Alla människor har rätt till en fungerande kommunikation. Det är med hjälp av kommunikationen människan skapar tänkande, relationer och utveckling. Utan en fungerande kommunikation minskar möjligheterna till fullt deltagande i sitt liv och sin omvärld. Personer med intellektuell funktionsnedsättning är oftare utsatt för problematik inom just kommunikationsområdet då de många gånger inte kommunicerar på samma sätt som personer utan intellektuell funktionsnedsättning. Dessa elever har dessutom större kognitiva svårigheter som medför att inlärning och utveckling är begränsad. Det finns risker med att elever med intellektuell funktionsnedsättning inte får möjlighet till den kommunikation och kommunikationsutveckling de har rätt till. Det kan påverka den kognitiva utveckling och deras möjlighet att påverka sina egna liv.  Följande studie har inriktat sig mot gymnasiesärskolan och enligt läroplanen Gysär 13 ska alla elever ges de förutsättningar som krävs för att kunna utveckla och bibehålla en fungerande kommunikation. För att uppnå studiens syfte har åtta lärare på gymnasiesärskolan intervjuats i syfte att ta reda på hur de arbetar med kommunikation, kommunikationshjälpmedel och vad de anser främjar en god kommunikationsutveckling för att eleverna ska kunna bli aktiva deltagare och medskapare av sina egna liv. Dessutom undersöks vilka implikationer kommunikation eller bristen på kommunikation kan få för den enskilde eleven. Studien visar bland annat det finns ett brett användande av kommunikativa hjälpmedel bland elever och lärare på gymnasiesärskolan. Detta till trots upplever lärarna att det finns behov av utveckling inom området. Många elever ges inte de möjligheter de har rätt till på grund av brist på kunskap och samsyn hos personalen och organisationen i stort. Respondenterna lyfter vikten av tydliga kartläggningar och utbildning av personalen som framgångsfaktorer i det fortsatta arbetet.

Ett av människans grundläggande behov är rörelse och fysisk aktivitet. Stillasittandet ökar generellt i samhället och personer med intellektuell funktionsnedsättning är mindre fysiskt aktiva än befolkningen i stort. I läroplanerna för Sveriges samtliga skolformer framgår det att daglig rörelse och fysisk aktivitet ska förekomma i skolan. Hur arbetet med daglig fysisk aktivitet ser ut i särskolan är underforskat. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur arbetet med rörelse och fysisk aktivitet ser ut i grundsärskolan och på gymnasiesärskolans nationella program. Upplevelser och erfarenheter från tre undervisande speciallärare på grundsärskolan och två på gymnasiesärskolan har belysts. En tematisk innehållsanalys visar att synen på att rörelse och fysiskaktivitet är viktigt är gemensam hos de speciallärare som intervjuats samtidigt som hur arbetet bedrivs skiljer sig. Faktorer som möjliggör arbetet med daglig rörelse och fysisk aktivitet, hur rörelse i undervisningen kan bli naturligt i alla åldrar, vikten av socialt stöd och samverkan diskuteras. Vidare forskning behövs för att få en grundligare helhetsbild av arbetet med daglig rörelse och fysisk aktivitet genom att ta reda på lärares, resurspersoners, ledningens syn från olika grund- och gymnasiesärskolor.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om musiklärares arbete på gymnasiesärskolan. Datainsamlingen gjordes genom kvalitativa intervjuer med fyra verksamma musiklärare. Intervjuerna spelades in och transkriberades till text. Därefter gjordes en bearbetning och tematisk analys av materialet utifrån ett relationellt perspektiv som mynnade ut i tre större teman med tillhörande underkategorier. Resultatet visar att musiklärarna har uttalade intrinsikala och instrumentella mål med musikundervisningen, men målen värdesätts på olika sätt. Lektionernas innehåll och utformning styrs av tre grundfaktorer; lärarnas egna visioner om mål och vad kärnan i undervisningen är, styrdokument och den unika elevgruppen. Lektionsuppläggen består av tydliga ramar och rutiner för att skapa trygghet hos eleverna och lärarna betonar vikten av att ge korta och tydliga instruktioner. Lärarna planerar inför lektionerna men de behöver vara flexibla att kunna ändra plan när de möter eleverna. Det framkommer att det är viktigt att musikläraren väljer musik utifrån elevernas ålder och inte utifrån att de har en funktionsvariation samt att en och samma lektionsuppgift ska innehålla moment med olika svårighetsgrad där alla elever kan delta efter sina förutsättningar. Studien visar också att det relationella arbetet är en förutsättning för att lära känna eleverna med avsikt att utforma uppgifter med relevanta utmaningar.

