vid frågan hur frekvent arbetssättet används i verksamheterna kunde aspekten av tidsbrist urskiljas vilket är anledningen till att större projekt såsom pjäser och musikaler inte sker i samma utsträckning som förr. Tidsbristen förklarades med den nuvarande läroplanens införande. Slutsatsen var att pedagogerna använder sig av dramapedagogik på olika sätt som inte behöver vara krävande tids- eller kunskapsmässigt. Dramaarbetet tycks enligt pedagogerna berika elevernas skoldag och därmed gynna inlärningen vilket i sig är en stor anledning till varför arbetssättet nyttjas i svenska klassrum.

Drama is not a subject in the Swedish compulsory school. Still, drama pedagogues works in schools with scheduled drama lessons, although without any curriculum. This phenomenological study aims to examine the function of drama in the Swedish compulsory school through thoughts and reflections from drama pedagogues working in this context. The empirical data is collected through a described combination of individual writing and group conversations. The result shows that the application of drama in compulsory school can be divided into four different categories, namely Social training; Complementary subject teaching; Directed efforts and Own creation. The result is seen through a phenomenological perspective and Carlgren’s (2015) theory about practical knowledge traditions and subject development. The analysis shows that there is a crossover between the categories and furthermore, that they enable each other. The result confirms previous research which states that in compulsory school drama is mainly used for its instrumental values which also is what becomes available in drama practice. The analysis suggests that the categories Complementary subject teaching and Social training can be understood on the basis that drama has been attributed to theoretical subject knowledge from the school's other subjects and the value-based assignment in the curriculum. Finally, a question is raised regarding what kind of school subject drama could be and what is desirable.