Efter första världskriget var Sovjetunionen en av de första moderna stater som uttryckligen ägnade sig åt att övervaka och styra kulturen, vilket tog sig formen av en formaliserad och institutionaliserad statlig kulturpolitik. I denna övervakningsoch styrningsprocess försåg vetenskap och teknologi staten med konceptuella och materiella resurser vilka användes för att definiera såväl själva processen som föremålet för den. Efter andra världskriget gav utvecklingen inom naturvetenskap och teknik upphov till en ny vetenskap som behandlade frågor kring kontroll och kommunikation, Norbert Wieners cybernetik, vilken fick en bred tillämpning inte enbart inom ingenjörsvetenskapen utan även i frågor som rörde förståelsen av människor, maskiner och samhällen. Denna avhandling undersöker hur cybernetiken påverkade utformningen av den sovjetiska kulturpolitiken. Fokus ligger särskilt på sovjetiska Litauen. Det huvudsakliga argumentet är att en särskilt inflytelserik diskurs rörande cybernetisk styrning och övervakning utformades i Sovjetunionen från 50-talet och framåt. Som ett resultat av en överföring från tekniska och vetenskapliga diskurser var denna diskurs användbar inte bara som ett verktyg för att tjäna staten utan kunde även användas av kulturella aktörer för att kritisera själva sovjetsystemet. Genom att analysera organisatoriska praktiker och officiella och samhälleliga diskurser avslöjar denna studie komplexiteten i förhållandet mellan styrning och övervakning, kultur och vetenskap och teknologi. / After World War I, the Soviet Union was one of the first modern states to engage explicitly in the governance of culture, which was formalised and institutionalised as state cultural policy. In this process of governance, sciences and technologies provided the state with conceptual and material resources, which were used to define both the process and the object of governance. After World War II, scientific and technological progress gave birth to a new science of control and communication, Norbert Wiener’s cybernetics, which was widely used not only in engineering, but also in the conceptualisation of humans, machines and societies. This thesis explores how cybernetics influenced the construction of cultural policy in the Soviet Union. It focuses particularly on the Soviet republic of Lithuania. The main argument is that since the 1950s a particularly powerful discourse of cybernetic governance was formed in the Soviet Union. A result of translation from techno-science, this discourse not only served the purposes of authoritarian rule, but was also used as a resource by cultural operators to criticise the Soviet government itself. By analysing organisational practices and official and public discourses, the study reveals the complexity of the relationship between governance, culture and sciences and technologies.

The purpose with this thesis is to study how the arranging of archaeological objects in permanent exhibitions has changed over time. To find out about this I have been analysing three museums with prehistorical permanent exhibitions. The exhibition at Statens Historiska museum was produced in 2005, Nationalmuseum in Köpenhamn was produced in 1972 with additions from 1988 and 1995 and, finally, Malmö Museer exhibition which was produced in 1977. These exhibitions have been compared to analyse developments during the last 30 years. The result shows that there are different ideals within the exhibitions. Over time, these ideals have been focused more on the visitors and they have tried to appeal to the visitors through themes where the objects have been placed into a narrative. However there are many styles of exhibiting prevalent today that go back all the way to the beginning of the 20th century. / Uppsatsens syfte är att ta reda på hur sättet att ställa ut arkeologiska föremål i basutställningar har förändrats över tid. Detta har jag undersökt genom tre utställningsbesök på Statens Historisk museum som hade en forntidsutställning som var producerad 2005, Nationalmuseum i Köpenhamn vars utställning var från 1972 med tillägg 1988 och 1995 samt Malmö Museer utställning från 1977. Dessa utställningar har sedan jämförts för att se vad som har hänt under de senaste 30 åren. Resultatet blev att det finns olika ideal inom utställningarna. Över tid har idealen blivet mer publikvänliga och har försökt tilltala publiken i större utsträckning genom teman där föremålen sätts in i en berättelse. Dock finns det mycket gestaltningsmässiga grepp som lever kvar sedan början av 1900-talet.

Denna uppsats undersöker hur genus skapas och iscensätts i Sveriges Televisions julkalendrar 1996 och 2007 samt om det skett någon förändring över tid vad gäller skapandet och framställandet. Detta undersöks genom en semiotisk analys samt med queerteori som teoretisk utgångspunkt. Undersökningen visar att julkalendrarna i många fall bidrar till ett vidmakthållande av stereotypa könsroller. Man kan dock urskilja en förändring mellan de båda kalendrarna då den senast sända ger ett intryck av att producenten gjort medvetna val för att undvika ett reproducerande av könsstereotyperna.

