Denna uppsats bottnas i vår, som verksamma lärare på gymnasiesärskolan, upplevelse av stigmatisering hos elever på nationella gymnasiesärskolan. Syftet har varit att undersöka om och hur verksamma lärare gymnasiesärskolan upplever stigmatisering hos elever som nyligen blivit placerade på gymnasiesärskolan och hur det påverkar elevernas identitet, lärande och framtidsutsikter. Gymnasiesärskolans historia och funktion kategoriserar in elever som intellektuellt funktionsnedsatta vilket erbjuder ett historiskt grundat och samhälleligt förankrat Stigma. Empirin har samlats in via kvalitativa intervjuer med verksamma lärare i gymnasiesärskolan. Empirin har sedan analyserats med hjälp av Goffmans teori om Stigma. De huvudsakliga resultaten från studien var att stigmatisering upplevs förekomma och att stigmat främst kopplas till institutionen särskola, vilket i sin tur upplevs grunda sig i samhälleliga förväntningar, normer och bristande förståelse för särskolan. Detta leder till en krock med elevernas självbild som i sin tur begränsar elevernas lärande och framtidsutsikter.

Syftet med denna studie är att skildra och analysera vilka stödinsatser och förberedelser som behöver vidtas för att underlätta för elever som avslutat sina studier från gymnasiesärskolan att komma ut i arbetslivet. Syftet resulterar i följande frågeställningar: Hur ser elever som gått gymnasiesärskolan och de professionella på utbildningens stödinsatser och förberedelser till arbete? Hur ser elever som gått gymnasiesärskolan och de professionella på möjligheter och hinder till arbete efter avslutad utbildning? Hur ser de professionella på sitt arbete i gymnasiesärskolan för att skapa förutsättningar till arbete efter avslutad utbildning? För att svara på syftet och frågeställningarna har en kvalitativ metod använts. Den utgörs av tolv semistrukturerade intervjuer med sex elever som avslutat sina studier från gymnasiesärskolan samt två yrkeslärare, en speciallärare, två studie- och yrkesvägledare och en kommunsamordnare i två olika städer. Med hjälp av tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkterna; karriärvalsteori och social identitetsteori, har resultatet analyserats. Resultatet visar att praktikplatserna under studietiden har stor betydelse för huruvida eleverna lyckas komma ut i arbetslivet efter avslutade studier. Samverkan mellan skolan och olika aktörer samt en bra handledare som är villig att ta hand om eleven är en av förutsättningarna för att praktikplatsen skall fungera. Förberedelser och anpassningar på arbetsplatserna framhävs också som viktiga faktorer i vår studie. Några av förutsättningarna för att eleverna ska få och behålla ett arbete visar sig vara att undervisningen anpassas efter den arbetsplats de skall arbeta på med identiska arbetsuppgifter för att förebygga hinder och misslyckanden. Genom handledning och stöd till både handledare på arbetsplatserna och eleverna kan framgång nås och hinder undanröjas.

På senare år har det diskuterats i olika medier om hur skolan ska lyckas med att få alla eleverna att nå godkända resultat i bland annat svenska och matematik. När Sverige jämförs med andra länders elevresultat, exempelvis Finland så har Sveriges ett sämre resultat. Syftet med den här studien var att ta reda på hur specialpedagoger/speciallärare i grund- och gymnasiesärskolan arbetade med läs- och skrivinlärning. Vårt fokus låg på speciallärares och specialpedagogers arbetsmetoder i läs- och skrivinlärning. Det var en kvalitativ studie och den bestod av åtta intervjuer som var halvstrukturerade. Speciallärare och specialpedagoger i grund- och gymnasiesärskolan intervjuades. Resultatet visade att specialpedagoger och speciallärare i grundsärskolan och gymnasiesärskolan använde många olika metoder för att arbeta med läsoch skrivinlärning. Några av metoderna var Bornholmsmodellen, läsfixarna och att skriva sig till läsning (ASL). Flera av de intervjuade speciallärarna och specialpedagogerna betonade vikten av att eleverna hade bra självförtroende för att få ett bra resultat. Vikten av dialog mellan alla som arbetade runt eleverna var något som ledde till framgång för läs- och skrivinlärningen och god samverkan kan leda till att eleverna får rätt stöd. En slutsats vi kunde dra var att det var många olika metoder som används och dessa kombinerades för att det skulle passa varje enskilds elevs behov.

