Taking an analytical perspective founded on ethnomethodology and conversation analysis, the four studies presented in this thesis provide detailed analyses of video recorded lab work in mechanics at secondary and university level. The investigated activities all build on educational design afforded by a technology called probeware. The aim of the thesis is to investigate how teachers, task formulations, and technology make mechanics visible and learnable, and how students and teachers witnessably orient towards the practical achievement of understanding in the setting. The first study investigates how students use the technology in the interpretation and production of graphs: how they produce increasingly precise interpretations, how they fluently switch between different modes of meaning, and how the interpretations are both prospectively and retrospectively oriented. With a starting point in the analysis, the relevance of technology and task structure for the students’ interaction and learning are discussed. In the second study, the use of probeware is contrasted with the use of a simulation software. The study shows that some important differences between the local enactment of the two technologies are to be found in the practical work of the students; more specifically, in the ways that students orient to the subject matter content. The third study demonstrates an intimate interplay between how students display their problems and understandings and how instructors try to make the subject matter content visible and learnable. The analyzed episodes are illuminating with regard to the analytical notion of disciplined perception as applied to graph interpretation, the cognitive and practical competencies involved in producing, recognizing, and understanding graphs in mechanics, and the interactive work by which these competencies are made into objects of learning and instruction. The fourth study investigates episodes where explicit references to students’ understanding are made through formulations such as, “I don’t understand” or “do you get it?” The analysis focuses on the use, reference, interactional significance, and positioning of these formulations, and is followed by a discussion on the relation between the many and varied ways references to understanding are used and the concrete conditions of lab work. In sum, all four studies contribute to a detailed understanding of lab work as an educational practice and how learning and instruction are practically achieved. / Avhandlingen baseras på fyra empiriska studier av laborationsarbete i mekanik. Den analytiska utgångspunkten hämtas från etnometodologi och angränsande ansatser. Materialet består av videoinspelad interaktion från en tematisk lärarutbildning, en teknisk gymnasieutbildning samt en högskoleingenjörsutbildning. I laborationerna använder studenterna en specifik teknologi kallad probeware, som består av kraft- och rörelsedetektorer kopplade till en dator. Gemensamt för laborationerna är också att uppgifterna bygger på ett likartat pedagogiskt upplägg, vilket i korthet innebär att studenterna först ska ställa upp en hypotes, sedan genomföra ett experiment och slutligen diskutera relationen mellan hypotes och resultat. Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka lärandets konkreta villkor i laborationsarbetet: hur studenternas arbete, tillsammans med teknologi, uppgiftsformuleringar och lärarstöd, skapar vissa möjligheter för lärande och förståelse. Detta syfte specificeras i de fyra delstudierna. I den första studien undersöks hur två studenter, genom verbala tolkningar, gester och rörelser, gradvis får en större förståelse av en graf som representerar tid och hastighet. I artikeln diskuteras teknologins och uppgiftsformuleringens roll för sättet som studenterna interagerar och lär. Den andra studien jämför studenters användning av probeware med användningen av en simulering. Ett syfte med studien är att visa hur två aktiviteter som vid första anblick kan verka vara lika, samtidigt kan vara väldigt olika om man i detalj studerar vad studenterna gör och hur de angriper ämnesinnehållet. I den tredje studien analyseras interaktionen mellan två studenter och en lärare. Artikeln fokuserar på det täta samspelet mellan de sätt studenterna visar sina problem, i detta fall oförmågan att se något relevant i en graf, och de sätt som läraren försöker lösa dessa problem genom att visa vad och hur man kan se något i grafen. I den avslutande artikeln analyseras ett större antal sekvenser som innehåller explicita referenser till studenternas förståelse, såsom ”vi fattar inte”, ”förstår du?” och ”jag förstår den men inte den”. Analysen används sedan som utgångspunkt för en diskussion av relationen mellan de många och varierade sätt som förståelse refereras och laborationens praktiska villkor.

