Studiens syfte är att undersöka pedagogers inställning till vad leken och leksakerna har för roll för pojkar och flickors utveckling av sin könsroll samt vad pojkar och flickor leker för lekar och vilka leksaker de använder sig av. I uppsatsen finns envetenskaplig bakgrund där olika begrepp som är centrala för studien kommer att belysas med hjälp av olika teorier. Vi har intervjuat nio pedagoger där åtta var kvinnor och en var man för att ta reda på pedagogernas inställning till vilken roll leken och leksakerna har för pojkar och flickors utveckling av sin könsroll, det har också observerats en barngrupp för att kunna se vad pojkar och flickor leker med för leksaker och lekar. Dessa metoder användes för att få svar på frågeställningarna som är; Hur resonerar pedagoger kring leken och leksakernas roll för pojkar och flickors utveckling av sin könsroll? samt Vilka typer av lekar och leksaker leker pojkar och flickor åt utomhus? Sammanfattningsvis visar studien på att pedagogernas förhållningssätt och hur de introducerar leksaker påverkar hur och vad barnen väljer att leka med för leksak eller vilken lek de leker. Resultaten visade även att flickor och pojkar leker med samma leksaker men att det självklart även sker att pojkar leker med typiska pojkleksaker och flickor leker med typiska flickleksaker. Detta var något som pedagogerna ansåg att man skulle respektera då det finns vissa traditionella könsmönster som visar på hur flickor och pojkar ska vara och bete sig.

Skolämnet idrott och hälsa ska ge eleverna ett bestående intresse för fysisk aktivitet. Av undervisningen krävs då att den är varierad och har intellektuella, praktiska, sinnliga, estetiska och fysiska perspektiv på lärandet. Både för flickor och pojkar. Studier har visat att pojkar och flickor behandlas olika i undervisningen i idrott och hälsa. Syftet var att med kvalitativa intervjuer undersöka hur 12 flickor i årskurs 5 och 9 ser på skolämnet idrott och hälsa. I databearbetningen fokuserades essensen i flickornas erfarenheter och upplevelser. Resultatet visade att flickorna såg ämnet som "rekreation", "arena för att lära sig bollspel", "något de har nytta av i framtiden" eller visade "osäkerhet om vad ämnet är bra för". Slutsatsen är att undervisningen i idrott och hälsa behöver förtydliga ämnets uppnåendemål för flickorna i studien.

Sammanfattning - Abstract Vårt arbete baseras på en enkätundersökning samt tillhörande intervjuer vilka behandlade barns kunskaper och värderingar kring vatten och vattenanvändning. Vi undersökte om det gick att se en genusmässig skillnad då det under vår utbildning ofta lyfts fram att undervisningen åsidosätter flickors behov i utbildningssammanhang. Detta såg vi som motsägelsefullt då bland annat PISAs undersökningar visar att flickor idag presterar bättre i skolan än vad pojkarna gör. Denna undersökning genomfördes även på grund av att vi ser hållbar utveckling som en viktig del i skolans verksamhet. Vatten är en viktig del inom hållbar utveckling och därför valde vi att undersöka hur elever förhåller sig till detta. Vatten är dessutom ett ämne eleverna lätt kan relatera till då detta är en självklar del i deras vardag. Det framgick, enligt resultatet, ingen märkbar kunskapsskillnad mellan varken flickor och pojkar eller mellan år två och år tre, bland frågorna med fasta svarsalternativ. I den öppna frågan syntes det dock en skillnad mellan ovanstående grupper.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som påverkar flickors och pojkarssjälvkänsla i skolan, samt att finna eventuella genusskillnader. En kvantitativ metod i form aven enkätundersökning användes, där eleverna i årskurs 8 på en högstadieskola i VästraGötalands län deltog. Studien visar att flickorna har lägre självkänsla än pojkarna i skolan.Flickorna skattar sin egen kunskapsnivå lägre än pojkarna, trots att de har högre betyg änpojkarna. Flickor har svårare än pojkar att få fram sina åsikter i skolan. Flickor tycker det ärsvårare än pojkar att prata i helklass. Elever med aktiv fritid hade bättre självkänsla än eleverutan aktiv fritid. Detta resultat framkom bland bägge könen, men speciellt känsliga för dettaverkar flickor vara. Flickor utan fritidsaktivitet var de som hade lägst självkänsla och de somtrivdes sämst i skolan. Samband mellan aktiv fritid och självkänsla behöver tittas mer på.Personer med stark självkänsla upplever ökad livskvalitet och bättre hälsa. Låg självkänsla gersämre livskvalitet och sämre hälsa. Skillnaden mellan flickors och pojkars självkänsla kanantas vara så stor att särskild hänsyn behöver tas till detta i skolan. Skolan behöver ta merhänsyn till de olika behoven mellan könen, så att alla får lika förutsättningar och möjligheteratt kunna utvecklas på bästa sätt.</p> / <p>The purpose of this study was to examine the factors affecting girls' and boys' self-esteem inschool, and to find any gender differences. A quantitative method in form of a questionnairesurvey was used, where students in grade 8 in a secondary school in the region of VästraGötaland participated. The study shows that girls have lower self-esteem than boys in school.The girls estimate their own knowledge lower than boys despite having higher grades thanboys. Girls are more difficult than boys to obtain their views in school. Girls find it harderthan boys to talk when the whole class has lessons together. Students with active leisure timehad better self-esteem than students without active leisure. This result emerged among bothsexes but especially susceptible to this seems to be girls. Girls without leisure had the lowestself-esteem and enjoyed school the least. The links between active leisure and self-esteemneeds to be further looked into.People with strong self-esteem are experiencing improving quality of life and health. Lowself-esteem gives worse quality of life and poorer health. The difference between girls' andboys' self-esteem can be so great that special attention needs to be taken of this in school.Schools need to take more into account the different needs between the sexes, so that all haveequal conditions and opportunities to develop the best.</p>

