In this thesis I study children's right to be heard in custody cases. The main purpose is to study the legal situation in Sweden from a European and international perspective. The emphasis given to the child’s right to be heard in cross-border custody cases in EU regulations is studied, in particular with regard to the Brussels II bis Regulation and the Charter of Fundamental Rights of the European Union, from the perspective that the child is habitually resident in Sweden. Furthermore, I study the Convention on the Rights of the Child (CRC) and the European Convention on Human Rights, both which are important rights documents in Europe. The CRC is also studied from the perspective that Sweden has incorporated the CRC as a directly applicable Swedish law as of January 1, 2020. I analyze whether Swedish law in practice is in compliance with these regulations. The conclusion is that Swedish law to some extent is, but that certain inconsistencies exist in relation to the requirements set forth in Article 12 of the CRC. In light of the study there appears to be a risk that the primacy of EU law and the principle of mutual trust can put children's rights aside. The legal situation in England, Finland and Norway regarding children's right to be heard in custody cases is studied in order to create a context in which Swedish law can be compared. The aim is to study how well children's right to be heard in custody cases is ensured in Sweden in a European comparison. It appears that the legal situation in Sweden is relatively good but that children’s right to self-determi-nation appears to be more developed in the legislation of Norway and Finland. The thesis shows some areas of improvement in Swedish law. One is the child's right to be heard in cases when the parents are able to agree on custody issues. Another is the child’s right to be heard, contrary to the parents’ wishes and without their consent. Studies show that children's actual right to express their opinion and have it regarded by the court in a custody dispute is not always ensured in practice. The conclusion is that legislative changes, or a more comprehensive consideration of Article 12 of the CRC, could lead to a better implementation in practice of the right of children to express their views and have them regarded in custody disputes.

Av artikel 6 Europakonventionen (EKMR) följer att den som är anklagad för brott har rätt att vara tyst och inte belasta sig själv. På så sätt tillgodoses den enskildes intresse av att inte behöva medverka till utredningen av den egna brottsligheten. Samhället har å andra sidan ett intresse av att rättskipning och lagföring sker effektivt så att straffsystemets brottspreventiva syfte upprätthålls. Ett sätt att säkerställa att så sker är att upprätta verktyg som lockar den enskilde, utredningsincitament, till att medverka i utredning av det egna brottet. Ett exempel i gällande rätt utgörs av 29:5 p 5 BrB som ger rätten möjlighet att utdöma ett lindrigare straff vid utredningsmedverkan. Beslut om strafflindring tas i dessa fall vid huvudförhandling av rätten. I betänkandet Stora brottmål – nya processrättsliga verktyg  framfördes förslag om att införa möjlighet för åklagaren att fatta beslut redan under förundersökningen om att utfästa ett högsta straff i utbyte mot den enskildes utredningsmedverkan. Förslaget lades fram i svensk rätt år 2019 men har inte föranlett proposition. En utfästelse om ett högsta straff förutsätter att den misstänkte och åklagaren har en överläggning under förundersökningen där den misstänkte informeras om möjligheten att ingå en sådan överenskommelse med åklagaren. Utfästelsebeslutet innebär att åklagaren yrkar på ett straff som, likt ett tak, förhindrar rätten att utdöma svårare påföljd än åklagaren yrkat. Idén om utfästelsebeslut innebär därmed att (1) en överenskommelse kan ske mellan den misstänkte och åklagaren under förundersökningen samt att (2) det av åklagaren fattade beslutet om utfästelse binder rätten likt ett tak. Utredningsincitament och övriga förfaranden som syftar till att effektivisera den straffrättsliga processen är tillåtna förutsatt att de är förenliga med rätten till en rättvis rättegång, artikel 6. En analys av det rättsliga utrymme konventionen ger den svenska lagstiftaren är därmed nödvändig. Detta arbete behandlar rätten att vara tyst och rätten att inte belasta sig, artikel 6. Dessa garantier aktualiseras vid utfästelsebeslut då det förutsätter en överläggning mellan den enskilde och åklagaren i syfte att informera den enskilde om möjligheten och sondera terräng för överenskommelse. Utredningsmedverkan vid utfästelsebeslut resulterar således, till skillnad från medverkan enligt 29:5 p 5, i att den enskilde i större utsträckning försätts i en förhandlingsposition gentemot åklagaren. Den förändring förslaget innebär på det straffrättsliga området föranleder även ett behov att se hur ändringen passar in i det befintliga straffsystemet.

