Den tilldelade tomten för projektet är centralt belägen mellan Älvsjö station och Stockholmsmässan. Kommunikationen till och från platsen är mycket god då Älvsjö station är en knutpunkt för buss- och pendeltrafi k. En gång- och cykelbana passerar tomtens södra sida som även angörs av en lokalgata. Det mest påtagliga med platsen är dess topografi . Från gångvägen till tomtens lägsta punkt skiljer det 7-8 meter och är rikt på växtlighet med många vackra ekar. Förhållningssättet till den branta sluttningen och nivåskillnaden utgjorde intressanta utmaningar för arkitekturen. En byggnad i ett våningsplan skulle bli alltför otillgänglig. Att lägga byggnaden på tomtens platta yta och ifrån slänten med ex. en bro som anslutning tycks jobba emot platsen. Idén om att jobba med naturen och en relativt underhållsfri byggnad fanns tidigt med i processen. Där byggnaden jobbar med naturen och materialen åldras över tid tillsammans. För nå upp till gång- och cykelbanan krävdes minst tre våningar. Under programarbetet utvecklades den ursprungliga enhetliga volymen till fl era mindre. Detta var resultatet av en kombination av takets nödvändiga lutning, som behövs för solfångare, och antalet våningar som krävdes för att överbrygga tomtens branta lutning. De mindre volymernas storlek kommer av rumsprogrammets förutsättningar, där även det negativa rummet kommer att spela stor roll. / The allocated plot for the project is centrally located between Älvsjö station and the Stockholm International Fairs. Communication to and from the location is very good because Älvsjö station is a hub for busses and commuter trains. A pedestrian and bicycle path passes the southern side of the plot that’s also approached by a local street. The most striking thing about the site is its topography. From the walkway to the plots lowest point is it 7-8 meters and is rich in vegetation with many beautiful oak trees.  The relation between the steep slope and the level difference posed interesting challenges. A single-storey building would be too inaccessible. To put the building on the plots flat space and away from the slope, with a connecting bridge, seems to work against the site. The idea of ​​working with nature and with a relatively low-maintenance building existed early in the work process. Where the building work with nature and the materials age over time, together. To reach the pedestrian and bicycle path required at least three floors. During the program work the original uniform volume developed to several small ones. This was the result of a combination of the roofs necessary slope, needed for solar collectors, and the number of levels required to bridge the plots steep slope. The smaller volume is derived of the programs conditions, where even the negative space will play a major role.

PÅ ANDRA SIDAN VATTNET Byggnaden är formad för att ge barn och ungdomar utrymme att bearbeta och utforska komplexa frågor. En plats där det är möjligt att ta både trevande och våghalsiga steg utan att bli betraktad utifrån. Rummen är organiserade kring ett atrium där verksamheterna har visuell kontakt med varandra, från utsidan är endast kommunikationsytorna synliga. Passagerna, som bär på en historia av både snabb och långsam förflyttning, upphäver tiden och låter besökarna gå in i sin egen värld. Det långsmala atriet ger ljus åt olika rum. Där inne växer låga ormbunkar och det går endast att nå från insidan. Närmast entrén ligger en yta fylld med vatten. Vattenspegeln är synlig från alla tre våningsplan där det nedre planet befinner sig under ytan. Stilla och i rörelse bryter den ljuset på olika sätt. / BEYOND THE WATER The building is designed to give children space to process complex issues. A place formed to encourage new ways of expression, a possibility to explore without being seen from the outside. The rooms are organized around an atrium where studios have visual contact with each other, from the outside only the area for communication is visible. The passages carry a history of both fast and slow movement, where time cease to exist, and let the visitors enter their own world. The long, narrow atrium brings light into different rooms and can be reached from the inside. Near the entrance is an area filled with water. The water mirror is visible from all three floors where the bottom floor exists below the surface. Still and in motion the light breaks in different ways.