This report is our Master thesis. Our work has taken place at a one-stop-shop in Sölvesborg during the spring of 2002. We have conducted ethnographical studies concerning the one-stop-shops frontdesk and telephone exchange. During these studies we became aware of some differences under which the daily work was to be carried out. When operating the switchboard the staff usually work alone and perform the tasks individually. At the frontdesk there's usually two or more people from the workforce. They carry out their work in the form of a network, where the colleagues support each other in what seemed to be seamless cooperative work. We closely studied the work being carried out by the staff at the frontdesk in order to gain a deeper understanding for their handling of cases in their daily work. How do the staff achieve this seamless cooperative work, and how are the cues that trigger the cooperative work being relayed? In this report we describe aspects of cooperative work and different mechanisms that affects cooperation. With the aid of concrete examples, we highlight how the staff in this environment, design their language and their actions. We argue that cooperative work is formed and coordinated with the aid of various artefacts. In the concrete worksituation there are cues being communicated that plays an important role in the success of the work being carried out. These cues often carry an invitation to cooperative work as we mean that they function as a way to ask the colleagues for assistance in the handling of a case, or reversed, function as to show that one is available and can assist the colleague. To understand these mechanisms of cooperative work, some general and others more specific to the workplace we have studied, is of great importance to the understanding of how cooperation is established. We highlight aspects of cooperation that are important and must be considered when designing new technology intended to support cooperative work. All names on individuals have been changed, to protect their true identity.

I den här uppsatsen studeras rådgivning inom ramen för en ideell stödlinje för amningsrådgivning. Uppsatsens övergripande syfte är att visa hur amnings­rådgivningen är strukturerad samt att belysa dess sociala dimensioner. Mönster för att efterfråga och ge råd studeras, liksom hur kunskap om och förhållnings­sätt till amning synliggörs i samtalen. Vidare undersöks hur särskilt känsliga aspekter av amning behandlas i samtalen. Materialet består av 16 telefonsamtal från en ideell amningsrådgivning, med en total samtals­tid om drygt 3,5 timmar. Det analyseras med hjälp av conversation analysis (CA). Analysen visar en stor variation av rådgivningsformat med såväl direkta som indirekta råd. Rådgivningen framstår ofta som en samkonstruktion mellan rådgivare och mot­tagare, där båda arbetar för att positionera inringaren som en kompetent förälder med rätt till självbestämmande. Sam­hälleliga normer och moraliska aspekter av amning blir synliga i den lokala samtals­kon­texten genom att samtals­deltagarna orienterar sig mot dem, och kan ge upphov till inter­aktionella utmaningar.

This study investigates foreign language classroom talk and micro-level language policy-in-process from an ethnomethodological conversation analytic perspective. The study is based on 20 hours of video recordings from 20 lessons in an English as a Foreign Language classroom (EFL) in grades 8 and 9 of an international compulsory school in Sweden between the years 2007 and 2010. The main purpose of the study is to shed light on some of the distinguishing features of how a target-language-only policy is materialised in situ in a foreign language classroom. The study demonstrates the relative ease with which teachers and pupils uphold a strict language policy in the classroom, but also the considerable interactional work that is done, by both teachers and pupils, in cases where upholding the policy becomes problematic. An interactional phenomenon which arises in such cases is language policing, where the teacher or pupils restore the policy-prescribed linguistic order. Such sequences are analysed in detail. The study increases our understanding of how language policy is lived out in practice, through interaction in the classroom. / I denna studie undersöks klassrumsinteraktionen i undervisning i främmande språk och språkpolitisk praktik på mikronivå i ett etnometodologiskt och samtalsanalytiskt perspektiv. Studien bygger på 20 timmars videoinspelningar av 20 lektioner i engelska i årskurs 8 och 9 i en internationell grundskola i Sverige. Inspelningarna utfördes mellan 2007 och 2010. Studiens huvudsyfte är att belysa några särdrag i hur en målspråksexklusiv språkpolitik materialiseras in situ i undervisning i främmande språk. Studien påvisar att en sådan språkpolitik är förhållandevis enkel att upprätthålla i den dagliga interaktionen men den dokumenterar också det betydande interaktionella arbete som utförs, av både lärare och elever, i problematiska fall där språkpolitiken äventyras. Ett interaktionellt fenomen som uppträder i sådana fall är language policing, interaktiva sekvenser där lärare eller elever återupprättar den språkpolitiska ordningen. Sådana sekvenser analyseras i detalj. Denna studie bidrar till att öka vår förståelse av hur språkpolitik görs i praktiken, i den dagliga interaktionen i klassrummet.

