The purpose of this study is to explore how upper secondary school students relate to popularhistorical stories conveyed via Hollywood films, if they can identify and relate critically to the use of history used in feature films and how it affects their history film literacy. That students gain an understanding that history is used and in what ways it can be used is a fundamental factor within the subject of history. Previous studies show that many students have difficulty distinguishing between what is historical fact and what is fiction.To explore this, a qualitative study was carried out using observations and the participants’ writtentexts. The theoretical starting points are based on Klas-Göran Karlsson’s typology of use of history, Louise Rosenblatt’s efferent and aesthetic reading and Maria Deldéns historical film literacy. Kenneth Nordgren’s model of historical use was also included in the analysis of the results. The results show that the students were able to identify different uses of history in the feature film 300 with the help of Karlsson’s typology. However, it appeared somewhat problematic as they had difficulty distinguishing some of the uses. The results also showed that it is a good idea to combine efferent reading with aesthetic reading to strengthen the students’ historical film literacy. However, if may be beneficial to use a historical feature film that contains fewer fictional elements. The use of feature film in the education also showed that the students became more engaged in the teaching. / Syftet med denna studie är att undersöka hur gymnasieelever förhåller sig till populärhistoriskaberättelser som förmedlas via Hollywoodfilmer, om de kan identifiera och förhålla sig kritiskt till historiebruk som används i spelfilm samt hur det påverkar deras historiefilmslitteracitet. Attelever får en förståelse för att historia används och på vilka sätt den kan användas är engrundläggande faktor inom historieämnet. Tidigare studier visar att många elever har svårt att skiljapå vad som är historisk fakta och vad som är fiktion.För att undersöka detta genomfördes en kvalitativ studie med hjälp av observationer och deltagarnasskriftliga texter. De teoretiska utgångspunkterna tar avstamp i Klas-Göran Karlssonshistoriebrukstypologi, Louise Rosenblatts efferenta och estetiska läsning samt Maria Deldénshistoriefilmslitteracitet. I analysen av resultatet användes även Kenneth Nordgrenshistoriebruksmodell. Resultatet av undersökningen visar att eleverna kunde identifiera olika historiebruk i spelfilmen 300 med hjälp av Karlssons typologi. Dock förefall den något problematisk då de hade svårt att särskilja några av bruken. Resultatet visar även att det är en god idé att kombinera efferent läsning med estetisk läsning för att stärka elevers historiefilmslitteracitet. Dock kan det vara fördelaktigt att använda en historisk spelfilm som innehåller färre fiktiva faktorer. Användandet av spelfilm i undervisningen visade även att eleverna blev mer engagerade i undervisningen.

Arbetet ställer frågor kring omfattningen, sammanhangen och anledningarna till varför elever och lärare genomför skapande aktiviteter i form av att anteckna, rita och bygga i biologiämnet. Svaren har inhämtats genom tematisk analys av enkätsvar från 98 elever samt 3 lärare i Biologi 1 och 2 på gymnasiet. Utöver detta diskuteras även frågan hur undervisningen kan utvecklas utifrån svaren tillsammans med teorier kring förkroppsli-gande/embodiment och estetisk upplevelse. Den utvidgade didaktiska triangeln används för att resonera kring hur skapandet kan förklaras utifrån relationen mellan lärare och elev och utifrån elevens undersökande samt lärarens representation av kunskaps-/ämnesinnehållet. Arbetet konstaterar att skapandet och förkroppsligandet av kunskapen kan bli en del av elevens bildning och identitetsprocess. Den estetiska upplevelsen det innebär att skriva för hand, rita och bygga i biologi leder i förlängningen till att eleverna får en relation till ämnet, det skapar en mening utöver kunskap om begreppen, eleverna förkroppsligar kunskapen och kan sätta sig själv i relation till både kunskapen och till omvärlden samtidigt som en inlärningsprocess äger rum. Resultaten från enkäten visar att eleverna antecknar för hand i hög grad, även utan att läraren uppmanar till det, och de visar på en medvetenhet kring antecknandets roll för minne och inlärning. De svarar att de antecknar för hand för att det innebär att det blir lättare att rita då. Anteckningarna/teckningarna används för att minnas och förstå och som underlag för att plugga till prov. Många elever ritar under lektioner i biologi, som ett sätt att anteckna. Vid laborationer antecknas och ritas det i mindre omfattning, dels på grund av tidsbrist, dels på grund av att det ofta finns en utdelad laborationshandledning. Andra skäl till att inte anteckna är att elever vill fokusera på att lyssna istället. Några väljer att anteckna i dator och anger skälet att det går snabbare och blir mer organiserat. Lärarnas svar berättar om flera olika sammanhang som skapande aktiviteter förekom-mer och de är utspridda över läsåret och olika ämnesområden. Skälen till att planera in olika skapande aktiviteter, som att rita eller bygga, handlar om att tillgodose olika sorters lärande, öka förståelsen för komplexa processer och samband och för att förenkla eller förtydliga något som annars kräver många ord eller långa beskrivningar.

