In my thesis, I set out to study academic peer reviews in the hope of clarifying the experts’ views on what qualities and qualifications are desirable when appointing or promoting scholars within History of Science. I also investigate whether or not these views change over the years, as I have studied opinions written between 1980 and 2010. I use a qualitative method of analysis, in which I study what words in the peer reviews are used to describe certain values, and how these words relate to the historical and political background of History of Science in Sweden. My research indicates that academic experts are starting to adapt their opinions to the change in educational politics that has taken place during the second half of the 20th century. The Swedish system of academic peer review is also showing signs of possible decline in certain areas. However, the change in what qualities and qualifications are highly esteemed by the experts has, in many ways, been slow and many values remain the same throughout the studied years.

At the turn of the century 18/1900 Swedish law looked upon young people as being adults at about the age of 15. At 15, the young person had left school, had his first employment and provided for himself and also had been confirmed to full membership of the Swedish State Church. Thus he was to be considered an adult and responsible for his actions. Parents, society/school and Church had done what was expected of them and now it was up to the 15-years old to live according to the laws and to be punished if the laws were broken. Over the following hundred years, at the time of the millennium, Swedish society changed a lot. So the laws did not and still a young person of 15 is considered an adult in the eye of the Swedish law. This paper looks upon the ideas that the law was based on at the turn of the century 18/1900 and the ideas that are put forward by Swedish courts today. The law has not changed, but today Swedish young people leave school between the ages of 19-25, and find their first employment even later. The paper gives the historical background and looks at the underlying ideas of adulthood. How people think and what is considered being important in defining aduldthood has not changed much over those hundred years. In deciding if a person could pass as an adult, the Swedish law still use the same premisses today as it did a hundred years ago. As these premissies and ideas are the same, though society has changed, you can’t today be considered an adult until in your twenties.

I den här studien försöker jag lämna en redogörelse på hur lärare kan arbeta didaktiskt och metodiskt med spelfilm i undervisningen, i kursen kultur och idéhistoria på gymnasiet. Via en kvalitativ intervju-undersökning med elva elever som läser kultur och idéhistoria på klippans gymnasium, och kopplingar till didaktisk forskning i ämnet har jag lyft fram olika förhållningsätt att använda spelfilm. För att lärare ska förhålla sig didaktiskt och metodiskt med spelfilm i undervisningen krävs det att lärare är insatta i Lpf 94, kursmålen och följer upphovsrätten. Det krävs även att lärare har didaktisk kunskap om hur en spelfilm i undervisningen bör förbehandlas och efterbehandlas med eleverna. Det är även betydande att lärare är medvetna om mediareception, att elever kan läsa av spelfilmer olika beroende hur lärare väljer att visa spelfilmer.

In this essay I attempt to analyse Donatien Alphonse François de Sade’s book Philosophy in the boudoir (1795). I have used a Swedish translation of the book by Hans Johansson (2002) for my analysis. For my analysis I have used four main categories: the philosophy, the provocation, the perversion and the pornography in de Sade’s book. I also have a short didactic discussion at the end of the essay where I look at how de Sade’s literature could be used in the Swedish upper- secondary school.De Sade’s provocation seems mainly aimed at the church and religion, but depending on your personal views you may also be provoked by his stance on humanity, women and how he thinks that society should be run. The pornography in the book seems to be more like a text- or handbook in sex and sexual activities rather than designed to excite the reader. Even though the perversions displayed in the book may also have lost their edge with time some episodes take a darker turn and goes from sexual perversions to pure torture. Finally, de Sade’s philosophy is similar to other philosopher’s but he goes further and is more extreme in his total annihilation of God and moral. His philosophy is also quite impractical and seems to have provocation as its main objective.

Undersökningen i den här uppsatsen fokuserar på Gunnar Inghe och en del av det arbete han utförde med att etablera och legitimera socialmedicinen i Sverige på 1960-talet. Genom treolika typer av publikationer, Fattiga i folkhemmet – en studie av långvarigt understödda i Stockholm från 1960, Den ofärdiga välfärden från 1967 och två artiklar ur Socialmedicinsk tidskrift från 1959, går det att se hur Inghe använder sig av diverse forum och publikt tilltal för att nå ut med sin socialmedicin. Auktoriteten hos medicinen och naturvetenskapen visade sig stark när det kom till politik, ny vetenskap och sociala frågor. Socialmedicinen som nytt ämne behövde därför hävda sig inom dessa områden.Åren efter andra världskriget får socialmedicinen allt större plats när det kommer till att ge grund till politiska förändringar i samhället och välfärden. Hur denna etablering och legitimering visade sig i praktiken kan säga oss mycket om tidigare föreställningar inom såväl medicinen, samhället och det sociala. Inghes publikationer studeras ur tre återkommande teman, det vetenskapliga idealet, det sociala medborgarskapet och det publika. Det första temat berör hur gränsdragandet mellan vetenskap, politik och samhället förändras med socialmedicinen. Temat för det sociala medborgarskapet tar upp hur skapandet och definitionen av olika kategorier formar samhället och dess medborgare. Innehållet i publikationerna tolkas utifrån de två första temana och deras utformning utifrån temat om det publika, hur utformning och tilltal spelar roll för att väcka intresse och legitimitet.