Syftet med avhandlingen är att ge en ”inifrån-beskrivning” av hur skolan organiserar verksamheten för elever i en särskild undervisningsgrupp. Vidare undersöker jag hur elever, pedagoger, föräldrar och elevernas tidigare klasslärare beskriver vad som utgör elevernas skolsvårigheter, i forskningsintervjuer. Slutligen belyser jag hur pedagogerna utvärderar elevernas skolproblem i en schemalagd utvärderingsaktivitet. Studien är baserad på ett fältarbete under ett år, i kombination med inspelningar av vardagliga aktiviteter och intervjuer med fem elever (7-12 år), pedagoger, föräldrar och f.d. klasslärare. I analyserna används en etnometodologisk ansats. Resultaten visar att den särskilda undervisningsgruppen osynliggörs och marginaliseras både centralt inom kommunen och lokalt i skolans verksamhet. Genomgående har eleverna lågt aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Ett annat resultat är att pedagogerna ständigt beskriver elevernas skolsvårigheter. Pedagogerna använder ett flertal vetenskapliga diskurser som uppgraderar och befäster problemidentiteter. Detta kan förklaras i ljuset av att det finns en osäkerhet om vilka elevernas problem är. Eleverna å sin sida positionerar sig som aktiva aktörer, och gör motstånd mot problemdefinitionerna. Eleverna undviker att formulera problem, nedgraderar tillskrivna problem och tar inte upp pedagogernas råd. Eleverna tar även alla chanser att tillskriva andra elever problem, på så vis positionera de sig som duktiga elever, vilket tolkas som ett sätt att upprätthålla självrespekt. Min avhandling understryker vikten av att i detalj studera elever i särskilda undervisningsgrupper och deras sociala kompetenser och aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Analysen pekar på att beskrivningar inte är neutrala, utan är sociala aktiviteter där identiteter, normer, social ordning, moraliska versioner och relationer, samt institutioner, etableras och görs motstånd mot. / The aim of the present doctoral thesis is to give an ”inside” description of how schools organize activities for students who do not fit into regular public education. Further, I explore how students, pedagogues, parents and former teachers account for the students’ school problems in research interviews. Finally, I investigate teachers’ assessments of students’ school problems in a scheduled daily evaluation activity. Data are drawn from a one-year ethnographic study, combined with recordings of everyday activities and interviews with five students (7-12 years), parents, pedagogues and former teachers. The analysis demonstrates that the special teaching group is made invisible and marginalized on different levels, both centrally in the municipality and in the context of local school activities. Students consistently show low participation and agency in their everyday activities. Another finding shows that pedagogues are constantly assessing students’ school problems, making this a central everyday activity. In so doing, the pedagogues also upgrade the students’ school problems, drawing on various scientific discourses. This can be explained in light of the insecurity that exists regarding what the students’ problems actually are. On the other hand, the students position themselves as active agents and resist problem definitions. The students avoid the pedagogues’ definitions, downgrading ascribed problems and reformulating them. Further, the students take all chances to attribute problems to other students. In this way, they position themselves as able students, which can be interpreted as a way of maintaining self-respect. Overall, the present findings underscore the need for detailed analysis of children’s social competence and agency in their everyday life in special teaching groups. My analysis demonstrates that descriptions are not neutral, but instead social activities in which identities, norms, social orders, moral versions, relationships and even institutions are established and resisted.

