Syftet med detta examensarbete är att synliggöra leksakernas betydelse i förskolan och hur de kan främja lärandets gång hos barn. Enligt vår erfarenhet från den verksamhetsförlagda utbildningen är den fria leken ett stort begrepp som tar upp mycket tid i förskolan. Vi vill därför analysera hur barns lärande utvecklas med hjälp av de leksaker som erbjuds på förskolan och det syfte pedagogerna anser leksakerna har för barnen. Med hjälp av Mia Heikkiläs (2015) teori om genuspedagogik kommer genus få en plats i det empiriska materialet för att även lyfta lärandet inom genuspedagogik. Empirin analyseras med hjälp av Birgitta Almqvist (1991) definition och teori om leksaker och dess olika aspekter. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod genom intervjuer med pedagoger och en frågelista till föräldrar. Resultatet till de frågeställningar vi har valt är att de flesta leksaker som fanns förr i tiden, finns även idag fast de har utvecklats och moderniserats. Det finns ett lärande i varje leksak som finns på förskolan, vissa kan vara mindre tydliga än andra men barnen utvecklar allt från kunskap till erfarenheter via leksaker. Därav anser de intervjuadepedagogerna att varje leksak har ett syfte för barnen och även för pedagogerna själva. Där finns vissa material på förskolan som pedagogerna anser är viktiga att enbart hålla till dem strukturerade aktiviteterna medan andra leksaker är till för barnens fria lek.

Det här examensarbetet handlar om hur barnen på en specifik förskola utnyttjar hallen i den fria leken och på vilket sätt. Syftet är att undersöka vilka lekar som utspelar sig i hallen. Vi har använt oss av relevant forskning och litteratur för att få svar på våra frågeställningar, som är Hur uttnytjar barnen hallen i den fria leken? Och vilka lekar uppstår? I avsnittet om tidigare forskning presenteras forskning om förskolemiljö, lek och hallen. Till detta examensarbete har det gjorts en kvalitativ studie där observationer på en 3-5-årsavdelning står i fokus. Vi har valt att tolka observationerna ur ett sociokulturellt perspektiv och vi går även in i Vygotskijs teori om fantasi och kreativitet. Analysen varvas av observationer, litteratur och Vygotskijs teorier. Det vi kommit fram till genom denna studie är att barnen verkar trivas i hallen och hallen stimulerar till fantasi och kreativitet. Våra tolkningar är att barnen ofta får vara i fred från pedagogers övervakande blickar och att det kan vara skönt att komma ifrån det som händer inne på avdelningen. Resultatet vi har kommit fram till är att det inte alltid är den mest pedagogiskt utformade miljön som fångar barnens intresse.

Syftet med denna studie är att ta reda på förskollärarnas syn på begreppet kreativitet i förskolan och hur de reflekterar kring sitt arbete med att uppmuntra barnet i sitt kreativa skapande. Studien tar sitt avstamp i ett sociokulturellt perspektiv på utveckling av kreativitet, vilket, enligt Vygotskij (1975) sker i samspelet mellan människor. Barns kreativa tänkande utvecklas genom de erfarenheter, kunskaper, utbyte av idéer och möjligheter att använda resurser som pedagogen tillåter barnen att experimentera med. Genom kvalitativa intervjuer med tre förskollärare och en pedagogista från två olika förskolor och med olika tids erfarenhet samlade jag empirin. Resultat av denna studie visar att de intervjuade pedagogerna uppfattar sin roll som central för barns kreativa utveckling. Faktorer som pedagogernas uppmuntrande uttryck, tillförande av kunskap och material och pedagogernas kunskap anses som viktiga komponenter för barnets skapande, enligt de intervjuade. Studien visar också att pedagogerna anser att det är svårt att hitta en balans mellan att släppa fritt barns tankar och att leda med aktiviteter eller med frågor.

Utgångspunkten i denna studien har varit att undersöka om och hur elever i grundsärskolan görs delaktiga i sitt lärande och tillägnar sig kunskaper. Grundskolans arbetssätt sätter ofta normen efter hur undervisningen ska se ut vilket kan bli problematiskt för elever med intellektuell funktionsnedsättning att bli delaktiga i undervisningen utefter sina förmågor. För att belysa och utreda problemet har vi använt oss av Nilsson Nordfors (2019) förmågecirkel där förmågorna samarbete, ansvar, kreativitet, reflektion och kommunikation ingår. I studien användes kvalitativ metod med intervjuer av lärare som undervisar i ämnesområden. Resultatet visar att lärarna som undervisar i ämnesområden arbetar med förmågorna samarbete, ansvar, kreativitet, reflektion och kommunikation, men att de ofta har en förståelse av normen för normal intellektuell funktionsvariation och att den styr hur de applicerar förmågorna på eleverna. Vi avslutar med att uppmana till eftertanke bland lärarna och att aktivt bryta ner förståelsen och innebörden av förmågorna för att i större utsträckning anpassa dem till denna specifika elevgrupp för att göra dem än mer delaktiga.

