Organisationer behöver rätt kompetens för att de ska vara konkurrenskraftiga, vilket kan handla om att bibehålla eller utveckla befintlig kompetens. Ledarskapet spelar en betydande roll för medarbetares kompetensutveckling och är således en viktig del inom organisationer. Studiens syfte är att få en ökad förståelse för hur chefer utövar sitt ledarskap i syfte att främja kompetensutveckling samt vilka strategier som chefer använder för att motivera sina medarbetare till att delta i olika kompetensutvecklingsåtgärder. Detta har undersökts utifrån ett transformativt ledarskap och kompetensutveckling har undersökts utifrån formellt samt informellt lärande. Studiens empiri har samlats in via semistrukturerade intervjuer som genomförts digitalt med sex stycken chefer och har analyserats genom att olika teman har identifierats. Resultatet visar att chefer använder olika metoder för att främja kompetensutveckling där vikten av att agera som en förebild, skapa rätt förutsättningar samt överlåta ansvar och problemlösning till medarbetarna, beskrivs. Medarbetarsamtal eller uppföljningssamtal är forum som används i syfte att motivera medarbetare till att delta i kompetensutvecklingsåtgärder. Därutöver framkommer det att chefer främjar kompetensutveckling genom att medarbetare får nätverka mellan olika avdelningar inom organisationen samt genom att bilda projektgrupper där medarbetare arbetar mot uppsatta mål. Studiens resultat bekräftar tidigare forskning vad gäller att ledarskapet har betydelse för medarbetarnas kompetensutveckling. Förslag på fortsatta studier är bland annat huruvida ledarskapets betydelse för medarbetares kompetensutveckling har förändrats av pandemin, och i sådant fall på vilket sätt. Vidare skulle en longitudinell studie inom detta ämne vara intressant för att få en förståelse för ledarskapets betydelse på sikt samt vad kompetensutveckling leder till hos medarbetare. / Organizations need the right competence to be competitive, which may involve maintaining or developing existing competence. Leadership plays a decisive role for employee skill development and is thus an important part within organizations. The purpose of the study is to gain an increased understanding of how managers exercise their leadership to promote competence development and which strategies managers use to motivate their employees to participate in various competence development measures. This has been investigated based on transformational leadership and competence development has been investigated based on formal and informal learning processes. The study´s empirical data has been collected via semi-structured interviews conducted digitally with six managers and has been analyzed by identifying different themes. The results show that managers use different methods to promote competence development, where the importance of acting as a role model, creating the right conditions, and delegating responsibility and problem solving to employees is described. Employee interviews or follow-up interviews are forums used for the purpose of motivating employees to participate in competence development measures. In addition, it appears that managers promote competence development through networking between different departments in the company and by forming project groups where employees work towards set goals. The study's results confirm previous research regarding the importance of leadership for employees´ skill development. Suggestions for further studies are, for instance, whether the importance of leadership for employee skill development has changed because of the pandemic, and if so in what way. Furthermore, a longitudinal study within this study would be interesting to gain an understanding of the importance of leadership in the long term and what skill development leads to in the employee.

Idag ställs högre krav på lärare i sitt yrke, då utförandet av arbetsuppgifter kräver att ständigt uppdatera sina ämnes- samt yrkeskunskaper. Detta kan göras genom kollegialt lärande, som en form av kompetensutvecklingsinsats för lärare vilken innefattar kunskapsöverföring mellan kollegor. Denna studie har därför syftat till att undersöka lärares upplevelser av kollegialt lärande. Studien har genomförts genom digitala semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksamma lärare i två fristående högstadieskolor med samma huvudman i Stockholmsområdet. Resultatet har sedan analyserats utifrån tre övergripande teman: inträffande, upplevelser och resultat av det kollegiala lärandet, samt teman som framkommit av empirin. Begreppen informellt och formellt lärande samt teorin om communities of practice (CoP) har använts som verktyg under analysen för att bidra med kunskap kring vart samt hur det kollegiala lärandet sker. Resultatet visar att det kollegiala lärandet sker framförallt genom informella aktiviteter som spontana samtal, men även genom formella aktiviteter som veckomöten eller planerade träffar. Ett välfungerande kollegialt lärande uppfattas ha stor betydelse för de intervjuade lärarna, och påverkas av både formella förutsättningar som styrning från skolledare samt känslomässiga förutsättningar utifrån individen själv och arbetslaget. Vidare anser lärarna att det kollegiala lärandet har många positiva resultat både för de själva som individer samt för eleverna och skolan i stort. Däremot finns det både individuella och organisatoriska faktorer som kan förhindra det kollegiala lärandet. Individuella faktorer handlar delvis om olika personligheter och samarbetsförmåga, och de organisatoriska faktorerna handlar bland annat om tidsbrist och för strikt eller lös styrning. Lärarna upplever delvis risker med kollegialt lärande, exempelvis ur en synpunkt att inte dela samma syn på undervisning eller elever, men de ser också stora möjligheter med att ta inspiration och lära sig av varandra. Sammanfattningsvis resulterar studien i en ökad förståelse för lärares upplevelser av kollegialt lärande, och ett förslag på vidare undersökningar inom området är att undersöka skolor där det kollegiala lärandet inte värderas lika högt som i denna skolverksamhet samt hur digitaliseringen påverkar det kollegiala lärandet.