<p>You could say that the Swedish artist Felix Gmelin in his art uses media to get closer or further away from what we consider to be the reality and also truth. The purpose of this study is to discuss what this means for the intention of his art works. The starting point is my own aesthetic experience of his painting and the installations <em>A Gentleman’s agreement (1996), Farbtest, Die Rothe Fahne II (2003) and Tools and Grammar 2.5 (2007).</em> Each of these works of art consists of different kinds of prefabricated material such as articles, films and documents. These kinds of material are often considered to stand in the way of the aesthetic experience, maybe because they are supposed to be closer to reality and therefore to truth. The thesis of this study is that the truth in art is inscribed in the aesthetic framework of each art piece and also in the technical support it uses. If for example the support consists of an investigative journalist’s documentary research, in Rosalind Krauss’ description, the truth might be found in the authenticity of the documentary material. If the technical support has to do with sampling instead, as in the re-use of existing materials to create new works of art, the truth can probably not be found in the different pieces of material but in the work ofart in itself. It does not matter then if the different pieces of material it consists of is traditionally considered unaesthetic. The conclusion of this study is that Gmelin’s <em>Gentleman’s agreement</em>, <em>Farbtest, Die Rothe Fahne II</em> and <em>Tools and Grammar 2.5</em> actually discuss what truth is and if there is an aesthetic truth.</p> / Examensarbetet består dels av en vetenskaplig rapport (se Huvudtitel och Abstract), dels av en vetenskaplig artikel (se Alternativ titel).

You could say that the Swedish artist Felix Gmelin in his art uses media to get closer or further away from what we consider to be the reality and also truth. The purpose of this study is to discuss what this means for the intention of his art works. The starting point is my own aesthetic experience of his painting and the installations A Gentleman’s agreement (1996), Farbtest, Die Rothe Fahne II (2003) and Tools and Grammar 2.5 (2007). Each of these works of art consists of different kinds of prefabricated material such as articles, films and documents. These kinds of material are often considered to stand in the way of the aesthetic experience, maybe because they are supposed to be closer to reality and therefore to truth. The thesis of this study is that the truth in art is inscribed in the aesthetic framework of each art piece and also in the technical support it uses. If for example the support consists of an investigative journalist’s documentary research, in Rosalind Krauss’ description, the truth might be found in the authenticity of the documentary material. If the technical support has to do with sampling instead, as in the re-use of existing materials to create new works of art, the truth can probably not be found in the different pieces of material but in the work ofart in itself. It does not matter then if the different pieces of material it consists of is traditionally considered unaesthetic. The conclusion of this study is that Gmelin’s Gentleman’s agreement, Farbtest, Die Rothe Fahne II and Tools and Grammar 2.5 actually discuss what truth is and if there is an aesthetic truth. / Examensarbetet består dels av en vetenskaplig rapport (se Huvudtitel och Abstract), dels av en vetenskaplig artikel (se Alternativ titel).

