Estetiska uttrycksformer är vanligt förekommande i förskolan då barn lär och utvecklas genom praktiska och utforskande arbetssätt. Genom bild kan det verbala språket kompletteras och barn utvecklar lätt förmågan att lösa problem och tänka kritiskt. Bildskapande är dock inte alltid helt problemfritt. Barn kan ha svårt att ta sig an en uppgift och våga prova då det fria skapandet krockar med perfekta former. Förskolläraren med ansvar för både barn och verksamhet har således i uppgift att ta sig an dilemmat. Detta arbete har gjorts för att synliggöra hur jag kan inte-problematiken kan visa sig i förskolans värld och hur barnen påverkas av förskollärarens agerande. Fyra frågeställningar förtydligar syftet och handlar om vilka instruktioner och krav förskolläraren ställer vid bildskapande aktiviteter; hur pedagogen bemöter barn som inte anser sig kunna skapa; i vilken utsträckning barnen får hjälp samt hur barnen reagerar på förskollärarens agerande. Studien inriktades på förskollärare samt fyra- och femåringar och bygger på tre observationer samt gruppintervjuer som studerades ur ett sociokulturellt perspektiv. Videokamera samt anteckningar användes för att fånga intressanta samspelssituationer. Vetenskapsrådets forskningsetiska principer togs i beaktning så samtliga deltagare kunnat delta frivilligt och anonymt. Aktiviteterna var av olika karaktär, ett självporträtt, en trådmålning och en grupp skulle rita sitt hus. Resultatet visar att samtliga förskollärare ställde krav på barnen även om de var av olika karaktär och omfattning. Förskollärarnas bemötande och agerande kan delas in i kategorier som handlar om att ta över uppgiften och göra åt barnen samt att få barnen att tänka och reflektera själva. Bedömning, beröm och värdering används för att bemöta barnen och barnen erbjuds att ta hjälp av olika hjälpstrategier. Barnen var förhållandevis nöjda med det de gjort och skapat men svårigheter och negativa åsikter kan kopplas samman med förskollärarens höga krav och förväntningar, uppmaningar och värdering gällande rätt och fel.

Syftet med denna studie var att jämföra lärares syn på ämnena bild samt idrott och hälsas betydelse och villkor på mellanstadiet. Lärares syn på vad som legitimerar att ämnena bör finnas i skolan är en del av den skolkod som ramar in skolorna. Tillsammans med de villkor som finns inom ämnena är dessa ramfaktorer som påverkar undervisningen. Studien har därför undersökt åtta olika lärares syn på ämnena genom kvalitativa intervjuer. Sammanlagt har två idrottslärare, två bildlärare samt fyra klasslärare, som alla arbetar på mellanstadiet, intervjuats. Dessa intervjuer analyserades sedan utifrån en fenomenografisk metodansats, vilket resulterade i sju olika kategorier. Resultatet visar att alla undersökta lärare ser ämnena som betydelsefulla men utifrån anledningar. Främst legitimeras ämnena utifrån att de bidrar till att uppfylla övergripande mål för skolan. Detta genom att de anses stödja de teoretiska ämnena, elevernas personliga utveckling samt elevernas välmående. Två av de lärare som undervisar i ämnena legitimerar även dessa utifrån att de bidrar med ämnesspecifika kunskaper. De ramfaktorer som anses viktiga för undervisningen handlar om tid, antalet elever, materiella resurser samt en stöttande chef och kollegor. Studien har didaktisk relevans eftersom olika syner på ämnenas betydelse för elever synliggörs och på så sätt kan väcka diskussion om vad som bör legitimera ämnena. Genom att besvara denna fråga kan också de villkor som tilldelas ämnena diskuteras.