Uppsatsens syfte är att belysa hur teaterlärare på kulturskolan resonerar kring att skapadelaktighet och inkludering i teatergrupper. För att uppnå detta har semistrukturerade intervjueranvänts, med hjälp av öppna observationer som endast används för att skapa en gemensamgrund för intervjuerna. Resultatet har visat att lärarna kan se sina lärarroller som guider ellertydliga ledare. Det visar även att lärarna skapar delaktighet och inkludering genom att balanseramellan att acceptera elevernas olikheter och att utmana dem. Att acceptera eleverna och se tillatt alla har en plats kan exempelvis göras genom att möta eleverna i deras utveckling ochtillstånd, undvika att pressa eleverna, bjuda in eleverna och vara ett stöd, samt anpassa val avlekar och instruktioner. Lärarna kan också skapa forum som är anpassade för att alla elever skaha en plats, exempelvis genom att arbeta med rundor och ge deltagarna möjlighet att uttryckasig i olika former. Lärarna kan också se till att eleverna känner att de har en plats genom attläraren visar att hen ser eleverna. Resultatet visar också att lärarna kan utmana eleverna för attskapa förutsättningar för delaktighet, exempelvis genom övningar, anpassad rollsättning, attsamtala med elever och genom att öva eleverna i samarbete, att se och lyssna på varandra.Slutligen visar resultatet att lärarna och eleverna ofta har inflytande i samråd med varandra närde skapar material, där lärarens kompetens kan användas för att pussla ihop elevernas idéereller hjälpa eleverna att utveckla ny kunskap. Upplägget för teatergruppernas arbete beslutarofta läraren om, även om eleverna kan få påverka i vissa fall. På lektionerna tar lärarna inelevernas impulser i väldigt olika grad, från att lärarna bestämmer mest själva i regiarbetet, attregi läggs i samråd med läraren, till att eleverna får bestämma mest själva.

Intresset för ämnet musikproduktion har ökat mycket under de senaste 20 åren. Som en följd av detta har många kulturskolor börjat undervisa i musikproduktion. Eftersom kulturskolan inte har några tydliga mål eller riktlinjer för vad undervisningen ska innehålla är det upp till varje enskild lärare att bestämma hur hen ska lägga upp sin undervisning. Syftet med denna studie är att undersöka hur man som lärare kan integrera musikteori i musikproduktionsundervisningen. Ett andra syfte är att undersöka i vilken grad lärare uppfattar att det finns behov av läroböcker i ämnet. Datainsamlingen gjordes genom en enkätundersökning som skickades ut till musikproduktionslärare i Sverige med frågor om deras attityd till läromedel, musikteori och hur de integrerar musikteori i undervisningen. De slutsatser jag kunnat dra är att det verkar finnas önskemål om läromedel anpassat för kulturskolor samt att musikteori bör integreras praktiskt i undervisningen på ett sådant sätt att den känns relevant och användbar för eleven.

Sammanfattning Syftet med denna undersökning har varit att synliggöra elevers perspektiv på undervisningen i ämnetteater på kulturskola. Frågeställningarna har berört hur eleverna upplever undervisningen, vad deanser att de lär sig i teatersalen samt vilka möjligheter till inflytande och medskapande de ser finns inom undervisningen. Undersökningen har inspirerats av fenomenologisk utgångspunkt ochdatainsamlingen har gjorts via självrapporter och ett fokussamtal. Informanterna har varit teatereleverfrån sex olika teatergrupper vid fyra olika kulturskolor. Samtliga teaterelever är 16 år eller äldre.Svaren från undersökningens datainsamling jämförs med tidigare forskning där pedagogers perspektivpå undervisning i teater på kulturskola har lyfts fram. Med teorierna från Kjetil Thorgersens Kulturskoledidaktiska bro (2023) samt Bruners teori om externalisering (2002) analyseras och diskuteras resultatet. Fem teman framkom : Glädje och gemenskap, Accepterande miljö, Lära förlivet, Lära för scenen och Kreativt medskapande. Undersökningen visar att eleverna starkt lyfter framden sociala aspekten av teaterundervisningen, och hur deltagandet positivt påverkar deras mående genom att erbjuda trygghet och acceptans. De anser att det de lär sig har relevans både för ämnet teater i sig men även för många andra aspekter i livet. Detta stämmer väl överens med vad pedagoger uttryckt i tidigare forskning gällande teaterundervisningen på kulturskola. Undersökningen visar även att arbetet med övningar och arbetet mot en produktion ger många olika möjligheter till förhandling och kreativt medskapande i teatersalen mellan elever och pedagog.

