Att uppnå ett ökat deltagande i planeringsprocesser har länge varit en utmaning i den representativa demokratin. Denna studien syftar på att undersöka Amiralsstadens kunskapsallians. Vi vill även undersöka om kunskapsalliansen, som metod, främjar deltagande och involvering i planeringsprocessen. Meningen med kunskapsalliansen är att det ska ske ett utbyte av kunskap mellan de olika parterna som medverkar för att arbeta och utveckla lösningar inom varje område. Denna kvalitativa studien består av en fallstudie på kunskapsalliansen i Amiralsstaden.Vidare har intervjuer genomförts med tre personer med olika roller som varit engagerade i kunskapsalliansen i Amiralsstaden. Intervjuerna kompletterades med analyser av relevanta dokument för att införskaffa oss en bredare förståelse för fallet.Med utgångspunkt i vår studie och i koppling till vårt teoretiska ramverk framkommer det att det funnits svårigheter i att uppnå ett ökat deltagande i planeringsprocessen vilket har sin grund i resursbrister som utgör hinder för ett ökat deltagande. / Achieving an increased level of participation in planning processes have for a very long time been a challenge in the representative democracy. This study aims to investigate the kunskapsallians; meaning it consists of a group of participants (i.e. citizen or officials), applied in Amiralsstaden. We will also examine whether the alliance of knowledge, as a method, encourages participation and involvement in the planning process. The purpose with the method kunskapsalliansen is that there should be an exchange of knowledge between the different parties that contribute to working and developing solutions in each area. This qualitative study consists of a case study focusing on the alliance of knowledge in Amiralsstaden.Furthermore, interviews have been conducted with three individuals; with various roles and tasks ,who have been involved in the alliance of knowledge in Amiralsstaden. The interviews is complemented with an extensive analysis of relevant documents in order for us to obtain a more comprehensive understanding of this case study.With the basis of our study and in connection to our theoretical framework it appears to have been difficulties in reaching an increased level of participation in the planning process. In turn, the difficulties seem to lie in insufficient resources.

I denna studie har vi undersökt huruvida lärare skulle kunna inkludera interkulturella perspektiv i sin engelskundervisning i årskurs 4–6 med hjälp av lättillgängligt och kostnadsfritt innehåll från olika webbplatser. De webbplatser som är inkluderade i den här studien har granskats mot det centrala innehållet i kursplanen för engelska i årskurs 4–6 för att säkerhetsställa deras relevans. Webbplatserna har därefter analyserats genom kvalitativ innehållsanalys för att avgöra hur de förhåller sig till fyra aspekter av kultur samt interkulturella perspektiv. Interkulturella perspektiv i undervisning bör behandla sådant som kan leda till reflektion, ifrågasättande och självkritik kring den egna kulturen och andras för att främja förståelse. Resultatet visar att en stor del av webbplatsernas innehåll motsvarar ett turistperspektiv snarare än ett sant interkulturellt perspektiv. Trots detta är slutsatsen att en lärare med god förståelse för interkulturella perspektiv kan skapa diskussioner kring innehållet för att leda eleverna mot ett interkulturellt lärande.

