Idrottsföreningar har en viktig roll i att främja inkludering och jämlikhet inom idrottsrörelsen. Tidigare forskning visar att det saknas ett inkluderande perspektiv inom idrotten då idrottsrörelsen främst utgår från ett heteronormativt perspektiv. Syftet med denna studie var att belysa hur styrelsemedlemmar inom idrottsföreningar beskriver och arbetar med att främja inkludering av personer som identifierar sig inom hbtqi. Denna studie utgår från Normkritisk pedagogik och den teori och modell som tillämpats i studien var Hälsopromotion och Cunninghams flernivåmodell. Studiens insamlade empiri bygger på semistrukturerade intervjuer av åtta olika styrelsemedlemmar inom idrottsföreningar. Intervjuerna analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att styrelsemedlemmarna använder sig av normkritisk pedagogik i form av utbildning som främjar medvetenhet, reflektion kring inkludering, systematiskt kvalitetsarbete, symboliska ställningstaganden och ageranden för att skapa förutsättningar för inkludering av ett hbtqi- perspektiv. Resultaten visade även att heteronormativiteten och inskrivning av personnummer i medlemsregistret upplevdes begränsande i arbetet med att implementera ett hbtqi-perspektiv inom föreningen

This study wants to illustrate the use of the Socratic dialogue in relation to reading comprehension. An intervention with children in third grade at two different schools, one with previous experience from working with Socratic dialogues and one without any earlier experience, has been done. After reading a text, half of the pupils received a Socratic dialogue related to the text. The reading comprehension was tested afterwards with all the pupils. How the reading comprehension is effected by a Socratic dialogue and how the dialogue effects pupils with different levels of reading comprehension and what in the dialogue that could effect the reading comprehension were examined. The results indicate that pupils typically underachieving in the reading comprehension test, could have an advantage of the dialogue if they had previous experienced with it. Without previous experience it seems that the Socratic dialogue could impair the reading comprehension. How well the pupils interact and how the rules of the dialogue are followed seem to be factors that could effect the reading comprehension.

