Thesis (doctoral)--Universität Jyväskylä, 1983. / Extra t.p. with thesis statment inserted. Includes indexes. Includes bibliographical references (p. 166-173).

Essen, Universiẗat, Diss., 2003--Duisburg.

Den kognitiva forskaren och teoretikern inom tecknade serier, Neil Cohn, har utvecklat en narrativ grammatisk teori som både förklarar hur människan uppfattar tecknade serier och fungerar som ett ramverk för narrativa analyser av serier. Cohn anser att teorin också kan användas för att analysera film. Avsaknaden av en liknande teori för film gör det intressant att testa i vilken utsträckning teorin kan appliceras på rörliga bilder. Uppsatsen har först beskrivit Cohns teori och relevanta skillnader mellan film och tecknade serier. Med dessa skillnader i åtanke har uppsatsen analyserat fem olika filmscener genom Cohns teori. I slutsatsen konstaterades det att teorin går att applicera på film i samma utsträckning som på tecknade serier. Teorin kan användas för att förstå bildernas samverkan och hjälpa regissören i arbetet att få en översikt över filmsekvensernas narrativ. Teorin är också användbar under manusbearbetning, i regi av främst foto och klippning och vid arbetet av bildmanus.

Uppsatsen undersöker sambandet mellan text, diskurs och social praktik i ett tal hållet av Olof Palme i september 1974 på Skånes partidistrikts Chilemöte. Studien undersöker även vilka strategier Palme använder i sitt tal och de vanligast förekommande teman. Metoden i arbetet är en kombination av Faircloughs kritiska diskursanalys och Hallidays systemiska funktionella grammatik. Textanalysprogrammet Lexicool användes för att se de mest använda orden i talet. Resultatet visar att Palmes tal inte var ett ordinärt politiskt tal, då han till största delen talar i första person plural och om “de” som inte är inkluderade. I politiska tal är det vanligt att man talar i egen person för att vinna röster. Dessutom används inte modalitetsmarkörer i någon större utsträckning, en väl vald strategi för att tala till Chiles folk i kris och för att visa avsky mot Pinochet och andra diktatorer. De mest förekommande teman är politik, demokrati och diktatur, som får sammanfatta talets syfte. Sambandet mellan text, diskurs och social praktik är solidaritet. Palmes sista uppmaning i sitt tal, på textnivå, är att alla ska visa Chile solidaritet. Palme talar även om andra länder i kris, andra länder som levt i diktaturer, vilket visar solidaritet på diskursnivå. Socialdemokratisk ideologi och historia har sin grund i solidaritet, vilket visar en länk mellan text, diskurs och social praktik.

The purpose of this study is to illustrate how some teachers teach the concept of language structure in grades 4–6 and clarify if language structure is taught as a separate moment in teaching or as a part of the teaching of writing. The study is carried out through qualitative inteviews with five Swedish teachers in four different schools. The results of this study show that the interpretation of the concept of language structure ends up in the concept of grammar. The teachers choose to teach language structure both as separate moment as well as a part of the teaching of writing. Language structure is regularly taught as a separate moment with focus on the form of the language and then the deductive method is used, where the teacher leads the activity. The inductive method, where pupils learn from each other with the teacher as a support, is rarely used, although research shows that it is more advantageous. On the other hand, when teaching focuses on language as a process, while writing texts, the inductive method is regularly used by some of the teachers.

Under den medeltida perioden ristas runinskrifter på en mängd olika föremål, från korta meddelanden på ben och pinnar till klotter på kyrkväggar och uppmaningar till bön på gravstenar. På senare tid har dessa inskrifter med rätta uppmärksammats som en av våra viktigaste källor till det fornsvenska språket. Något som dock ännu till stor del har lämnats outforskat är runtexternas grammatik. Denna uppsats syftar till att kartlägga och sammanställa de medeltida svenska runinskrifternas substantiv utifrån deras böjning. Undersökningen har genomförts genom att sortera substantiven efter stam, kasus, genus och species, för att sedan analysera de former som de uppvisar. Resultaten visar att substantiven i materialet till mycket hög grad följer de fornsvenska böjningsmönster som tidigare har etablerats av bl.a. Wessén (1968). Samtidigt uppvisar vissa av substantiven i materialet relativt tidiga exempel på kasussammanfall. Detta gäller främst dativändelserna hos feminina ō-stammar, men även vissa maskulina a- och u-stammar. En tydlig slutats är också att formerna i materialet ingalunda är jämnt fördelade, vare sig över stammar, kasus, genus eller species.