<p>Syftet med avhandlingen är att ge en ”inifrån-beskrivning” av hur skolan organiserar verksamheten för elever i en särskild undervisningsgrupp. Vidare undersöker jag hur elever, pedagoger, föräldrar och elevernas tidigare klasslärare beskriver vad som utgör elevernas skolsvårigheter, i forskningsintervjuer. Slutligen belyser jag hur pedagogerna utvärderar elevernas skolproblem i en schemalagd utvärderingsaktivitet. Studien är baserad på ett fältarbete under ett år, i kombination med inspelningar av vardagliga aktiviteter och intervjuer med fem elever (7-12 år), pedagoger, föräldrar och f.d. klasslärare. I analyserna används en etnometodologisk ansats.</p><p>Resultaten visar att den särskilda undervisningsgruppen osynliggörs och marginaliseras både centralt inom kommunen och lokalt i skolans verksamhet. Genomgående har eleverna lågt aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Ett annat resultat är att pedagogerna ständigt beskriver elevernas skolsvårigheter. Pedagogerna använder ett flertal vetenskapliga diskurser som uppgraderar och befäster problemidentiteter. Detta kan förklaras i ljuset av att det finns en osäkerhet om vilka elevernas problem är. Eleverna å sin sida positionerar sig som aktiva aktörer, och gör motstånd mot problemdefinitionerna. Eleverna undviker att formulera problem, nedgraderar tillskrivna problem och tar inte upp pedagogernas råd. Eleverna tar även alla chanser att tillskriva andra elever problem, på så vis positionera de sig som duktiga elever, vilket tolkas som ett sätt att upprätthålla självrespekt.</p><p>Min avhandling understryker vikten av att i detalj studera elever i särskilda undervisningsgrupper och deras sociala kompetenser och aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Analysen pekar på att beskrivningar inte är neutrala, utan är sociala aktiviteter där identiteter, normer, social ordning, moraliska versioner och relationer, samt institutioner, etableras och görs motstånd mot.</p> / <p>The aim of the present doctoral thesis is to give an ”inside” description of how schools organize activities for students who do not fit into regular public education. Further, I explore how students, pedagogues, parents and former teachers account for the students’ school problems in research interviews. Finally, I investigate teachers’ assessments of students’ school problems in a scheduled daily evaluation activity. Data are drawn from a one-year ethnographic study, combined with recordings of everyday activities and interviews with five students (7-12 years), parents, pedagogues and former teachers.</p><p>The analysis demonstrates that the special teaching group is made invisible and marginalized on different levels, both centrally in the municipality and in the context of local school activities. Students consistently show low participation and agency in their everyday activities. Another finding shows that pedagogues are constantly assessing students’ school problems, making this a central everyday activity. In so doing, the pedagogues also upgrade the students’ school problems, drawing on various scientific discourses. This can be explained in light of the insecurity that exists regarding what the students’ problems actually are. On the other hand, the students position themselves as active agents and resist problem definitions. The students avoid the pedagogues’ definitions, downgrading ascribed problems and reformulating them. Further, the students take all chances to attribute problems to other students. In this way, they position themselves as able students, which can be interpreted as a way of maintaining self-respect.</p><p>Overall, the present findings underscore the need for detailed analysis of children’s social competence and agency in their everyday life in special teaching groups. My analysis demonstrates that descriptions are not neutral, but instead social activities in which identities, norms, social orders, moral versions, relationships and even institutions are established and resisted.</p>

This thesis examines how very young children (1-3 years) organize participation during naptime, a recurrent activity of everyday life in preschools. Focus is on how these children practice their social and cultural understandings of the local order and thus establish various local orders as part of how they shape their peer cultures and the routines of the naptime. An ethnomethodological and conversation analytic (EM/CA) perspective is used to explore the organisation of the local orders oriented to by the children in their participation during naptime. A special interest is directed at how small children use embodied actions and various semiotic resources as they actively take part in this preschool routine. The data, collected during fieldwork with participant observations, consist of video recordings and field notes. The recordings are analysed using EM/CA methods, including detailed attention to embodied features of interaction along with spatial and material arrangements. Transcriptions of interaction comprise representations of both verbal and visual aspects, e.g. gestures, gaze and movement through the room. The study shows that naptime involves more than sleep. It is demonstrated how very young children, through interaction with each other and the pedagogues, are active agents in sustaining, creating, re-creating and challenging the local orders of naptime. Through embodied actions and the use of various semiotic resources, the children are able to create time and space for their own peer cultures within this institutional routine. Overall, the study sheds light on the sophisticated ways in which very young children use their knowledge of cultural and institutional routines – the spatial organisation of sleep mattresses, artefacts (e.g. blankets, pacifiers and soft toys) and the sequential structures of the naptime – to constitute spaces for play and joyful interaction with peers and pedagogues. In spite of their sometimes limited vocal language, these very young children are able to use a variety of semiotic resources to constitute their own social life within naptime, often through secondary adjustments to institutional and adult structured order.