Det finns mycket tidigare forskning och litteratur om hur design som kommunikationsmedel kan tillämpas i praktiken, både genom estetisk och strategisk design. Däremot framgår inte huruvida tillämpningen av design som kommunikationsmedel är branschspecifik eller generellt gällande för företag oavsett bransch. Företag kan nyttja design som ett kommunikationsmedel för att kommunicera sin varumärkesidentitet till konsumenterna så att deras syn på imagen blir likställd med identiteten. Då når företaget ett starkt varumärke uppsatsens definition. Syftet med denna uppsats är att undersöka och jämföra hur företag inom olika branscher kan nyttja design, i form av estetisk och strategisk design, med avsikt att kommunicera sin varumärkesidentitet till sina konsumenter och skapa ett starkt varumärke. Uppsatsen är av kvalitativ karaktär och består av individuella intervjuer och fokusgrupper. De individuella intervjuerna och fokusgrupperna har gjorts med centrala personer från valda företag, designsamarbetspartners samt med företagens konsumenter. Uppsatsens insamlade data har analyserats med en modifiering av the Corporate branding model som teoretiskt ramverk. Denna teori har i sin tur kompletterats med modellerna och teorierna Kapferers varumärkesidentitetsprisma, design thinking och Lockwoods kategorier för att mäta värdet av estetisk design. I slutdiskussionen jämförs hur nyttjandet och effekten av estetisk och strategisk design som kommunikationsmedel skiljer sig åt mellan två företag inom olika branscher och huruvida det faktum att de är verksamma inom olika branscher påverkar. Nyttjandet av design thinking skilde sig åt då serviceföretaget (Sturehof) nyttjade det genomgående medan produktföretaget (Svenskt Tenn) inte nådde fram med kommunikation genom design thinking. Effekten av design thinking gick inte att jämföra då nyttjandet skilde sig åt. Nyttjandet av estetisk design skilde sig ytterst lite åt mellan de olika företagen, men effekten skilde sig åt. Författarnas förklaring till detta är att konsumenterna inte ställer lika höga krav och inte förväntar sig samma grad av estetisk design på en restaurang som de gör på en inredningsbutik. Design hos ett produktföretag inom inredningsbranschen anses vidare som en självklarhet, men hos ett tjänsteföretag inom restaurangbranschen anses det vara en konkurrensfördel. Sammanfattningsvis menar författarna att denna undersökning visat att design, oavsett bransch, bör nyttjas i sin helhet med såväl strategisk som estetisk design för att nå ett starkt varumärke. / There is a lot of research and literature on how design, both aesthetic and strategic, can be applied in practice as a communication tool. However, the research and literature does not clarify whether the application of design as a communication tool is industry specific or generally valid for all types of companies. Companies can use design as a communication medium to communicate their brand identity to consumers, so that their view of the brand image becomes equated with the brand identity. If they succeed, the company reaches a strong brand. The purpose of this thesis is to examine and compare how companies in different industries can use design, in the form of aesthetic and strategic design, with the intention to communicate their brand identity to its consumers and to create a strong brand. The thesis is qualitative in nature and consists of individual interviews and focus groups. The individual interviews and focus groups were conducted with key persons from selected companies, their design partners and their customers. The collected data were analysed using a modification of the Corporate branding model and other, more specific, models and theories as a theoretical framework. In the final discussion the authors compare if the use and effect of aesthetic and strategic design as a communication tool differ between companies in different industries, and whether the fact that they operate in different industries has an effect. The use of strategic design and design thinking was different, since the service company (Sturehof) used it consistently, while the product company (Svenskt Tenn) didn’t reach out with communication through design thinking. The effect was not compared since the use differed. The use of aesthetic design differed little between the various companies, but the effect differed more. The authors' explanation for this is that consumers do not set equally high standards and expect the same degree of aesthetic design in a restaurant as they do at a furniture store. Design of a product company in the interior decorating industry was considered as a natural concept, but design of a service company in the restaurant industry was considered a competitive advantage. In conclusion, the authors mean that this thesis demonstrated that design, regardless of industry, should be used in its entirety with both strategic and aesthetic design to achieve a strong brand.