<p>I denna uppsats har jag undersökt SFI-lärares inställning till hur man bör beröra ämnet homosexualitet i SFI-undervisningen, genom att analysera lärares svar i 22 enkäter och tre intervjuer. Jag har också gjort en analys av läromedel där jag har undersökt hur hetero- och homosexuella relationer representeras i tre olika böcker avsedda för SFI-undervisning. Syftet har varit att se hur väl litteraturen och lärarnas inställning stämmer överens med de formuleringar som står i läroplaner och kursplaner om tolerans och bekämpning av tendenser till trakasserier, att sätta dem i relation till queerteoretiska resonemang samt att synliggöra ett eventuellt osynliggörande av homosexuella kursdeltagare.</p><p>I litteraturen hittas hundratals exempel på representation av heterosexualitet, men ingen representation av homosexuella relationer. Inte heller berörs ämnet i de kapitel som rör familjekonstellationer, sexualitet eller politik. I analysen av enkäter och intervjuer framgår att de flesta av lärarna som ingår i undersökningen, tycker att man bör diskutera, eller prata om homosexualitet i klassrummet. Vissa hänvisar till att man bör redovisa för den svenska synen på homosexualitet och förklara svenska lagar och normer. Andra hänvisar till att man måste sprida tolerans, acceptans och värna om mänskliga rättigheter. De allra flesta har i sina resonemang de heterosexuella eleverna i fokus; de som antingen ska respekteras för sina åsikter, lära sig att respektera homosexuella eller lära sig om svenska lagar som rör homosexualitet. Endast ett litet fåtal lärare berör i sina svar tanken på de homosexuella eleverna, och i endast en enkät och en intervju tar informanterna spontant upp aspekten att elever kan vara homosexuella utan att det på något vis märks. Många lärare uppger att de tar upp homosexualitet när de diskuterar områden som familj och diskriminering, vilket visar på en ambition att förmedla homosexualitet som en naturlig och integrerad del av samhället.</p><p>I queer- och homosexualitetsforskningen påvisas ofta hur heterosexualiteten som exkluderande norm leder till sämre mående hos de människor som avviker från normen. Heteronormativitet leder till en blindhet inför möjligheten att vem som helst i vår närhet kan vara bi- eller homosexuell, och en brist på medvetenhet om hur man själv reproducerar denna exkluderande norm i sitt dagliga liv. I analysen av enkäter och intervjuer framkommer att många lärare har en ambition att sprida en tolerant och accepterande syn på homosexualitet. Åsikterna om hur och varför detta bör göras skiljer sig dock åt, och förståelsen för de homosexuella elevernas situation lyser ofta med sin frånvaro.</p><p>I analysen kan vi se hur acceptans av homosexualitet ofta beskrivs som ”svenska värderingar” vilket skapar gränser mellan ”de intoleranta invandrarna” och ”de toleranta svenskarna” och försvårar en nyansering av kulturer. Samtidigt finns en tendens att tala om homosexuella som om de varken vore en del av ”den svenska, toleranta kulturen” eller ”de utländska, ofta intoleranta kulturerna”, utan en helt egen, främmande kategori som vi andra kan vara toleranta eller intoleranta inför. Lösningarna på dessa dilemman skulle kunna vara en uppluckring av kategorier, kombinerat med en djupare förståelse för homosexuellas situation och heteronormativitetens innebörd.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att synliggöra hur specialpedagogens uppdrag uppfattas av lärare på både kommunala skolor och friskolor och om man mellan dessa skolformer kan se tydliga likheter eller skillnader. Uppsatsen består av en enkätundersökning med både kvantitativa och kvalitativa svarsalternativ gjord i en storstadskommun. Respondenterna är lärare verksamma i årskurser från f till 5. Vår undersökning har visat att lärarna från kommunal skola fått information från rektorn att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta med handledning. Istället arbetar specialpedagogen i större utsträckning med eleverna. Lärare från friskolan svarade att de fått informationen från rektor att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta direkt med elever. Trots detta visar det sig - utifrån de svar vi har fått - att specialpedagogen arbetar mer handledande. Respondenterna hade generellt svårt att se skillnad på specialpedagog och speciallärare. Uppfattningarna om uppdragen blandades ihop. Vi frågade lärarna i vår enkät om skolorna där de arbetar hade ett inkluderande arbetssätt. Det visade sig att svarande från den kommunala skolan sa sig veta att de hade det, medan svarande från friskolan inte visste om de arbetade utifrån ett inkluderat arbetssätt. Vi kan inte se att lärarnas svar om specialpedagogens roll och arbetsuppgifter påverkas av om de arbetar inkluderat eller inte. Vår undersökning har visat att lärare oavsett skolform har behov av och önskemål om handledning och behov av att få fördjupade specialpedagogiska kunskaper vilket också syns i de öppna svarsalternativen från lärare i de båda skolformerna. Lärarnas uppfattning är också att specialpedagogen ska arbeta direkt med eleverna i större utsträckning. Det finns en medvetenhet om ”en skola för alla” men lärarna ser sina möjligheter att undervisa begränsade om man inte får hjälp direkt i klassrummet. Under arbetets gång har nya frågeställningar dykt upp som kan stimulera till fortsatt forskning inom detta område. Bland annat frågar vi oss hur man med hjälp av skolverket, forskar-världen, rektorer, lärare, speciallärare och specialpedagoger ska nå målet med att få det inkluderande arbetssättet att fungera tillfredsställande.</p>

Syftet med denna uppsats är att synliggöra hur specialpedagogens uppdrag uppfattas av lärare på både kommunala skolor och friskolor och om man mellan dessa skolformer kan se tydliga likheter eller skillnader. Uppsatsen består av en enkätundersökning med både kvantitativa och kvalitativa svarsalternativ gjord i en storstadskommun. Respondenterna är lärare verksamma i årskurser från f till 5. Vår undersökning har visat att lärarna från kommunal skola fått information från rektorn att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta med handledning. Istället arbetar specialpedagogen i större utsträckning med eleverna. Lärare från friskolan svarade att de fått informationen från rektor att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta direkt med elever. Trots detta visar det sig - utifrån de svar vi har fått - att specialpedagogen arbetar mer handledande. Respondenterna hade generellt svårt att se skillnad på specialpedagog och speciallärare. Uppfattningarna om uppdragen blandades ihop. Vi frågade lärarna i vår enkät om skolorna där de arbetar hade ett inkluderande arbetssätt. Det visade sig att svarande från den kommunala skolan sa sig veta att de hade det, medan svarande från friskolan inte visste om de arbetade utifrån ett inkluderat arbetssätt. Vi kan inte se att lärarnas svar om specialpedagogens roll och arbetsuppgifter påverkas av om de arbetar inkluderat eller inte. Vår undersökning har visat att lärare oavsett skolform har behov av och önskemål om handledning och behov av att få fördjupade specialpedagogiska kunskaper vilket också syns i de öppna svarsalternativen från lärare i de båda skolformerna. Lärarnas uppfattning är också att specialpedagogen ska arbeta direkt med eleverna i större utsträckning. Det finns en medvetenhet om ”en skola för alla” men lärarna ser sina möjligheter att undervisa begränsade om man inte får hjälp direkt i klassrummet. Under arbetets gång har nya frågeställningar dykt upp som kan stimulera till fortsatt forskning inom detta område. Bland annat frågar vi oss hur man med hjälp av skolverket, forskar-världen, rektorer, lärare, speciallärare och specialpedagoger ska nå målet med att få det inkluderande arbetssättet att fungera tillfredsställande.

