Studiens syfte är att belysa de funderingar och tankar som elever med utvecklingsstörning kan ha inför sin framtid. Tanken är också att synliggöra de önskemål som eleverna har för att känna sig delaktiga vid inflytandet av sin egen undervisning genom att ta reda på om elevernas önskemål återspeglar skolans tankar om inflytande och delaktighet. Arbetet ger en övergripande översikt om aktuella begrepp såsom, utvecklingsstörning, särskola, gymnasiesärskola, delaktighet , vuxenliv och arbetsliv samt speciallärarens yrkesroll. Studien är uppbyggd på en kvalitativ forskningsdesign och författaren vill med hjälp av semistrukturerade intervjuer få en insikt om vad eleverna tycker är viktigast för att klarar ett liv efter skolan, hur de upplever att  man arbetar på skolan med att öka deras självständighet samt hur de tycker att deras upplevelser har varit att gå i en skola som inte är för alla. I studien har även en speciallärare samt en yrkeslärare intervjuats, för att se om skolan arbetar efter deras önskemål för att bli självständiga. Det sociokulturella perspektivet ligger till grund för valet av teoretiskt ramverk och valet kan kopplas till speciallärarens roll att undanröja hinder för elevers lärande, interaktion  med andra och betydelsen av den sociala miljön för elevers växande och utveckling. I studien framkommer gemensamma tankar av elevers funderingar kring framtiden. Vilket det primära är att ha ett arbete att gå till och att klara sig själv. Att lämna skolan bakom sig, elevgruppen och personalen är en oro som delas av alla elever i studien. Det framkommer även en viss nervositet med att möta framtiden för deltagarna. Det framkommer delade uppfattningar, om skolan gör tillräckligt för elevernas självständighet. Studien kommer att spela en vägledande roll för mig i min nya profession som speciallärare samt att den nya kunskapen kommer att ge mig insikt, om vad eleverna anser sig behöva, för att klara ett liv efter skolan. Studien kommer även att bidra till att göra mig mer förstående och lyhörd för den oro som finns hos eleverna, men också att försöka ge eleverna de verktyg som de önskar för att bli självständiga i framtiden.

Utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ska skolor utforma ett vetenskapligt förhållningssätt i undervisning med utgångspunkt i professionell kunskap och erfarenhet hos läraren. Läroplanen för gymnasiesärskolan lyfter fram kollegialt arbete som ett sätt att utveckla undervisning där kunnandet hos eleven är i centrum. Med kollegialt arbete menas att personal i skolan ges förutsättningar för att tillsammans planera, genomföra och utvärdera undervisning. Internationell och svensk forskning påtalar behovet och vikten av kollegialt arbete i skolor. Gymnasiesärskolan är svagt beforskad i allmänhet och gällande kollegialt arbete i synnerhet. Syftet med den här studien är att genom kollegialt arbete undersöka vilka förändringsaspekter som kan framkomma i ett systematiskt arbete genom exemplet skrivundervisning i gymnasiesärskolan. Genom kollegialt arbete prövades en för verksamheten ny systematisk undervisningsdesign baserad på planering, genomförande och analys, genom exemplet skrivundervisning. Aktionsforskningsstudien med fyra lektioner utarbetades genom ett kollegialt arbete i en fokusgrupp där två klassassistenter och tio lärare deltog. I fokusgruppsarbetet sågs möjligheter med kollegialt arbete som avsatt tid för förberedelser och samtal sanktionerat av rektor, ostörda samtal med fokus på en sak samt att dela reflektioner och erfarenheter med kollegor. Resultatet visade att samtal i fokusgrupp inte enbart fördes kring skrivundervisning och hur skrivundervisning kan förbättras utan att deltagarna i fokusgruppen även reflekterade kring kollegialt arbete. En utmaning i kollegialt arbete var att förhålla sig kritisk till den egna verksamheten. Fortsatt forskning om kollegialt arbete i gymnasiesärskolan är aktuellt för att lärare ska stå bättre rustade mot kraven i läroplanen  utan att deltagarna i fokusgruppen även reflekterade kring kollegialt arbete. En utmaning i kollegialt arbete var att förhålla sig kritisk till den egna verksamheten. Fortsatt forskning om kollegialt arbete i gymnasiesärskolan är aktuellt för att lärare ska stå bättre rustade mot kraven i läroplanen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några lärare på gymnasiesärskolans nationella program talar om pedagogisk dokumentation, bedömning och betyg. Studien bygger på fyra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med lärare som undervisar i teoretiska ämnen på gymnasiesärskolans nationella program. Resultatet är indelat tre kategorier, Pedagogisk dokumentation av lärande, Lärarnas metoder för bedömning och Bekymret med betygsättning på gymnasiesärskolan. Studien visar att lärarna använder sig av flera metoder för pedagogisk dokumentation. De delar in pedagogisk dokumentation i två delar, där den ena är den vardagliga dokumentationen som sker löpande och den andra delen är den formella, där till dokumentation inför utvecklingssamtal och betygsättning ingår. Bedömning görs på två sätt, formativ bedömning och summativ bedömning. Den formativa bedömningen görs i undervisningen och syftar till att eleven ska komma framåt i sitt lärande. Den summativa bedömningen görs främst i slutet av terminerna och vid betygsättning. Lärarna i studien beskriver att betyg och betygsättning är bekymmersamt då betygen inte har någon formell betydelse för eleverna på gymnasiesärskolan och att eleverna kan ha svårt att förstå kunskapskrav och betyg.