<p>Genom studie av nationell och internationell litteratur samt en mindre etnografisk skolstudie i en år 7-9 skola har jag undersökt hur flickors datoranvändning kan se ut. För att få en helhetsbild av situationen har jag också gjort jämförelser med pojkars datoranvändning. </p><p>Det jag funnit är att det finns skillnader mellan flickors och pojkars datoranvändning. Jag har också sett att flickorna ligger efter pojkarna när det gäller datorvana. Detta på grund av att flickorna i en mindre omfattning än pojkar väljer datorn som aktivitet på sin fritid.</p>

<p>I mitt examensarbete har jag undersökt om lärare anser att det finns skillnader i flickors och pojkars beteende och om de, om så är fallet, upplever att de bemöter elever olika på grund av detta. Jag ville också veta om de har sett sig föranledda att utverka strategier för att utjämna eventuella skillnader och om de anser att flickor och pojkar är jämställda i undervisningssituationen. </p><p>För att få svar på mina frågor har jag intervjuat sex lärare som undervisar i år 3-6. </p><p>I litteraturgenomgången redovisar jag en del av de tidigare rön som finns i ämnet. De beskriver i stora drag att pojkar åtnjuter mer av lärarens uppmärksamhet i undervisningssituationen på flickornas bekostnad, att flickors och pojkars beteende skiljer sig åt, att de blir bemötta på olika sätt beroende av könstillhörighet och att de för det mesta inte är jämställda i undervisningssituationen. </p><p>I min undersökning framkommer att lärare anser att flickors och pojkars beteende skiljer sig åt, att undervisningssituationen inte är jämställd mellan flickor och pojkar och att lärarna har sett sig föranledda att ha vissa strategier för att befrämja ett jämställt klassrumsklimat.</p>

<p>Mitt arbete undersöker hur tysta, duktiga flickor upplever sig själva i klassrummet och varför de, enligt sig själva, är så tysta. Jag har även tittat på hur de upplever klassrumssituationen. Jag har dels tagit reda på hur fenomenet tysta, duktiga flickor behandlas i litteraturen och dessutom genomfört en undersökning där jag använt mig av intervjuer. Jag har intervjuat tio flickor från skolår fem till år åtta och som enligt deras lärare har passat in på kriterierna för tysta, duktiga flickor. </p><p>Undersökningen visade på två huvudorsaker till varför tjejerna var så tysta i klassrummet. De hade antingen ingen lust att yttra sig eller så vågade de inte yttra sig av rädsla för att säga fel eller för att bli retade och kallade för"stud"eller"fjäskis". De flesta av tjejerna var medvetna om att de inte yttrade sig så ofta i klassrummet. Tjejerna tyckte också att pojkarna var de som pratade mest i klassrummet och flera tyckte att det var jobbigt att arbeta för att det var så stökigt och pratigt.</p>