The usage of pre-border control in order to prevent migration flows outside a state’s territory is a common phenomenon. Extraterritorial migration regulation and management is a top priority within the EU today and often settled through different kinds of bilateral agreements between receiving states and third countries. The results of these agreements, that allow interception of migrant boats in the Mediterranean Sea and different kinds of push-back measures, are however deeply concerning. Due to the violations of human rights and abuses of migrants in Libya the UNHCR has underlined that the country cannot be considered a safe place for the disembarkation of these people. In light of the state responsibility to protect human life at sea and respect the prohibition of refoulement, these extraterritorial measures may constitute violations of international refugee law and human rights law. The aim of this essay is to explore the extent of the principle of non-refoulement with regard to the obligation of states to rescue people in distress at sea and deliver them to a place of safety. In particular I examine the possible ways of extra-territorial jurisdiction in the high seas to determine whether states can be held responsible for returning – or more commonly in recent years for providing financial, technical and operative support in order to return – migrants to Libya. The study shows that Italy, through its cooperation with the Libyan coastguard, may be in breach of the principle of non-refoulement despite the lack of direct and physical control over the people concerned. Further it affirms that the prohibition on refoulement may have substantial significance in the assessment of the concept “place of safety”.

No description available.

No description available.

This thesis focuses on chapter 3 articles 8 and 12 of the Ordinance Act, whichdeal with local ordinances issued by the municipalities. It was Vellinge municipality's local ordinances on the prohibition of begging that triggered an extensivedebate about preconditions for local ordinances and the relationship between themunicipal self-government and the normative power. In addition, it raises thequestions of whether local regulations on the prohibition of begging restrict freedom of expression and whether they are discriminatory. Vellinge's local ordinances were submitted to the Supreme Administrative Court (HFD) to decidethe case as the highest instance.HFD states in the case 2018 ref. 75 that local ordinances issued by the municipalities take into account the principle of municipal self-government. This statement has been criticized on the ground that local ordinances should not be considered as a municipal activity. The principle of municipal self-government therefore should not be actualized in local ordinances. But HFDs statement is compatible with the bill to the law, which states that with regard to municipal selfgovernment, the authority to issue local ordinances are given to the municipalitiesand not to the county administrative board. However the county administrativeboard should be able to review all the prerequisites for adopting local regulations.Furthermore, HFD has not dealt with this issue whether local ordinances onthe prohibition of begging conflict with regulations of a higher value or apply toissues that must be regulated by law. HFD has thus not dealt with whether theban on begging restricts freedom of expression and whether it is discriminatory. Begging can be considered as an expression in the Form of Government (RF)and is protected by freedom of expression. The ban on begging therefore violatesfreedom of speech and it must, however, be regulated by law and not by localregulations.Furthermore, given that the ECHR is considered a law in Sweden and theEuropean Court of Human Rights refers to the US judicial precedent on freedomof expression, the American law on freedom of speech and begging has also beenstudied in this thesis in the comparative method.According to the widespread case law in the United States, begging is protected by freedom of expression and regulations prohibiting begging violate beggar’s freedom of expression. There is also no legitimate ground to ban beggingon the streets. The ban on begging can also be considered discriminatory, as it is the peoplefrom Romania and Bulgaria who make up the majority of the beggars in Swedenand it is them who are disadvantaged by these rules.

