När en bebyggelse etablerades i ett område är svårt att läsa av de människoskapade landskapselementen. Dock kan ortnamnet ge en indikation om under vilken tidsperiod det kan ha uppstått bebyggelse. Perioden då ortnamn med efterledet -torp blir vanligt är också en tid av omfattande samhällsförändringar. Syftet med denna studie var att med paleoekologisk metodik datera när ett bebyggelsenamn med suffixet -torp etablerades vid en specifik lokal på Linderöds, Nävlinge- eller Göingeåsen. Med GIS-analys och fältarbete kunde en lämplig undersökningslokal hittas och två torvkärnor borras upp för vidare pollenanalys. Lagerföljden kunde genom 14C-metoden dateras till 727 e.Kr. ± 50 år på 96,5 centimeters djup. Med pollendiagrammet gjordes tolkningen att Ebbjörnarp etablerades under andra hälften av 1100-talet. Detta grundar sig på en uppgång av kolfragment som föregicks av en lång period med låg och jämn nivå. Etableringen skedde då fler trälar kom att friges. Om det rörde sig om en träl för Ebbjörnarps del låter vi vara osagt då det även kunde vara en vanlig bonde som tog chansen till ett arrende. Landskapet tiden före Ebbjörnarp var dels ett öppnare kulturlandskap med tydlig mänsklig närvaro, och dels senare ett mer beskogat landskap med lägre aktivitet.

Securing rare earth elements (REE) for a stable supply require sustainable management strategies in Europe due to a missing local primary production and a dependence on China as the main producer of REE. These elements, like neodymium (Nd) and dysprosium (Dy), are contained in permanent magnets (PM) (mostly NdFeB-magnets) in wind turbines. Addressing the question whether PM-material, Nd- and Dy-contents from wind turbines could help to meet future demands of REE in Europe while reducing simultaneously the import dependence, the purpose of the present work was to analyze the urban mining opportunities, recovery - and recycling potentials for REE from end-of-life (EoL) wind turbines. This thesis aimed to identify current and upcoming stocks as well as material flows of the PM and their containing REE in the wind energy sector. Two European countries, Germany and Denmark, were chosen as case studies to be compared based on created future scenarios and the modeling of the theoretical recycling potential of Nd and Dy in both countries. It could have been identified that the German anthropogenic stock contains greater amounts of NdFeB-magnets and REE compared to the Danish stock. Overall it could be concluded that the countries’ demand could partly be met by using secondary Nd and Dy from the EoL-wind turbines. Although future scenarios were used, the results realistically illustrate the German and Danish anthropogenic stock until 2035 by relying on data of already installed turbines up to 2018, which makes an evaluation of capacities and EoL-turbines, which need to be decommissioned by 2035, achievable. The provided information is valuable for further investigations regarding recovery strategies, feasibility analysis, and future decision-making processes. / För att säkra tillgången på jordartsmetaller (REE) i Europa krävs hållbara beslutsstrategier. Detta på grund av avsaknaden av en inhemsk primärproduktion samt ett beroende av Kina som en huvudprodu-cent av REE. Jordartsmetaller som neodymium (Nd) och dysprosium (Dy), finns kvar i permanenta magneter (PM) (mestadels NdFeB-magneter) i vindturbiner. För att ta itu med frågan om huruvida Nd- och Dy-innehållet i PM-material, från vindturbiner skulle kunna bidra till att uppfylla framtida efter-frågan på REE i Europa samtidigt som importberoendet skulle minskas, var syftet med detta arbete att analysera möjligheterna till urban utvininng, återvinning och materialutnyttjande av REE från vindtur-biner i uttjänt tillstånd (EoL).Syftet med denna uppsats var att identifiera nuvarande och kommande tillgångar samt materialflöden av PM och därav följande REE inom vindkraftsektorn. Två europeiska länder, Tyskland och Danmark, valdes ut som fallstudier och jämfördes i framtida scenarier och mo-dellering av Nd -och Dy teoretiska återvinningspotential i båda länderna. Det kunde konstaterats att det tyska antropogena beståndet innehåller större mängder NdFeB-magneter och REE än det danska beståndet. Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen att ländernas efterfrågan delvis kunde tillgodo-ses genom att man använde sekundär Nd och Dy från EoL-vindturbiner. Även om framtida scenarier användes illustreras resultatet på ett realistiskt sätt det det antropogena lagret i Tyskland och Danmark fram till 2035 genom att man förlitar sig på uppgifter om redan installerade turbiner fram till 2018, vilket gör det möjligt att göra en utvärdering av kapaciteten och antal EoL-turbiner, som måste av-vecklas senast 2035. Informationen är värdefull för ytterligare utredningar om återvinningsstrategier, genomförbarhetsanalys och framtida beslutsprocesser.

