In the decades leading up to the First World War, the Swedish army (as the rest of Swedish society) was greatly influenced by Germany (i.e. subject primarily to Prussian military influence). German equipment was purchased and German training methods and ways of organizing military units were copied. Apart from such easily discernible traces of German influence, the Swedish officer corps - according to earlier research - harboured sympathies for Germany and the German Army. But did the German influences, and the sympathies for Germany, also result in a professional bias – i.e. in a lack of professional objectivity? The purpose of this essay is to examine whether the officer corps of the Swedish army in the period 1900-1914 managed to achieve a level of professional objectivity, i.e. if it in a systematic way endeavoured to study the military development in other countries than Germany. Earlier research has shown that Swedish officers travelled to all major European countries in order to study a wide range of subjects. The essay connects on to these results but also strives to examine the study tours as well as the officers who undertook them in greater depth. The author examines reports written by Swedish officers who studied in France between 1900 and 1914 as well as contemporary army lists.  In the essay two main questions are raised: 1. Which were the subjects for Swedish military study tours to France before the First World War? 2. Which categories of officers (rank, posting, career etc.) undertook such tours? The following main results are presented: A very wide range of subjects were studied – all relevant to Swedish military development of that time. The coverage of subjects was probably due to a systematic approach from the army authorities responsible for the approval of money for the tours. The officers who studied abroad were drawn from various units and backgrounds. The result of the examination of contemporary army lists shows that a high percentage of them later enjoyed successful military careers (e.g. what seems to be a higher than average percentage were later promoted to the rank of full colonel) – and that the army put the knowledge acquired abroad to use. An indication of the latter is that many of them, after having studied abroad, were given postings with a connection to the subjects they had studied in France. All in all, the results indicate that the Swedish officer corps achieved a level of professional objectivity in spite of the strong German influences of that time.

The aim of this study is to see whether or not the so called Million Homes Programme, that was established in 1965 with the aim to build one million residencies within a ten year span, could have had alternative paths of development and outcomes and whether or not those outcomes would have affected segregation in Sweden to the same degree that many consider the programme to have done today. To study this, the theoretical framework of historical institutionalism will be used, more specifically with the help of an analytical tool within that framework that is called “path dependence” where the purpose is to identify critical junctures, at which actors, through influence from institutions, significantly limit the choice of actions by actors at a future point in the process. Furthermore, the study will be performed by means of analysing texts, specifically state public reports from 1965, 1975 and 1990. The results of the study show that there is a degree of path dependence in the Million Homes Programme, although the degree is not as great as expected. The urbanization and struggle of balance between state and municipalities in city planning are the main factors that enable a certain path dependence. However, more material must be analysed in order to establish a stronger degree of path dependence. The study is able to confirm that the Million Homes Programme could have developed alternatively and had different outcomes, but it is not possible to confirm whether or not those outcomes would have affected or significantly changed the segregation that is seen in Sweden today.

I denna uppsats analyseras två föreläsningar genomförda av Studie- och språkverkstaden på Stockholms universitet. Syftet är att undersöka i vilken utsträckning föreläsningarna kan bidra till studenters akademiska skriftspråkliga progression. Materialet, som består av observationer, enkätsvar, intervjuer och mejl, har analyserats med metoder från medierad diskursanalys (MDA, Scollon & Scollon 2004). I undersökningen deltar 30 studenter, den språkinstitution som studenterna är inskrivna på samt Studie- och språkverkstaden. Resultaten visar att faktorer som interaktionsordning, historisk kropp och diskurser har stor betydelse för hur föreläsningarna uppfattas och används av studenterna. Hur studenterna motiverar sitt handlande beror på vem som uppfattas som social aktör både före, under och efter föreläsningarna; hur interaktionsordningen ser ut har betydelse för utfallet av antal studenter som deltar på föreläsningarna; hur en diskurs presenteras har betydelse för hur studenterna motiverar sitt handlande under föreläsningen; förväntningar på förutsättningar och förkunskaper ser olika ut hos språkinstitutionen och studenterna: de yngre studenterna relaterar positivt sina akademiska erfarenheter till läroplanen Gy 2011, språkinstitutionen signalerar brist i förutsättningar och förkunskaper relaterade till Gy 2011; föreläsningarna har höjt eller aktualiserat studenternas medvetande om den akademiska diskursen, och slutligen konstateras att studenternas tidigare akademiska erfarenhet inte har någon större inverkan på utfallet av föreläsningarna.

Resource management have been, and still are essential for humans, partly because of the constantly changing environment. The landscape provides basic material for survival and therefore it becomes important to understand the different stages of environmental influences and developments in parallel to the increasing complexity of Bronze- and Iron Age societies. Investigating the causes for human interactions with the environment and the following consequences for the biodiversity provides crucial information about organized systems for a sustainable resource management in our modern society. Finding archaeological traces of “hävd” (claimed land) and other types of manifestations in the landscape stress the fact that land becomes a more valuable resource from both a social and practical view. Over a longer perspective the process of going from a mobile hunter-gatherer lifestyle to a sedentary agricultural one also becomes a process of going from a collective to a private managing of resources. This project aims to investigate that development.

