No description available.

The aim with this study is to investigate how Swedish public service local radio uses information subsides in the form of press releases. In terms of which entrants gain entrance to the news feed, in which forms and in which subjects. Also we wanted to study how the journalist uses the content in the press releases. To do this we cooperated with the public service radio channel Sveriges radio P4 Kalmar. For 28 days, four weeks, we collected all incoming press releases to the newsroom of P4 Kalmar. All in all we got 1046 press releases sorted in four weekly periods. Out of each one of those periods we randomly selected 75 press releases to get our sample of units. We did a quantitative analysis by finding keywords in the units and then searched in the news rooms own editorial database and their news web. The result show that P4 Kalmar uses 7,3 percent of the press realeases that they are subsidised with. The press releases that becomes news are rarely changed in terms of for example angle.

Problemformulering och syfte: I flera magasin har en viss typ av annons blivit allt vanligare. Inbäddad bland redaktionellt material och vanliga helsidesannonser kan man ibland se en annons som vid första anblicken ser ut som redaktionellt material men som i själva verket är en annons. Denna typ kallas för ”advertorial”. Även i dagspress finns reklam bland redaktionellt material. Det kan vara en produkt som lyfts fram men som inte är en annons i den bemärkelsen att företaget har betalat för uppmärksamheten. Syftet med den här studien är att se hur olika kategorier av läsare reagerar på advertorials och smygreklam samt hur det påverkar trovärdigheten för dagstidning och magasin. Metod och material: Vi valde ut tio exempel på advertorials och smygreklam från svenska magasin och dagstidningar. Som metod använde vi oss av fokusgrupper eftersom vi ville undersöka om läsare med olika bakgrund uppfattar smygreklam och advertorials i magasin och dagspress olika. Därför valde vi att ha en grupp med utbildade yrkesverksamma journalister, en grupp med lågutbildade personer och en grupp med högutbildade personer. Förutom fokusgrupperna gjorde vi också en kvantitativ innehållsanalys för att kunna beskriva och jämföra de tio exempel på smygreklam och advertorials som vi valde ut. Det vi jämförde var utrymmet i tidningen, antal tecken, om positiva eller negativa sidor av produkten kommer fram och om det finns några jämförbara produkter i exemplet. Huvudresultat: Vi kunde se att de olika läsarkategorierna reagerade olika på smygreklam och advertorials och vi kunde även se skillnader på reaktioner inom grupperna. Journalisterna gillade inte advertorials men upprördes inte heller av dem eftersom de var förstående mot att branschen har förändrats. De lågutbildade som var positivt inställda till reklam såg advertorials och smygreklam som ett trevligt sätt att annonsera på. De lågutbildade som däremot var negativt inställda till reklam såg advertorials och smygreklam som ett irriterande inslag i tidningar. Bland de högutbildade fanns personer som tilltalades av en del advertorials och smygreklam. Andra högutbildade brydde sig mer om innehållet i dagstidningar och blev irriterade om smygreklam förekom där. De brydde sig inte om advertorials eller smygreklam i magasin så länge de inte drog ned värdet på det redaktionella materialet. Journalisterna tyckte att frekvensen av smygreklam och avsaknad av objektivitet och oberoende i redaktionellt material var avgörande för om trovärdigheten påverkades. I den lågutbildade gruppen fanns de som tyckte att trovärdigheten inte påverkades alls av advertorials och smygreklam. Det fanns också de som tyckte att trovärdigheten påverkades när tidningarna hade ett annonssamarbete med ett företag. I den högutbildade gruppen tyckte några att advertorials och smygreklam i tidningar inte påverkar trovärdigheten. Andra högutbildade såg på saken på samma sätt som journalistgruppen.