Trafikinducerade vibrationer: En studie om busskuddars påverkan på vibrationsnivåer i mark och byggnader. Erika Johansson Kling I Uppsala används busskuddar som en form av medveten ojämnhet i vägbanan för att sänka hastigheten och öka trafiksäkerheten på olycksdrabbade vägsträckor. Boende i bostäder belägna nära busskuddar har dock rapporterat att de ibland kan uppleva vibrationer kopplade till då tunga fordon passerar busskuddar som störande. Denna studie syftade till att kvantifiera vibrationsnivåer i mark och byggnader nära busskuddar samt utreda centrala faktorer som kan påverka vibrationsnivån och vibrationsutbredningen. Genom vibrationsmätningar i fält på fyra platser i Uppsala samlades data in och analyserades utifrån angivna frågeställningar. Resultatet bekräftade det som litteraturstudien belyste, att det är svårt att på ett generellt sätt beskriva vibrationsutbredningen och att den tydligt är platsspecifik. Vid samtliga undersöka platser kunde dock konstateras att vibrationsnivån i marken tenderar att vara en faktor mellan 2,5–32 högre då ett tungt fordon passerar en busskudde, jämfört med då det passerar en opåverkad referenspunkt längs med samma väg. Generellt avtog dessutom vibrationsnivån i marken med ökat avstånd från källan. Vilken vibrationsled som dominerade varierade dock både mellan platserna och för olika avstånd från källan. Vid en av de fyra mätplatserna förstärktes vibrationsnivån i byggnaden, jämfört med i marken utanför. Vid samma mätplats överskreds dessutom känseltröskeln inomhus, och en skyddsvibrationsnivå på 0,5 mm/s kan behöva tillämpas vid busskudden för att förhindra detta. Mätningarna visade att både vibrationer med låga och höga frekvenser kan uppstå i marken nära busskudden då tunga fordon passerar. Dock var det enbart vibrationer med låga frekvenser som spreds vidare i marken vid ett ökat avstånd från källan. Studien visade dessutom att det kan krävas ett skyddsavstånd mellan busskudde och byggnad på cirka 100 meter för att känseltröskeln inte ska riskera att överskridas inomhus. Trots att ett sådant avstånd är platsspecifikt, belyser det vilka krav det skulle kunna ställa på samhällsbyggnaden i ett växande Uppsala. Det faktum att busskuddar kan förhöja vibrationsnivån i marken vid passage av tunga fordon ter sig något märkligt, då busskuddarna ska vara utformade på ett sätt som tillåter tunga fordon att passera relativt obehindrat. Fler studier kring busskuddarnas utformning och/eller grundläggning är därför av stor relevans. Det är vidare relevant att exempelvis utreda hur fordonens hastighet över busskuddar påverkar vibrationsnivån i marken, då litteraturstudien belyser att det främst är då tunga fordon passerar ojämnheter med hög hastighet som betydande vibrationer kan uppstå. Busskuddar anses vara en av de mest effektiva hastighetssänkande åtgärderna, men studien visar att det kan ske på bekostnad av ökade vibrationsnivåer. En grundläggande helhetsbedömning bör därför göras av busskuddarnas lämplighet vid kommande stadsplanering. Nyckelord: markvibration, vibrationsmätning, busskudde, trafik, samhällsbyggnad. Institutionen för geovetenskaper, Uppsala Universitet, Villavägen 16, SE-752 36 Uppsala. ISSN 1401–5765. / Traffic induced vibrations: A study on the effect of speed control cushions on vibration levels in surrounding land and buildings. Erika Johansson Kling In Uppsala, speed control cushions are used as a form of conscious unevenness in the road surface to reduce speed and increase road safety on accident-affected road sections. However, housing in residences located near speed control cushions have reported that they can sometimes experience vibrations linked to when heavy vehicles pass speed control cushions as disturbing. This study aimed to quantify vibration levels in land and buildings near speed control cushions and to investigate key factors that can affect the vibration level and vibration propagation. Through vibration measurements at four places in Uppsala, data was collected and analyzed based on the stated research questions. The result confirmed what the literature study highlighted, that it is difficult to describe the propagation of vibrations in a general way and that it is clearly site-specific. However, it was found at all the measurement sites that the vibration level in the ground tends to be a factor between 2.5 and 32 higher when a heavy vehicle passes a speed control