Läroboken är viktigaste läromedlet och utgångspunkt för elevernas lärande. Bra läroböcker som ger bakgrunder, analyser och översikter, samt överför ett innehåll ska svara mot styrdokumentens krav och behoven hos elever och lärare. I de nya kurs- och ämnesplanerna för kinesiska står det att eleverna ska lära sig om livsvillkor, samhällsfrågor och kulturella företeelser i olika sammanhang och områden där kinesiska språket används, samt kunna utveckla allsidig kommunikativ förmåga för att kunna anpassa språket till olika situationer, syften och mottagare och även kunna reflektera över likheter och skillnader mellan språkområden. Syftet med detta arbete är att undersöka två kinesiska läroböcker för nybörjare i Sverige ur ett kulturellt perspektiv. Två övergripande frågeställningar har utformats för att utreda detta, ytterligare åtta mer detaljerade analysfrågor har utformats för att hjälpa undersökningen, varav fyra besvaras i den kvantitativa analysen och fyra i den kvalitativa analysen.Resultatet av den kvantitativa analysen visar att båda läroböckerna har ett liknande mönster när det gäller betoningen på dels huvudkategorin vardagsliv, och dels underkategorierna historiska sevärdheter och kända landmärken, samt kinesiska städer, provinser och regioner inom huvudkategorin samhällsorientering. Däremot skiljer sig de båda böckerna åt främst inom huvudkategorin kulturmöten. Zhōngwén Hǎoxué (Liber AB) dominerar orden på högtid och folkseder, medan Láiba (Gleerups Utbildning AB) har sin tyngdpunkt på djur- och siffersymboler. I övrigt profilerar sig Zhōngwén Hǎoxué på underkategorierna etnisk grupp och religion samt kinesisk historia, medan Láiba trycker på underkategorierna mat och dryck samt valuta. Resultatet av den kvalitativa analysen visar att Zhōngwén Hǎoxué har mer än dubbelt så många bilder som Láiba, men storleken är mindre, varierade bildtyper kontrar en enformig bildtyp i Láiba. Bildmotiven i båda böckerna är i stor utsträckning relevanta för respektive tema och kapitel där kinesisk kultur presenteras. Bilderna bidrar också på olika sätt till att öka läsarnas förståelse för den kinesiska kulturen och inom olika ämnesområden och bilderna har potential för att väcka uppmärksamhet och bidrar till det på olika sätt genom att skapa intresse för läsarna att lära sig mer om den kinesiska kulturen, dock utan att ge läsarna ett kritiskt och analytiskt tänkande. Bilderna i Zhōngwén Hǎoxué passar till yngre målgrupper än de själva anger. Båda böcker har vissa kulturområden där bilder saknas.Enligt analysen behövs det mer ord och fraser i böckerna som handlar om kinesisk högtid och folkseder, filosofi, klädsel, etnisk grupp och religion samt kinesisk historia. Ingen av böckerna erbjuder elever ett kritiskt och kreativt tänkande utan nöjer sig med att ha bilder endast för att förklara texterna eller bara får syns skull, och dessutom visar inte bilderna i Láiba en helhetsbild om Kina. Láiba kan vara en bra bok för vuxenläsare, men det behövs mer ord och fraser med kulturinslag som kan omfatta fler områden där kinesiska används och det behövs mer illustrerade bilder och bildtexter av olika slag som kan bidra till elevernas förståelse kring områdena. Zhōngwén Hǎoxué behöver betydligt mer ord och fraser med kulturinslag för att den ska kunna komma till samma nivå som Láiba. Därmed passar Zhōngwén Hǎoxué bättre till högstadieelever och inte till gymnasieelever samt vuxenutbildningen. För eleverna får det konsekvenser vilken bok man får sig tilldelad att läsa. De som blir tilldelade Láiba får kunskapsmässigt bättre förutsättning att klara eventuellt nationella prov än elever som blir tilldelade Zhōngwén Hǎoxué. Mitt förslag är att framtida läroböcker i kinesiska ska vara inriktade mot högstadieelever för sig och gymnasieelever samt vuxenutbildning för sig. Den boken som skrivs för yngre läsare kan öka kulturinslaget genom att lägga till klassiska sånger och visor samt välkända sagor med illustrerade bilder av olika slag. Teman och kapitlens innehåll ska enligt min mening vara anpassade för 6:e till 9:e klass.

Studiens syfte är att undersöka den språkliga och kommunikativa interaktionen i informella lärsituationer som upprepas dagligen, och pedagogens roll i dessa. Den lärsituation som undersöks är rutinsituationen påklädning inför utevistelse. För att utreda syftet ställs de två problemfrågorna Vilken typ av språklig och kommunikativ interaktion förekommer vid de dagliga rutinsituationerna? och Vilken är pedagogens roll i barns språkutveckling vid rutinsituationen? Företrädesvis används Lev Vygotskijs och John Deweys teorier om språkutveckling och samspel. Det empiriska material som ligger till grund för studien är intervjuer med pedagoger i verksamheten och metoden är av kvalitativ art. Analysen av materialet visar att språklig och kommunikativ interaktion förekommer både mellan barn-barn och barn-vuxna. Interaktionen mellan barnen består mest av ett samspel som skapar inblick i varandras liv och vardag medan interaktionen mellan vuxen och barn är av mer vägledande art där den vuxne hjälper barnet att förstå sin vardag genom språkliga benämningar och begreppsbeskrivningar. Pedagogernas medvetenhet om rutinsituationen som språkutvecklande finns men får enligt intervjuerna en mer undanskymd roll på grund av stort barnantal i grupperna och stressig situation. Dock visar studien att pedagogernas kommunikativa interaktion är språkstimulerande även då den inte utförs medvetet och torde därför kunna utvecklas ytterligare.