Idag är det vanligt med digitala verktyg i förskolan för att barnen ska få möjligheterna att lära sig om digital kompetens, men det finns också en oro att det digitala ska ta över de yngre barnens liv (Nylander, 2019). Bruce och Riddersporre (2019) beskriver hur barn på ett avslappnat sätt förhåller sig till digitala verktyg och inte känner något obehag eller oro över att testa sig fram i olika undervisningssituationer. Den digitala kompetensen som finns i förskolan grundar sig inte bara på digitala verktyg, utan det handlar också om pedagogernas sätt att resonera kritiskt beskriver Forsling (2020, s.59). Syftet med den här studien var att undersöka förskollärares tolkningar av digital kompetens och hur de upplever kompetensutvecklingen inom området utifrån de krav som ställs på förskollärare idag. Frågeställningarna som utformades till vår studie var; hur förskollärarna tolkar läroplansmålet “Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för en digitalisering de möter i vardagen” (Skolverket 2018, s.9), vilka för och/eller nackdelar upplever förskollärarna i användandet av digitala verktyg och hur förskollärarnas möjligheter ser ut när det gäller fortbildning inom digitala verktyg. Studien har utgått från en kvalitativ metod med enkät som datainsamlingsmetod. Vi skickade ut tretton digitala enkäter till förskollärare och fick tillbaka fem besvarade. I analysprocessen utgick vi från tre huvudkategorier; styrdokument, arbetssätt och kompetensutveckling. Resultatet visar att förskollärarna önskar kontinuerlig fortbildning inom digitala verktyg. De ansåg att tillgängligheten för barnen att kunna använda digitala verktyg är värdefullt där de digitala verktygen får ingå i leken och blandas mellan analogt och digitalt. Förskollärarna tolkade läroplansmålet att barnen ska få med sig digitala erfarenheter som gynnar deras framtida lärande och utveckling. Vi resonerar att en fördel för flera förskolor hade varit att införskaffa sig verksamhetsplaner och få kontinuerliga workshops eller föreläsningar för att på så vis främja digitaliseringen i förskolan samt göra undervisningen likvärdig på alla förskolor för att uppnå läroplanens intentioner.

Personal Life Coaching is a new profession in Sweden. A Personal Life Coach wants to empower his/her client to make changes, clarify needs and reach goals. A coach can also be just a pivotal human connection for dialogue. The need for coaching has grown due to the societal changes and unsure rules on the labourmarket. Personal Life Coaching lays the groundwork for competence development and good health. / Personal Life Coaching är en yrkeskår under framväxt, framförallt i USA. En Personal Life Coach vill hjälpa individer att kartlägga sin tidsanvädning, sina mål i livet och få fram vilka drivkrafter som styr individens handlande. En coach kan också vara ett bollplank och ge social responsivitet. Allt detta syftar till att öka möjligheten för att individen ska kunna uttrycka sin fulla potential på jobbet och i livet, den faktiska kompetensen. Det handlar om vilken samhällssituation vi befinner oss i och hur detta har skapat ett behov av större individuellt ansvar. Ett annat behov är att vi, de flesta av oss i I-världen, befinner oss på Maslows sista steg i behovshierarkin, självförverkligandet - och dessa behov har föranlett en ny yrkeskår att uppstå. Vad är Personal Life Coaching? Hur blir man det och hur jobbar konsulter idag med detta? Dessa frågor och ett försök att inbjuda coachingen en plats inom kompetensutveckling sker också här. Coachingen utgår helt från det individuella perspektivet medan kompetensutveckling oftast härrör från en vilja att öka den organisatoriska effektiviteten och vinsten. De är dock beroende av varandra genom insikten att individens motivation är grundläggande för all förändring, varför det ena inte utesluter det andra. Både kompetensutveckling och coaching kan vara en hälsofrämjande åtgärd.