Denna masteruppsats handlar om svenska myndigheters värdegrundstexter och har som över­gripande syfte att förstå vi är-konstruktionen. Vi är-konstruktionen innehåller en grammatisk form som prototypiskt beskriver nutid, framtid eller allmängiltiga påståenden, men som tycks användas i en annan betydelse i värdegrunder. I studien redogör jag för hur konstruktionen kan se ut, vad den uttrycker samt försöker förstå varför den finns genom att använda systemisk-funktionell grammatik (SFG). I undersökningen analyseras 351 vi är-konstruktioner och jag beskriver i en första fas vad som kan vara subjekt och vilka verb som kan användas i konstruktionen. I en andra fas kategoriserar jag verben utifrån vilken process de realiserar och utgår ifrån den svenska beskrivningen av systemisk-funktionell grammatik. I en tredje och sista fas undersöks vi är-konstruktionens olika typer av modalitet som uttrycker avsändarens inställning till yttrandet.  Undersökningen visar att de vanligaste komponenterna är vi och är, att presens indikativ är vanligare än modifierade verbfraser och att relationellt attributiva processer är den vanligaste processen. Undersökningen föreslår att den svenska indelningen i processer bör utvecklas då den inte är tillräcklig för att beskriva materialet.Beteendeprocesser hämtas från den engelska SFG-modellen, men med viss modifikation, för att kunna beskriva materialet och förstadeltagaren kallas utövare.Undersökningen föreslår även att presens indikativ tolkas mer uppmanande då det används tillsammans med rumsadverbial som förankrar händelsen på myndigheten.  Att vi är-konstruktionen används kan vara ett resultat av värdegrundens syfte att fungera både som dokumentation och styrinstrument. Presens indikativ-former är mildare uppmanande än imperativ, de möjliggör att subjekt kan skrivas ut och de uppmuntrar till dialog.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka framställningarna av grammatik i två läromedel, Svenska Nu och Svenska Timmar, samt svensklärares uppfattningar om grammatikundervisning och elevers svårigheter i samband med grammatikundervisningen. Intervjuerna innefattar fyra grundskolelärare och fyra gymnasielärares. Tidigare genomförda studier har kritiserat grammatikundervisningens form och läromedels bristfälliga beskrivningar av grammatiken. De läromedelsanalyser som jag har genomfört visar fortfarande på stora brister. Läroböckerna innehåller många felaktigheter, missvisande beskrivningar, definitionsproblem och hierarkiproblem, vilket ställer stora krav på läraren för att kunna avgöra läromedlets användbarhet. De intervjuade lärarna uppvisar en traditionell syn på grammatik, att det handlar om ordklasser och satsdelar, och behandlar vanligtvis dessa områden som enskilda moment. Vidare framgår det av intervjuerna att eleverna har svårt att förstå grammatikens nyttovärde, vilket är en faktor som kan inverka på elevernas negativa attityder och svårigheter i grammatik. För att bryta dessa föreställningar krävs en förändring av den skolgrammatiska traditionen.

Denna uppsats syftar till att undersöka vad svensk forskning de senaste 20 åren har för rekommendationer för en god grammatikundervisning, samt att undersöka läromedel för gymnasiekurserna i svenska. Utifrån de rekommendationer som utläses i forskningen har uppsatsförfattarna gjort en läromedelsanalys där de undersökt huruvida läromedelsförfattarna följer rekommendationerna i grammatikavsnitten. Uppsatsförfattarna har också undersökt om det råder en skillnad mellan läromedel som riktar sig till praktiska och teoretiska program på gymnasiet, för att se om den ena programinriktning följer rekommendationerna mer än den andra. Resultatet visar att de fem undersökta läromedlen inte följer forskningens rekommendationer i större utsträckning. Läromedlen som riktar sig till praktiska program har större likheter sinsemellan än vad läromedlen för teoretiska program har. Ett läromedel, för teoretiska program, utmärkte sig genom att ha större samstämmighet med forskningen än de övriga.