Studiens syfte var att utforska fenomenet delaktighet utifrån pedagogers erfarenheter samt pedagogernas arbetssätt för att främja elevers delaktighet på gymnasiesärskolans individuella program. Vi ville också belysa alternativ och kompletterande kommunikation och dess effekter för möjligheter till delaktighet. Studiens teoretiska utgångspunkter är delaktighetsmodellen utifrån ett biopsykosocialt perspektiv, samt specialpedagogiska perspektiv. Med imperativ fenomenografisk analys (IPA) som metodansats har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med pedagoger som är verksamma inom gymnasiesärskolans individuella program, och har undervisning som sitt huvudsakliga uppdrag. Resultatet utgår från en tematisk analys, vilket IPA föreskriver ochresulterade i två överordnade teman med fem underordnade teman. Resultatet visar att pedagogernas erfarenhet av fenomenet delaktighet till stor del stämmer överens med tidigare forskning och tyder på att delaktighet är svårdefinierat. Delaktighet beskrivs som en känsla och i resultatet framgår att en elev som är passivt deltagande och en elev som är aktivt deltagande i en aktivitet kan känna sig lika delaktiga. Det delaktighetsfrämjande arbetet handlar i hög grad om att bygga relationer, utgå från intressen och vara lyhörd för elevers kommunikation. Pedagogernas beskrivningar av elever och situationer tyder på att de har ett övervägande relationellt förhållningssätt till eleverna i undervisningen, där tydlig struktur och kommunikation spelar en viktig roll för elevers känsla av delaktighet.

Abelsson, Johanna & Midander, Malin (2016), ”Det är inget betyg, det är bara ett intyg på att man har gått i särskolan” – en studie om betygens betydelse i grund- och gymnasiesärskola (It's no grade, it's just proof of having been in special school”). Speciallärarprogrammet med specialisering mot utvecklingsstörning, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.Förväntat kunskapsbidragAvsikten med föreliggande studie är att uppmärksamma vilka uppfattningar de olika aktörerna har, i relation till betygens vara eller icke vara i särskolan. Studien undersöker de olika aktörernas uppfattningar utifrån ett systemteoretiskt perspektiv.Syfte och frågeställningarStudiens syfte är att ur ett systemteoretiskt perspektiv bidra med kunskap om betyg i grundsärskolan och gymnasiesärskolan genom att kartlägga och analysera olika aktörers uppfattningar om betygens betydelse. Frågeställningarna var följande: Vilken betydelse har betygen i grundsärskolan och gymnasiesärskolan under elevernas utbildning? Vilken betydelse har betygen i grundsärskolan och gymnasiesärskolan efter avslutad utbildning? Hur många elever tar ut sina betyg i grundsärskolan och vilka mönster går att utläsa utifrån befintlig betygsstatistik beträffande betygsskalan?TeoriStudien utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. Bronfenbrenner benämner de olika nivåerna i ett system för; mikrosystemet, mesosystemet, makrosystemet och exosystemet. Olika system är ömsesidigt beroende av varandra för att kunna förstå helheten. I föreliggande studie ingår skolan i mikrosystemet, kommunen tillhör mesosystemet, staten finns med i makrosystemet och vårdnadshavarna ingår i exosystemet.MetodEtt kvalitativt och ett kvantitativt perspektiv har använts det vill säga en metodtriangulering. Metoder som använts är semistrukturerade intervjuer och statistikinsamling. Det insamlade statistikmaterialet behandlade antalet elever som väljer att ta ut ett betyg och vilka mönster som kan utläsas från betygsskalan. De intervjuade aktörerna i studien finns representerade på mikronivå, mesonivå, makronivå och exonivå utifrån den ekologiska systemteorin.ResultatFöreliggande studie visar att det råder stor okunskap kring hur information och betygssättning bör ske enligt skollagen och de statliga styrdokumenten. Däremot framgår det tydligt hur betyg används vid kunskapsmätning i relation