I Sverige uppfyller medierna demokratiska uppgifter i syfte att värna om den lagstadgade fria åsiktsbildningen. Medierna ska granska inflytelserika aktörer och deras innehåll ska presentera olika åsikter mellan vilka allmänheten självständigt ska kunna ta ställning. I uppsatsens undersöks hur Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan hanterade kravet på opartiskhet i förhållande till respektive dagstidnings nyhetsförmedling inför riksdagsvalen 2006 och 2010. Tidigare forskning visar på att Alliansen gynnades i valrapporteringen inför såväl riksdagsvalet 2006 som 2010. För att göra kravet på opartiskhet mätbart tar jag hjälp av Jörgen Westerståhls tankegods som formulerar två krav vilka ska uppfyllas för att medierna ska anses förmedla opartiska nyheter. För det första ska en nyhet vara balanserat återgiven och för det andra måste rapporteringen förhålla sig neutral. Resultatet visade att journalistiken i större utsträckning uppfyllde kravet på neutral representation än balanskravet. I de nyhetsartiklar som inte uppfyllde balanskravet spreds en diskursstruktur och en maktdistribution som gynnade Alliansen. / In Sweden, media fulfills certain tasks in order to safeguard the citizens’ right to freedom of opinion. Media must scrutinize influential actors and present well rounded content, which holds different views of the society. In this thesis I examine how Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten and Sydsvenskan handled the requirement of impartiality close to the parliamentary elections in 2006 and 2010. Previous research shows that Alliansen was favored in media before both elections. In order to make the requirement of impartiality measureable, I use Jörgen Westerståhls work in which he stipulates two conditions that must be met if media shall be deemed to convey impartial news. First, an article must be balanced between different opinions, and secondly, not side with any part, but remain neutral. The results show that the newspapers were better able to fulfill the first condition than the second. The news articles that did not fulfill the first condition were in favor of Alliansen.

Den här uppsatsen har undersökt om och i så fall hur sättet att skildra psykisk ohälsa på Dagens Nyheters Insidan och Svenska Dagbladets Idagsida har förändrat sedan sidorna började publiceras. Artiklar från 1982, 1992, 2002 samt 2011 (maj-december) och 2012 (januari-april) undersöktes dels med kvantitativ metod: DN och SvD söktes igenom aktuella år, och artiklar om psykisk ohälsa publicerade på Insidan och Idag kodades. Det som mättes var hur många artiklar om psykisk ohälsa som publicerats, vem som var huvudperson i text och på bild samt vilken typ av psykisk ohälsa texten handlade om. Dessutom valdes åtta texter ut för att analyseras kvalitativt med hjälp av massmedieretorisk modell. Som teoretisk utgångspunkt har framing, gestaltningsteori, använts. Resultatet visar exempel på förändringar i sättet att skildra människor med psykisk ohälsa på Insidan och Idag. De tidigare undersökta åren framställs personerna i analyserade texter som osjälvständiga och/eller i behov av hjälp. Senare år finns exempel på texter som berättar om människor med förmåga att välja olika strategier för att själva hantera sin psykiska ohälsa. Antalet publicerade artiklar om psykisk ohälsa 2011/2012 har minskat i både SvD och DN jämfört med tidigare undersökta år. Undersökningen visar också att det inte är någon större skillnad mellan hur Idag och Insidans skildrar psykisk ohälsa.

För att kunna analysera hur kulturella uppfattningar syns i medierapporteringen har jag valt att göra en jämförande studie, och frågat mig hur rapporteras det kring vad som i svensk media kommit att kallas ”Skjutningarna i Malmö”, i svensk respektive internationell media?.