cushion, compared to when it passes an unaffected reference point along the same road. Generally, the vibration level in the ground also decreased with increased distance from the source. However, the level of vibration that dominated varied between the locations and for different distances from the source. At one measurement site, the vibration level in the building was amplified compared to in the ground outside. At the same measurement site, the sensing threshold was also exceeded indoors, and a protection vibration level of 0.5 mm/s may have to be applied nearby the speed control cushions to prevent this from happening. The measurements showed that both vibrations with low and high frequencies can occur in the ground near the speed control cushions when heavy vehicles pass. However, it was only vibrations with low frequencies that propagated further in the ground at an increased distance from the source. The study also showed that a safety distance between speed control cushions and buildings of approximately 100 meters may be required in order for the sensitivity threshold not to be exceeded indoors. Although such a distance is sitespecific, it highlights what requirements it could put on the urban planning in a growing Uppsala. The fact that speed control cushions can increase the level of vibration in the ground when heavy vehicles pass seems somewhat strange, since the speed control cushions are supposed to be designed in a way that allows heavy vehicles to pass relatively unobstructed. Additional studies on the design and/or foundation of the speed control cushions are therefore of great relevance. It is furthermore relevant to investigate, for example, how the speed of the vehicles when passing over speed control cushions affects the vibration level in the ground, since the literature study highlights that it is primarily when heavy vehicles pass an unevenness in the road surface at high speed that significant vibrations can occur. Speed control cushions are considered to be one of the most effective speed reducing measures, but the study shows that they may lead to increased vibration levels. An overall 3 evaluation should therefore be made regarding the suitability of speed control cushions in future urban planning. Keywords: ground vibration, vibration measurement, speed control cushion, traffic, urban planning. Department of Earth Sciences, Uppsala University, Villavägen 16, SE-752 36 Uppsala. ISSN 1401–5765.

Att kunna mäta vår materialanvändning är centralt i omställningen till ett resurseffektivare samhälle och en cirkulär ekonomi. Inom EU används Domestic Material Consumption (DMC) som indikator för materialanvändning. Den beräknas genom att addera de material som ett land utvinner, plus de material som importeras, minus de material som exporteras. Det finns kritik mot DMC då den endast tar hänsyn till vikten på import- och exportprodukter då de korsar landsgränsen. DMC inkluderar inte de uppströms material som gått åt för att producera en produkt, men som inte syns i slutprodukten (den så kallade materialryggsäcken).   Den ökade globaliseringen har för många länder lett till en förflyttning av produktion utomlands, och för att beräkna dessa länders totala materialanvändning krävs det att hänsyn tas till importerade och exporterade produkters materialryggsäck. Raw Material Consumption (RMC) är en indikator som tar hänsyn till materialryggsäcken, men den har idag ingen standardiserad beräkningsmetod. Både RMC och DMC används inom Agenda 2030 för att följa upp FN:s hållbarhetsmål 12 ”Hållbar konsumtion och produktion”, samt hållbarhetsmål 8 ”Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt”. Endast DMC används idag inom EU.   Syftet med projektet var att beräkna Sveriges materialanvändning med hjälp av indikatorn Raw Material Consumption (RMC), samt att identifiera styrkor och svagheter hos RMC. Eurostats RME-verktyg användes för att beräkna RMC. Enligt RMC ökade Sveriges totala materialanvändning från 198 miljoner ton råmaterialekvivalenter (RME) år 2008, till 221 miljoner ton RME år 2015, motsvarande 21,4 ton RME per capita 2008 till 22,6 ton RME per capita 2015. Resultaten jämfördes med resultat för Sveriges DMC som Statistiska Centralbyrån tagit fram. RMC och DMC gav liknande resultat för Sveriges totala materialanvändning. Detta tros bero på att materialryggsäcken för den svenska importen är ungefär lika stor som för exporten och att den största materialkategorin, icke-metalliska mineraler, utgör en liten del av vår handelsbalans och därför inte påverkas i någon större utsträckning när importerade och exporterade produkters materialryggsäck inkluderas. På materialkategorinivå är dock skillnaderna mellan RMC och DMC större.   