Syftet med denna uppsats är att utröna hur Karl XII har använts inom litteraturen under 1700, 1800 samt 1900-talet. Frågeställningarna som ska besvaras är ställda utifrån Karl XII:s personlighet, politiska förmåga som statsman och slutligen Karl XII:s egenskaper som en militär ledare.   Litteraturen som används för undersökningen speglar de verk som kom att bli mest uppmärksammade och uppskattade på det samhälleliga planet – då de kan antas haft den största inverkan på människorna i sin tid. Det förekommer litterära verk om sålts i miljontal, exempelvis Carl Grimbergs och Herman Lindqvists verk. Det verk som utgör starten för denna uppsats är skriven 1731 av François-Marie Arouet, Voltaire, som var en beundrare till den svenske kungen. Författaraktörerna byter av varandra och publicerar med en jämn ström under de följande århundradena.    Den tidigare forskning som ligger till grund för uppsatsen är författaren Eva Östbergs beskrivning av historiebruk – att historien är människans kollektiva förmåga att minnas och att glömma, vilket yttrar sig i historiebruk. Denna beskrivning av historiebruk utmynnar även till John Tosh´s beskrivning av ett socialt minne – vilket yttrar sig på liknande sätt. Författaren Klas-Göran Karlsson ger en förklaring till ett existentiellt historiebruk – vilket är ett resultat av att människor har ett medfött behov av att minnas. Till dessa begrepp kommer även Egeland och Johannissons teori för en koppling mellan kultur, plats och identitet att användas.   Den teoretiska ansatsen är att befästa Karl XII som en historisk aktör och byggsten i den svenska historien med utgångspunkt att detta skiftar i olika kontexter. Undersökningen ska utröna vilken plats författarna ger Karl XII som en historisk byggsten.

Motion pictures have been used in the history classroom for a long time. Despite that fact, there are not a lot written about how this can be done. This essay, therefore, explores the possibility of a theoretical frame with the aim for a motion picture to promote the development of historical empathy among students. It is not deployed in a classroom setting; however, it seeks to study the preconditions in how it can be done. The study draws from history didactics and film analysis to study Michael Haneke´s The White Ribbon from 2009. Haneke is renown in the academic world where his movies draw a lot of attention. The reason is that his movies have a tendency to depict the ongoing decay of our society. This study aims at intertwining theory of history didactics with film analysis in order to promote the development of historical empathy among students. The theoretical frame the essay provides show a possibility in how a motion picture can be used for this purpose in the history classroom.

Den ”osynliga” arkitekten. Projekt: Dragonstallet Drottningholm, Gubbängsbadet, Årstagårdens bollplan.  Många arkitekter arbetar i det fördolda. Deras arbete är inte utmärkande eller omtalat, men finns överallt runtomkring oss. Vardagliga byggnader förväntas finnas där, fungera och vara estetiska men de flesta människor tänker sällan på de skapande krafter som står bakom den byggda miljön. Den ”osynliga” arkitekten och dennes arkitektur, ur ett flertal aspekter, studerades. De olika aspekterna är: Den historiska eller traditionella. Samhället. Beställarkraven. Yrkesrollen. Arkitektens eget val eller ställningstagande.  För att illustrera några av aspekterna är tre utförda projekt visade: Dragonstallet Drottningholm- ett ombyggnads- och renoveringsprojekt i byggnad från början av 1800-talet. Projektet handlade i stor omfattning om att ta bort det som inte hörde till och lyfta fram det ursprungliga stallrummet.  Gubbängsbadet- uppförd ca 1945-1949, om- och tillbyggnad för anpassning till nya funktioner och arbetssätt. Tillbyggnaden är exteriört anpassad och smälter in. Interiört fungerar lokalerna bättre för sitt ändamål.  Årstagårdens bollplan- nybyggnad av omklädningsbyggnad. Byggnaden fungerar väl för sin användning, har en diskret utformning med egen karaktär, anpassad till sin omgivning. / The unnoticed architect. Projects: Dragonstallet Drottningholm, Gubbängsbadet, Årstagårdens bollplan.  Many architects work unnoticed. Their work is not distinguishing or famous, but surrounds us everywhere. Everyday buildnings are expected to be there, function well and be esthetically pleasing but most people seldom consider the creative forces behind the built environment. The unnoticed architect and his architecture was studied from a number of aspects. The aspects are: The historical or traditional. The society The clients’ requests The professional role The architects own choice and opinion   To illustrate some of these aspects three built projects are chosen: Dragonstallet Drottningholm- the former stable for the dragoons’ horses from the beginning of the 19Th century, was rebuilt. The project was mostly about tearing off parts which didn’t belong and make the details of the original room visible.  Gubbängsbadet- a swimming bath, built 1945-49, rebuilding and exterior addition to accommodate new functions and ways of working. The exterior addition was made in the same way as the existing building and blends in. The interior is better planned for its purpose.  Årstagårdens bollplan - a newly built changing room building at a football pitch. The building is well planned for its purpose, has a discreet design with its own character, well adapted to its surroundings.

