Denna kvalitativa undersökning handlar om fotografi vilket används som pedagogisk dokumentation i förskola. Studien problematiserar det som synliggörs i fotografierna genom pedagogernas samtal och fotograferande. Därmed undersöks hur medlet fotografi, kan formuleras in i ett pedagogiskt sammanhang och vilka specifika funktioner detta medium har när det används som dokumentation i förskolan. Studien undersöker också vad som avgör sorteringen och urvalet av dessa fotografier. Resultatet visar att återkommande drag i de tagna fotografierna kan ses i relation till pedagogernas förhållningssätt. Fotografierna och pedagogernas samtal synliggör ett visst barnideal vilket kan erbjuda en identitet för barnen och verksamheten. Pedagogernas fotograferande är beroende och styrt av olika faktorer såsom deras yrkesmässiga etik, statliga, kommunala, lokala och personliga styrningsfält. Pedagogernas sätt att fotografera visar också en asymmetrisk maktrelation mellan dem och barnen. Resultaten tyder på att pedagogerna till en viss del har en bristfällig seendekompetens gällande bildläsning. Den fotografiska dokumentationen kräver, för att den skall vara pedagogisk, reflektion och medvetenhet mellan alla aktörer samt tydliga budskap och framställningsformer.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007.

En djupdykning i att forska inom filosofin som är posthumanismen har utförts för att se hur den kan appliceras på den fotografiska processen. Flera aspekter av posthumanismen har identifierats som sedan har gjort ett försök till att skapa en alternativ metod för att få ett fotografi att uppstå. Några av de största svagheterna för bildskapandet är att fotografen har givits diktatoriska egenskaper om vad och hur något gestaltas, att motivet är endast en liten del av omvärlden som får plats inom bildens restriktiva ram, och kamerans oförmåga att representera en ständigt skiftande natur. Genom olika metoder så som en posthumanistisk vandring, texturering, bildanalys, och en performativ gestaltning skulle den konventionella fotografiska processen utmanas. Senare i designprocessen kom reflekterande objekt fram som en aktör som mycket väl utmanande problemen som ett fotografi annars lider av i sin skapelse. Spegelfragment placerades slumpmässigt framför kameran för att försöka fånga en oavsiktlig del av omgivningen som annars inte hade gestaltats inom bildens restriktiva ram. Designprocessen använde sig även av andra metoder som var mindre lyckade i sitt mål, men som ändå spelade en kritisk del i att leda fram till den slutgiltiga metoden för undersökningens gestaltning. Slutsatsen för arbetet blev att en alternativ process har uppnåtts, men att den gärna hade kunnat utvecklats mer för att bättre använda sig av posthumanismens verktyg. Det mänskliga skulle inte uteslutas ur fotografins skapande, men decentraliseras för att tillåta andra aktörer att ta plats inom fotografins arkiverande värld. / A plunge has been made into the world of posthumanism to investigate its merits to be applied to the process that creates a photography. Several aspects of the posthuman have been identified that would allow for the creation of an alternative photographic process. Some of the major weaknesses of image creation are that the photographer has been granted dictatorial powers over what can be captured by the camera, how the picture only captures a limited view of the world, and the cameras inability to represent an everchanging nature. Through different methods such as a posthuman hike, texturing, image analysis, and a performative design the conventional photographic process were to be challenged. Later in the design stage reflective objects would prove to be a useful actor in challenging the problems that a Kandidatarbete i Medieteknik Oscar Idberg (osid15) Sida 2 av 46 photography faces. Mirror fragments were randomly placed in front of a camera to capture an unintentional part of the surroundings that otherwise would have not fit within the images restrictive frame. The design stage used several other methods that were less successful in their goals, they did however still play a critical role in leading up to the final method for the investigations product. The conclusion acknowledged that an alternative process for the creation of an image had been achieved, it did however not take the investigation far enough and could have better used the posthuman tools available. The human should not be excluded from the photographic process; however, it needs to be decentralized to allow other actors to take their place within the archiving world of photography.

Syftet var att undersöka betydelsen av utseende vid val av socialsekreterare (som representerades av fotografier). Hälften av en undersökningsgrupp med 60 klienter (eller f.d.) valde att välja socialsekreterare i stället för att bli tilldelad och personbedömningar gjordes på grundval av enbart foton. / Person judgements of social workers were made by clients only on the basis of photos. / Examensuppsats handledd av Bo Edvardsson