till styrdokumenten. I intervjuerna framgår det att lärare inte anser betygsfrågan så viktig. Detta på grund av att betyg inte används efter avslutad utbildning, och att samhället inte frågar efter betygen. Det ser mycket olika ut från kommun till kommun hur många elever som väljer att ta ut ett betyg. Ett mönster som har kunnat utläsas utifrån betygsstatistiken är att de flesta eleverna är godkända i grundsärskolan men att det är få elever som erhållit de högre betygen A och B.ImplikationerVår roll som speciallärare innebär att hantera kunskapsbedömning och betygssättning i relation till elever med utvecklingsstörning. Specialläraren behöver också ha förmågan att se olika medicinska perspektiv. Vidare behöver vi som arbetar som speciallärare med elever som har en utvecklingsstörning, ta extra hänsyn till elevens ålder och mognad.

Bjärum, Malin (2015). Idrott och hälsa i gymnasiesärskolan: Anpassad undervisning ur ett idrottslärarperspektiv (Physical education in upper secondary special school: Adapted teaching from a PE teacher perspective). Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola.Problemområde:Lärande i rörelse och välmående kombineras i ett skolämne av betydelse för alla. Detta lärande i idrott och hälsa kan utifrån ogynnsammare hälsoläge för vuxna med utvecklingsstörning, ses som än mer betydelsefullt för elever i gymnasiesärskolan. Tillgänglig och anpassad utbildning utifrån funktionsnedsättningen i idrott och hälsa, utgör i gymnasiesärskolan en rättighet. I yrkesutövandet som idrottslärare, har jag alltmer saknat vetenskapligt samlad kunskap kring denna anpassade undervisning av unga med utvecklingsstörning. Syfte och preciserade frågeställningar:Syftet med arbetet är att belysa och fördjupa kunskapen kring anpassad undervisning i idrott och hälsa i gymnasiesärskolan, genom en studie av undervisande idrottslärares syn på didaktiska möjligheter och utmaningar i en skolform anpassad för unga med utvecklingsstörning. Frågeställningar i fokus för studien är utifrån i gymnasiesärskolan undervisande idrottslärares perspektiv:¤ Vad innebär anpassad undervisning i idrott och hälsa av unga med utvecklingsstörning?¤ Vad behövs för att bedriva anpassad idrott och hälsoundervisning av unga med utvecklingsstörning?¤ Vilka didaktiska möjligheter och utmaningar finns i anpassad idrott och hälsoundervisning av unga med utvecklingsstörning? Teoretisk inramning:Forskningsöversikten indikerar att ämnesområdet är angeläget för unga med utvecklingsstörningsmotorik, hälsa och lärande. Den kunskapslucka som framträder i översikten är, avsaknaden av forskning bedriven kring idrott och hälsoundervisning i gymnasiesärskolan. Relationellt perspektiv präglar denna specialpedagogiskastudie somhar inspirerats av systemteori och tillgänglighet i lärmiljö genom Specialpedagogiska skolmyndighetens tillgänglighetsmodell. Metod:Studien bygger på ett kvalitativt synsätt med inspiration av hermeneutik, där tolkning och förståelse är central. Tio enskilda strukturerade forskningsintervjuer med undervisande idrottslärare i gymnasiesärskolan genomfördes. Inom ramen för intervjuerna användes skattning av utmaning i didaktiska överväganden, vilket ger studien ett visst inslag av kvantitativ data. Centrala begrepp i vald teori utgjorde verktyg i analys och tolkning. Resultat och analys:Resultatet utifrån intervjuade idrottslärare tyder på att idrott och hälsa i gymnasiesärskolan innebär anpassningar utifrån elevers individuella behov i såväl fysisk, social som pedagogisk lärmiljö i ett flertal idrotts- och friluftsmiljöer. För att realisera anpassad undervisning av unga med utvecklingsstörning behövs insatser på samtliga nivåer: samhälls-, organisations-, grupp- och individnivå i systemet. Att didaktiska utmaningar och möjligheter skiljer sig mellan tre kontexter (Individuella program, Nationella program, Idrottsgymnasium) i vilka idrott och hälsa i gymnasiesärskolan utövas. Särskilt