På svenska webbplatser har Web 2.0 ökat explosionsartat de senaste åren, fler och fler mediesajter anpassar sig efter begreppet. Grundidén med Web 2.0 är att involvera användarna och få dem att bidra med information. Denna uppsats kommer visa hur mediesajter kan använda sig utav Web 2.0 för att få in läsarnas information kring en nyhetsartikel via bloggning. Därefter blir innebörden med uppsatsen att presentera en undersökning som bygger på användartester och intervjuer för att ta reda på om nyhetsartiklar får mer eller mindre trovärdigheten via en dialogisk kommunikation. Undersökningen kommer även presentera för‐ och nackdelar med att förmedla nyheter via Web 2.0 med hjälp av bloggar. Undersökningen har genomförts genom en kvalitativ ansats där empirisk data från sex Stycken intervjupersoner har jämförts med den teoretiska referensramen. Slutsatserna visar att våra intervjupersoner anser att bloggning är ett bra komplement för att förmedla och för att öka trovärdigheten kring en nyhet. De faktorer som är avgörande är hur bloggar presentera information och om den är personlig skriven. Mängden text på bloggen var även avgörande och om bloggen skapade nya funderingar kring nyheten. Ett slutgiltigt svar på vår problemformulering blir att bloggning kan inverkar på en nyhetsartikels trovärdighet, men det är flera olika faktorer som ligger till grund för påverkan.

I denna uppsats har vi valt att undersöka om den landsortsbaserade dagstidningen Östgöta Correspondenten visar upp ett nazistiskt förhållningssätt åren 1933 och 1938 vad gäller rapportering och om det återfinns eventuella ställningstaganden i denna rapportering, samt om det förekommer en skillnad mellan dessa årtal. I uppsatsen har vi sökt svara på hur Östgöta Correspondentens rapportering om Nazityskland såg ut, vilka källor tidningen använde och hur källkritisk tidningen var till dessa. Vidare har vi sökt svara på hur eventuella nazistiska tendenser i Östgöta Correspondenten såg ut och hur de har utvecklats under undersökta årtal. Vi har även undersökt om tidningens tolkningsramar präglats av en nazistisk agenda samt hur självständig tidningen varit mot nazistisk propaganda. Vår teoretiska utgångspunkt har varit teorin om framing. Vi har undersökt 202 texter och har här gjort ett urval på 84 texter, som vi anser representera övrigt undersökt material. Vi har gjort en kvalitativ analys på materialet. Resultatet pekar på att Östgöta Correspondenten år 1933 och främst 1938 visar upp sympatier till Nazityskland i sin rapportering, att tidningen år 1938 genomgående präglas av en nazistisk agenda samt att tidningen är okritisk i sitt användande av nazistisk propaganda, som tidvis används som källa. Slutsatsen är därför att Östgöta Correspondenten under undersökta år visar upp tydliga nazistiska tendenser och att detta utvecklats till att bli än mer påtagliga år 1938.

<p>Mindre än en månad efter riksdagsvalet 2006 valet kommer det fram att nytillsatta handelsminister Maria Borelius anlitat barnflickor under större delen av 90-talet utan att betala arbetsgivaravgifter för dem. Magnus Ljungqvist anser att det är märkligt att ett sådant faktum konstateras utan att följas upp och tar saken i egna händer, ringer skattemyndigheten och begär ut Borelius deklarationer som visar att Borelius och hennes man sammanlagt tjänat cirka 16 miljoner kronor under 90-talet.</p><p>Ljungqvist är en hängiven politisk bloggare som själv säger sig syssla med medborgarjournalistik. Ljungqvist positionerar sig i egenskap av att vara medborgarskribent som någon som både har utrymme att tänja på gränserna samt att vara hur subjektiv denne vill. Hur visar sig då skillnaden mellan en medborgarjournalistiskt -och en journalistisk text?</p><p>Medborgarskribenten står utanför journalistkåren, dock blir gränsen mellan deras arbete allt mer vag. De kan behandla samma ämnen, om än på olika sätt. Eftersom Medborgarskribenten inte är bunden till ett särskilt tidningsmärke eller är skolad inom en särskilt formulerad ”mall”, har denne möjlighet att utveckla och komplettera befintligt material. Då bloggen är ett obundet medium och medborgarskribenten ej behöver ta hänsyn till ansvarig utgivare, tillåts medborgarskribenten även möjlighet att vara subjektiv. Medborgarskribenten har tagit ett kliv fram och börjar sakta men säkert närma sig rollen som journalist.</p><p>Kan det vara en tillgång för medborgarskribenterna att inte vara bunden till exempelvis ett tidningsmärke? Kan det vara så att de därför kan behandla och uttömma ett ämne på ett annat sätt, då händerna är mer fria?</p><p>Vi har valt att avgränsa oss till Magnus Ljungqvist och Boreliusaffären för att ge ett konkret exempel på vad som kan hända med journalistiken då medborgarskribenten kliver in på journalistkårens territorium. I och med denna avgränsning kan vi synliggöra den enskilda medborgarens möjligheter att komma till tals på den mediala arenan. Vi kan även synliggöra hur ett relativt nytt medium som bloggen, har blivit en betydelsefull kanal för opinionsbildning.</p>