Uppsatsen behandlar ämnet gestaltning av den unga kvinnokroppen i samtida svensk konstfotografi utifrån ett genusperspektiv. Materialet som ligger till grund för studien består av fyra bildserier: Tillbaka till naturen av Annika von Hausswolff, Holding av Anna Clarén, Surveillance av Jenny Källman och Twisted Cherry av Julia Peirone. Syftet är att bidra till förståelse för hur vi läser bilder och hur bilder bidrar till att forma de normer som finns i samhället. Genom att studera hur fotografierna refererar till tidigare framställningar av den unga kvinnokroppen ämnas även att undersöka hur den samtida konstfotografin ingår i en historisk tradition och vilken betydelse för tolkningen av bilder det medför. Metoden för studien bygger på semiotisk analys av bildserierna utifrån Peirces teckendefinitioner: index, ikon och symbol, och Barthes begrepp denotation och konnotation. Teoretiskt stödjer sig analysen på feministisk teoribildning och Leena-Maija Rossis essä Att re-turnera blicken. Dispositionen är upplagd i fyra separata analyser av bildserierna med en avslutande diskussion.Resultatet visar hur kvinnokroppen används som verktyg i berättandet genom att gestaltas i miljöer, situationer och på sätt som refererar till andra avbildningar av kvinnor. Genom att parafrasera tidigare motiv för att skapa nya motiv förskjuter konstnärerna blicken och belyser problemen kring de ”kvinnobilder” som finns i samhället. Kvinnans brister gestaltas också i bildserierna och genom att lyfta fram det som inte ”ska” ses på en kvinna vänder de sig emot de sociala och kulturella strukturerna. Ett annat viktigt resultat är betydelsen av avsändaren och kontexten bilderna visas. Det ställs också höga krav på betraktarens kompetens vad det gäller konsthistoriska och idéhistoriska referenser samt kunskap om feministiskt bildspråk.

In the development of psychiatric science, patient photographs have been used to classify and visualize mental illness. Within the social sciences, this historical practice has been interpreted as an exercise of power, where the depicted people are reduced to diagnoses. This thesis explores the possibility of alternative ways of interpreting patient photographs. Based on the French philosopher Roland Barthes’ theory of photography and his concept of punctum - time, four photographs of patients at Ulleråker's psychiatric asylum in Uppsala from the early 20th century are analyzed. The thesis draws a historical background to the role of photography within psychiatry. The four photographs are analyzed in relation to other forms of portrait photography and the status of patient photographs as portraits is examined. Finally, the question how the time since the photo opportunity affects our ability to interpret the images is discussed.

Syftet med den här studien är att öka kunskapen om naturfotografers natursyn. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med sex naturfotografer. Som teori används Hannigans typologi över 1900-talets utveckling av miljödiskurser som inkluderar den arkadiska dis- kursen, ekosystemdiskursen och rättvisediskursen. Naturfotografi är ett exempel på den arka- diska diskursen, och min studie visar att det är den starkaste diskursen inom det naturfoto- grafiska fältet även om vissa fotograferar dessutom ansluter sig till ekosystemdiskursen och rättvisediskursen. Den arkadiska diskursen påverkar både hur naturfotografer konstruerar naturen och utvecklingspotentialen för naturfotografin. Den utveckling som Hannigan ser som en samhällelig utveckling över tid av diskurserna kan också ses som en individuell utveckling hos fotograferna. Efter en tids fotograferande börjar man röra sig ifrån den arkadiska diskursen och ifrågasätta idén om den vackra naturbilden. / The aim of this study is to increase the knowledge of nature photographers’ view on nature. The study is founded in qualitative interviews with six nature photographers. Hannigans typology of environmental discourse development during the twentieth century is used as theory for the study, including the arcadian, ecosystem and social justice discourse. Nature photography is an example of the arcadian discourse and my study shows that it is the strongest discourse in the field of nature photography, although some nature photographers also adhere to the ecosystem and social justice discourses. The arcadian discourse affects both how nature photographers construct nature and the potential for development of nature photography. The development of discourses over time that Hannigan sees in society can also be seen in individual photographers; following some time of photographing they move from the arcadian discourse and start questioning the beautiful nature photography as a concept.

Texten jämför det analoga- och digitalafotografiet. Disskutioner kring arbetssättet, uttrycket i fotografiet, uppfattningen av det, de olika tekniska asspekterna och känslan i fotografiet är områden som berörs i texten. Även kamerans och fotografiets historia i allmänhet tas upp.

Uppsatsen behandlar ikoniska fotografier med syftet att undersöka varför vissa fotografier uppnår ikonstatus och andra inte. Studien är baserad på litteratur samt intervjuer med såväl lekmän som experter.

<p>This paper is a semiotic analysis of nine images that are photographed in the "third world" by documentary photographer Brent Stirton. These images are analyzed on the basis of the three theoretical perspectives postcolonialism, intersectionality and postcolonial feminist criticism. The Analysis examine how men and women are represented in these pictures from the ”Third World”. As well as an attempt to understand what story these pictures tells the spectator and what kind of picture the spectator gets of the ”Third World” thorough these photographs in return.</p> / <p><strong>Denna uppsats är en semiotisk bildanalys av nio bilder som är fotograferade i "tredje världen" av dokumentärfotografen Brent Stirton. Dessa bilder analyseras utifrån de tre teoretiska perspektiven postkolonialism, intersektionalitet och postkolonial feministisk kritik. Analysen går ut på att titta på hur män och kvinnor representeras i dessa bilder från "tredje världen" samt försöka förstå vad för berättelse dessa bilder berättar för åskådaren och vad åskådaren i sin tur får för bild av "tredje världen" genom dessa fotografier.</strong></p>