<p>Syftet med denna uppsats är att genom intervjusamtal och enkäter få ökad insikt i samt beskriva hur musicerande barn uttrycker sina upplevelser av och ambitioner med sitt musicerande, såväl inom som utom ramen för frivillig musikundervisning. Det empiriska materialet består av 95 enkätsvar samt information från intervjusamtal med nio barn. Samtliga barn var mellan åtta och tretton år.</p><p>Studien vilar på en kulturteoretisk ram, vilken utgör fonden för studiens övriga teoretiska utgångspunkter. Studiens syfte avspeglar ett hermeneutiskt kunskapsintresse, varför ett tolkningsteoretiskt perspektiv utgör en grundläggande utgångspunkt. Vidare vilar studien på tankegångar från den s.k. nya barndomssociologin, vilken satt studiet av barndom i fokus. Begreppsparen barnperspektiv och barns perspektiv är centrala i studien, liksom begreppen barnkultur och barns kultur.</p><p>Barnen uttryckte skilda ambitioner med sitt musicerande. Vissa hade planer för fortsatt musikutbildning eller ett yrkesliv inom musik, andra inte. De sistnämnda tenderade att tillskriva musicerande för egen skull ett lägre värde än musicerande där planer finns för ett professionellt musikutövande. Eleverna tycktes finna tillfredsställelse i att kunna framföra låtar i sin helhet. Här framhölls gruppundervisning som en positiv faktor, då medmusikanter kan bidra till en mer klangfull musikupplevelse. Men gruppundervisning tillskrevs även negativa konnotationer, bl.a. att övriga gruppmedlemmar stör och/eller tar för mycket lektionstid i anspråk. Det visade sig att påfallande många barn skapar egen musik på fritiden. De tycks dock inte ha framfört denna för sina musiklärare, varför det är rimligt att anta att dessa inte har vetskap om elevernas musikskapande. Barnen gjorde skillnad mellan musicerande relaterat till undervisningen och musicerande i övrigt, där aktiviteten ”att spela” tycktes vara förbehållen musicerandet under lektionstid. Det fria musicerandet och att lära sig spela ett instrument på egen hand tycktes inte värderas lika högt av barnen själva. Vad gäller musiklyssnande på fritiden framstår många som musikaliska allätare och rör sig över flera genrer i sina musikpreferenser. Att uppträda och visa vad man har lärt sig tycks värderas mycket högt bland barnen. Många beskrev att musiken ger dem en känsla av kompetens och självförtroende, även om exempel på det motsatta också framkommit, dvs. att musicerandet ger eleverna en känsla av inkompetens. Vuxnas inflytande över barns musicerande tycks vara omfattande. Detta gäller såväl vuxna inom familjen som utomstående vuxna.</p>