No description available.

I denna uppsats har jag undersökt SFI-lärares inställning till hur man bör beröra ämnet homosexualitet i SFI-undervisningen, genom att analysera lärares svar i 22 enkäter och tre intervjuer. Jag har också gjort en analys av läromedel där jag har undersökt hur hetero- och homosexuella relationer representeras i tre olika böcker avsedda för SFI-undervisning. Syftet har varit att se hur väl litteraturen och lärarnas inställning stämmer överens med de formuleringar som står i läroplaner och kursplaner om tolerans och bekämpning av tendenser till trakasserier, att sätta dem i relation till queerteoretiska resonemang samt att synliggöra ett eventuellt osynliggörande av homosexuella kursdeltagare. I litteraturen hittas hundratals exempel på representation av heterosexualitet, men ingen representation av homosexuella relationer. Inte heller berörs ämnet i de kapitel som rör familjekonstellationer, sexualitet eller politik. I analysen av enkäter och intervjuer framgår att de flesta av lärarna som ingår i undersökningen, tycker att man bör diskutera, eller prata om homosexualitet i klassrummet. Vissa hänvisar till att man bör redovisa för den svenska synen på homosexualitet och förklara svenska lagar och normer. Andra hänvisar till att man måste sprida tolerans, acceptans och värna om mänskliga rättigheter. De allra flesta har i sina resonemang de heterosexuella eleverna i fokus; de som antingen ska respekteras för sina åsikter, lära sig att respektera homosexuella eller lära sig om svenska lagar som rör homosexualitet. Endast ett litet fåtal lärare berör i sina svar tanken på de homosexuella eleverna, och i endast en enkät och en intervju tar informanterna spontant upp aspekten att elever kan vara homosexuella utan att det på något vis märks. Många lärare uppger att de tar upp homosexualitet när de diskuterar områden som familj och diskriminering, vilket visar på en ambition att förmedla homosexualitet som en naturlig och integrerad del av samhället. I queer- och homosexualitetsforskningen påvisas ofta hur heterosexualiteten som exkluderande norm leder till sämre mående hos de människor som avviker från normen. Heteronormativitet leder till en blindhet inför möjligheten att vem som helst i vår närhet kan vara bi- eller homosexuell, och en brist på medvetenhet om hur man själv reproducerar denna exkluderande norm i sitt dagliga liv. I analysen av enkäter och intervjuer framkommer att många lärare har en ambition att sprida en tolerant och accepterande syn på homosexualitet. Åsikterna om hur och varför detta bör göras skiljer sig dock åt, och förståelsen för de homosexuella elevernas situation lyser ofta med sin frånvaro. I analysen kan vi se hur acceptans av homosexualitet ofta beskrivs som ”svenska värderingar” vilket skapar gränser mellan ”de intoleranta invandrarna” och ”de toleranta svenskarna” och försvårar en nyansering av kulturer. Samtidigt finns en tendens att tala om homosexuella som om de varken vore en del av ”den svenska, toleranta kulturen” eller ”de utländska, ofta intoleranta kulturerna”, utan en helt egen, främmande kategori som vi andra kan vara toleranta eller intoleranta inför. Lösningarna på dessa dilemman skulle kunna vara en uppluckring av kategorier, kombinerat med en djupare förståelse för homosexuellas situation och heteronormativitetens innebörd.