Studien syftar till att karaktärisera och belysa cirkelövningar och deras betydelse i drama. Bakgrunden behandlar forskning kring drama och symboler, cirkelns symboliska betydelse, drama som metod, fyra drampedagogiska perspektiv samt personlighetsutveckling genom drama. Den teoretiska utgångspunkten i undersökningen är fenomenologisk- hermeneutisk. Den metod som används är fokussamtal som åtta personer med erfarenhet av studier i drama och arbete med drama deltar i. Det empiriska materialet bearbetas med en fenomenlogisk analysmodell som är utarbetad av Pirjo Birgerstam. Genom att söka efter minsta gemensamma nämnare i materialet skapas teman från kärnor som kopplas ihop av betydelseenheter. I resultatet redovisas analysen med hjälp av ett nät med kärnor och teman, utdrag ur referatet som belyser olika teman samt en tabell.  Resultatet tolkas för att ge ökad förståelse samt sammanfattas i summeringen. De olika temana står för olika kvalitativt skilda aspekter av cirkelns betydelse i drama som relaterar till varandra och på så sätt ger en bild av cirkelns karaktär i drama. Genom analysen framträdde ett övergripande tema; dubbeltydighet. Metoden och resultatet belyses och granskas i diskussionen.

This dissertation is about Norwegian school journeys to former death and concentration camps in Poland and Germany. The thesis follows a 10th grade class from the preparations for such a journey, on the journey itself and finally during the reflective work of the pupils upon returning to school. The journey is viewed as a memory process and the thesis discusses how the collective memory of Holocaust is constituted and how the Holocaust memory is staged and performed by the pupils. This kind of travel praxis balances among the inner processes of acknowledgement connected to the pilgrimage, the hedonism of tourism and the school journey’s play with the limits of the teacher’s tolerance. How the pupils handle the tension among these three forms of travelling genres is ritually scripted. Also, the way the pupils express their impressions of the journey is strictly ritually scripted. The journey is thus a monological organised memory praxis which makes it difficult for the pupils to express themselves in ways other than the scripted ones. / Denne avhandlingen handler om norske skoleturer til tidligere døds- og konsentrasjonsleirer i Polen og Tyskland. Avhandlingen følger en tiendeklasse fra Oslo gjennom forberedelsene til reisen, underveis på turen og i bearbeidelsen av inntrykkene etter at elevene har kommet hjem. Reisene studeres i et erindringsperspektiv med fokus på hvordan erindringen om annen verdenskrigs konsentrasjonsleirsystem konstitueres, fortelles og iscenesettes. Konkret undersøker avhandlingen hvordan konsentrasjonsleirene og Holocaust presenteres for elevene, hvordan elevene selv italesetter sin fortidsfortolkning og hvordan holocausterindring iscenesettes gjennom en slik reise. Denne formen for reisepraksis balanserer mellom pilegrimsreisens indre erkjennelsesprosess, turistreisens hedonisme og skoleturens lek med grensene for lærerens toleranse. Hvordan elevene skal manøvrere seg innenfor spenningsfeltet mellom disse tre formene for reisegenre er i stor grad styrt av et rituelt script. Det samme kan sies om elevenes ytringsmuligheter i etterkant av turen. Reisen kan derfor sies å være en form for monologisk organisert erindringspraksis som gir elevene få muligheter til å uttrykke seg på andre måter enn de rituelt foreskrevne.

<p> </p><p>Denna studie intar ett perspektiv mellan de två motsatsparterna <em>social konstruktion</em> och en <em>individualistisk</em> syn på individers konstruktion av sig och sin värld. Begreppet existentiellkonstruktivism hänvisar till att omgivningen alltid gör intryck på individen men att den yttre världen först måste filtreras genom individen för att ha en inverkan på bilden individen skapar sig av sig själv och världen. Vår neomoderna tidsålder har en säregen inverkan på denna relation mellan omvärlden och individen och ökar tendensen för individer att infinna sig i tilldelade identiteter. Institutioner spela här en stor roll. Utifrån denna tes ska denna studie se på vilka värderingar som Malmö Stads integrationsarbete går in i arbetet med sina objekt, det vill säga invandrare. Genom en analys av stadens dokument analyseras arbetets ideologiska och teoretiska premisser vilka borde ha en avgörande betydelse för hur institutionerna hanterar invandrare, och därför hur invandrares liv och självbild präglas av dessa premisser. De resultat som analysen av Malmö Stad når fram till sätts i förhållandet till studiens existentiellkonstruktivistiska utgångspunkter. Studien hoppas kunna ställa Malmö Stads syn på individen gentemot en existentiellkonstruktivistisk individsyn och resonera hur detta förhållande kan sättas i samband med samtida problem inom den etniska dimensionen.</p><p> </p>