Syftet med detta arbete är att reflektera över hur lärarna tänker kring grammatik i undervisningen i moderna språk på gymnasiet. Olika begrepp och teorier inom grammatikundervisning och språkinlärning utgör grunden för denna undersökning som utförs genom kvalitativa samtalsintervjuer av fyra lärare i moderna språk. Att språkundervisningens ändamål är att utveckla den kommunikativa kompetensen är alla lärarna eniga om och de anser också att den grammatiska kompetensen är nödvändig eftersom den utgör en del av den kommunikativa kompetensen. De är därmed i överensstämmelse med kursplanens riktlinjer och forskningen. Deras tolkning av hur grammatik bör integreras i en kommunikativ undervisning avviker dock från forskningen. För att utveckla dessa kompetenser använder de intervjuade lärarna sig av olika strategier beroende på deras egen inställning till grammatisk kunskap och grammatikundervisningens effektivitet: antingen en explicit eller en implicit metod. Majoriteten av lärarna ser på den grammatiska kunskapen som nödvändig för att öka den grammatiska kompetensen och använder sig av traditionella metoder (explicit och deduktiv) Dock växlar ibland två av lärarna med en induktiv metod. Grammatikundervisning utgör då oftast en paus i kommunikationen men leder till kommunikativa aktiviteter. Effektiviteten av explicit grammatikundervisning ifrågasätts av en lärare som väljer en implicit metod med grammatik inbäddad i kommunikativa uppgifter eller använder den induktiva metoden, men framför allt undviker explicit grammatikundervisning. Oenigheten bland lärarna reflekterar den i den aktuella forskningen kring effektiviteten av att fokusera på grammatik: debatten handlar om huruvida den deklarativa grammatikkunskapen är nödvändig för att nå den grammatiska kompetensen. Eftersom det inte finns ett tydligt och enigt svar om dess effektivitet lutar forskarna åt en kontinuerlig blandning av metoderna (implicit och explicit, induktiv och deduktiv) - dock med en tendens idag mot en betoning på den induktiva metoden - en blandning som hjälper att nå de flesta elever som har olika inlärningsstilar.

Gemensamma genomgångar och därefter tyst räkning var den vanligaste undervisningsformen under vår grundskoletid på 70-talet. På många skolor i grundskolans senare del är det fortfarande det vanligaste arbetssättet. Forskning visar att om eleverna får arbeta i par eller grupp inverkar det positivt på deras inlärning. Undersökningar konstaterar dessutom att läroboken fortfarande styr undervisningen i alltför hög grad. Mot denna bakgrund har vi undersökt om läroböckerna stämmer överens med kursplanen i matematik med avseende på muntlig kommunikation. Vi har också intervjuat ett antal lärare som använder läroböckerna vi undersökt. Resultatet visar att med den nya läroplanen Lpo94 är en förändring på gång, men det går långsamt.

Syftet med examensarbetet var att undersöka huruvida det formell utbildning i samtalsmetodik är nödvändig för att lärare skall kunna föra ett professionellt samtal. Fokus i undersökningen har varit på lärares egna upplevelser och erfarenheter av olika samtalssituationer och hur deras kommunikationsförmåga påverkas av eventuella kunskaper i samtalsmetodik eller avsaknaden av dessa. Begrepp professionalism och kommunikativ kompetens diskuteras. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare. Resultatet pekar på att de lärare som har läst samtalsmetodik med inslag av praktiska övningar och mer erfarna lärare känner sig professionella och kompetenta i högre grad än de som saknar kunskaper i samtalsmetodik i synnerhet när det gäller att hantera svåra samtalssituationer.

Detta examensarbete är en kvalitativ studie som ämnar att undersöka och jämföra den övergripande förmågan i muntlig interaktion hos studerande på vuxenutbildningen inom svenska som invandrare och yrkesutbildning med integrerad språkundervisning som läste på nivån motsvarande sfi–kurs D. Studiens syfte är att bidra till forskningsluckorna inom SLA och teorier om samtalsturer. Studiens teoretiska utgångspunkter är sociokulturellt lärande, interaktionell kompetens i ett andraspråk samt teorier om turtagning och aktivt lyssnande. Det empiriska materialet från respektive grupp jämfördes med varandra i två huvudsakliga steg. Det första steget belyser elevernas övergripande förmågor i muntlig interaktion utifrån bedömningskriterierna i sfi–kurs D. Det andra steget visar på färdigheter i aktivt lyssnande genom att undersöka aspekter som berör samtalskonstruerande samtalsturer och uppbackning genom att undersöka talsymboler som "ja", "uh–huh", "mm" och "hm" för att signalera att de är engagerade och bekräfta det som har sagts samt återkopplingssignaler såsom att ställa specifika frågor, dela liknande erfarenheter för att visa solidaritet med talaren och uttrycka åsikter (Yngve, 1970; Pomerantz, 1984a, enligt Ishida, 2011). Utifrån Sacks, Schegloff och Jefferson (1974) generella regler för talarbyte a) talaren utser nästa talare, b) samtalsturer är självvalda, eller c) att talaren väljer att fortsätta om ingen annan väljer att ta turen. Regeln är att om varken talaren utser nästa talare a) eller om ingen självmant tar ordet b) fortsätter den nuvarande talaren c) och en ny “runda” av turerna a–c fortsätter tills att talarbyte sker. Dessa situationer förutsätter aktivt lyssnande. Resultatet från vår studie visar att yfi–gruppen visar en tendens att organisera turtagningen mer i linje med målspråket. Denna tendens manifesteras genom spontan turtagning och undvikande av tystnad i samtalen. Dessutom uppvisar yfi–gruppen aktivt lyssnande genom samkonstruerade turer, uppbackningar och överlappningar, vilket signalerar ömsesidig förståelse och engagemang. Vad gäller sfi–gruppen noterades en förändring i samtalsklimatet över diskussionens gång. Inledningsvis visade de längre turer och tydliga övergångar mellan samtalsturerna, vilka sedan blev kortare över tid. Vi drog slutsatsen att skillnaderna i programmens input och output sannolikt kan förklara variationen i samtalsturerna mellan grupperna.