The following work investigates the nature of the aesthetic experience of the abstract expressionist paintings of Mark Rothko. I suggest that the aesthetic experience in relation to his paintings best is understood in terms of the sublime. To support my position, I discuss the impact of abstraction in comparison to figuration in art on our aesthetic experience. Abstraction in art, I suggest, provides the basis for an aesthetic experience where the viewer can enjoy the visual features and composition free from connecting any depicted imagery to our physical world. This, I hold, provides the basis for a unique type of aesthetic experience. Further, I suggest that the visual complexity in the abstract paintings of Mark Rothko, as well as the aesthetic appeal of his artworks, provides a sense of great magnitude and depth whilst captivating our aesthetic attention. The notion of abstraction allows our minds to never reach a final conclusion as to what type of object we are perceiving. The artistically refined manner in which the artworks are presented captivates our aesthetic attention, allowing us to fully perceptually engage in the limitless sense of depth and visual complexity of his paintings. This, I suggest, provides an encounter in which we through means of perception encounter the idea of a complete form of which magnitude we can never fully comprehend. I argue that this suggests that the aesthetic experience of the abstract expressionist paintings of Mark Rothko best is understood as that of the sublime.

This master essay starts with the author having an encounter with two 14-years old boys who claim that they are Nazis. In a school project where the pupils made films about norms in the society they made a film with a clearly racist and homophobic message. As a freelance artist the author was a part of a school development program in aesthetic learning, and the assignment in the actual school was supposed to teach the pupils about norms and how they effect people on an everyday basis. All the films fulfilled this purpose, but the actual film did something more: it revealed the zerotolerance rule in this particular school as a norm that silenced not only these boys, but also any pupil having a different opinion than the teachers. The situation described took place in a classroom in primary school in the area of Stockholm some years ago and even though the film was never shown to anybody that could be offended except the author herself, the author left the school with a feeling of total failure, and two questions craving for answers: Why couldn’t she, nor the teachers, find the time and space to meet the boys, taking their invitation to discuss the zere-tolerance-norm seriously? And what role did the fact that the school had a “zero-tolerance-for-racism rule” play in the cultivation of the boy’s feelings of exclusion and in the way the teachers treated their obvious need for recognition as sane and (soon-to-be) grown up men? Using Hannah Arendt’s ideas of action as the fundament of the investigation, the author poses questions about what space for action there is in the daily work of a teacher today, but also what happens when there is no room for action, when we become the blind administrators of homo faber. The method of the study includes 1) a dialogue seminar with teachers from elementary school, 2) examples and reflections from the author’s own teaching practice at the teacher education and 3) a philosophical investigation focusing on the concepts of aesthetic experience, aesthetic learning, not-knowing and unlearning. In dialogue with Sarah Ahmed, John Dewey, Hans-Georg Gadamer, Maurice Merleau-Ponty, Jacques Rancière, Cusanus and Jonna Bornemark, she further tries to understand what role the film, as an aesthetic experience, played in the example with the Nazi boys. Is there a radical possibility in art that can create space for action in Arendt’s sense? Further, in dialogue with the poet Wiszlava Szymborska, the clown Nalla Laanela, and two novelists; Rachel Cusk and Albert Camus, she tries to understand the possibilities that lie within aesthetic learning when it comes to re-thinking the role of the teacher aiming for a sustainable approach to teaching and learning in a society where teachers work themselves sick. / I inledningen till denna masteruppsats möter författaren två fjortonåriga pojkar som säger att de är nazister. I ett skolprojekt där eleverna skulle göra kortfilmer som gestaltade samhällsnormer gjorde de här pojkarna en film med ett tydligt rasistiskt och homofobiskt budskap. Författaren hade, i egenskap av frilansande konstnär inom skolutvecklingsprogrammet Skapa och Lära, uppdraget att leda eleverna i arbetet med filmerna och syftet var att eleverna skulle lära sig något om de olika normer som påverkar oss människor varje dag. Alla filmer uppfyllde syftet, men denna film gjorde något mer: den fick den här specifika skolans noll-tolerans-mot-rasism-regel att framstå som en norm som tystade inte bara de här två pojkarna, utan alla elever med –ur lärarnas perspektiv -avvikande åsikter. Den ovan beskrivna situationen utspelade sig i ett klassrum i Stockholmsområdet för ett antal år