Att etablera och upprätthålla ordning i klassrummet är en komplex uppgift för lärare, särskilt för oerfarna lärare som ännu inte har etablerat egna framgångsrika metoder. Syftet med denna studie är att analysera hur lärare och elever konstruerar lokal ordning och agenda, genom empiriska observationer av daglig klassrumsinteraktion. En genomgång av tidigare forskning visar att klassrumsordning kan studeras från olika perspektiv, inklusive historiska, moraliska, kulturella och konstruktivistiska perspektiv. Denna studie utgår från ett etnometodologiskt perspektiv och teoretiska begrepp som direktiv, tillsägelser, sanktionering, mitigering, uppgradering, intersubjektivitet och ansvarsskyldighet utgör verktyg för analys av interaktionen. Observationerna dokumenterades genom videoinspelningar och fältanteckningar under lektioner i två mellanstadieklasser från två åtskilda skolor. Datamaterialet består huvudsakligen av transkriberad interaktion från 735 minuters lektionstid. Interaktionerna har analyserats med samtalsanalys och vissa inslag av etnografiska metoder. Resultaten visar att både lärare och elever kan observeras konstruera ordning genom att adressera oönskat eller störande beteende. Lärare använder många olika strategier för att ge direktiv eller korrigera elever, medan eleverna verkar imitera vissa av dessa strategier när de saktionerar sina kamrater. Lärare tenderar att mitigera sina tillsägelser på olika sätt, medan elever interagerar på ett mer omitigerat sätt gentemot varandra. De flesta korrigeringar handlade om oönskade ljud eller prat, med det fanns även andra exempel, bland annat ouppmärksamhet (enligt lärare) och handlingar som ansågs vara fusk (enligt elever). Lärare använde även förebyggande strategier för att undvika potentiella problem innan de uppstod. När elever utmanade den rådande maktstrukturen kunde det leda till uppgraderade tillsägelser från lärarens sida, eller till agendakonflikter som inte alltid hade en självklar lösning. Denna studie ger empiriska exempel på strategier som implementerats av lärare och elever vid lokal konstruktion av ordning och agenda, vilket kan vara både till praktisk hjälp för verksamma lärare och en vetenskaplig utgångspunkt för vidare studier på området. / Establishing and maintaining classroom order among students is a complex task for any teacher, especially for inexperienced teachers who have not yet established their own successful methods. The aim of this study is to analyse how teachers and students construct local order and agenda through empirical observations of everyday classroom interaction. A review of previous research reveals that classroom order can be studied from different perspectives including historical, moral, cultural and constructionist perspectives. This study uses an ethnomethodological perspective and theoretical terms such as directives, reproaches, sanctions, mitigations, upgrades, intersubjectivity and accountability as tools for analysis of interaction. Observations were documented through video recordings and field notes during lessons in two middle school classrooms, from two different schools. The data consists mainly of transcribed interaction from 735 minutes of lesson time. Data has been analysed using Conversations Analysis conventions as well as some aspects of ethnographic methods. Results show that both teachers and students can be observed to construct order by addressing unwanted or disruptive behaviour. Teachers use many different strategies to direct or reproach students, while students appear to mimic some of these when sanctioning their peers. Teachers tend to mitigate their reproaches in various ways, while peers interact in a more unmitigated manner. The main cause for reproach was unwanted noises or talking, along with a variety of other examples such as inattention (addressed by teachers) or cheating (addressed by peers). Teachers also used preventative strategies in anticipation of potential problems. When students attempt to challenge the teacher’s position of power, it can lead to upgraded reproaches or to agenda conflicts which sometimes have no simple solution. This study provides examples of strategies implemented by teachers and students when constructing order and agenda, offering a source of empirical data for practicing educators and a foundation for further research.