Syftet med den här studien är att undersöka om och hur genusstrukturer tar sig uttryck när svensk journalistik prisbelönas. Detta görs genom en undersökning i två delar. Den första delen är en kvantitativ översikt där alla journalistiska verk som antingen vunnit Guldspaden eller Stora Journalistpriset mellan åren 2000-2014 undersöks. Totalt kategoriseras 164 journalistiska verk utifrån bland annat ämnesval. Därefter presenteras resultatet i form av diagram och analyseras med hjälp av Monika Djerf-Pierres teoretiska begrepp könsmärkning samt ”hårda” och ”mjuka” nyheter. Syftet med den kvantitativa undersökningen är att identifiera intressanta mönster att gå vidare med i studiens andra del, den kvalitativa textanalysen. I och med att det kvantitativa resultatet visar att en av de största ämneskategorierna som prisbelönats är sociala frågor valdes den ämneskategorin för den kvalitativa textanalysen. Utifrån en medieretorisk analysmodell undersöks 13 tidningsartiklar för att identifiera eventuella gemensamma drag. Sociala frågor är intressant att undersöka närmare i och med att de traditionellt sett setts som ”kvinnofrågor” och inte blivit prisbelönade. Resultatet i den kvalitativa textanalysen analyseras med hjälp av Pierre Bourdieus klassiska begrepp fält, habitus och doxa samt Toril Mois syn på kön som en social konstruktion där värdet och innebörden är föränderlig. Studiens resultat visar att det råder en könsmärkning när journalistik blir prisbelönad, detta visar sig dels genom att män blir prisbelönade i större utsträckning än kvinnor samt att kvinnor och män tenderar att bli prisbelönade för olika ämnen. Resultatet visar även att när journalistik om sociala frågor blir prisbelönade så innehåller artiklarna gemensamma drag: artikelns ämne lyfts från individ till struktur, texterna handlar om verkliga individer, journalisten skapar ett förtroende hos såväl intervjupersoner som läsare och språket är ett viktigt verktyg. Studien drar följande slutsatser att det journalistiska yrket kan befinna sig i en förändring. Den rådande könsmärkningen visar tendenser på att börja luckras upp och både kvinnliga journalister och så kallade ”kvinnofrågor” uppmärksammas mer när svensk journalistik blir prisbelönad. Dock finns det fortfarande spelregler som journalisterna måste följa, som exempelvis att ”mjuka” ämnen legitimeras exempelvis genom att visa att frågan är ett problem på strukturell nivå.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vad bilderna i en tidning med yngre målgrupp förmedlar för budskap till läsaren. Den tidning som valts till undersökningen är Julia, vars målgrupp är tjejer i åldern 9–14 år. Med utgångspunkt i den övergripande frågeställningen: "Hur ser människorna ut på bilderna i Julia – och vad förmedlar detta till läsaren?", genomförs en kvantitativ innehållsanalys utifrån 28 variabler. Totalt undersöks 1 245 bilder på människor i nio nummer av Julia från år 2000–2010. Uppsatsen utgår från teorier framförda av bland annat Jostein Gripsrud, Nina Huntemann och Michael Morgan, som avhandlar medias roll i barns skapande av identitet. Undersökningen visar att den typiska tjejen i Julia är ung, icke-blond, har europeiskt utseende, poserar, ler och tittar in i kameran. Det går också att se att målgruppsrepresentationen har minskat samt att idealbilden i Julia har förändrats genom åren.