Denna studie syftar till att undersöka relationer mellan lärare och elever/studenter inom ramen för musikskapande i utbildningsmiljö, och hur dessa relationer påverkar elevers/studenters kreativa utveckling, uppspelssituationer och behållning av lärares feedback. Detta har gjorts med avstamp i ett relationellt perspektiv på lärande, Vygotskijs kreativitetsbegrepp, samt forskning och metodik inom återkopplingsbegreppet. Undersökningens empiri har inhämtats genom kvalitativa intervjuer av fyra personer, varav två studerar på gymnasium och två studerar på högskola. Alla fyra har erfarenhet av att skriva och producera musik som spelas upp i en klassrumssituation och som läraren ger återkoppling på. Resultaten visar att lärares relationella kompetens spelar roll för informanternas upplevelse av skapande, uppspel och feedback. Det framkommer flera beskrivningar av lärare som inte tar ansvar för de pedagogiska relationerna, men även exempel på motsatsen. Det som framstår som viktigt är att läraren möter eleven/studenten med ett genuint intresse, samt att feedbacken är saklig och föreslår konkreta åtgärder, vilka eleven/studenten sedan får avsatt tid till att prova.

Den audiovisuella kreatören arbetar inom ett brett område som utvecklas snabbt medgoda utsikter för framtiden. På grund av den snabba förändringen inom media harhögskolor, arbetsmarknaden och kreatörerna själva svårt att hänga med och förklara vaddet är den audiovisuella kreatören sysslar med. Bortsett från de estetiska uttryck dejobbar med har de den kreativa processen som gemensam nämnare. För att försöka tareda på och beskriva vad de sysslar med kommer uppsatsen att undersöka hur denaudiovisuella kreatören förhåller sig till sin egen kreativa process och lärande.Undersökningen sker genom att ge en ingående bild av en audiovisuell kreatörsskapande genom en autoetnografi. Den kompletteras med intervjuer via webben för attge en bredare bild av den audiovisuella kreatörens kreativa process som också kanjämföras med etnografens berättelse. Resultatet av undersökningen tyder på att denaudiovisuella kreatören besitter en stor kunskap och en bred uppfattning kring denkreativa processen utspridd på drygt tio informanter med olika erfarenhet ochsysselsättning inom området. Kompetensen de besitter är det som får derasyrkesutövande att fungera och det som får dom att utnyttja och njuta av sin kreativitet.Att detta inte tas på allvar av skolan gör att den odefinierbara processen behöverlegitimeras som det den är; något som kreatören själv måste utveckla i förhållande tillsin miljö och område.

I den här uppsatsen har jag undersökt hur mitt låtskrivande påverkas när jag använder mig av fyra olika metoder som utgångspunkt när jag skriver låtar.  Syftet med arbetet var att undersöka vilken metod som fungerade bäst för mig och som gav mig det resultatet jag ville ha. Jag har skapat fyra olika metoder där struktur och regler har använts i mindre och högre grad. Metoderna skiljer sig åt men kan enklast förklaras med att de utgår från piano med få regler, från dator med få regler, från piano med fler regler eller från dator med fler regler.  Jag har använt mig av olika referenslåtar inom genren pop för att se till att mina låtar resulterar i ett modernt popliknande sound. Kontinuerligt under arbetets gång har jag antecknat min process i en loggbok samt i röstmemon på mobilen. Alla metoder hade sina för- och nackdelar men jag upplevde att metoderna med mer struktur och fler regler var lättare att använda och gav mig ett bättre resultat än vad de andra metoderna gjorde. I efterhand är det intressant att reflektera över tiden som jag lade ned på text och melodi gentemot arrangemang beroende på vilken metod jag använde mig av. Jag inser nu att alla delar i en låt är lika viktiga.