Resultat från Eurostats RME-verktyg som tagits fram i denna studie, har jämförts med resultat som OECD och UNEP tagit fram för Sveriges RMC. De har använt en annan beräkningsmetod än den RME-verktyget tillämpar. Skillnaden i total RMC för de olika beräkningsmetoderna är mellan 11 % och 22 %. På materialkategorinivå är skillnaderna större, över 50 % för fossila bränslen exempelvis. Liknande resultat har påvisats i en studie som jämförde Österrikes RMC för år 2007 med olika beräkningsmetoder.   Både DMC och RMC kan användas som indikatorer för resurseffektivitet och cirkulär ekonomi, men vid jämförelse mellan länder är RMC teoretiskt en mer lämplig indikator. Detta eftersom många länder idag har flyttat stora delar av sin produktion utomlands, och DMC därför riskerar att ge en skev bild över resurseffektivitet och frikoppling, när materialryggsäcken inte inkluderas. / Being able to measure the amount of materials used in society, is central in the transition to a resource-efficient and circular economy. Within the EU, Domestic Material Consumption (DMC) is currently used as indicator for material use. It is calculated by adding the materials that a country extracts, plus the materials imported, minus the materials being exported. There is criticism of DMC, as a measure, since it only considers the weight of imported and exported goods when they cross the country border. It does not consider the upstream materials needed to produce a product, which are not represented in the final product (the so-called material backpack). Globalisation has led to a geographical disconnection in production and consumption, and to consider net-importing countries’ total material consumption, it is necessary to include traded product’s material backpack. Raw Material Consumption (RMC) considers the material backpack, but is currently without a standardised calculation method. Both RMC and DMC are used in Agenda 2030 to follow up the UN Sustainability Development Goal 12 "Sustainable Consumption and Production", as well as Goal 8 "Decent Work Conditions and Economic Growth". Only DMC is used today in the EU.   The aim of this project was to calculate Sweden’s material consumption, using the indicator Raw Material Consumption (RMC), as well as identifying strengths and weaknesses of RMC. For calculating RMC, Eurostat’s RME-tool has been used. According to RMC, Sweden's total material usage increased from 2008 when it amounted to 198 million tonnes of raw material equivalents (RME), to 221 million tonnes RME in 2015. There has also been an increase per capita: 21,4 RME per capita in 2008 to 22,6 RME per capita in 2015. These results have been compared with the results for Sweden's DMC, calculated by SCB. RMC and DMC gave similar results for Sweden's total material consumption. This is believed to be due to the similar size of the material backpack of imports and exports. Another reason is believed to be due to Sweden’s largest material category, non-metallic minerals, is a small part of our trade balance, and therefore is not affected when the material backpack is included. At the material category level, however, the differences between RMC and DMC are greater.   Results from Eurostat's RME tool, calculated in this study, have been compared with results presented by the OECD and UNEP. They have used a different calculation method for Sweden’s RMC than the RME tool applies. The difference in total RMC for different calculation methods is between 11 % and 22 %. At material category level, the differences are greater, more than 50 % for fossil fuels, for example. Similar results have been presented in a study over Austria's RMC for the year 2007, using different calculation methods.   Both DMC and RMC can be used as policy-support for resource efficiency, but RMC is theoretically a more suitable indicator for comparison of countries. This is since many countries today have moved a significant share of their production abroad, and DMC therefore risks displaying a false perception of resource efficiency and decoupling, when the material backpack is not included.