när det gäller didaktiska utmaningar i fysisk miljö, progression och KASAM (känsla av sammanhang) märks skillnader. Kunskapsbidrag:Genom studien har ett inom forskning mindre uppmärksammat område belysts. Med hjälp av den teoretiska tillgänglighetsmodellen och systemnivåer, har kunskap om tillgänglighetsanpassning och beroende i en mångfacetterad och komplex idrott- och hälsoundervisning i gymnasiesärskolan synliggjorts och fördjupats. Specialpedagogiska implikationer:Förhoppningen är att studien ska bidra med ny kunskap och inspirera till anpassad undervisning i idrott och hälsa av unga med utvecklingsstörning, samt väcka intresse för didaktiska möjligheter och utmaningar i gymnasiesärskolan.

Alla elever i svenska skolor blir kunskapsbedömda utifrån styrdokument. Det har dock inte riktats mycket forskning när det gäller kunskapsbedömning av elever i grundsärskolor och gymnasiesärskolor. I svenska läroplaner betonas det att formativ bedömning ska användas som ett aktivt redskap för att forma undervisningen. I föreliggande studie vill vi belysa hur några pedagoger arbetar med formativ bedömning. Studiens inriktning är mot elevgruppen med grav utvecklingsstörning och omfattande funktionshinder, i grundsärskolan inriktning träningsskolan och gymnasiesärskolans individuella program.Syftet är att bidra med kunskap om formativ bedömning inom grundsärskolan med inriktning träningsskolan samt gymnasiesärskolans individuella program. Föreliggande studie beskriver, tolkar och förstår några pedagogers uppfattning om möjligheter och hinder att utföra formativ bedömning i de aktuella elevgrupperna. Frågeställningar rör följande områden:•Resurser och redskap på individnivå.•Tydliggörande av bedömning på gruppnivå,•Ansvarsfördelning på organisationsnivå.Vår teoretiska ram utgår från det sociokulturella perspektivet, där hela systemet kring lärandet är i fokus. Dysthe (2003) påpekar att alla delar i skolsystemet medverkar och samverkar med varandra. Alla delar innefattar varje elev, personal och skolans organisation.Genom halvstrukturerade intervjuer, förlagda till pedagogernas arbetsplats har data samlats in. Intervjuerna har transkriberats och tolkats med en hermeneutisk och kvalitativ inriktning. Av resultatet från de skolor som är representerade i studien, kunde vi se att det användes många olika kombinationer av bedömningsredskap. Foto och delvis film användes för att konkretisera den formativa bedömningen. Några skolor hade utarbetat olika bedömningsmallar, som användes lokalt på skolan de var verksamma i. Ingen av skolorna hade något digitalt centralt fungerande system för bedömning.Vårt kunskapsbidrag och förhoppning är att studien ska ge insikt om de olika skolornas formativa processer. Pedagogerna hade en upplevelse av att de känner sig ensamma i hur bedömningsprocesserna kan åskådliggöras. De saknar stöd både från skolledning och skolverk. Några av pedagogerna som har varit med i undersökningen, efterlyste ett nätverk för personal som arbetar med den aktuella elevgruppen i studien. Mycket kunskap och idéer finns ute på skolorna och detta kan sammanföras och spridas i ett nätverk. Slutsatsen vi gör av studien, är att det saknas bedömningsredskap som skapar ett gemensamt diskussionsunderlag i arbetsgruppen. / All pupils in Swedish schools are judged on their knowledge on basis of policy documents. There is on the other hand not much research on assessment of knowledge on pupils in elementary and secondary school with special needs. Swedish curriculums say that formative assessment should be used actively to shape the education. In this essay we aim to shine a light on how some pedagogues work with formative assessment. The essay is aimed at pupils with severe disabilities, both mental and physical, in the training school elementary for special needs and individual programs at secondary school for special needs.The goal is to contribute with knowledge of formative