Insidan i Dagens Nyheter tar upp ämnen som på ett eller annat sätt berör människor. Ensamhet är ett återkommande ämne och någonting som redaktionen verkar tänka är tacksamt att skriva om. Genom att kvalitativt analysera fem texter från Insidan och intervjua journalister och en psykolog med anknytning till ämnet har vi gjort en ansats till att förstå vad det är med ensamhet som är så intressant. Av de artiklar som har studerats har det visat sig att ensamhet överlag porträtteras på ett negativt sätt. Människor som lever ett aktivt liv beskrivs som mindre ensamma än de som inte sysselsätter sig. Den ensamma människan får många gånger representera någonting skamligt, sorgligt och icke önskvärt.

Denna uppsats har undersökt arbetsvillkor och arbetssituation för bemanningsanställda journalister, verksamma på olika medieföretag i mellersta och södra Sverige. Studien söker belysa vad denna arbetsform innebär för yrkesverksamma journalister idag. De huvudsakliga frågeställningarna handlar om anställningsformens inverkan på journalisternas arbetssituation, frågor kring ”den flexibla rollen” och dess inflytande på den journalistiska grundvalen. I teoridelen har tidigare forskningsstudier och rapporter kring bemanningsföretag använts, samt teorier kring flexibilitetens roll i en organisation, med syfte att göra en teoriprövande undersökning. En översikt kring bemanningsföretag och tidsbegränsade anställningar har getts i teoridelen, samt även kring medieapporteringen om bemanningsanställda journalister. Den empiriska delens huvudsakliga fokus ligger på de berörda aktörernas upplevelse av sitt arbete och situationen på bemanningsföretaget. Kvalitativa samtalsintervjuer har utförts med sex berörda aktörer; fyra bemanningsanställda journalister och två ansvariga chefer på bemanningsföretag för journalister. Eftersom ämnet är känsligt bad vissa av journalisterna om att få presenteras anonymt. Analys och diskussion kring den empiriska undersökningen har förts med en kvalitativ ansats och ett hermeneutiskt tolkningsperspektiv. Analysen har visat på en komplex bild, delvis överensstämmande med tidigare forskning kring bemanningsföretag. En arbetsdelning mellan ”kärngrupper” och ”ytterkantsgrupper” kunde skönjas, med sämre arbetsvillkor för dem som hamnade i de yttre grupperna. De berörda aktörerna hade till viss del en likartad syn kring frågeställningarna, men de skiljde sig också åt i stora delar, vilket stämmer med tidigare forskning att de bemanningsanställda inte är någon homogen grupp. Bemanningschefernas perspektiv visade på lite olika synsätt, kring hur att hantera olika sorters frågor angående sina anställda journalister. Båda var dock eniga om att deras bemanningsanställda journalister har en tryggare och mer stabil situation än vikarierna. Journalisternas perspektiv visade också på skilda uppfattningar, från att trivas bra med sin bemanningsanställning till att inte trivas alls. Alla efterlyste dock en bättre kommunikation mellan ledning och anställda, och även klarare riktlinjer över vilka regler som ska gälla. En viss problematik framkom kring känslan av utanförskap och konflikter under ytan. ”Den flexibla rollen” uppfattades som allt från betungande till att inte alls ha reflekterat kring saken. Vissa upplevde minskad självständighet och mer otrygghet som bemanningsanställda, medan andra inte upplevde någon större skillnad mot tidigare anställningar. Kring frågan om censur var journalisterna eniga, ingen kände sig censurerad eller att de självcensurerar sig.