Denna studie undersöker högstadielärares syn på utbudet av kompetensutvecklingsinsatser, hur väl de anser att de erbjudna satsningarna matchar deras kunskapsbehov samt till vilken grad de känner att de kan utöva inflytande över sin egen kompetensutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och lägger särskild vikt vid hur högstadielärare tillsammans utbyter kunskaper och erfarenheter. Metoden är kvalitativ och har använt sig av semistrukturerade intervjuer. Intervjumaterialet har därefter analyserats tematiskt. Urvalet är begränsat till åtta högstadielärare från sex olika grundskolor i Uppsala kommun. Resultatet visar att en stor del av det utbud som erbjuds är i form av kollegialt lärande. Där formar lärarna en praktikgemenskap i vilken de ges möjligheter att lära av varandra och utbyta erfarenheter. Det kollegiala lärandet upplevs mestadels positivt, men räcker inte i sig för att fullt ut täcka behoven. Huvudsakligen efterfrågas mer ämnesspecifika kompetensutvecklingsinsatser än vad som erbjuds. Studiens lärare vill ha större möjlighet att kunna påverka, och då framför allt de externa kompetensutvecklingsinsatserna.

Preschool teachers' missions entail increasingly higher demands that involve administrative work such as systematic quality work, planning, analysis, and conducting development talks. It is the responsibility of the preschool teacher to ensure that administrative tasks are performed, usually during individual reflection, what is termed ERT (effective reflection times) in the study. Based on the increased demands on preschool teachers, the overall aim of the study is to examine the relationship between reflection, competence, and organizational management. Using a quantitative cross-sectional study, the study investigates which of the organizational model that preschools use to structure reflection increases preschool teachers' room for reflection, how the reflection models affect job satisfaction among preschool teachers, as well as how increased reflection possibility affects satisfaction. Data collection for the cross-sectional study was carried out through a specifically targeted survey for preschool teachers. The most interesting findings are that the choice of model appears to have no bearing on preschool teachers' possibility for reflection, However, the results show that increased time for reflection has an impact on preschool teachers' perceived job satisfaction. The results also indicate that there is a certain difference in job satisfaction among preschool teachers between the study's reflection models. / Förskollärares uppdrag innebär alltmer ökade krav som innefattar administrativt arbete i form av systematiskt kvalitetsarbete, planering, analys samt att genomföra utvecklingssamtal. Det är förskollärarens ansvar att se till att de administrativa arbetsuppgifterna utförs och detta sker oftast under den enskilda reflektionen, det som i studien benämns med ERT (effektiva reflektions tillfällen). Utifrån de ökade kraven på förskollärare är det övergripande syftet med studien att undersöka relationen mellan reflektion, kompetens och verksamhetsorganisation. Med hjälp av en kvantitativ tvärsnittsstudie undersöks vilken organisatorisk modell som förskolorna använder för att strukturera reflektion som arbetsuppgift genererar största möjligheter för förskollärares reflektion, hur reflektionsmodellerna påverkar tillfredsställelsen i förskollärares arbete, samt hur reflektionsmöjlighet påverkar förskollärares tillfredsställelse. Datainsamlingen i tvärsnittsstudien har genomförts med en enkätundersökning riktad specifikt till förskollärare. De mest intressanta fynden är att valet av modell inte verkar ha någon betydelse för förskollärares möjlighet till reflektion. Däremot visar resultatet att reflektionsmöjlighet har betydelse för förskollärares upplevda tillfredsställelse. Resultatet visar också att det finns en viss skillnad mellan förskollärares tillfredsställelse mellan studiens reflektionsmodeller.

Diss. Luleå : Luleå tekniska univ., 2003.