The organotin compound tributyltin (TBT) has been used as a biocide on boats for anti-fouling paint and has been banned 1993 on all boats in Sweden. Storage sites for boats are therefore a contamination source, hull scraping and painting contribute to littering and spread to the waterbodies ultimately accumulating in Brunnsviken’s sediments. TBT is toxic in very small amounts for organism’s nerve-, immune- and production system and therefore becomes a threat to the bays ecosystem. The concentration of TBT in Brunnsviken’s sediments exceed acceptable threshold levels of what is considered hazardous to the environment. TBT bind to sediments and particles and are transported by the water currents, it is therefore of great importance to know the flow dynamics in Brunnsivken to get a larger understanding for the spread and accumulation of TBT. The origin and dissemination of TBT have to be evaluated for the right action to be made. According to new directive from EU, all surface waters must reach good chemical status. Whit in the frame of this Bachelor thesis and on behalf of the environmental administration Stockholm City, a field study has been conducted, regarding Brunnsviken’s water dynamics. The aim has been to see if a flow pattern could be found and explain the spread and high levels of the pollution of TBT in the northern parts of Brunnsviken’s sediments. Field investigations have been conducted using sonde and current floater in order to determine the stratification of water bodies and their propensity to behave vertically based on temperature, salinity and turbity. A second parameter was also considered in order to account for flow velocity and flow direction. High-resolution measurements were performed at 11 transects in Brunnsviken to determine if there are any geographical differences that could account for the spread of TBT. Calculations were made regarding volumetric flow, transport time and mass load at each transect, which was subsequently compared to turnover time previously established by the Swedish Metrological and Hydrological Institute (SMHI) and previous studies by Karlsson (2016) with longer time reference were used, in order to corroborate the momentary high-resolution results from this study, by integrating them into a broader perspective. The results elucidate geographical variations in different water bodies in regards to temperature, salinity and turbidity. A pronounced stratification was identified in waterbodies located in the southern- and middle parts of the bay, whereas the northern part was less well defined as stratified, indicative of a more homogenous water body. The direction of flow appeared to move toward Brunnsivken’s central region with a relatively uniform flow velocity throughout the bay. No conclusions regarding a spread of TBT form south to north have been drawn. This is because the narrowest point in Brunnsviken, which separates the north form the south, have the lowest transport time and mass transport values. However, interactions of water bodies with different origins seems play an important role in the central parts of the bay and mixing in the northern regions has been found, which may explain the spread of suspended matter and TBT between the central and northern parts. Proposal of further studies has been made in order to get a better understanding of the high level of TBT in the northern parts of Brunnsivken, providing preliminary evidence where the result of this study can be used as a foundation. / Den organiska tennföreningen tributyltenn (TBT) har används som biocid i båtbottenfärger och är sedan 1993 helt förbjuden i Sverige. Båtuppläggningsplatser ses som en föroreningskälla i och med skrovskarpning och bottenfärgmålning, vars spill sprids vidare till Brunnsvikens vatten och avsätts i dess bottensediment. TBT är ett hormonstörande ämne som är skadlig för organismers nervsystem, immunförsvar och fortplantningssystem vid mycket små koncentrationer och ses därför som ett hot mot vikens ekosystem. Halten TBT i Brunnsvikens sediment överstiger de Svenska riktvärdena för kemisk status. Vattnets strömningsförhållanden är därför viktiga att förstå då de påverkar transporten och avsättningen av sediment och partikelbundet TBT. Dess ursprung och spridning måste därför undersökas för att rätt åtgärder skall kunna framtas för att nå god kemisk status till år 2027, i enlighet med EUs ramdirektivför vatten (2000/60/EC). Inom ramen för detta kandidatarbete och på uppdrag av miljöförvaltningen i Stockholm stad, har en fältstudie utförts gällande Brunnsvikens vattendynamik för att se om det förekommer strömningsmönster som kan förklara spridningen och de svårförklarade höga halterna av TBT i vikens norra delar. Fältundersökningar har utförts där sond- och strömkors har använts för att ta reda på hur skiktningen i vattenmassorna ser ut för att vidare kunna beräkna strömningshastigheter och flödesriktning i de olika vattenmassorna. Högupplösta mätningar utfördes längs 11 transekter i Brunnsviken för att se om det förekommer geografiska skillnader i vattenmassorna som kan förklara spridningen av TBT. Enklare överslagsberäkningar utfördes gällande vattenföring, transporttid och masstransport vid vardera transekt. Beräkningar gällande vattenföring och transporttider har kompletterats med omsättningstider från Sveriges metrologiska och hydrologiska institut (SMHI) och tidigare utredningar av Karlsson (2016) med längre tidupplösning, för att bädda in de egna mätningarna i ett bredare perspektiv och för att se om dessa kan stödja de momentana resultaten från denna studie. Vid mättillfällena observerades variationer i vattenmassorna i de olika delarna i viken gällande temperatur, salinitet och tubiditet, med en tydligare skiktning i vikens södra och mellersta delar jämfört med de norra delarna. Strömningsriktningen ser ut att röra sig mot vikens mellersta delar, vilket möjligen kan förklaras av utpumpning av vatten som sker i dessa områden. Hastigheterna är relativt jämn i hela viken förutom i de norra delarna. Baserat på resultaten i denna studie, har inga slutsatser gällande spridning från söder till norr har kunnat göras då vikens smalaste delar som även separerar delarna åt visar sig ha lägsta transporttiderna och masstransporterna. Det har dock hittats interaktioner mellan ett möjligt möte av vattenmassor i vikens mellersta delar och en effektiv omblandning i vikens norra delar som skulle kunna förklara en spridning av suspenderat material och där med TBT från de mellersta till de norra delarna. Förslag på fortsatta studier har gjorts för att kunna få en större förståelse för de höga halterna av TBT i vikens norra delar, där resultat från denna studie kan användas som underlag.