I förskolan ska varje barn ges samma möjligheter till utveckling, lärande och lek, oavsett könstillhörighet. Vi har ändå kunnat se att barn ges olika möjligheter på grund av sitt kön, och att detta är som tydligast inom de estetiska ämnena. Vi kan även läsa i Skolinspektionens kvalitetsgranskning och i den senaste delegationen för jämställdhet i förskolan att flera förskolor brister i att arbeta med sitt jämställdhetsuppdrag samt att förskolan haft svårt att fullfölja sitt uppdrag i att motverka traditionella könsmönster. Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger uppfattar arbetet med genus och jämställdhet, främst inom de estetiska ämnena. Vi valde därför att undersöka hur pedagoger ser på arbetet med genus och jämställdhet inom förskolan. Vi ville även rikta in studien på de estetiska ämnena eftersom vi sett att könsskillnader blir som tydligast där inom förskolans verksamhet. Detta gjordes genom kvalitativa intervjuer och en kvantitativ enkätundersökning. De resultat vi kom fram till var att pedagogerna försöker arbeta jämställt och att de ser det som en viktig del av förskolans arbete. Det var ingen av dem som hade någon speciell utbildning inom genuspedagogik men de ansåg ändå att de hade den kunskap som behövs samt att de får stöd i att arbeta mer jämställt från sin arbetsplats. Pedagogerna kunde dock inte se några stora skillnader mellan könen hos barnen bland de yngsta barnen samt inom de estetiska ämnena. Ändå antydde vissa på att de estetiska ämnena mest ses som feminina samt att de kunde se några skillnader i vad barnen intresserar sig för, till exempel att flickorna var dom som satt längre och ritade och målade.

Inledning Under de år vi varit verksamma i förskolan har vi uppmärksammat att arbetet med estetiskt lärande ser olika ut och att förskollärares och barnskötares förhållningssätt till estetiska ämnen varierar. Forskaren Eva Änggård (2012) belyser vikten av att barn behöver få lära sig de estetiska ämnena från grunden - “att inte låta barn härma och lära sig estetiska tekniker är som att säga att de ska kunna läsa och skriva genom att hitta på ett eget alfabet”. Förskolan ska sträva efter att varje barn skapar en förmåga att kommunicera upplevelser, uttrycka erfarenheter och tankar i de olika estetiska uttrycksformerna sång och musik, rörelse, drama, bild, dans och form (Lpfö 18 2018, ss. 10–11, 14). Syfte Syftet med studien är att jämföra förskollärares respektive barnskötares förhållningssätt till de estetiska lärandet, sång/musik, dans, bild och drama i förskolan samt vilka olika motiv och strategier som används för att bidra till ett lärande i de olika estetiska ämnena. Metod En kvantitativ metod har tillämpats för att genomföra studien. Då pedagogers förhållningssätt till de estetiska lärandet har varit av intresse och en stor empiri var önskvärt valdes enkäter som verktyg. Detta för att bäst svara till studiens syfte samt frågeställningar. Resultat Av resultatet framkommer det att förskollärares respektive barnskötares intresse för de estetiska ämnena skiljer sig åt. Resultatet visar dock på att när det handlar om hur ofta de undervisar, på vilket sätt undervisningen sker, samt varför de undervisar med de estetiska ämnena så kan flera gemensamma faktorer ses. Frågor som berörde förskollärares och barnskötares intresse för de olika estetiska ämnena var och en för sig visar att det endast är i musik och sång som det inte skiljer sig så mycket åt mellan förskollärare och barnskötare. Intresset skiljer sig åt desto mer när det kommer till ämnena bild, dans och drama. Resultatet visar även på att alla de olika estetiska ämnena, musik och sång, bild, dans och drama används mer som ett verktyg för lärande i andra ämnen än som självständiga ämnen.

Syftet med denna studie var att få ökad förståelse för hur arbetet med bild och form som ett grundläggande uppdrag och ämnesområde i förskolans verksamhet kan tolkas, hanteras och ta sig uttryck i förskolan. Frågeställningarna som studien har utgått ifrån är synen på-, arbetet med-, samt möjligheter med bild och form i förskolan. För att besvara frågeställningarna användes intervju som metod. Sammanlagt genomfördes kvalitativa intervjuer med nio förskollärare vid åtta olika förskolor i två kommuner. Studien tar stöd i den sociokulturella teorin. Resultatet visar att synen på bild och form varierar mellan förskollärarna och även att arbetet med bild och form ter sig olika ute i förskolorna. Ytterligare något som framkommer i resultatet är att förskollärarna ser fler möjligheter än hinder när det kommer till arbetet med bild och form i förskolan. Införandet av begreppet utbildning i den nya läroplanen visar sig dock ha medfört osäkerhet inför förskolans uppdrag när det kommer till estetiska ämnen kontra traditionella kunskapsämnen.