Vi har i arbetet med denna uppsats undersökt hur de könsstrukturer som finns inom den svenska journalistkåren återspeglas på Södertörns högskolas alumner och om man via dem kan skönja en feminisering av den svenska journalistkåren. Med hjälp av en enkät har vi utfört telefonintervjuer med 136 tidigare journaliststudenter som 2008 samt 2011 var registrerade på utbildningens sista termin. Denna studie är en del av ett större projekt på journalistikavdelningen på Södertörns högskola under ledning av professor Gunnar Nygren. Därmed har undersökningen genomförts i snarlikt utförande vid två tidigare tillfällen. Resultatet av dessa undersökningar har vi kunnat använda i denna uppsats. Vi har, med fokus på differenser mellan de olika könen, undersökt aspekter såsom hur stor andel av männen respektive kvinnorna som idag arbetar journalistiskt, vilken anställningsform de har, samt hur lönesättningen ser ut. Vi har även frågat om alumnerna själva anser sig dra någon fördel eller nackdel av sitt kön och vad de tror om sin framtid på den journalistiska arbetsmarknaden. Vi har i denna undersökning kunnat konstatera olika faktum. Den svenska journalistkåren tycks idag , sett till antal yrkesverksamma kvinnor och män, vara jämställd. Bland de nyexaminerade alumnerna från Södertörns högskola är det dock kvinnorna som får flest jobb, mer heltidstjänster och arbetsuppgifter med större ansvar. De är också mer positiva till sin framtid. Trots detta tycks det finnas vissa könsstrukturer kvar inom yrket, inte minst vad gäller vilken sorts journalistik kvinnorna respektive männen producerar. Exempelvis är sportjournalistik fortfarande dominerad av män. Genom alumnerna går det dock att tala om en feminisering vad gäller kvinnornas position på arbetsmarknaden. Men vad gäller vilken sorts journalistik de bedriver verkar det vara en bit kvar innan total jämställdhet inom kåren är ett faktum.

Sedan millennieskiftet har de svenska TV-sända partiledardebatterna allt mer gått från det traditionella till ett mer medieanpassat och publikfriande upplägg. Detta visar sig inte minst i SVT:s sedvanliga slutdebatter som äger rum i samband med riksdagsvalen. I denna uppsats undersöker jag hur och om debattklimatet har påverkats av dessa förändringar, samt vilka samhällsmässiga konsekvenser det kan innebära på ett övergripande plan. Detta gör jag med begreppen medialisering och demokrati som teoretiska analysverktyg, vilka jag definierar med i huvudsak Jesper Strömbäcks bok Den medialiserade demokratin (2004) som viktig kunskapskälla. Strömbäck har inte minst hjälpt mig till att förstå journalistens roll i såväl ett medialiserings- som ett demokratiskt sammanhang, något som varit viktigt för mig att ta hänsyn till i denna undersökning. De empiriska resultaten bygger på en kvantitativ innehållsanalys av SVT:s slutdebatter åren 1976 – 2010, där debattklimaten mäts med fokus på antal avbrott, handviftningar, kakofoni, klipp samt inlägg av moderatorn. Resultaten visar på att antalet avbrott, kakofoni och inlägg av moderator ökat markant sedan man införde ett nytt debattupplägg, medan antalet klipp ökat successivt under hela det undersökta tidsspannet. Däremot går ingen tydlig förändring att finna vad gäller antalet handviftningar. En slutsats som dras av resultaten är att debattklimatet har blivit hetsigare under det undersökta tidsspannet, och att det i huvudsak är media och inte politikerna själva som står bakom denna utveckling. Det konstateras också att ett mer publikfriande debattupplägg förvisso kan gynna demokratin genom att motivera fler människor till att engagera sig politiskt, men att det samtidigt kan avskräcka folk från detsamma då ett mer tävlings- och stridsorienterat debattklimat riskerar försvaga det politiska samtalet.

För många människor är medierna den största, och ibland enda, källan till politisk information. Det innebär att medierna i stor utsträckning påverkar medborgarna när de skapar uppfattningar om sådant som de inte själva upplever. Men kommunikation kan aldrig vara neutral. När journalister gestaltar politik väljer de ett antal aspekter som blir mer framträdande, medan andra utelämnas. Dessa gestaltningar kan sedan påverka hur människor stödjer politiska förslag. Syftet med studien är att undersöka hur Sverigedemokraterna och dess väljare gestaltas i Aftonbladet och Expressen en vecka före och en vecka efter valet 2014, samt hur tidningarna förmedlar ett politiskt budskap under samma period.  Studien visar att skandalgestaltningar av Sverigedemokraterna dominerar i både Aftonbladet och Expressen före valet. Partiets politiker gestaltas som omoraliska och rasistiska genom att klandervärda beteenden lyfts fram. Genom betoningar av partiets nazistiska och rasistiska bakgrund kopplas det till främlingsfientlighet. Efter valet dominerar spelgestaltningar i båda tidningarna. Fokus läggs vid partiets framgångar i valet, där de gestaltas som vinnare. Sverigedemokraternas vågmästarroll betonas, liksom dess strategier för att få mer makt. Studiens resultat visar att både Expressens och Aftonbladets reportrar efter valet undersöker möjliga orsaksförklaringar till partiets framgång. Väljarnas perspektiv lyfts fram i båda tidningarna, och den dominerande gestaltningen är att partiets väljare är missnöjda. Genom ordval, betoningar, källor och val av fakta gestaltas Sverigedemokraterna som ett rasistiskt parti i både Aftonbladet och Expressen. Därmed förmedlas ett implicit budskap att Sverigedemokraterna är rasister. I Expressen förmedlas ett politiskt budskap på nyhetsplats genom att läsarna uppmanas att inte att rösta på Sverigedemokraterna. Detta förekommer inte i Aftonbladet.