Vapstenskonflikten

<p>Denna rapport är en jämförande studie av utvalda konsolidanter som används till att stabilisera nedbrutet insektsangripet trä. Av de trägnagande skadeinsekter vi har i Sverige är det främst<em> </em>den<em> </em>strimmiga trägnagaren som är intressant i möbelsammanhang. I rapporten beskrivs den strimmiga trägnagaren, en liten skadeinsekt<strong> </strong>som kan åstadkomma stor skada om den får verka ostörd. Insekten finns utspridd i hela Europa och är ett stort problem då den angriper alla typer av träslag. Nedbrutet insektsangripet trä<strong> </strong>förlorar sin styrka och kan behöva konsolideras genom att injicera konsolidanter in i träet. Studien är tänkt att jämföra styrkan på de vanligast förkommande och använda konsolidanterna. Urval av dessa har dels gjorts genom att intervjua konservatorer i Sverige, Norge och Danmark, dels utifrån tillgänglig litteratur och forskning. I studien injiceras de utvalda konsolidanterna in i provbitar av artificiellt konstruerat insektsangripet trä som sedan utsätts för hållfasthetsprover. Provbitarna är utformade i kuber av björk, 45x45x45 mm och är borrade med 2 mm stora hål för att efterlikna angripet trä. Två olika typer av hållfasthetsprov har använts för att mäta styrkan hos de olika konsolidanterna, tryckhållfasthet tvärsfiber och skjuvhållfasthet. Resultaten av hållfasthetsproverna visar inga tydliga tecken på att de injicerade konsolidanterna gett någon direkt styrka till provbitarna. I tryckhållfasthets tvärsfiber finns en dock en tendens tillförhöjda värden. För att kunna dra någon slutsats bör ytterligare studier genomföras.</p> / <p>This report is a comparative study of a chosen set of consolidating agents used to stabilize wood suffering from the infestation of wood boring insects. When considering furniture, the most common wood boring insect in Sweden is the Furniture Beetle. This report discusses the Furniture Beetle, a small insect which if left alone, achieves a great amount of damage. This particular beetle can be found in all of Europe and is a sizable problem, since it can attack all species of wood. Infested wood is destabilized by the beetles boring a web of internal tunnels throughout, which results in a loss of strength. This wood is then commonly injected with a consolidation agent to compensate for its internal weakness. The study is made to compare the strength of the most commonly used consolidating agents. These lection of agents was determined by interviewing conservators in Sweden, Norway and Denmark, as well as from accessible literature and research. In the study the selected consolidating agents are injected into trial pieces of artificially compromised wood which are in turn exposed to strength testing in a laboratory setting. The trial pieces are squares of birch wood measuring 45x45x45mm which have several 2mm holes drilled into them lengthwise, to simulate the beetle's pathways. Two types of strength testing were carried out to test the consolidation agents and their effect. One testmeasures the strength by compression across the grain, while the other puts pressure on either side, forcing the piece to fail along the grain. The results of the testing do not distinctively show that the consolidating agents impose any significant strength to the trial pieces. There is however a tendency of increased strength shown in the cross grain compression tests. To draw any firm conclusions, additional research is required.</p>

<p>Jag vill undersöka och ge några exempel på hur människor genom sin egen personliga symbolvärld kan komma i kontakt med den omedvetna kunskapen om sig själva och världen. Jag vill även belysa några sätt på vilket människan kan göra detta och hur hon i så fall kan praktiskt gå till väga.</p><ul><li>Hur kan den personliga symbolvärlden bidra till att människor förstår sig själva, sin miljö och omgivning bättre?</li><li>Hur kan man komma i kontakt med denna värld?</li></ul><p>Jag kommer att titta närmare på några aspekter av dessa frågor, några olika perspektiv på hur symbolvärlden kan vara till nytta för människor. Jag kommer sedan att ha delfrågor som ytterligare tar upp några exempel på detta tema, alla leder de fram till de övergripande svaren.</p><ul><li>Vad är symboler?</li><li>Hur kan symboler vara ett verktyg för utveckling?</li><li>Vad är drömmar?</li><li>Hur kan vi använda oss av drömmar?</li><li>Vilka andra metoder finns det för att utforska symbolvärlden?</li></ul>

<p>Syftet med denna C-uppsats är att belysa, beskriva och förstådramapedagogisk grundsyn,</p><p>synligöra ett yrkeskunnande samt bidratill ett annat sätt att samtala och reflektera om/kring</p><p>dramapedagogisk grundsyn. Metodenär fokussamtal med informanter bestående av</p><p>yrkesverksamma dramapedagoger. Undersökningsfrågan är:</p><p><em>Hur kan berättelser om dramapedagogiska misstag synliggöra dramapedagogisk grundsyn?</em></p><p>Undersökningen är kvalitativ och ansatsen är hermeneutisk/ fenomenologisk. Analysen är</p><p>fenomenologisk där meningskärnor söks för att sedan pröva detta mot hermeneutisk tolkning.</p><p>Bakgrundsmaterialet berör dramapedagogik samt pedagogisk grundsyn, tyst kunskap och</p><p>förförståelse.</p><p>Resultatet i denna undersökning kopplas till Christer Stensmos fem aspekterkring filosofiska</p><p>frågor. I den fenomenologiska analysen hittas tre av de fem aspekterna: Människosyn,</p><p>samhällssyn och kunskapssyn. Efter att en hermeneutisk tolkning gjorts hittades ytterligare två:</p><p>Etik och syn på den pedagogiska situationen. Undersökningen når fram till följande resultat:</p><p>Dramapedagogisk grundsyn handlar om personlig utveckling, relationer, sociala värden och</p><p>demokratiprocesser.</p>