Bakgrund: I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet befinner sig barnmorskan i en tid av förändring, vilket är väldokumenterat rent historiskt. Men barnmorskans röst är av intresse att veta mer kring. Genom tidskriften Jordemodern framkommer barnmorskans röst och hennes tankar och idéer kring sitt vårdande. Det historiska arvet och vem barnmorskan var är viktigt för att hjälpa oss förstå dagens vård och även hjälpa till med att forma framtiden inom vården så att tidlösa idéer förs vidare. Syfte: Syftet är att synliggöra barnmorskans idéer om sin vårdande roll under slutet av 1889-talet till början av 1919-talet. Metod: En idéhistorisk analys har genomförts som innebär att se idéströmmningar vilka har påverkat människans världsbild och haft en samhällseffekt. Denna studie har genomförts genom läsning och tolkning av barnmorskornas facktidning Jordemodern. Resultat: Resultatet mynnar ut i tre centrala idéströmningar; Barnmorskan och hennes känslomässiga arbete under förlossningen; Barnmorskans trogna närvaro i rummet och i kvinnans liv - ett kall; och Barnmorskans behov att förmedla sina erfarenheter och sina reflektioner. Diskussion: Resultatet visar på att ett av barnmorskans centrala område, närvaro, utgör en del av dåtidens arv som är viktigt att inte glömma bort och som på ett positivt sätt kan påverka dagens vård, främst inom sjukhusbaserad vård där teknologin börjar ta större utrymme.

Debatterna om Hobbes och Rousseaus politiska ståndpunkter är långvariga och välpublicerade. Min ambition i denna mylla har varit att koncentrera mig på en fixerad och konstitutiv fråga, nämligen hur deltagande respektive författare tyckte att folket borde vara i fattandet av politiska beslut - sådana svaren formuleras i Leviathan och The Social Contract. Den kontextualistiska metoden synes naturlig för historisk idéanalys, i synnerhet som en betydande del av undersökningen kommer behöva ta itu med hermeneutiska problem: för att ge förståelse åt Hobbes och Rousseaus politiska filosofier är det nämligen nödvändigt att ha kännedom om de kontexter i vilka de formades. Teorin som appliceras är Kuhns teori om paradigm, kompletterad med Foucaults koncept om episteme. Med paradigm respektive episteme menar Kuhn och Foucault ett temporärt a priori-förhållande som definierar den intellektuella räckvidden inom en specifik disciplin. Bakgrunden mot vilken Hobbes Leviathan tolkas är således det stormiga engelska 1600-talet, Richelieus Frankrike (där Hobbes residerade under nästan hela det decennium som föregick skrivandet av Leviathan), hans personliga biografi etc. Kontextualiseringen av The Social Contract inkluderar bl.a. Machiavellis inflytande, Rousseaus personliga biografi, och upplysningen. Hobbes och Rousseau är överens om att suveränen bör ha absolut makt över alla medborgare. Med denna premiss blir frågan hur de definierar suveräniteten central. För Hobbes är suveränen samtliga medborgare sammanfogade till “one and the same Person” i ett förbund där envar avsäger sig sin “Right of Governing” sig själv och transfererar “thy Right to him, and Authorise all his Actions”. Emellertid  tillägger han att folket endast är “made One Person, when they are by one man, or one Person, Represented [...] For it is the Unity of the Representer, not the Unity of the Represented, that maketh the Person One.”  Rousseaus definition av suveräniteten är allmänviljan omsatt i praktik. Skillnaden mellan allas vilja och allmänviljan är att “while the former considers private interest and is merely a sum of particular wills” exkluderar allmänviljan “the pluses and minuses, which mutually cancel each other out” tills endast det gemensamma intresset återstår.  Efter att suveränen etablerats är alla medborgare, enligt Hobbes, förpliktigade att agera unisont i enlighet med de beslut suveränen fattar. I samma anda är suveränen “the sole Legislator”. Sammantaget är Hobbes mening att en person (eller församling) bör vara enväldig beslutsfattare, och att folket, således, inte bör ha något inflytande i politiska frågor. Det är sant att suveränen beskrivs som samtliga medborgare sammanfogade till “one and the same Person”, men då det är tydligt att denne är en faktisk person (eller församling av faktiska personer) och det är “the Unity of the Representer, not the Unity of the Represented, that maketh the Person One” förefaller detta vara av metafysisk innebörd. Övervägande Hobbes svar på frågan - hur deltagande folket borde vara i fattandet av politiska beslut - är det således tydligt att medborgarna inte vid något skede (efter upprättandet av en “commonwealth”) bör vara delaktiga i den politiska beslutsprocessen.  I kontrast till Hobbes menar Rousseau att suveräniteten inte kan representeras. Vidare anser han att “The people subject to the laws should be their author”. Som vi sett är suveräniteten hos Rousseau identisk med allmänviljan omsatt i handling. När allmänviljan ska definieras i en specifik fråga föreslår Rousseau en “assembly of the people” varpå en motion presenteras och var och en “expresses his opinion on this by voting, and the declaration of the general will is taken from the counting of the votes”. Medelst detta system menar han att varje enskild medborgares makt är lika med suveräniteten delat med antalet medborgare. I The Social Contract argumenterar Rousseau följaktligen för att alla medborgare (endast vuxna män) bör vara jämlika i fattandet av politiska beslut. Ställd inför frågan föreslår Rousseau direktdemokratiska och bindande omröstningar - där alla medborgare tillåts rösta och alla röster är likvärdiga.