I denna studie undersöks samverkan mellan lärare och elevassistenter inom grund-och gymnasiesärskolan. Studien är induktiv och syftar till att beskriva olika uppfattningar kring samverkan och dess förutsättningar samt påverkan på elevers utveckling och lärande. Till detta har en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer och en fenomenografisk analysansatsanvänts. Fem lärare och fyra elevassistenter från olika skolor och olika kommuner har intervjuats.  Dataanalysen mynnade ut i fem beskrivningskategorier; att vara delaktig, att ta ansvar utifrån den egna yrkesrollen, att dela ett gemensamt synsätt, att hitta en personkemi och en kontinuitet i gruppen samt att motivera till utveckling och lärande. Studien visar på att en fungerande samverkan anses skapatrivsel på arbetsplatsen samtidigt som den anses kunna gynna elevers utveckling och lärande. Studien lyfter även fram problematiken kring otydliga roller, ansvarsområden och ledarskap i samverkan, bland annat till följd av olika utbildningsbakgrunder och otydliga direktiv i styrdokument. Personkemi, kontinuitet i personalgruppen och en öppen kommunikation får därför en särskilt viktig betydelse för lärares och elevassistenters möjligheter att finna den samsyn och tydlighet kring roller och ansvarsområden som samverkan kräver. Studien innehåller också diskussionsfrågor, vilka kan användas som underlag för utvecklingsarbete. Därmed utgör studien även ett yrkesrelevant bidrag för speciallärare. / This study examines collaboration between teachers and assistants in special needs schools. The study is inductive and aims to describe the variation of perception about collaboration. A qualitative method with interviews and a phenomenographic approach has been used. Five teachers and four assistants, from different schools and municipals, have been interviewed. The study presents five categories; to be participant, to take responsibility in your profession, to share consensus, to find chemistry and continuity in the group and to motivate development and learning. The study discovers that a functional collaboration can create well-being and encourages student development and learning. The study also shows problems according to vague roles, responsibilities and leadership in collaboration, due to different educational background and indistinct curriculum. Therefore chemistry, continuity and an open communication plays an important role in teaches and assistant ability to find the consensus, roles and responsibilities that collaboration demands. The study also contains questions, which can be used by teachers in special schools.

Studien syfte var att se på förutsättningarna för övergången från gymnasiesärskola till vuxenlivet för elever som går sista året. Hur förbereds eleverna inför yrkes- och vuxenlivet när skolan närmar sig ett slut? Eleverna utgör en grupp som riskerar att inte få det stöd de behöveroch behöver fångas upp inför övergången. Studien består av kvalitativa intervjuer med elever, föräldrar och olika professioner i skolan. Bronfenbrenners ekologiska systemteori bidrog till att förstå vilka faktorer som har betydelse för elevens möjligheter i övergången och vad som påverkar i samspel i olika miljöer. Även Nordfors Nilssons förmågecirkel som handlar om ansvar, kommunikation, reflektion, kreativitet och samarbete användes för analys av data. Resultatet visar att eleverna inte riktigt har uppfattat eller förstått sin egen förberedelsetid i skolan. De vet att de varit delaktiga i valet för APL-platser, att detta utgått från deras egna intressen och de beskriver att vissa platser inte var lämpliga utifrån deras förmåga. Störst oro framkom i samtal med föräldrar. De funderade över vad händer efter skolan när trygghet och nätverket runt eleven försvinner? Lärarna lyfte att läroplanens centrala innehåll för eleverna var svårtolkat och behövde omvandlas till så vardagsnära och konkreta aktiviteter som möjligt för eleverna och förklaras för att de skulle förstå nyttan av dessa. Kuratorerna stöttar eleverna i att skriva ansökningar och ge information om vad som skulle hända efter skolan. En skola använde metoden ADIS och ROS (förberedelse för vuxenlivet). I projektet SamSTART skapas en trygghet för eleverna inför ett första besök på arbetsförmedlingen. Studien bidrar medkunskap för yrken involverade i förberedelser för elever inför vuxenlivet.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare arbetar medgrundsärskoleelever i deras övergång till gymnasiesärskolan och vad som fungerar bra ellermindre bra i det arbetet. I inledningen presenteras forskning som påvisar att särskoleeleverär begränsade i sina framtida val och att personal inom särskolan behöver ha kompetens iatt stötta målgruppen i ett beslutfattande. Vidare lyfts också vikten av att personal börbemöta eleven med rätt förhållningssätt för att främja elevens självuppfattning där kunskapoch kompetens för olika funktionsnedsättningar är två avgörande faktorer. I samband meddetta synliggörs att vetenskapen om hur studie- och yrkesvägledare kan arbeta isärskoleelevers övergång är bristfällig och att ytterligare studier behöver genomföras för attkunna klargöra hur vägledare på ett bra sätt kan bidra i detta arbete. Mot bakgrund av dettautformade vi två forskningsfrågor enligt följande; På vilket sätt förberedsgrundsärskoleelever inför övergången till gymnasiesärskolan och vilken roll har studie- ochyrkesvägledaren i det arbetet? Vad är studie- och yrkesvägledares uppfattning om vad somär ett bra arbetssätt med grundsärskoleelever i relation till övergången tillgymnasiesärskolan? Vi har använt oss av en kvalitativ metod där fem yrkesverksammastudie- och yrkesvägledare på grundsärskolan och en studie- och yrkesvägledare pågymnasiesärskolan har intervjuats. Det empiriska materialet analyserades utifrån DOTS-modellen med begreppen, insikt, utsikt och framsikt samt STF-modellen som utgör flerasystem med innehållande influenser i en individs karriärutveckling. Vårt resultat visar på attstudie- och yrkesvägledares arbetssätt inte skiljer sig särskilt mycket i jämförelse med denordinarie skolformen. Tydlighet och bildstöd var två viktiga faktorer att förhålla sig somvägledare samt samarbetet med föräldrar. De huvudsakliga problemområden i arbetet medövergången till gymnasiesärskolan verkar ligga på ett strukturellt eller organisatoriskt plandär särskoleeleverna begränsas i sina val på en helt annan nivå än vad grundskoleelever blirbegränsade.