Syftet med studien var att undersöka likriktningen inom yrkeslärares kompetens med avseende på vegetarisk kost samt att utröna på vilket sätt vegetarisk kost bör ingå inom ramarna för restaurang- och livsmedelsprogrammet med utgång kock.Studien utfördes med sex lärare och programansvariga vid restaurang- och livsmedelsprogram med hjälp av strukturerade intervjuer som spelades in och sedan transkriberades. Sedan följdes intervjuerna upp med ett standardiserat email med ett fåtal ytterligare frågor då regeringen nyligen beslutat om möjlig kompetensutveckling för yrkeslärare.Undervisning i vegetarisk mat sker främst i storkök – då genom kursen specialkost, lärarens benägenhet att inkludera det i övriga kurser hänger dels ihop med vederbörandes egna specialintressen och kunskaper samt huruvida vegetarisk mat anses vara ekonomiskt gångbar. Spjutspetskompetens hos läraren ger dock också en möjlighet för eleven att bredda sin kompetens genom att erhålla kunskaper som de inte skulle få från en annan lärare. Genom att anställa lärare med olika bakgrunder försöker vissa informanter få en bredd i arbetslaget där de olika lärarna kan komplettera varandras kunskaper. Likriktningen inom yrkeslärarnas kompetens är väldigt låg, bakgrunderna skiljer sig åt markant och förkunskapskraven är inte särskilt konkreta.I nuläget finns det lärarlyftet II (som är allmän kompetenshöjning för lärare med syfte att ge behörighet till obehöriga lärare) samt kompetensutveckling för yrkeslärare specifikt, som sker i form av en praktikliknande period för att på så vis hålla läraren à jour med branschen.

ProblemområdeSkolverket pekar på fördelar när en specifik ämnes- och processkunnig aktör leder arbetet kring språk-, läs- och skrivutveckling. Det finns tre tydliga aktörer inom skolans värld som skulle kunna anta denna roll; språk-, läs- och skrivutvecklare, speciallärare med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling samt förstelärare i svenska. Det är tre aktörer utan fastställd, explicit och nationell uppdragsbeskrivning. Men enligt olika styrdokument kan de ha liknande arbetsuppdrag, som till exempel att arbeta med handledning i språkutvecklande syfte. Med olika utbildningar och kompetens ställs frågan var den enes uppdrag slutar och den andres tar vid. Det finns därför ett behov att belysa hur dessa aktörer kan arbeta och samverka i det språkutvecklande handledningsuppdraget.Syfte och preciserade frågeställningarStudiens syfte är att bidra med kunskap kring hur språk-, läs- och skrivutvecklare, speciallärare med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling samt förstelärare i svenska arbetsuppdrag ser ut, gällande språkutvecklande kompetensutvecklingsarbete via handledning.• Når språk-, läs- och skrivutvecklare, speciallärare och förstelärarnaskompetens ut till lärarna i olika kommuner? Och i så fall på vilket sätt?• Hur arbetar olika kommuner med handledning som kompetensutveckling ispråk-, läs- och skrivutvecklingsfrågor? Och vem står för dennakompetensutveckling?• På vilket sätt kan handledning bidra till kompetensutveckling inom språk-, läs-och skrivutveckling?Teoretiskt perspektivStudien tar sin ansats i det systemteoretiska perspektivet. Perspektivet betraktar det språkutvecklande kompetensutvecklingsarbetet genom handledning, ur ett helhetsperspektiv i organisationen där minsta lilla förändring kommer att påverka hela systemet. Centrala begrepp i studiens teoretiska förankring är helhet, relation och kommunikationMetodStudien har en triangulär ansats och har kombinerat kvantitativ och kvalitativ data. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom en webbaserad enkätundersökning till samtliga barn- och utbildningsnämnder i Skåne län, samt intervjuer med nyckelpersoner inom språk-, läs- och skrivutvecklingsarbetet i fyra skånska kommuner. Vid intervjuerna användes en intervjuguide och därefter transkriberades samtalen. Studiens data har sedan jämförts och analyserats utifrån tidigare forskning.Resultat med analysResultatet av studien pekar på att de tre aktörerna kan ha ansvar för, vara delaktiga i och har likartade arbetsuppgifter, när det kommer till en organisations kompetensutveckling kring barn och elevers språk-, läs- och skrivutveckling. Studien visar att det inte finns samarbete aktörerna emellan när det kommer till denna kompetensutveckling. De arbetar med handledningsuppdrag vid sidan av varandra men med dålig insyn i varandras arbete. Deras mandat från skolledarna och kollegiet, för att kunna verka i sin profession, ter sig olika från aktör till aktör, där språk-, läs- och skrivutvecklaren verkar ha störst mandat för att kunna arbeta med språkutvecklande handledning.KonklusionHandledning betraktas som ett gynnsamt arbetssätt för att nå ut med kompetens inom språk-, läs- och skrivutveckling. Men det existerar ingen samstämmighet om vem som ansvarar för detta arbete.Specialpedagogiska implikationerDet krävs en tydlig kommunikation mellan aktörerna och inom olika nivåer i organisationen, för att språk-, läs- och skrivutvecklingsarbetet ska blir optimalt Handledningsuppdraget och dess syfte behöver bli konkret och tydligt för samtliga parter.

Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2006.