Objektivitet i journalistiken är viktigt för demokratin, men i rapporteringen om Sverigedemokraterna finns det mycket osäkerhet. Detta påverkar bilden väljarna får av SD. Syftet med denna studie är att granska objektiviteten i Dagens Nyheter och Hallandspostens konstruktion av Sverigedemokraterna kring valet 2014. Här används Westerståhls definition av objektivitetsbegreppet för att svara på om rapporteringen var sann, relevant, balanserad och neutral. Det diskuteras även om nyhetsrapportering kan sägas vara objektiv utan att uppfylla alla fyra kategorier. Kvalitativ innehållsanalys används på tidningsartiklar i Dagens Nyheter och Hallandsposten under en tvåveckorsperiod kring valet. Det framkommer att 30 % av DN-artiklarna och 21 % av HP-artiklarna var helt objektiva enligt Westerståhls definition, att Dagens Nyheter bättre uppfyllde tre av fyra kategorier, och att relevans och neutralitet är avgörande för nyhetsartikelns totala objektivitet.

Syfte och frågeställning: Utifrån kvalitativa intervjuer med journalister på dags-, kvälls- och lokaltidningar ska vi undersöka hur Twitter, som informationsteknologi, påverkar journalisters agendasättande roll, deras identitet och journalistik som profession. Detta görs för att i slutet kunna uttala sig om hur Twitter påverkar svensk journalistik. Metod och material: Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fem journalister som har jobbat eller är aktiva på GT, Sydsvenskan, Norra Halland, Aftonbladet, Expressen och Café. Det är expertintervjuer och vi har valt att använda oss av det som kallas bekvämlighetsteknik i vårt urval. Vår empiri analyseras sedan genom abduktion. Huvudresultat: Studien finner att Twitter delvis förändrar svensk journalistik. Publiken har idag en större roll i relation till tidningarna men pressen innehar fortfarande den agendasättande makten. Slutligen förändrar Twitter det som kan kallas den journalistiska identiteten. Ett resultat av detta blir att journalistik inte följer de regler som befäster profession – vilket leder till att journalistik idag kan klassas som en semi-profession.

I denna uppsats undersöks ett urval av mediers rapportering om våld i parrelationer. En kvantitativ undersökning gjordes på 100 artiklar publicerade under oktober månad 2013 i landsortspress hämtade från mediearkivet. 10 av dessa artiklar undersöktes ytterligare i en kvalitativ textanalys. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur artiklar om våld i parrelationer formuleras och vilken plats de ges i pressen, vad är det som berättas och på vilket sätt berättas det om våldet? Intresset för våld har ökat i etermedier och press men inte för alla sorters brott. “Vardagliga” brott ges litet utrymme i pressen i relation till brottstatistiken. Forskare menar att när det väl rapporteras om våld i parrelationer så skildras det på ett stereotypiskt och rutinartat manér. Vi angrep artiklarna med teorier om nyhetsurval och genus och resultatet visar en överensstämmelse med tidigare forskning om brottsjournalistik. Den kvantitativa undersökningen visade att den typiska artikeln var i notisformat formulerad på 150 ord eller mindre. 85 procent av förövarna var män, 9 procent var kvinnor och i 6 procent handlade artikeln om fall där båda parterna slagit varandra. Våldsdetaljer förekom i nästan alla artiklar men citat förekom i mindre än 10 procent av artiklarna. I ca två av fem artiklar anges en orsak till misshandeln som ligger utanför gärningsmannens direkta handling, exempelvis svartsjuka eller alkohol. Den kvalitativa undersökningen visade en stereotypisk bild av kvinnan och kvinnans upplevelser av händelsen fokuserades i artiklarna oberoende om kvinnan hade blivit slagen eller om hon slog.

No description available.