Use of arsenic-rich groundwater for crop irrigation can increase the arsenic (As) content in food crops and act as a carcinogen, compromising human health. Using aquatic plant based phytofiltration is a potential eco-technique for removing arsenic from water. The aquatic moss species Warnstorfia fluitans grows naturally in mining areas in northern Sweden, where high concentrations of arsenic occur in lakes and rivers. This species was selected as a model for field, climate chamber and greenhouse studies on factors governing arsenic removal and arsenic phytofiltration of irrigation water. The arsenic and silicon (Si) concentrations in soil, water and plant samples were measured by AAS (atomic absorption spectrophotometry), while arsenite and arsenate species were determined using AAS combined with high pressure liquid chromatography (HPLC) with an anion exchange column. The arsenic content in grains of hybrid and local aromatic rice (Oryza sativa) cultivars with differing arsenic accumulation factor (AF) values was investigated in an arsenic hotspot in Bangladesh. The results showed that arsenic AF was important in identifying arsenic-safer rice cultivars for growing in an arsenic hotspot. The study based on silicon effect on arsenic uptake in lettuce showed that arsenic accumulation in lettuce (Lactuca sativa) could be reduced by silicon addition. The aquatic moss had good phytofiltration capacity, with fast arsenic removal of up to 82% from a medium with low arsenic concentration (1 µM). Extraction analysis showed that inorganic arsenic species were firmly bound inside moss tissue. Absorption of arsenic was relatively higher than adsorption in the moss. Regarding effects of different abiotic factors, plants were stressed at low pH (pH 2.5) and arsenic removal rate was lower from the medium, while arsenic efflux occurred in arsenate-treated medium at low (12°C) and high (30°C) temperature regimes. Besides these factors, low oxygenation increased the efficiency of arsenic removal from the medium. Finally, combining W. fluitans as a phytofilter with a lettuce crop on a constructed wetland significantly reduced the arsenic content in edible parts (leaves) of lettuce. Thus W. fluitans has great potential for use as an arsenic phytofilter in temperate regions. / <p>QC 20170323</p>

Abstract Use of Domestic Water Supplies and the Range of Available Water Sources: Are There Needs for Improved Water Sources in Bumilayinga, Tanzania?  Throughout history society ́s supply of domestic water has been a large concern for example placing limitation to development in many rural areas. In Tanzania, water plays a critical role in providing livelihood opportunities and sustaining the health and welfare of rural families. Bumilayinga, which is a rural village in the southern Tanzanian highlands, covers an area of 41 km2 and has over 1600 inhabitants. The majority of the people living in the area provide themselves through harvest production which means that access to water through floods, wells and pumps are important all year around in the area. However, access to water especially in the dry season is difficult. This is generally true considering that some 40% of the hand pumps in the village are not functioning and villagers walking every day to fetch water are spending many extra hours. As such, there is need to assess both dry season supply and demand of groundwater resources to determine the potential value added by drilling wells in the region. The focus of this study was, thus, to quantitatively investigate if the groundwater resource in Bumilayinga village is comparative to the water demand of inhabitants. Children and women bear the primary responsibility for water collection. In Bumilayinga 87% of the people coming to fetch water are children, this affect many children’s availability to go to school. According to the study the groundwater supply is likely enough to support the village and meet demand. The path to development is safe access to close water sources and many inhabitances are not aware of the benefit with a close water source. This study discusses the village potential to improve rural livelihoods and secure access to safe water supply. / <p>The study took place in Tanzania and was made as a Minor Field Study (MFS). The study was financed by the Swedish International Development Authority (SIDA).</p> / Minor Field Study 2016