Det finns en mängd forskning som berör interkulturell kompetens i relation till historieämnet. Enkelt uttryckt kan interkulturell kompetens förstås som förmågan att interagera med människor från andra kulturer, för att kunna leva och verka i ett mångkulturellt samhälle. För historielärare handlar det om att finna undervisningsstrategier som hjälper elever att utveckla interkulturell kompetens i historieämnet. Den här studien har ämnat söka svar på frågan om hur elever uttrycker interkulturell kompetens i historieämnet. I vår undersökning har vi analyserat elevers resonemang i ett nationellt prov för historia, när de besvarar en uppgift som berör romers liv och situation i Sverige från 1600-tal till nutid. Som undersökningsmetod användes en text-och dokumentanalys av det nationella provet från 2014 i årskurs 9. Elevernas resonemang analyserades med hjälp av Nordgren och Johanssons konceptuella ramverk, över hur narrativ kompetens och interkulturell kompetens sammanfaller i begreppet interkulturell historisk kompetens. Stora delar av resultatet visar att elever hade svårigheter att kvalificera tolkandets kompetens. Till exempel var det ovanligt att elevsvaren berättade om kontinuitet för att beskriva de långvariga historiska relationer som den romska befolkningen har haft och har med Sverige. Resultatet visar även att en majoritet av elevsvaren använde sig av källor där statens och myndigheters syn på romer kommer till tals. Vårt resultat visar även att en del av elevsvaren konstruerar undantagsberättelser, där historiska händelser som inte passade in i den dominerande grundberättelsen framställs som undantag. Slutligen fann vi att det i en del av elevsvaren, fanns uttryck för ’vi’ och ’dem’ i deras resonemang om interkulturella möten. En generell slutsats av vår studie är att alla delar av resultatet går att härleda till en gemensam nämnare, den västerländska berättelsens dominans i historieskrivningen och historieundervisningen, som vidare genomsyrat elevernas tolkning av historia. Med hänsyn till den här studiens begräsningar, behövs dock fler studier som undersöker elevers uttryck för interkulturell historisk kompetens.

Syftet med uppsatsen är att undersöka populärkulturens didaktiska egenskaper. Detta görs utifrån resonemang av historielärare på mellanstadiet.Syftet utgår från tre forskningsfrågor där tanken är att undersöka om lärarna använder populärkultur i sin historieundervisning och hur de i så fall motiverar användandet av detta. Den sista forskningsfrågan undersöker om lärarna anser att populärkultur kan bidra med förmågor och kunskaper hos eleverna, så som historisk empati. Undersökningen görs genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem historielärare på mellanstadiet, lärarna är i olika åldrar och har arbetat som historielärare i olika utsträckning. Det är lärarnas svar som sedan analyseras utifrån forskning om populärkultur samt historisk empati. Resultatet visar att lärarna är positiva till användande av några former av populärkultur i historieundervisningen. Dock framkommer det också olika slags problemfaktorer, så som tidsbrist, lärarnas engagemang samt deras syn på populärkultur, vilket spelar en stor roll i användandet av populärkultur i undervisningen.

In this essay the author analyses four works in the historical fiction genre: George Shipways’ Imperial Governor (1968), Lindsay Davis’ The Silver Pigs (1989), Simon Scarrow’s The Eagle’s Conquest (2001), and Adrian Goldsworthy’s Vindolanda (2017). All these works feature elements of the conquest and rule of Britain by the Roman empire. The study seeks to ascertain how the novels depict Roman imperialism and compare this to contemporary academic theoretical discourse, mainly post-colonialism and its influence on ancient studies and ancient archaeology. In this way, the study shows how the novels reflect British historical culture and the cultural memory of the Roman empire. The study has been conducted with the use of a qualitative text analysis. The results have been compared to the contemporary academic theoretical discussion. The result of this study indicates that historical fiction prior to the 1990s were mostly influenced by terminology and theoretical perspectives that are heavily tied to the 19th century British imperial projects. Postcolonial discourse, introduced in classical studies during the 1990’s, resulted in a change in perspective and the voices of the conquered peoples were considered far more frequently. The Roman imperial perspective was handled with more nuance and criticism. The result also indicates that the literary works, in line with their academic contemporary discourse, relate the discussion of ancient Roman imperialism to modern imperialism, especially British imperialism, thus affecting the British cultural memory and identity.