Studiens syfte är att öka kunskapen om vilka uppfattningar förskollärare har kring inkluderande arbetssätt i planerad undervisning på förskolan. Den metod som använts är kvalitativ metod genom intervjuer av sex förskollärare. Materialet har analyserats och diskuterats med hjälp av sociokulturell teori. Utifrån teorin har vi använt oss av begreppen samspel, språk, scaffolding och den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar att förskollärarna menar att de arbetar med barns olikheter för att möjliggöra inkludering för alla barn, dock framträder vissa motsättningar kring detta i deras beskrivningar. Förskollärarna beskriver även att de delar upp barnen i mindre grupper för att skapa förutsättningar för alla barn samt för att möjliggöra inkludering. Förskollärarna betonar att en tydlig kommunikation samt att involvera barns intressen har en viktig roll kring barns möjlighet att inkluderas i planeringen och genomförandet av undervisningen på förskolan. Förskollärarna menar att personaltätheten har en betydande roll för att verksamheten ska fungera samt för att kunna bemöta alla barn. I analysen av resultatet framträder förskollärarnas olika förhållningssätt i deras skildringar av inkluderande arbetssätt.

Förskolan som verksamhet ska utifrån alla barns olika förutsättningar och behov erbjuda omsorg, utveckling och lärande. Forskning visar på att storleken på barngruppen har betydelse för hur förskollärare kan arbeta med läroplansmålen. Det har även visat sig att små grupper med färre antal barn och vuxna har en positiv effekt för barn i behov av särskilt stöd. Syftet med denna studie är att beskriva och analysera förskollärares erfarenheter av gruppindelning i relation till specialpedagogisk insats. Elva förskollärare har delat med sig av sina erfarenheter genom semistrukturerade intervjuer via zoom och mail. En hermeneutisk tolkning av intervjuerna visar att gruppindelning i förskolan används i verksamheterna med lite olika syften. I resultatet framkommer att förskollärarna använder sig av små grupper för att öka möjligheten att se varje barn och för att skapa en lugn arbetsmiljö. Det visar sig även att förskollärarna utgår från barn i behov avsärskilt stöd när gruppindelningarna planeras och genomförs. Gruppindelningarna av barnen i förskolan har visat sig vara väl genomtänkta och till viss del med specialpedagogiska faktorer som diskuteras i analys och diskussion. Studien visar att det behövs mer forskning kring barn i behov av särskilt stöd i förskolan samt hur pedagogerna kan arbeta med gruppindelning relaterat till specialpedagogiska insatser.

Syftet med denna studie är att undersöka hur olika fritidshem arbetar med inkludering av elever som är inskrivna i grundsärskolan. I syftet ingår också att undersöka fritidspersonalens uppfattningar om de omständigheter som påverkar arbetet med inkludering samt hur samtliga elever i verksamheten påverkas av det inkluderande arbetssättet. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer. Fem fritidspersonal som arbetar på fem olika fritidshem i Stockholms län har intervjuats. Intervjuerna har analyserats med stöd av det sociokulturella perspektivet samt de specialpedagogiska perspektiven: kategoriska- samt relationella perspektiven. I studien framkom att en inkluderad fritidsverksamhet var möjlig om än resurskrävande då många anpassningar behövde göras samt hög personaltäthet krävdes. Många pedagogiska fördelar i den inkluderade fritidsverksamheten framkom: som utveckling i socialt samspel samt att möta olikheter. En central framgångsfaktor för att bedriva den inkluderade verksamheten visade sig vara hur ledningen på skolan organiserade arbetet. Det visade sig att den inkluderade verksamheten bygger på tankar om att alla elever ska känna tillhörighet och gemenskap samt att olikheter ses som en tillgång. / The purpose of this study is to examine how different leisure-time centers work with inclusion of pupils who are enrolled in the compulsory school for pupils with learning disabilities. The study will also examine the perceptions of the circumstances that affect the work with inclusion among the staff at the leisure-time centers. How the pupils are affected by the working methods for inclusion will also be examined. The methodology used in this study is qualitative interviews. Five staff from five different leisure-time centers in Stockholm County, who work in various ways with inclusion of pupils with learning disabilities, have been interviewed. The interviews have been analyzed by using the sociocultural perspective as well as the special educational perspectives; categorical and relational perspectives. The study showed that inclusive leisure-time centers were possible, although resource-demanding since many adaptations needed to be made and high staff density was required. Many educational benefits in the inclusive leisure-time centers emerged; such as development in social interaction and ways to meet differences. A central factor of success for conducting the inclusive leisure-time turned out to be how the management at the schools organized the work. Furthermore, the results showed that the work with inclusion was based on beliefs that all pupils should feel that they belong to the community and that differences should be celebrated.