The purpose of the study is to develop a method that generates areas in the municipality of Karlstad that satisfies the habitat area requirement for the bird species lesser spotted woodpecker (Dendrocopos minor). The purpose is also to compare two different databases (kNN-Sweden and the Vegetation Map). Habitat area requirement for lesser spotted woodpecker is 40 ha of forest dominated by deciduous trees, which may be fragmented over a maximum of 200 ha. The software ArcMap was used to developed method to generate habitat areas, based on input from the kNN-Sweden and the Vegetation Map databases. The habitat areas were reviewed and compared by overlay analysis and compared to reported observations. Generated habitat areas from the kNN-Sweden database and generated habitat areas from the Vegetation Map database differed significantly. The format of the input data and the threshold values are probably contributing reasons of the difference. An important shortage of the kNN-Sweden database is that a buffer zone around the water surfaces at generalization has been masked off and hence the volume of mature deciduous forest generally underestimated. The number of observations of lesser spotted woodpecker within the habitat areas differed between the kNN-Sweden and the Vegetation Map that fulfilled the requirement. The Vegetation Map had 138 observations of lesser spotted woodpecker while the KNN-Sweden only had 38 observations. / Karlstads kommun behöver finna potentiella habitat för fågelarten mindre hackspett, som är en förslagen ansvarsart i kommunen. Mindre hackspett behöver minst 40 ha äldre lövdominerad skog inom ett område på upp till 200 ha för häckning. Behovet kan ses som artens habitatvillkor vid utsökning av potentiella områden för dess habitat. Syftet med studien är att utveckla en metod för att finna områden i Karlstads kommun som uppfyller habitatvillkoret för mindre hackspett. Syftet är även att jämföra två olika databaser, kNN-Sverige och Vegetationskartan, vid dess användning som indata. kNN-Sverige är en rikstäckande databas med information om Sveriges skogar och dess grundformat är digitala kartor i rasterformat med en upplösning på 25 meter. Informationen i kNN-Sverige bygger på en kombination av fältdata från Riksskogstaxeringens stickprovsinventering och heltäckande data från satellitbilder. Vegetationskartan består av polygonskikt innehållande klassning av olika vegetationstyper. Underlaget för vegetationsdata är flygbilder av närainfrarödkänslig färgfilm som har tolkats och karterats utifrån dominansförhållanden hos olika vegetationstyper, med stöd från aktivt fältarbete. Med hjälp av programvaran ArcMap 10.3 utvecklades en metod som genererade habitatområden, baserade på indata från kNN-Sverige respektive Vegetationskartan. Därefter granskades och jämfördes resultaten genom överlagringsanalys och kontroll mot inrapporterade observationer av mindre hackspett. Genererade habitatområden för kNN-Sverige respektive Vegetationskartan skiljde sig åt och det genererades betydligt fler områden med kNN-Sverige. Grundformatet på indata och valet av gränsvärden är troligen en bidragande faktor till skillnaderna.   Resultaten från analysen av Vegetationskartan bedöms rimligare än kNN-Sveriges resultat. För kNN-Sverige saknades även en del områden där det finns mycket lövskog, till exempel vid Klarälvsdeltat. Vegetationskartans resultat påvisade däremot att det fanns områden med mycket lövskog kring Klarälvsdeltat. En stor brist hos kNN-Sverige är att en zon kring vattenytor har maskats bort vid generaliseringen och volymen av äldre lövskog generellt har underskattats, vilket bland annat kan förklara varför inte viktiga områden kring vatten kommit med. Antal observationer som låg inom habitatområden skilde sig betydligt mellan kNN-Sverige och Vegetationskartan, inom habitatområden som uppfyllde villkoret hade Vegetationskartan 138 observationer av mindre hackspett medan kNN-Sverige endast hade 38 observationer.

Gruvavfall, i form av gråberg, från Kiirunavaara-gruvan i Kiruna, norra Sverige undersöktes för att se om surt lakvatten kan bildas från gråberget och om detta kan ha en påverkan på hur mycket kväve som kan lakas ut från gråberget. För detta ändamål gjordes dels en mineralogisk undersökning av gråberget, med siktning, röntgendiffraktion (XRD) och grundämnesanalys och dels laborativa skakförsök. Från skakförsöken, där olika kornstorlekar (8-16 mm, 2-4 mm och mindre än 1 mm) blandades med avjoniserat vatten med L/S-kvoten 10, kunde förändringar i pH, alkalinitet och lösta joner undersökas över en 10-veckors period.                       De främsta mineralen i gråberget i Kiirunavaara visades vara plagioklas, kvarts och biotit. I gråberget finns även 18 g pyrit/kg gråberg. Skakförsöken indikerar att lakvattnet från gråberget i Kiirunavaara är alkaliskt med ett pH över 9. Vittring av sulfidmineral sker, men neutraliseras av buffrande mineral som kalcit och ingen potential till produktion av surt lakvatten finns. Kväveutlakningen sker främst under de första dygnen, men mer än hälften av de kväveföreningar som antas finnas i gråberget lakas inte ut. Både nitrat och ammonium visade signifikanta korrelationer med pH, där högre pH-värden tydde på högre nitratkoncentrationer och lägre pH-värden på högre ammoniumkoncentrationer. Detta indikerar att även om inget samband kunde ses mellan produktion av surt lakvatten och kväveutlakning, så