Alla barn och unga i Sverige har rätt till utbildning och för personer med intellektuell funktionsnedsättning finns möjligheten att följa grundsär- och gymnasiesärskolans läroplan istället för grund- och gymnasieskolans (SFS 2010:800). Denna studie utgår från ett elevperspektiv. Syftet är att undersöka och skapa en forskningsförankrad förståelse för hur elever från nationella gymnasiesärskoleprogram upplevt bytet av skolform från grundskola till grundsärskola eller från grundskola till gymnasiesärskola och deras erfarenheter av resan genom utbildningssystemet. En digital anonym enkät (Creswell & Creswell, 2018) har tillämpats för att samla in elevernas upplevelser och erfarenheter. Svenska forskare har ställt sig kritiska till skilda skolformer och det fria skolvalet (Nilholm, 2019 och Hjörne & Säljö, 2013) då de anser att uppdelning är exkluderande och inte främjar inkludering (Svenska Unescorådet, 2006). Olika åsikter kring skilda skolformer bekräftas i tidigare forskning och den visar sig även i enkätsvaren från eleverna som anser att gymnasiesärskolan erbjuder en bättre anpassad undervisning med tillgänglig lärmiljö och även en gemenskap där de har fler möjligheter att etablera vänskapsrelationer. Trots att eleverna hittat ett sammanhang i gymnasiesärskolan framhålls önskan och behovet av att slippa stigmatiseras eller uppfattas som annorlunda av människor i deras omgivning som inte känner till skillnaden mellan gymnasiesärskolan och ”vanliga” gymnasieskolan. Examensarbetet bidrar med kunskap om betydelsen av lärarnas bemötande, hänsynstagande och förståelse för elevernas vardag samt förändringar i densamma.

Syftet med studien var att få fördjupad förståelse och ökad kunskap om hur några lärare upplever betydelsen av relationskompetens i relation till elevers motivation och lärande på gymnasiesärskolan. Studien synliggör vikten av att läraren möter eleven som en hel människa och möter känslor, behov och personliga mål och inte enbart den kognitiva förmågan hos eleven. Resultatet i studien visade en samstämmighet mellan forskning och de intervjuade lärarna och menar att sociala relationer mellan lärare och elever har en avgörande roll för elevers motivation och lärande. En annan betydelsefull faktor var att ett starkt samarbete mellan lärare och vårdnadshavare är mycket viktigt för att eleverna ska trivas och lyckas i skolan.Metodansatsen var kvalitativ och vår teori vilade på Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Resultatet visar att lärarna upplevde deras uppdrag att undervisa och skapa relationer till elever i gymnasiesärskolan som komplext och det fanns många dilemman och utmaningar. De lyfter fram att det kunde finnas svårigheter och utmaningar med relationen i både mötet med elever men även i samverkan med föräldrar. Enligt Jensen m.fl. (2015) är kärnan i lärares relationskompetens förmågan att möta elever och föräldrar med öppenhet och respekt, att visa empati och kunna ta ansvar för sin egen del av relationen, som pedagog. Studiens resultat belyser viktiga framgångsfaktorer för att bygga och upprätthålla goda relationer med eleverna såsom att bemöta eleven med respekt och engagemang, utmana eleven utifrån sin förutsättning samt skapa ett tryggt och tillåtande klassrumsklimat där eleverna trivs. Det finns ett värde att diskutera speciallärarens uppdrag på de olika nivåerna för att den specialpedagogiska verksamheten ska få möjlighet att bidra till en mångsidig och inkluderande lärmiljö.