Syftet med denna uppsats är att genom intervjusamtal och enkäter få ökad insikt i samt beskriva hur musicerande barn uttrycker sina upplevelser av och ambitioner med sitt musicerande, såväl inom som utom ramen för frivillig musikundervisning. Det empiriska materialet består av 95 enkätsvar samt information från intervjusamtal med nio barn. Samtliga barn var mellan åtta och tretton år. Studien vilar på en kulturteoretisk ram, vilken utgör fonden för studiens övriga teoretiska utgångspunkter. Studiens syfte avspeglar ett hermeneutiskt kunskapsintresse, varför ett tolkningsteoretiskt perspektiv utgör en grundläggande utgångspunkt. Vidare vilar studien på tankegångar från den s.k. nya barndomssociologin, vilken satt studiet av barndom i fokus. Begreppsparen barnperspektiv och barns perspektiv är centrala i studien, liksom begreppen barnkultur och barns kultur. Barnen uttryckte skilda ambitioner med sitt musicerande. Vissa hade planer för fortsatt musikutbildning eller ett yrkesliv inom musik, andra inte. De sistnämnda tenderade att tillskriva musicerande för egen skull ett lägre värde än musicerande där planer finns för ett professionellt musikutövande. Eleverna tycktes finna tillfredsställelse i att kunna framföra låtar i sin helhet. Här framhölls gruppundervisning som en positiv faktor, då medmusikanter kan bidra till en mer klangfull musikupplevelse. Men gruppundervisning tillskrevs även negativa konnotationer, bl.a. att övriga gruppmedlemmar stör och/eller tar för mycket lektionstid i anspråk. Det visade sig att påfallande många barn skapar egen musik på fritiden. De tycks dock inte ha framfört denna för sina musiklärare, varför det är rimligt att anta att dessa inte har vetskap om elevernas musikskapande. Barnen gjorde skillnad mellan musicerande relaterat till undervisningen och musicerande i övrigt, där aktiviteten ”att spela” tycktes vara förbehållen musicerandet under lektionstid. Det fria musicerandet och att lära sig spela ett instrument på egen hand tycktes inte värderas lika högt av barnen själva. Vad gäller musiklyssnande på fritiden framstår många som musikaliska allätare och rör sig över flera genrer i sina musikpreferenser. Att uppträda och visa vad man har lärt sig tycks värderas mycket högt bland barnen. Många beskrev att musiken ger dem en känsla av kompetens och självförtroende, även om exempel på det motsatta också framkommit, dvs. att musicerandet ger eleverna en känsla av inkompetens. Vuxnas inflytande över barns musicerande tycks vara omfattande. Detta gäller såväl vuxna inom familjen som utomstående vuxna.

Detta arbete presenterar musiklärares och musikelevers syn på motivation samt hur musikundervisningens utformning påverkar den. Syftet är att ta reda på vilka motivationsfaktorer som ligger till grund för elever motivationsstimulation samt hur lärare ser på sin egen undervisning och hur den i sin tur påverkar elevernas prestationer. I studien så diskuteras olika begrepp kring motivation där yttre och inre faktorer är bland dem mest centrala. Dessa begrepp innebär hur elevernas motivation påverkas av yttre faktorer (exempelvis föräldrar, lärare och betyg) och inre faktorer (egna mål och förväntningar). Studien visar att elevernas motivation består av en vilja och lust att utföra en uppgift och för att klara av uppgiften så krävs det tydligt uppsatta mål. Men för att nå målen på effektivt sätt så erfordras hjälp från lärare som kan bidra med sin kunskap för att eleverna lättare ska nå sina mål.

The object of this master thesis is to question why the sheet music heldby libraries is not used more than it is. I have mainly studied the inc idenceof any cooperation between the music schools and libraries,whether there has been consultation on the purchase of sheet musicand whether the music schools borrowed sheet music from the libraries.For the thesis qualitative methods were used in the form of interviewswith ten leaders in music or cultural schools in Sweden. The mainstudy has been focused on the library and music school in Vänersborg.To compare my results and draw conclusions I have used the work ofSanna Taljas: Music, Culture and the Library: an analysis of Discourses.The result of the study showed that there is very little cooperation betweenthe library section for music and the music school. The greatestinterest for cooperation appears to come from the library personnel.Both the library and the music school personnel claim insufficient timeand money for their lack of cooperation. / Uppsatsnivå: D

This master is a study of the co-operation between &quot;Angered’s culture schools&quot; and compulsory schools. In many reports of today one can see that there is a lack of co-operation between compulsory school and other cultural institutions. This master aims to study a “good example” to see what makes it successful in the terms of organizational conditions, profession, authority and legitimacy as well as knowledge creation. The theoretical frames are Folkesson’s (2004) theory of the dimensions of co-operation and Nonaka’s theory (1995) of knowledge creation. The result is based on four interviews with leaders and teachers, together with an analysis of written documents. My results show that the success in this studied example is related to organizational conditions, profession, authority, legitimacy and knowledge creation in many ways.