är mängden av olika kväveföreningar som lakas ut beroende av lakvattnets pH-värde. / Mining waste rock from the Kiirunavaara-mine in northern Sweden was studied to determine if there is a potential for production of acid mine drainage (AMD), if there is a leaching of nitrogen compounds from the waste rock and if a correlation between the two processes can be seen. A mineralogical characterization of the waste rock was done through dry sieving, X-Ray Diffraction (XRD) and elemental analysis. Through shake flask experiments, where waste rock of three different grain sizes (8-16 mm, 2-4 mm and less than 1 mm) were mixed with deionized water (L:S-ratio of 10), the change in pH, alkalinity and dissolved ions during a 10-week period was determined.                       The waste rock in Kiirunavaara was found to consist mainly of plagioclase, quartz and biotite, but the waste rock also contains 18 g pyrite per kg waste rock. The shake flask experiments indicate that the mine drainage from the waste rock in Kiirunavaara is alkaline, with a pH above 9. Weathering of sulphide minerals occur, but are neutralised by buffering minerals such as calcite and thus no potential for AMD-production exists. The leaking of nitrogen compounds occurs mainly during the first few days. Both ammonium and nitrate showed significant correlations with pH, where lower pH-values typically exhibited higher ammonium concentrations, while higher pH-values correlated with higher nitrate concentrations.

The Methodology for inventory of contaminated sites (MIFO) is a method designed by the Swedish Environmental Protection Agency with an aim to facilitate agents and consultants during inventory of contaminated areas. It is structured into two stages, the first phase comprises oriented studies of the area while the second one consists of conceptual studies, such as field testing and analysis. After each phase the object is assigned a risk class that describes the degree of contamination and the risk associated with it. At Sundsvall-Timrå airport, the soil, surface- and groundwater at two fire drilling sites are contaminated with the anthropogenic substance PFOS, a former supplement in extinguishing foam. As a result of this, a number of environmental investigations have occurred over the past seven years which has led to a substantial amount of data in regards to the degree and dispersion of the contamination. However, prior to this date no risk classification according to MIFO phase 2 has been done. In order to appropriately remediate the site, it is essential that this step of the process is completed. Thus the County Administrative Board of Västernorrland in Sweden commissioned this thesis for the purpose of risk classifying Sundsvall-Timrå Airport. This was done by analysing the results from previous environmental investigations made by WSP Environmental and comparing them to the Swedish Geological Institute’s preliminary benchmark value for PFOS. The fact that Sundsvall-Timrå airport is situated in close approximation to a nature reserve and due to the high degree of contamination together with the substance distribution capabilities and high toxicity, the study resulted in the object being assigned risk class 1, very high risk. / Syftet med detta självständiga arbete var att på uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrland göra en MIFO fas 2 riskklassning av ett förorenat område vid Sundsvall-Timrå flygplats. MIFO (Metodik för inventering av förorenade områden) är en metodik framtagen av Naturvårdsverket med ändamålet att vägleda ombud och konsulter vid inventeringar av förorenade områden. Metoden är uppdelad i två steg, fas 1 och fas 2. Den första fasen involverar orienterade studier av området och den andra består av översiktliga studier, som till exempel fältundersökningar och analyser. Efter var fas tilldelas objektet en riskklass utifrån hur allvarlig föroreningssituationen bedöms vara. På Sundsvall-Timrå flygplats är marken, yt- och grundvattnet vid två brandövningsplatser förorenat med det antropogena ämnet PFOS som brukade ingå i släckskum. Som följd till detta har ett flertal miljötekniska mark- och grundvattenundersökningar gjorts i området under de senaste sju åren. Detta har lett till ett betydande underlag av data beträffande halt och spridning av föroreningen men fram tills nu har ingen fas 2 riskklassning av brandövningsplatserna med avseende på PFOS gjorts. Avsikten med arbetet var således att med hjälp av resultaten från tidigare miljötekniska undersökningar och SGIs preliminära riktvärden för PFOS, tilldela objektet en riskklass. Då Sundsvall-Timrå flygplats ligger intill Indalsälvens naturreservat, föroreningsnivån vid brandövningsplatserna anses vara mycket stor samt det faktum att PFOS har höga spridningsförutsättningar och toxicitet, resulterade studien i att området tilldelades riskklass 1, vilket innebär mycket stor risk.