Huvudsyftet med studien är att ta reda på vilka kunskaper och förmågor slöjdlärare anser att slöjdundervisningen lär ut. Studiens syfte är också att ta reda på vilken kompetensutveckling slöjdlärarna fått och hur den nya läroplanen, Lgr 11, påverkat slöjdämnet och slöjdundervisningen.Studien utfördes genom empiriskt insamlat material i möten med fem olika slöjdlärare från olika skolor. Under mötena fick slöjdlärarna först skissa tre olika tankekartor över de kunskaper de anser att eleven fått genom slöjdundervisningen som de kan ha nytta av i sina roller: som elev nu och för framtida studier, som samhällsmedborgare och för den personliga utvecklingen, och i yrkeslivet.Därefter intervjuades lärarna kring vilka kunskaper de anser att slöjdämnet lär ut, vilket typ av fortbildning de fått, hur de tar del av ämnesrelaterad forskning och hur Lgr11 har påverkat slöjdämnet och deras undervisning. Slutligen fick de i uppgift att rangordna papperslappar, med slöjdord skrivna på dem, utifrån hur de såg på vikten av dessa. Slöjdorden är ord gällande kunskaper och förmågor knutna till slöjdämnet och de är hämtade från Lgr11 och från mina egna erfarenheter från slöjdundervisningen.Studiens resultat visar att slöjdämnets tydligast uttalade kunskaper och förmågor av slöjdlärarna är kreativitet och problemlösning. Resultatet visar dock att det är svårt att kortfattat definiera slöjdens kunskaper och förmågor då de är så komplexa och till stor del knutna till tyst kunskap.Vad gäller slöjdlärarnas möjligheter att utvecklas i sin yrkesroll och i sitt ämnesspecifika yrkesspråk så visar studien att de är små då de endast vid något enstaka tillfälle deltagit i slöjdspecifik kompetensutveckling, sällan deltagit i regelbundna möten med andra slöjdkollegor och tar inte del av ämnesrelaterad forskning.Enligt studien anser majoriteten av slöjdlärarna att införandet av Lgr11 har påverkat slöjdämnet och slöjdundervisning positivt. De anser att den förtydligat syftet med slöjdämnet, hur och vad man ska undervisa och vilka kunskapskraven är.

Föreliggande studie tar avstamp i gymnasieutredningen En gymnasieutbildning för alla: åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning: betänkande (SOU 2016:77), som föreslog att minst ett estetiskt ämne ska återinföras som obligatoriskt i gymnasieskolan. Syftet med studien var att synliggöra innebörden i politikers argumentation avseende ett eventuellt återinförande av estetiska ämnen i gymnasieskolan från mars 2016 till och med april 2017. Frågeställningarna för studien löd: Vilka argument framför politiker för ett eventuellt återinförande av estetiska ämnen i gymnasieskolan? och: Vilken syn på kunskap kan synliggöras genom politikers argumentationer avseende ett återinförande av estetiska ämnen? Utifrån Stephen Toulmins argumentationsmodell analyserades sex artiklar med utgångspunkt i teori utifrån Gest Biesta om vad som är god utbildning och vilka önskvärda subjekt som formas i utbildning och utifrån Michel Foucaults teori om disciplinering. Resultatet synliggjorde att politikers argument handlar om att skapa konkurrenskraft i Europa och att elever ska utveckla kreativa förmågor på grund av dess relevans i flertalet yrken. Det fanns även en villkorad hållning från politiker som menade att ett återinförande inte får ske på bekostnad av andra ämnen. Samt att gymnasieskolans nuvarande hållning tvingar elever till att välja bort estetiska ämnen till förmån av de ämnen som är meriterande. Studien kommer fram till att ett eventuellt återinförande präglas av att anpassa elever med vissa förmågor som kreativitet för att upprätthålla konkurrenskraft i Europa. Däri ingår det att elever ska formas till subjekt som passar in i en rådande ordning och att de ska arbetsmarknadsanpassas. Vidare görs det en åtskillnad mellan kunskap och bildning där de estetiska ämnena står för det sistnämnda.

Syftet med denna studie har varit att undersöka bildämnets status. Därför har följande frågeställningar formulerats: Vad anser bildlärarutbildare, legitimerade bildlärare, bildlärarstudenter och elever på högstadiet om bildämnets status? Anser bildlärare på högstadiet att deras ämne är prioriterat i jämförelse med andra ämnen? Vilken syn på bildämnet förmedlas under bildlärarutbildningen? En kvalitativ metod i form avstrukturerade intervjuer har genomförts. Det empiriska materialet visar att majoriteten av informanter anser att bildämnet har låg status. Det visar också att majoriteten av bildlärare inte tycker att deras ämne är prioriterat. Den syn som förmedlas av bildämnet under bildlärarutbildningen är både positiv och negativ.