The availability of teaching materials for grades 4–6 is today extensive and is characterized by many different actors who strive to sell their teaching materials. The current teaching materials used in different schools and in different classes affect both students' learning and the teachers' professional practice. The survey is based on two questions: How much of the content in the Good Stuff Gold 4-6 workbook provides opportunities for students to practice productive and interactive oral skills from the central content in Lgr 22, and how are students given the opportunity to practice linguistic, strategic, pragmatic and discursive language competences through Good Stuff Gold 4-6 workbook? By comparing the teaching material Good Stuff Gold with the new curriculum for compulsory school that will be used during the autumn term 2022, the content has been analyzed with a focus on productive and interactive exercises according to the Common European Framework of Reference for Languages (GERS), as the curriculum in English is based on the framework. To visualize which types of skills students are given opportunity to practice with the help of the examined teaching aid, Lyle F. Bachman's definition of communicative skills has been applied in the analysis. Oral tasks have been categorized based on skills that the students get to practice. The results show that the opportunities students have in practicing and using English in their speech are limited to include specific competencies and do not offer the width of competency training that is necessary to develop an acceptable communicative competence. The conclusion is thus that the teachers must supplement the teaching material with exercises that they themself have to create in order to offer students exercises that give them opportunities to practice the different skills that are formulated in the knowledge requirements.

Foreign Language Anxiety (FLA), eller talångest, är ett vanligt förekommande fenomen i sambandmed andraspråksinlärning i engelska. Denna studie syftar till att undersöka lärandeaktiviteter ilärarhandledningar i engelska i årskurs 3 utifrån ett FLA-perspektiv. I denna studie menaslärandeaktivitet det som eleverna blir ombedda att göra utifrån lärarhandledningens instruktioner.Varje lärandeaktivitet kategoriserades under kategorierna: tala, lyssna, skriva och läsa.Forskningsfrågorna behandlar dels hur fördelningen av lärandeaktiviteter i de utvaldalärarhandledningarna i engelska i årskurs 3 ser ut, dels hur stor del av lärandeaktiviteterna under kategorin tala som är ämnade att utföras inför helklass, unisont och par och grupp. För att svara på forskningsfrågorna gjordes en innehållsanalys av fyra aktuella lärarhandledningar.Det teoretiska ramverket som användes i denna studie var Horwitz, Horwitz och Copes teori om FLA. Utifrån denna teori formulerades tre underkategorier inom kategorin tala: inför helklass, unisont, grupp och par. Forskning visar att tala inför helklass är en bidragande faktor till att elever upplever FLA, medan att tala i grupp och par är en faktor som kan motverka FLA.Resultatet visar att det finns skillnader i fördelningen av lärandeaktiviteterna mellan de studerade lärarhandledningarna. Den största kategorin i samtliga lärarhandledningar var tala. Alla lärarhandledningar innehöll lärandeaktiviteter som både kan förstärka och motverka FLA. I tre av de studerade lärarhandledningarna var underkategorin att tala inför helklass den procentuellt största kategorin, vilket ses som något negativt ur ett FLA-perspektiv. En lärarhandledning stack ut som något bättre ur ett FLA-perspektiv, då den innehöll flest lärandeaktiviteter i underkategorin par och grupp. Resultatet visar på vikten av valet av läromedel, men även vikten av att lärare gör egna medvetna val som gynnar alla elever i klassrummet och inte nödvändigtvis följer lärarhandledningar fullt ut.