assessment in elementary training school for special needs and individual programs at secondary school for special needs. The essay describes, interprets and understands some pedagogues’ opinion on possibilities and obstacles when it comes to formative assessment of the pupils in question. The questions asked in the essay are on the following subjects:•Resources and tools at individual’s own level,•Clarification of assessment on group level,•Delegation of responsibility at organization level.Our theoretical borders originate from the sociocultural perspective, where the entire system of education is in focus. Dysthe (2003) states that all parts in the school system contributes and cooperates with each other. All parts includes every student, staff member, and the schools’ organization.Through half structured interviews, that took place in the pedagogues’ own workspace, data has been collected. The interviews have been transcribed and interpreted with a hermeneutic and qualitative aim.From the results from the schools represented in the essay we could see that several different combinations of assessment tools are used. Photo and sometimes film were used to make the formative assessment concrete. Some schools had created different templates of assessment, those were used only at the schools where they had been shaped. None of the schools had a digital and central working system of assessing.

Vårt examensarbete är en undersökning av hur gymnasiesärskolans studie- och yrkesvägledning ser ut. Examensarbetet utgår ifrån studie- och yrkesvägledarnas perspektiv.Examensarbetet är en kvalitativ intervjustudie med sex verksamma studie- och yrkesvägledare som arbetar med gymnasieelever som ingår i särskola. Vi har avgränsat oss till fem gymnasieskolor i Skåne, en gymnasiesärskola och fyra allmänna gymnasieskolor som har specialutformade program för elever som ingår i särskola. Teoriavsnittet består av fyra teorier och en vägledningsmodell. Kerstin Keens kompetensteori redogörs, likaså Ervin Goffmans stigmateori, Jean Piagets utvecklingsteori, Daniel Sterns utvecklingsteori samt Billy Law, A.G Watts och vägledningsmodell.Resultatet visar att studie- och yrkesvägledarna förbereder eleverna inför vidare studier och arbeten med bland annat individuella vägledningssamtal och praktik. Studie- och yrkesvägledarna arbetar tillsammans med Arbetsförmedlingen Unga Funktionshindrade som är delaktiga i elevens skolgång främst vid praktik och valprocess inför framtiden. Resultatet visar även att studie- och yrkesvägledarna saknar kunskap och förberedelser från studie- och yrkesvägledarprogrammet om att arbeta med elever i särskolan. Dock ser inte alla studie- och yrkesvägledarna det som något negativt. Vi analyserar bland annat studie- och yrkesvägledarnas skillnader i arbetssättet med elever i gymnasiesärskolan respektive allmänna gymnasieskolan. Studie- och yrkesvägledarna lyfter upp möjligheterna och inte hinder för eleverna, vilket vi går igenom i analysen samt hur studie- och yrkesorienteringen bedrivs på skolorna. Vägen till vidare studier och yrken ser lite annorlunda ut än för elever i gymnasiesärskolan än för elever i den allmänna gymnasieskolan. Målet är detsamma men arbetsmetoderna skiljer sig bland annat i form av involvering av skolan och kontakten med arbetsförmedlingen.Nyckelord: Studie- och yrkesvägledning, gymnasiesärskola, kompetenser, diagnoser, förberedelse, vidare studier, yrken