Abstrakt Fysisk aktivitet för individer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) är en viktig samhällsfråga då studier visat att de är otillräckligt fysiskt aktiva. Idrottslärarna kan vara viktig del av främjandet av fysisk aktivitet för dessa individer. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare på en gymnasiesärskola utformar undervisningen i idrott och hälsa för att elever med IF ska ges goda förutsättningar för en fysiskt aktiv livsstil. De frågeställningar vi utgår ifrån är följande: Vilken kunskap anser lärarna att eleverna ska ha med sig om fysisk aktivitet? Hur arbetar lärarna med att få eleverna att samtala och reflektera kring denna kunskap? Hur arbetar lärarna med att få eleverna att delta i fysisk aktivitet utifrån sina förutsättningar? Studien är en kvalitativ studie som utgår ifrån nio semistrukturerade intervjuer med lärare i idrott och hälsa på en gymnasiesärskola. Resultaten från intervjuerna har analyserats utifrån läroplansteorins transformeringsarena samt att en innehållsanalys genomfördes där teman identifierades. Resultaten visar att det viktigaste för att få elever med intellektuella funktionsnedsättningar fysiskt aktiva, är att som lärare få en relation till eleverna. För att eleverna sedan ska kunna utföra den fysiska aktiviteten arbetar lärarna med att ge eleverna rörelsefärdigheter samt anpassar undervisningen för att alla ska kunna delta utifrån sina egna förutsättningar. En annan viktig del i lärarnas arbete är att eleverna ska få känna rörelseglädje och att de får prova på många olika aktiviteter. Resultatet tyder på att lärarna i denna studie försöker arbeta med att ge eleverna de förutsättningar de behöver för att få en fysiskt aktiv livsstil. Vissa elever kommer själva klara av att utföra den fysiska aktiviteten medan andra behöver stöd för att kunna utföra den. Det är därför viktigt att samhället ger individer med IF det stöd de behöver för att utföra den fysiska aktiviteten.

Detta arbete är en kvalitativ intervjustudie baserad på intervjuer genomförda med åtta SYV vilka arbetar på gymnasiesärskolor runt om i Sverige. Ämnesvalet grundar sig i vetskapen att särskoleelevers framtida samhällsdeltagande är beroende av gymnasiesärskolans övergångs­arbete samt en önskan om att få fördjupad förståelse för denna arbetsprocess och dess förutsättningar. Syftet är därför att undersöka vad SYV anser definierar en lyckad övergång samt vilka insatser som behövs för att uppnå detta. Arbetet ämnar även undersöka vilken roll som SYV upplever sig ha samt huruvida SYV-utbildningen har förberett SYV för att kunna utföra detta arbete. Syftet undersöks via två frågeställningar vilka berör främjande samt hämmande påverkansfaktorer för samhällsdeltagande. Frågeställningarna besvaras genom att förena arbetets empiriska material med teoretiska utgångspunkter i Patton och McMahons metateori The Systems Theory Framework (STF), vilken berör hur olika system bestående av faktorer och kontexter inverkar på individens karriärutveckling.   Arbetets främsta slutsatser är att den problematik vilken orsakar att individer med funktionsvariationer har svårare att uppnå samhällsdeltagande främst utgörs av strukturella problem vilka grundar sig i samhällskontextens konstruktion och normer snarare än i individens inre faktorer eller färdigheter. För att individer med kognitiva funktionsvariationer ska kunna uppnå likvärdigt samhällsdeltagande behövs därför insatser utöver att enbart påverka individen i enlighet med samhällets förväntningar. Samtidigt fastslår arbetet att SYV har en viktig samverkande roll i att stötta gymnasiesärskoleelever i övergången från skola till framtida sysselsättning. Detta eftersom SYV motverkar de hål som i nuläget finns i de samhälleliga skyddsnäten. Ett lyckat övergångsarbete kräver då samverkan, tidiga förberedelser samt vägledningsinsatser och bör definieras av en mjuk övergångsprocess vilken betonar trygghet samt resulterar i en sysselsättning som också tar hänsyn till individens specifika önskemål. Arbetet konstaterar även en upplevd brist gällande hur väl SYV-utbildningen har förberett SYV för att kunna utföra övergångsarbete på gymnasie­särskolan.