Enligt Skollagen ska åtgärdsprogram (Åp) upprättas för alla elever i behov av särskilt stöd för att uppnå kunskapskraven i alla skolformer. Avvikelser mellan riktlinjerna och implementeringen av Åp förekommer ofta på grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Det finns också många utmaningar som påverkar utarbetande respektive genomförande av åtgärdsprogram på särskolan. Denna utforskande samt beskrivande studie syftar att undersöka utvecklingsmöjligheter för processen kring åtgärdsprogram utifrån lärarens upplevelse i grundsärskolan samt gymnasiesärskolan. I föreliggande studie använde vi Agile teori som teoretisk utgångspunkt. Vi genomförde en enkätundersökning för att samla in data från lärare som arbetar i grundsärskolan och gymnasiesärskolan. 62 lärare sammanlagt svarade på frågeformuläret. Vi analyserade det mesta av datamaterialet kvantitativt med Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) samt gjorde en kvalitativ tematisk analys på en öppen fråga i formuläret. Resultaten visar att utmaningarna inför implementering av åtgärdsprogram kvarstår. I strid mot föreskrift i styrdokument ges inte alla elever i behov av särskilt stöd möjlighet att delta i utarbetande av Åp. Vi ser även att inte alla vårdnadshavare till elever i behov av särskilt stöd ges möjligheter att delta i processen. Vi fann att användandet av Åp i lektionsplanering är låg i grundsärskolan och gymnasiesärskolan samt att det saknas koppling mellan Åp processen och undervisningsplaneringen för elever i behov av särskilt stöd. Vår studie belyser behovet av att söka utvecklingsmöjligheter till exempel kompetensutveckling och kollegialt samarbete för personal i särskolan. Sådana förbättringsåtgärder kan fylla en del av klyftan som upplevs mellan riktlinjer och praktik gällande åtgärdsprogram.

I vårt informations- och kommunikationssamhälle utvecklas tekniken ständigt. För elever med intellektuell funktionsnedsättning kan digitala verktyg vara användbara för att kunna ta en aktiv del i samhället. I arbetet mot “en skola för alla” har specialläraren därför en viktig roll att utveckla arbetet med digitala verktyg i undervisningen.Syftet med undersökningen är att studera i vilken omfattning digitala verktyg används i en gymnasiesärskola och pedagogers upplevelser av att arbeta med dessa verktyg i undervisningen. Frågeställningarna som genomsyrar undersökningen är hur digitala verktyg används i verksamheten samt vilka möjligheter och svårigheter digitala verktyg kan skapa i undervisningen.Sociokulturell teori är en grund i denna studie. En av utgångspunkterna är att människan är en biologisk, social, historisk och kulturell varelse som ständigt utvecklas genom att dessa aspekter samverkar med varandra. En annan central del i den sociokulturella teorin handlar om lärande och människans förmågor, som enligt den sociokulturella teorin, inte stannar vid människans kropp, utan kan utvecklas och förlängas genom verktyg (artefakter).För att besvara frågeställningarna och uppnå syftet har både en kvantitativ och en kvalitativ metod används, genom både enkät och intervjuer. Dessa har sedan analyserats genom innehållsanalys.30 av 31 respondenter använder digitala verktyg i sin undervisning och mer än hälften använder sådana verktyg dagligen i olika ämnen och aktiviteter. Surfplatta och dator används mest och smartboard/interaktiv tavla minst. Pedagogerna uttrycker att digitala verktyg ökar möjligheten till kommunikation, tillgänglighet, delaktighet och bidrar till ett lustfyllt lärande. Däremot är tid, kostnader och brist på fortbildning och support svårigheter som rapporteras i arbetet med digitala verktyg.Eftersom resultatet visar att digitala verktyg ger förutsättningar för inlärning, kommunikation och för att planera undervisning utifrån elevernas proximala utvecklingszon bör detta arbete prioriteras. Fortbildning samt konkreta exempel på digitala verktygs möjligheter i undervisningen för elever med intellektuell funktionsnedsättning bör därför lyftas.