Detta examensarbete behandlar problematiken kring kränkningar från skolpersonal mot elever på tidig utvecklingsnivå, en särskilt utsatt elevgrupp. Bakgrunden bygger på de lagar och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, m.fl. som styr skolans arbete med kränkande behandling. Vidare används specialpedagogiska perspektiv samt kognitiva och socialstrukturalistiska teorier för att förklara begreppen känsla och empati. Syftet med studien är att bidra med kunskap om komplexiteten av kränkningar från skolpersonal mot elever på tidig utvecklingsnivå. Arbetet har två huvudsakliga frågeställningar:1.Hur kan kränkningar från personal mot elever i målgruppen förstås?2.Hur anser informanterna att man på de deltagande skolorna arbetar med kränkande behandling från skolpersonalen mot elever i målgruppen och hur kan detta arbete förstås utifrån det relationella perspektivet?Studien bygger på djupintervjuer med 10 representanter för skolpersonal. Resultatet redovisas och analyseras i tre steg: 1) En tematiserad genomgång av data utifrån intervjuns huvudfrågor (redovisning av intervjuer). 2) Kopplingar mellan fråge-ställningar, teori, bakgrund och resultat (analys). 3) Slutsatser, kritisk granskning samt praktiska tillämpningsmöjligheter och vidare forskningsförslag (diskussion).Studiens resultat avspeglar svårigheten att definiera kränkande behandling liksom komplexiteten med att förstå om skolpersonalen har kränkt en elev på tidig utvecklingsnivå. Svårigheterna identifieras både i individ-, grupp- och i organisatorisk nivå. Enligt informanterna sker både verbala, psykosociala och fysiska kränkningar i deras verksamheter. Många av informanterna anser att det är omöjligt eller svårt att i vissa situationer inte kränka. Avslutningsvis diskuteras hur skolorna successivt skulle kunna bli bättre på att hitta alternativa hantera kränkningar samt förebygga situationer där kränkningar lätt kan uppstå. / Title: The Complexity of Degrading Treatment: Degrading of Pupils with Severe Learning Disabilities from a Personnel Perspective.This thesis presents a discussion on the problem of degrading treatment by school staff against pupils with severe learning disabilities, who are a particularly vulnerable group of pupils. The background of this study is based on the laws and agreements governing the school’s work to prevent degrading treatment as well as handling degrading treatment when it occurs. Further, the concepts of emotion and empathy are explained by special educational perspectives as well as cognitive and social -structural theories. This study aims to contribute to knowledge about the complexity of degrading by teachers against pupils with severe learning disability and has two main questions: 1.How can violations by staff towards pupils in the target be understood? 2.How do the participating schools, according to the informants, work and handle degrading acts by staff towards pupils in the target group and how do these strategies can be understood from the relational perspective?The study is based on in-depth interviews with 10 school staff. The result is reported and analyzed in the three following steps: 1) A review of interview data sorted by the main subjects (the reporting of interviews) 2) Links between the research questions, theory, the background and the result (the analysis). 3) Conclusions, a critical review of the study and a presentation of practical application opportunities as well as suggestions for further research (the discussion).The study's results reflect the difficulty of defining degrading treatment as well as the complexity in interpreting degrading treatment by school staff against students with learning disabilities. The difficulties are identified in both individual, group, organizational and society wide level. According to the experience of the interviewed informants, verbal, psychological and physical abuse takes place in their occupation. Many of the informants believe that it is impossible or difficult in some cases not to degrade. Finally, gives suggestions on how schools could gradually get better at finding alternative solutions to the degrading treatment and prevent situations where degrading treatment can easily occur.

Syftet med detta arbete har varit att belysa vad elever som har gått ett program inom gymnasiesärskolan får för vägledning mot arbetsmarknaden under skoltiden samt efter avslutade studier.