Syftet är att beskriva hur lärarna använder de digitala verktyg i gymnasiesärskolan och hur användandet upplevs av lärarna. Studien syftar till att svara på följande frågor:I vilka sammanhang berättar lärarna att de använder digitala verktyg i sin undervisning och vilket lärande blir möjligt? Vilka pedagogiska utmaningar i undervisningen med digitala verktyg i skolan blir synliga enligt lärarna samt hur upplever lärarna användningen i förhållande till sin egen kompetens?Analysen skedde i flera steg. Först gjordes en förberedande observation inför intervjufrågorna. Därefter genomfördes intervjuerna samt en analys utifrån det sociokulturella perspektivet.Med hjälp av artefakt begreppet visade analysen att de digitala verktygen användes på olika sätt. Alla lärarna använde de primära artefakterna som ett kompensatoriskt stöd och planerade inför lektionerna hur datorerna skulle användas som en förlängning av kroppen. Vid mina intervjuer framkom att då datorn användes gav det möjlighet till sekundära artefakter såsom att använda olika arbetssätt där lärarna använde appar och programvaror som stöd till eleverna. Analysen visade hur elever i särskolan via de digitala verktygen ges möjlighet till tertiära artefakter såsom individanpassning och delaktighet.Resultatet av analysen visade att ur ett sociokulturellt perspektiv blev samspelet mellan eleverna bättre. Eleverna hjälpte varandra mer spontant och lärarna planerade för samspel på ett medvetet sätt. Lärarna planerade för att använda digitala verktyg i olika sammanhang för att skapa delaktighet och för individuellt arbete.En slutsats jag drar av min studie är att om lärarna har kunskap i användandet av sekundära artefakter såsom arbetssätt för att använda appar och programvaror möjliggörs tertiära artefakter såsom individanpassning samt delaktighet genom kommunikation/samspel.Studien visade att för att kunna använda de digitala verktygen fullt ut behöver lärarna få möjlighet till att utbilda sig mer i användandet av digitala verktyg.

No description available.

Syftet med denna studie är att belysa speciallärares och specialpedagogers syn på samverkan med elevassistenter i grund- och gymnasiesärskola. Studiens empiriska material utgörs av sex semistrukturerade intervjuer med lärare i grund- och gymnasiesärskola och som alla har en påbyggnadsutbildning antingen till specialpedagog eller speciallärare med specialisering mot utvecklingsstörning. Med utgångspunkt i kvalitativ metod och inspiration av hermeneutik, genomförs en analys med startpunkt i kartläggningsmetoden för vidare tolkningsarbete med stöd i den hermeneutiska spiralen med ambitionen att besvara studiens centrala forskningsfrågor. Resultatet visar att lärare i grund- och gymnasiesärskola beskriver en arbetssituation där lärare förväntas planera och leda undervisning utifrån elevernas enskilda behov samt att leda och involvera elevassistenter i det pedagogiska uppdraget. Speciallärarnas beskrivningar av samverkan har tolkats och presenteras utifrån kategorierna: Intentionella förutsättningar, Organisatoriska förutsättningar, Interpersonella förutsättningar och Kompetensbaserade förutsättningar. Avslutningsvis diskuteras bland annat lärares funktion som länk mellan teoretiskt formulerade kunskapsmål och undervisningsaktiviteter. Huruvida skolans kunskapsuppdrag uppfylls tolkas vila på lärares förmåga att handleda elevassistenter vilket problematiseras i och med att lärares specialpedagogiska kompetens då medieras via elevassistenter innan den når eleven i undervisningsaktiviteter.

Övergången till arbetslivet kan vara komplex och besvärlig för individer med intellektuell funktionsnedsättning som lämnar gymnasiesärskolan. För att underlätta övergången har gymnasiesärskolan ett ansvar att förbereda eleven inför etableringen på arbetsmarknaden, vilket främst sker genom praktik. Syftet med detta examensarbete är att analysera och beskriva betydelsen av praktik utifrån ett elevperspektiv. Studien bygger på intervjuer med nio elever från olika gymnasiesärskolor i södra Sverige. Empirin har analyserats utifrån teorin Känsla av sammanhang (KASAM), begreppet handlingshorisont, samt Frank Parsons vägledningsmodell som förklarar vad som behövs för att göra välgrundade studie- och yrkesval. Analysen bygger även på de generella svårigheter som Arnell Gustafsson redogör för som uppstår i övergången mellan skola och arbetsliv: eleverna måste i samband med övergången ha arbetslivsrelaterade kunskaper, samt kunna välja ett yrke som passar den egna identiteten. Studien visar att eleverna anser att praktiken förbereder dem inför arbetslivet och de uppfattar praktiken som meningsfull. De trivs med praktik då den för dem blir begriplig och hanterbar, samt att den ger dem nya kunskaper både om sig själva och arbetslivet. Dessa kunskaper har kommit att påverka elevernas tankar om framtiden och hjälpt dem att konkretisera vad de vill och inte vill göra efter studenten.

Helene Karlsson (2017). ”Det sitter i kroppen” En intervjustudie om kunskapsbedömning i gymnasiesärskolans yrkesprogram, hotell, restaurang- och bageriutbildning.Speciallärarprogrammet, Institutionen för Skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö högskola. / ”Fingertip assessment” An Interview Study about Assessment of Curriculum for Pupils Studying at Upper Secondary School for Pupils with Learning Disabilities.