Kulturskola Älvsjö ligger centralt placerad invid Älvsjös station. Tomten ligger mellan Älvsjö Resecentrum och Stockholmsmässan. I dagens läge finns det hundratals inriktningar där barnet kan välja i kulturskolan, lära sig ett musikinstrument, skådespeleri, eller träna sin kreativitet med bild och keramik. Älvsjö kulturskola ska vara välkommande för alla barn, barnen ska trivas i skolan. Programmet ska inte vara fokus utan trivseln och glädjen för att få vara kreativ. I mitt program har jag fokuserat på att alla inriktningar ska fungera bra ihop samt synka. I ensemble rummen, som befinner sig på mellanvåning sker musikundervisningen som har ljudisolerade väggar för att undvika att distrahera de andra barn och ungdomarna. Kulturskolor med olika verksamheter kräver en smart planlösning, med runt 1000-1200 barn och ungdomar varje vecka är behovet av neutrala kommunikationsytor stort, samtidigt som kommunikationsytortar yta från verksamheten. Med över 700 kvadratmeter av kommunikationsyta, blir placeringen av kommunikationen avgörande för en väl fungerande kulturskola. / The Urban & Art School Älvsjö is centrally positioned neighboring Älvsjö station. The plan is placed between Älvsjö Metro Station and Stockholmsmässa (Stockholm International Fairs). Nowadays there are hundreds of orientations which the child can choose at the Urban & Art School, learn a musical instrument, acting, or exercise their creativity with picture and ceramics. The Urban & Art School Älvsjö are welcoming all children. The program should not be focused without comfort and joy to get creative. In my program, I have focused on all approaches will work well together and sync. The ensemble rooms, which are on the floor takes music education, walls with soundproof to avoid distracting the other children and young people. These kind of types of schools and organisations with different activities require a smart construction plan, with around 1000-1200 children and young people every week is the need for neutral communication areas large. With over 700 square meters of communication surface, the placement of communication organization is very essential for a well-functioning School.

Innan jag började läsa arkitektur var jag dansare i många år. Då låg jag ofta på golvet och tittade i taket. Så pass länge att taket tillslut blev en vägg. Jag har också snurrat mig yr så att rummets gränser suddats ut, så att upp blev ner och ner blev upp. Med den erfarenheten har jag sökt efter ett sätt att radera bort gränsen för vad som är en vägg, ett golv och ett tak. En kulturskola ska vara en plats för lärande, lust och kreativitet. En plats där möjligheterna är många och begränsningarna få. Där barnen och ungdomarna inte upplever normer kring vad som är normalt, utan en plats där de får exprimentera och inte fastna i begrepp av vad som är rätt och fel. Att komma till Kulturskolan i Älvsjö ska ge eleverna känslan av den taklösa byggnaden som inte begränsar utan snarare visar på alla de möjligheter en plats för lärande och reativitet har. Byggnaden är en samlad kropp med rumsligheter i fasad. I kontrast till grannen Stockholmsmässan där all verksamhet sker i hemlighet och bakom slutna väggar visar byggnaden upp sin verksamhet för det kringliggande Älvsjö. Jag har sökt efter en byggnad där barnen får vara kvar i sin öppna värld. Där det inte finns ett rätt svar utan där svaren är många. Eleverna ska kunna vrida på huvudet och världen ska vara sig lik eller lägga sig på golvet och upp liknar ner. Det blir en byggnad utan tak eller ett fotavtryck mot himmlen. / Before I started studying architecture, I was a dancer for many years. I often laid on the floor and looked at the ceiling. For so long that the ceiling was transformed into a wall. I have also twisted and turned myself dizzy in rooms so boundaries have become blurred, where up has been down and down has been up. With that experience, I have been looking for a way to erase the limits of what is a wall, a floor and a ceiling. A Kulturskola should be a place for learning, desire and creativity. A place where the opportunities are many and the limitations are few. Where children and young people  not experience  norms of what is normal, but where they can experiment and not get caught up in the concept of what is right and wrong. Beeing at the Kulturskola in Älvsjö should give the students the feeling of the roofless building which does not limit but rather shows all the potential of a place for learning and creativity. In contrast to the neighboring Stockholm International Fairs where all the activity takes place in secret and behind closed walls, this buildning shows Älvsjö what is happening inside. I have searched for a building where children can be left in their open world. Students should be able to turn their heads and the world should be the same or lie down on the floor and up is similar to down. It is a building without a roof or a footprint to the sky.

Projektet tar sin utgångspunkt i Maria Montessoris teorier om barn och lärande. -Hur kan vi ge barnet frihet? frågar hon i sin bok ”Spontaneous Activity in Education”. Stockholms kulturskola bygger på frivillighet och dess mål är att tillgängliggöra kultur för alla barn. Men kan en kulturskola ge barn frihet på det sätt Montessori menade? Syftet med en kulturskola som utgår från Montessoris teorier är att skapa en trygg men spännande värld för upptäckter och lärande på barnens egna villkor.Min uppgift har blivit att skapa förutsättningar i miljön för att underlätta en lärandeprocess genom lek, men samtidigt undvika för många störningsmoment. Därför hanteras programmet genom att dela upp skolan i flera mindre hus för att åstadkomma koncentration och för att kunna skapa en relation mellan två, eller högst 3 aktiviteter. Namnet på kulturskolan är inspirerat av den slingrande rörelsen: arabesquen, vilket är ett begrepp som används inom konst, musik och dans. / The project is based on Maria Montessori's theories about children and learning. - How can we give the child freedom? she asks in her book "Spontaneous Activity in Education" . The communal culture school is completely optional, and its aim is to make culture available for all children. But can a culture school give children freedom in the way Montessori meant? The purpose of culture school based on Montessori's theories is to create a safe but exciting world of discovery and learning on children’s own terms. My task has been to generate the conditions in the environment in order to facilitate a process of learning through play, while avoiding too many distractions. Therefore, the program is managed by dividing the school into several smaller houses to provide concentration and to create a relationship between two, or a maximum of three activities. The name of the school is inspired by the flowing movement: the arabesque, which is a term used in art, music and dance.