This thesis examines gender verifications issues in track and field from a feminist and antiracist perspective. In 2019 the international governing body for the sport of athletics (World Athletics) introduced limits on blood testosterone levels for women with some types of Differences in sex development (DSD) in races from 400 metres to 1 mile. According the eligibility rules Caster Semenya and other athletes with heightened testosterone levels need to lower their testosterone levels in order to be eligible to compete in middle distance running races in the women’s class. This thesis discuss the relationship between gender verifications in athletics and the protection of athletes right to privacy according to article 8 ECHR and prohibition of gender and race discrimination according to article 14 ECHR. The balance between the interests for fair competition in sports and the protection of athletes human rights is an ongoing discussion. Complex relationship between states accountability and international non-governmental sports organizations can put athletes in a vulnerable position.  This paper includes three research questions. Firstly, can the state parties to the ECHR be accountable if the eligibility rules infringe human rights? Secondly, is the eligibility rules in compliance with the right to respect for private and family life according to article 8 ECHR? Thirdly, is the eligibility rules in compliance with prohibition of discrimination on the grounds of sex and race according to article 14 ECHR.

No description available.

Syftet med min uppsats är, dels att utreda vilka huvudsakliga konsekvenser som 2013 års praxis angående ”Ne bis in idem” föranlett för den svenska skatteprocessen, dels att analysera vilka resningsmöjligheter som föreligger för enskilda som drabbats av Sveriges konventions­överträdelser. Ett ytterligare syfte med uppsatsen är att analysera huruvida lagförslagen i SOU 2013:62 uppfyller grund­läggande rättssäkerhetskrav samt att föreslå ändringar till nyss nämnda lagförslag. Innan år 2013 bedömde Högsta domstolen att systemet med dubbla sanktioner inom ramen för skilda förfaranden var förenligt med principen ”Ne bis in idem”, eftersom det saknades ”klart stöd” för att underkänna hela det svenska systemet. I NJA 2013 s. 502 fann Högsta domstolen att det numera finns ”tillräckligt stöd” för att underkänna hela det svenska systemet. Högsta domstolens nya ställningstagande innebär att såväl mervärdeskatt som inkomstskatt och arbetsgivaravgifter omfattas av förbudet mot dubbelbestraffning och dubbelprövning av lagöverträdelser som grundar sig på samma faktiska omständigheter och som riktats mot samma rättssubjekt. I förevarande framställning har jag därför utrett vad 2013 års praxis innebär respektive vilka sammanhängande frågor som fortfarande söker svar. I NJA 2013 s. 746 fann Högsta domstolen dessutom att rättsläget förändrades redan den 10 februari 2009. Att rättsläget förändrades vid nyss nämnda brytpunkt har i efterföljande avgöranden vid såväl Högsta domstolen som vid Högsta förvaltningsdomstolen visat sig vara avgörande för huruvida personer beviljats resning. I denna framställning har jag därför analyserat vilka omständigheter som enligt 2013 års praxis varit avgörande för att resning ska beviljas vid Högsta domstolen respektive Högsta förvaltningsdomstolen. I september 2013 lämnades betänkandet av utredningen om rättssäkerhet i skatteförfarandet (RIS-utredningen) över till regeringen som en direkt följd av 2013 års förändrade rättsläge. Flertalet remissinstanser bl.a. Ekobrottsmyndigheten, Domstolsverket och Skatteverket har lämnat remissyttranden med tudelad kritik. Förevarande framställning innehåller en konsekvens­analys av RIS-utredningens lagförslag. Framställningen innehåller även en analys av huruvida lagförslagen uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav om förutsebarhet och lika­behandling. Jag har i min framställning kommit fram till att lagförslaget inte uppfyller kraven på förutsebarhet eller att lika fall ska behandlas lika. I framställningen föreslår jag därför utifrån ett de lege ferenda-resonemang hur några utvalda risker som ett genomförande av SOU 2013:62 skulle innebära kan undanröjas.

No description available.