sedan och även om filmen aldrig visades för någon som hade kunnat ta illa upp –förutom författaren själv –lämnade författaren skolan med en känsla av totalt misslyckande och två frågor ringande i öronen: Varför kunde inte hon, och ingen av lärarna i skolan, ta sig tid att möta pojkarna genom att ta deras inbjudan till samtal om noll-tolerans-normen på allvar? Och vilken roll spelade det faktum att skolan hade en noll-tolerans-mot-rasism-regel i kultiverandet av pojkarnas känslor av exkludering och i lärarnas hanterande av deras uppenbara behov av erkännande som sunda, snart vuxna unga män? Med utgångspunkt i Hannah Arendts idéer om handlandet ställer författaren frågor om vilket handlingsutrymme lärare i dagens skola har, men hon undersöker också vad som händer när det inte finns något handlingsutrymme, när läraren blir en blind administratör, en homo faber. Metodologiskt använder sig författaren av 1) ett dialogseminarium med lärare från grundskolan, 2) exempel och reflektioner från hennes egen lärarpraktik, och 3) en filosofisk undersökning med fokus på begreppen estetisk erfarenhet, estetiska lärprocesser, icke-vetande och av-lärande. I dialog med Sarah Ahmed, John Dewey, Hans-Georg Gadamer, Maurice Merleau-Ponty, Jacques Rancière, Cusanus och Jonna Bornemark, försöker hon vidare förstå vilken roll filmen som en estetisk erfarenhet spelade I exemplet med de två nazistpojkarna. Finns det en radikal potential i konstnärliga uttryck som kan skapa handlingsutrymme i Arendts mening? Vidare,i dialog med poeten Wiszlava Szymborska, clownen Nalle Laanela, och två romanförfattare; Rachel Cusk and Albert Camus, försöker författaren utröna vilka möjligheter som kan rymmas i estetiska lärprocesser vad gäller att tänka om (om-tänka) lärarrollen med målet att finna ett hållbart förhållningssätt till undervisning och lärande i ett samhälle där lärare arbetar sig sjuka.

This thesis synthezises theories from intermedia studies, semiotics, Gestalt psychology, cognitive linguistics, cognitive psychology, cognitive poetics, reader response criticism, narratology and possible worlds-theories adjusted to literary studies. The aim is to provide a transdisciplinary explanatory model of the transaction between text and reader during the reading process resulting in the reader experiencing a mental, virtual world. Departing from Mitchells statement that all media are mixed media, this thesis points to Peirce’s tricotomies of different types of signs and to the relation between representamen (sign), object and interpretant, which states that the interpretant can be developed into a more complex sign, for example from a symbolic to an iconic sign. This is explained in cognitive science by the fact that our perceptions are multimodal. We can easily connect sounds and symbolic signs to images. Our brain is highly active in finding structures and patterns, matching them with structures already stored in memory. Cognitive semantics holds that such structures and schematic mental images form the basis for our understanding of concepts. In cognitive linguistics Lakoff and Johnsons theories of conceptual metaphors show that our bodily experiences are fundamental in thought and language, and that abstract thought is concretized by a metaphorical system grounded in our bodily, spatial experiences. Cognitive science has shown that we build situation models based on what the text describes. These mental models are simultaneously influenced by the reader’s personal world knowledge and earlier experiences. Reader response-theorists emphasize the number of gaps that a text leaves to the reader to fill in, using scripts. Eye tracking research reveals that people use mental imaging both when they are re-describing a previously seen picture and when their re-description is based purely on verbal information about a picture. Mental spaces are small conceptual packets constructed as we think and talk. A story is built up by a large number of such spaces and the viewpoint and focus changes constantly. There are numerous possible combinations and relations of mental spaces. For the reader it is important to separate them as well as to connect them. Mental spaces can also be blended. In their integration network model Fauconnier and Turner describe four types of blending, where the structures of the input spaces are blended in different ways. A similar act of separation and fusion is needed dealing with different diegetic levels and focalizations, the question of who tells and who sees in the text. Ryan uses possible worlds-theories from modal logic to describe fictional worlds as both possible and parallel worlds. While fictional worlds are comparable to possible worlds if seen as mental constructions created within our actual world, they must also be treated as parallel worlds, with their own actual, reference world from which their own logic stems. As readers we must recenter ourselves into this fictional world to be able to deal with states of affairs that are logically impossible in our own actual world. The principle of minimal departure states that during our recentering, we only make the adjustments necessary due to explicit statements in the text.