Syftet med studien och våra frågeställningar var att få fördjupade kunskaper om sagans möjlighet att öka förutsättningar till elevernas lärande och utveckling. Vi ville också se om det är relevant att öka sagoarbetet i undervisningen. Tidigare forskning användes i studien för att fördjupa förståelsen om sagoarbete i läroprocessen. Piagets och Vygotskijs teorier har använts för att belysa hur intresse och motivation kan vara en hjälp för lärandet. För att samla in empiri har vi använt oss av intervjuer med elever som kan visa oss deras förhållningssätt till sagor. Vi intervjuade även lärare för att få deras uppfattning av sagoarbete i skolan samt för att se om de tycker att sagoarbete kan främja elevers lärande. Vår förhoppning är att kunna svara på om det är betydelsefullt att öka sagornas inflytande i dagens undervisning i grundskola.Examensarbetet innehåller en historisk bakgrund som är utformad som en tidslinje, för att tydliggöra sagans möjligheter för lärande. Många sagor som vi känner till idag blev skapade för många år sedan, men de har fortfarande inte förlorat sin aktualitet. Vi tittade närmare på fyra välkända sagor. Tidslinjen börjar med sagan om Rödluvan och vargen av Bröderna Grimm som var nämnd av elever och pedagoger i studiens intervjuer. Därefter fortsätter vi med Den fula ankungen av Hans Christian Andersen. Vi tar också upp Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf och till sist berättelsen om Pippi Långstrump av Astrid Lindgren.Resultatet av studien visar att sagoarbetet som utgångspunkt för att öka intresse och motivation kan vara till hjälp för att uppnå kvalitativt lärande genom en givande undervisning som är grundad på elevernas förutsättningar. Resultatet visar också att ett ökat sagoarbete kan leda till en positiv uppmärksamhet i vardagsundervisningen för eleverna.Slutsatsen blir att sagoarbete kan vara en rik källa till inspiration och till ett lustfyllt lärande för eleverna. Lärarna såg gärna en ökning av sagornas användning i sina lektioner. Vi har också uppmärksammat att både elever och lärarna är väl bevandrade i sagornas värld.

AbstractGrevstad, Michaela & Palm, Camilla (2016). Miljö och kreativitet. Malmö: Grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem: Malmö högskola.Syftet med vårt examensarbete är att ta reda på hur fritidspedagogerna upplever det är att bedriva kreativa aktiviteter i skolans fysiska miljö. Det vi främst har undersökt är pedagogers och elevers uppfattning om den fysiska miljön. Med den fysiska miljön syftar vi på lokaler, möblering och material. Vi har utgått från tre frågeställningar: Hur ser fritidspedagogerna på att bedriva sin verksamhet, ur ett kreativt perspektiv, i skolmiljö? Hur upplever eleverna den fysiska miljön de vistas i under sin tid på fritidshemmet? Och Hur ser fritidspedagogernas och elevernas drömfritids ut? För att få svar på dessa frågeställningar har vi intervjuat sex fritidspedagoger på tre skolor och sammanlagt tio elever i åldrarna sju till åtta år på två olika skolor. Exempel på frågor vi ställt till fritidspedagogerna är: Upplever du miljöerna som genomtänkta för att uppfylla er verksamhetsuppdrag? Hur skulle du önska att fritidshemmets lokaler var utformade? Genomgående i vårt arbete använder vi oss av två begrepp, miljö och kreativitet. För att förklara dessa två begrepp har vi valt att ta hjälp av John Deweys teorier om miljö och Lev Vygotskijs teorier om kreativitet.Slutsatserna som vi har kunnat dra efter att ha tagit del av forskning och utfört vår undersökning är att fritidspedagogerna anser att det kreativa och spontana skapandet har fått stå till sidan då fritidshemmet och skolan delar lokaler. När det gäller eleverna visade det sig att de inte reflekterade särskilt mycket över den miljö de befann sig i, eller snarare att de var ovana att reflektera över den.

SammanfattningSyftet med denna undersökning är att ta reda på hur kreativt tänkande utvecklas i skolan samt hur lärarna uppmuntrar eleverna att utveckla denna förmåga främst i icke estetiska ämnen. Skolans styrdokument Lgr 11 ställer krav på utveckling av den kreativa förmågan, ett uppdrag som uppmanar till att främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem inför framtiden. Eleverna måste uppmuntras att utveckla och använda sin kreativitet, vilket för med sig eleven till nytänkande och sökande efter nya lösningar, först i skolarbetet och senare i det framtida arbetslivet. Med hjälp av ny och äldre litteratur om temat kreativitet i skolan samt tidigare forskning har jag byggt upp en kunskapsgrund för förståelse och tolkning av den kreativa processen i allmänhet och i skolan i synnerhet.Genom kvalitativa intervjuer och observationer har jag fått inblick i hur lärarna arbetar med kreativa processer i undervisningssituationer och därtill även hur de uppfattar begreppet kreativitet. Resultat från denna undersökning ska ses i relation till teorierna jag har läst och mina egna tolkningar av det samlade analysmaterialet.Denna uppsats visar att skolan brister i kontinuitet i kreativa arbetsmetoder, det finns några kreativa arbetsmodeller och rutiner för hur skolan lär ut det kreativa tänkandet. Läraren arbetar mest intuitivt och improviserar efter behov övningar i kreativt tänkande.Nyckelord: kreativitet, fantasi, kreativt tänkande.