<p>Sammanfattning - Abstract</p><p>Vårt arbete baseras på en enkätundersökning samt tillhörande intervjuer vilka behandlade barns kunskaper och värderingar kring vatten och vattenanvändning. Vi undersökte om det gick att se en genusmässig skillnad då det under vår utbildning ofta lyfts fram att undervisningen åsidosätter flickors behov i utbildningssammanhang. Detta såg vi som motsägelsefullt då bland annat PISAs undersökningar visar att flickor idag presterar bättre i skolan än vad pojkarna gör. Denna undersökning genomfördes även på grund av att vi ser hållbar utveckling som en viktig del i skolans verksamhet. Vatten är en viktig del inom hållbar utveckling och därför valde vi att undersöka hur elever förhåller sig till detta. Vatten är dessutom ett ämne eleverna lätt kan relatera till då detta är en självklar del i deras vardag.</p><p>Det framgick, enligt resultatet, ingen märkbar kunskapsskillnad mellan varken flickor och pojkar eller mellan år två och år tre, bland frågorna med fasta svarsalternativ. I den öppna frågan syntes det dock en skillnad mellan ovanstående grupper.</p>

I föreliggande studie har unga flickors attityder till ätande över tid studeras, samt sambandet mellan föräldrars attityder till mat och ätande och deras döttrars attityder. Detta gjordes genom frågeformulären Children´s Eating Attitudes Test (ChEAT) och Eating Attitudes Test (EAT), från IDA-projektet (Identification of Dieting in Adolescent girls) som delades ut i 40 olika skolor i Uppsala län år 1995 samt 2000. Resultatet visade att det var elva procent av 14åringarna som låg i riskzonen (riskbeteende = 16-72 p) för att utveckla ett stört ätbeteende, medan det inte var någon utav nioåringarna som låg i riskzonen (M 9år = 1,88 M 14 år = 4,35p=.001). Inget signifikant samband mellan varken mammans och flickornas ätbeteende eller pappans och flickornas ätbeteende kunde ses. För att problem med ätstörningar hos ungaflickor ska minska tycker författarna att det är viktigt att föräldrar informeras om hur tidigt deras barn blir medvetna om kroppsideal samt matfrågor. Det är också mycket viktigt att dessa flickor, som är i riskzonen för att utveckla ett stört ätbeteende, fångas upp innan de har utvecklat en faktisk klinisk ätstörning. Som sjuksköterskor är det viktigt att ha bred kunskapom ätstörningar och dess symtom för att på ett tidigt stadium uppmärksamma flickor som drabbats.

Larmrapporter om hur svenska elever presterar har under senare tid avlöst varandra. I de senaste nationellaoch också internationellt jämförande studierna av elevers skriftspråkliga och matematiska förmåga, har detvisat sig att svenska elever presterar sämre såväl inom "matematikens som svenskans områden". Den internationella OECD-studien PISA visar t.ex. att 17procent av svenska elever i skolår 9 presterar på denlägsta nivån i matematik. Vilka tankar dessa elever har om    matematik i allmänhet och sin egen förmåga i matematik i synnerhet kan nog diskuteras. Faktorer som tycks påverka vilka resultat eleven når kan tillexempel vara socioekonomisk bakgrund, belief system dvs. uppfattningssystem eller om de är pojkar ellerflickor.Syftet med föreliggande studie är att beskriva och analysera elevers uppfattning om vad matematik är, hurdet undervisas och hur man lär sig matematik samt om det finns några skillnader mellan hur pojkar ochflickor i skolår 5 från olika socioekonomiska grupper uppfattar dessa aspekter av skolmatematik.Det empiriska materialet som studien bygger på består av enkätsvar från 129 elever i skolår fem.Resultatet i studien uppdelades i en kvalitativ del och en kvantitativ del. I den kvalitativa delen visas attelever beskriver matematik dels utifrån vad de ska lära sig, dels utifrån hur de ska lära sig. När elevernaresonerar om vad de ska lära sig kan deras beskrivningar relateras till kunskapsformer somprocedurkunskap, helhetsperspektiv och attityder till matematiken som har att göra med kompetensenproduktivt förhållningssätt. I den kvantitativa delen framkommer det att jämförelserna mellan pojkar ochflickor över lag inte visade några skillnader. Däremot fanns skillnader i elevernas uppfattningar ommatematik beroende på vilket socioekonomiskt upptagningsområde deras skola hade. Elever från skolor med högre socioekonomiska grupper menar i signifikant högre utsträckning än elever från skolor med lägresocioekonomiska grupper att i matematiken argumenterar, kommunicerar och förstår man.