Syftet med detta examensarbete är att utreda följande frågeställningar: Går det att teoretiskringa in humor och synliggöra den som en del av didaktisk verksamhet? Kan humor teoretisktsett spela en roll i undervisning? Vår hypotes är således att humor kan spela en meningsfull,kanske rent av betydande didaktisk pedagogisk roll i undervisning i allmänhet, och densvenska gymnasieskolan som vi arbetar inom i synnerhet. Metoden vi valt är att utföra enteoretisk undersökning, genom ett litteraturstudium, för att utröna om det finns utrymme förhumor inom didaktik och pedagogik på en teoretisk nivå. Det har mynnat ut i enkunskapsteoretisk genomgång med avseende på humor; vi har även satt in det i ett mycketkort historiskt pedagogiskt sammanhang, gällande Sverige och svensk utbildning.Resultatet vi kommer fram till är att det finns ett teoretiskt utrymme att införliva humorsom en del i både teorier och pedagogiska aktiviteter och deras praxis. I den rådandeforsknings- och kunskapssituationen kommer det behöva utföras sen stor dos med forskningoch skilda undersökningar, både teoretiskt och empiriskt för att skapa en gedigen kunskapsbasgällande humors möjligheter och begränsningar med avseende på didaktiskt och pedagogisktarbete.

Den här uppsatsen är en begreppshistorisk undersökning av fienden som idé och begrepp i förhållande till Vietnamkriget, med syfte att förstå begreppets roll och funktion i och under kriget. Med utgångspunkt i framför allt historikern Quentin Skinners begreppshistoria har jag i uppsatsen utvecklat metoden krigets begreppshistoria, vilket innebär en undersökning av begreppets breda användning. Uppsatsen utgår från ett amerikanskt perspektiv och bygger på ett brett källmaterial som bland annat inkluderar tal, broschyrer, intervjuer, event och böcker, från politiska och militära aktörer, försvarsdepartementet, fredsaktivister, soldater, veteraner och journalister. I Vietnamkriget användes fiendebegreppet på olika sätt i olika sammanhang med syftet att påverka, mobilisera, skapa konsensus, legitimera, avhumanisera, problematisera och destabilisera. En av uppsatsens utgångspunkter är att krig är något som påverkar alla dimensioner av ett samhälle, och att krig ytterst är en språklig och kollektiv aktivitet.

This dissertation investigates the treatment of eclampsia in Sweden at the turn of the 20th century, paying particular attention to two treatments, the “Active treatment” and “Stroganoff’s treatment”. The aim is to investigate the evolving medicalization of eclampsia in Sweden by analyzing the interdisciplinary discussion on eclampsia in the Swedish medical journals. Eclampsia has been described by physicians as the “disease of a thousand theories”, an enigma or a riddle without an answer. The disease has been known since antiquity, as evidenced by its presence in the Hippocratic corpus, but has been without a cure to this day. In the latter half of the 19th century and the beginning of the 20th century, treatments of eclampsia emerged that – at the time – seemed to hold promise. Eclampsia has been described as an insidious disease that strikes the patient as lightning from a clear blue sky.In 1843 the Scottish doctor John Lever connected albuminuria with the onset of eclampsia which allowed for early diagnostic of eclampsia. This marked a new way of perceiving eclampsia; no longer was it just an acute disease, but a progressive disease that could be treated before it became life threatening. The discovery of albuminuria became an important clue in the formation of the theory that eclampsia was caused by an unknown poisoning. Since no cure could be found, preventing the onset of eclampsia became a higher priority.The only known way of ending the progression of the disease was to end the pregnancy – a method used since the 18th century. This was usually done by caesarian section, an operation that during the 19th and early 20th century could be just as fatal as the disease itself. A change came in the late the 19th century with the discovery of new operating techniques, better hygiene, and the introduction of general anesthetics, which reduced the amount of fatalities connected with operations. The caesarian section eventually became the choice of treatment for eclampsia known as the “Active treatment”. This4treatment was challenged by “Stroganoff’s treatment”, which was a reformed version of the older treatment of eclampsia. The version of “Stroganoff’s treatment” used by Swedish doctors, which incorporated caesarian section, gave them a broader range of treatments that could be modified to suit different scenarios in a way that was impossible using just the “Active treatment”. The two treatments were discussed in Swedish medical journals throughout the beginning of the 20th century, and their discussion shows the growing medicalization of eclampsia during this time.