This doctoral dissertation is an empirical qualitative research study on the emergence of learnables in classrooms of Swedish as a second language. It adopts a dialogical and praxeological approach, and analysis is based on video recorded teacher-student interactivities in classrooms. Learnables are taken to be linguistic items or constructs that are displayed as unknown by students, or problematized by students or teachers, and therefore oriented to as explainable, remediable, or improvable. Learnables are introduced in planned or less planned classroom activities, either in passing, while continuing the current main activity, or in sidesequences. In these activities, teachers and students not only talk, but also use other embodied resources (e.g. pointing) or available artifacts (e.g. worksheets) to highlight linguistic learnables. Teachers and students use these resources for achieving and maintaining intersubjectivity as well as contributing learnables to the interactivities. Through manifest embodied practices, abstract linguistic learnables become objectified, and knowledge about them gets organized in and through joint co-operative activities. / Denna avhandling är en empirisk, kvalitativ studie om uppkomsten av s.k. ”learnables” i svenska som andraspråksutbildning. Studien antar ett dialogiskt och praxeologiskt perspektiv, och analysen baseras på video-inspelade lärare-elevinteraktiviteter i klassrummet. ”Learnables” utgörs av språkliga objekt eller konstruktioner, som hanteras som obekanta av elever, eller som problematiseras av elever eller lärare, och därför orienteras emot som objekt som kan förklaras, korrigeras eller förbättras. ”Learnables” kan uppstå i planerade eller mindre planerade klarssrumsaktiviteter, antingen i förbigående, samtidigt som huvudaktiviteten fortsätter utan avbrott, eller i sidosekvenser. I dessa aktiviteter använder lärare och elever inte bara talspråk, utan även andra kroppsliga resurser (t.ex. pekningar) eller tillgängliga artefakter (t.ex. papper) för att fokusera på språkliga ”learnables”. Lärare och elever använder dessa medel för att uppnå och bibehålla intersubjektivitet, samt för att bidra med ”learnables” till interaktiviteterna. Genom konkreta kroppsliga metoder blir abstrakta, språkliga ”learnables” objektifierade och kunskapen om dem organiseras i och genom deltagarnas koordinerade handlingar.

There has been a rapid increase in the number of women entrepreneurs during the last decade. Yet, the number is still rather low why the Swedish Government is performing encouraging efforts. The encouragement of female‟s entrepreneurship is a necessity since women account for a rather new group of entrepreneurs who contributes to the growth of the economy. For most entrepreneurs, the success or failure depends on the ability to create a network of support and access to external capital. Previous research has shown that women entrepreneurs have a harder time to access external capital. These researchers have, however, mostly focused on individual traits and through these explained the financial situation of women entrepreneurs. This research, on the contrary, adopts a sociological research perspective where the everyday experiences of women entrepreneurs are emphasized. The purpose of this study is to understand and describe the financial situations faced by women entrepreneurs within the region of Jönköping. This will be achieved by examining the women‟s experiences in asking for banks‟ capital and the perceptions of the banks in supplying the capital. The study takes on an ethnomethodological research approach and applies a narrative data collection method. Due to the adopted ethnomethodological perspective, the study engages in the mapping of the everyday reality of the researched participants. The narrative data collection method allows the participants to express their stories and experiences. On the basis of an a priori model, the narratives were systematically studied and the financial situation of women entrepreneurs analyzed. The study applies a micro- and a macro analysis under which narratives of two different structures are examined. The micro analysis takes account of the narratives produced by the researched participants without involving any theory. It is found that the women entrepreneurs‟ narratives are more varied and action-oriented whereas the narratives of banks are more conformative and gen-eral. The macro analysis puts the narratives into a broader framework by in-volving both earlier research and a theory developed by Bourdieu. This analysis contributes to an understanding of that the social setting affects the structure, rules and norms of the entrepreneurial field. This may act as hin-ders for women entrepreneurs in terms of accessing capital, networking and overall feeling exhorted to be entrepreneurs. Hence, the reality of women entrepreneurs can be argued to be socially constructed where the women are unfairly seen through influenced eyes.