<p>Detta är ett alternativt examensarbete som är gjort av två slöjdlärarstudenter vid estetiska institutionen på Umeå Universitet. Syftet med projektet är att undersöka om, och i sådant fall hur, samarbete kan bidra till att utveckla en slöjdprocess. Hur utvecklas slöjdprocessens olika steg av den diskussion och dialog som uppstår i ett samarbete? Frågeställningarna vi utgått från är följande: Bidrar samarbete till att utveckla idé och planeringsfasen i en slöjdprocess? Bidrar samarbete till att utveckla genomförandefasen? Bidrar samarbete till att utveckla utvärderingen av slöjdprocessen? Metoden vi jobbat efter kan liknas vid aktionsforskning, dock av empirisk art. Vi har gjort vår studie genom att dokumentera vår egen slöjdprocess under ett två veckors långt praktiskt slöjdprojekt. Fokus i studien har lagts på samarbetets eventuella utveckling av den gemensamma slöjdprocessen. Dokumentationen har skett skriftligt i form av loggbok samt genom att digitalt dokumentera processen från början till slut. Med det dokumenterade materialet som underlag har vi sedan gjort en studie utifrån den tidigare forskning och litteratur som finns på området. Vi har diskuterat och relaterat de resultat vi fått fram utifrån ett sociokulturellt perspektiv, samt även kopplat våra slutsatser mot vår framtida profession som slöjdlärare. De resultat som vi fått fram anser vi pekar på att samarbete inom slöjden, på många olika plan kan utveckla slöjdprocessen. Resultatet visar på att samarbetet oss emellan har bidragit och förändrat både processen och produkten. Alltifrån grundidén till hela slöjdprodukten, tekniska konstruktionslösningar och problem, till praktiskt slöjdande och utvärdering av processen. Vi anser även att studien visar att samarbete i slöjden bidrar till att skapa en bättre lärandemiljö, och i sin tur ger bättre förutsättningar för elever att inhämta och ta till sig kunskap. Det sociokulturella arbetssättet som samarbetet skapar, anser vi hjälper dem som är delaktiga i processen att bättre förstå den kunskap som förmedlas, t.ex. genom dialogen som uppstår runt det praktiska slöjdandet.</p>

Detta är ett alternativt examensarbete som är gjort av två slöjdlärarstudenter vid estetiska institutionen på Umeå Universitet. Syftet med projektet är att undersöka om, och i sådant fall hur, samarbete kan bidra till att utveckla en slöjdprocess. Hur utvecklas slöjdprocessens olika steg av den diskussion och dialog som uppstår i ett samarbete? Frågeställningarna vi utgått från är följande: Bidrar samarbete till att utveckla idé och planeringsfasen i en slöjdprocess? Bidrar samarbete till att utveckla genomförandefasen? Bidrar samarbete till att utveckla utvärderingen av slöjdprocessen? Metoden vi jobbat efter kan liknas vid aktionsforskning, dock av empirisk art. Vi har gjort vår studie genom att dokumentera vår egen slöjdprocess under ett två veckors långt praktiskt slöjdprojekt. Fokus i studien har lagts på samarbetets eventuella utveckling av den gemensamma slöjdprocessen. Dokumentationen har skett skriftligt i form av loggbok samt genom att digitalt dokumentera processen från början till slut. Med det dokumenterade materialet som underlag har vi sedan gjort en studie utifrån den tidigare forskning och litteratur som finns på området. Vi har diskuterat och relaterat de resultat vi fått fram utifrån ett sociokulturellt perspektiv, samt även kopplat våra slutsatser mot vår framtida profession som slöjdlärare. De resultat som vi fått fram anser vi pekar på att samarbete inom slöjden, på många olika plan kan utveckla slöjdprocessen. Resultatet visar på att samarbetet oss emellan har bidragit och förändrat både processen och produkten. Alltifrån grundidén till hela slöjdprodukten, tekniska konstruktionslösningar och problem, till praktiskt slöjdande och utvärdering av processen. Vi anser även att studien visar att samarbete i slöjden bidrar till att skapa en bättre lärandemiljö, och i sin tur ger bättre förutsättningar för elever att inhämta och ta till sig kunskap. Det sociokulturella arbetssättet som samarbetet skapar, anser vi hjälper dem som är delaktiga i processen att bättre förstå den kunskap som förmedlas, t.ex. genom dialogen som uppstår runt det praktiska slöjdandet.