A building for the Kulturskolan Stockholm, The cultural school of Stockholm, with focus on spaces for practising, planning projects, spontaneous activity and meetings. Located just next to the big train station Älvsjö Station in the southern parts of Stockholm. The building bridges gap between the pedestrain road and the Stockholm international Fairs, Stockholmmässan. All in one floor, the building is separated into place for meetings- a foyer, a lerning space with ensemble rooms, a space for sponinuity -  a big space in the central parts of the building encourage students to practise, plan and work with their own projects, before and after classes, a creative space with workshops and a black box, and an administrative part. All the rooms are placed in relation to their individual functions, music next to media, art room next to workshop etc, so the students are encouraged to explore more subjects than the current class, and try to integrare other subjects into their class. Transparency between the rooms is important. A cultural school where the students can be more in charge of classes and projects. The building aims to encourage a new working method for the Kulturskolan Stockholm based on the students ideas and desires. / En byggnad för Kulturskolan Stockholm med fokus på ytor för övning,projektarbete, spontanaktivitet och möten. Projektet ligger i Älvsjö precis nära den vältrafikerade Älvsjö Station, i de södra delarna av Stockholm. Byggnaden överbryggar ytan mellan gång- och cykelvägen Älvsjö broväg och Stockholmsmässan. Byggnaden är endast i en våning, uppdelad i en foajé, en lärandedel med ensemblerum, en stor yta i mitten av byggnaden uppmuntrar till övning, planering och eget arbete, före och efter lektioner, en skapande del med verkstäder och black box och administrativa ytor. Rummen är utplacerade i relation till deras funktioner, musik nära media, bild nära verkstad osv, så att eleverna uppmuntras att undersöka flera ämnen och integrera detta i lärandeprocessen. Transparens och synlighet mellan de olika rummen är viktigt. Byggnaden uppmuntrar till en ny arbetsmetod för Kulturskolan Stockholm, grundad på elevernas egna idéer och önskemål.

Ett projekt om en byggnad som uppstått ur en idé om ett rum. Det rum som bildas i relationen mellan platsens branta topografi och den kub som utgör byggnadens form. Genom att kuben lyfts upp på pelare skapas på det nedre planet ett rum med sikt åt alla håll, men helt utan insyn. Det är ett offentligt rum, och på samma gång ett rum för Kulturskolans verksamheter. Kanske övar några här på dans, eller så används det som en föreläsningssal av en av de föreningar som brukar mötas här. Jag ville att det här skulle vara ett öppet rum. Lika öppet mot parken som mot de rum som gränsar till det. Men samtidigt ville jag att de olika rummen tydligt skulle definieras. Jag lät därför vrida föreställningssalens stora volym i mitten åtta grader, vilket skapade två öppna, men trots det definierade rum som båda riktar sig ut mot parken. Den här vridningen fick sedan konsekvenser i resten av byggnaden. / A project about a building that emerged from an idea of one single space. A space that exists in the relationship between the steep topography of the site and the cubic form of the building. It is a space from which you can see in all directions, but in which you’re free from all observations. It is a public space at the same time as it is a space used by the School of the Arts. A group might be there for dance practice, or it might be used as a lecture hall by an other organisation. I wanted it to be an open space. As open towards the park as towards the spaces adjacent to it. But at the same time I wanted it to be defined. By rotating the volume of the black box in the center of the cube two open, but yet defined, spaces were created. This rotation led to consequences for the rest of the building.

Syftet med föreliggande studie har varit att beskriva och analysera hur kulturskolelärareuppfattar och formar sitt professionella lärande och utveckling i förhållande till elevernas undervisning. I studien har fokus legat på att studera en pågående aktionsforskningsprocess i form av lärares återkommande kollegiala samtal kring tankar, handlingar och erfarenheter av undervisningen i Kulturskolan. För att uppnå syftet har jag utgått ifrån dessa frågeställningar: Hur uppfattar lärarna a) sitt deltagande i kollegiala samtal och b) tillgång tillforskares handledning i samtal kring undervisningspraktiken? Hur beskriver lärarna i det gemensamma kollegiala samtalet sina handlingar i undervisningenmed kulturskoleeleven? Hur kan kulturskolelärares delade reflektioner kring undervisnings erfarenheter bidra till professionell utveckling och lärande?Iaktionsforskningsprojektet deltog åtta kulturskolelärare och kommunens skolforskare. Socialkonstruktionism har utgjort teoretiskt ramverk där interaktioneni form av samtal och dialog (Bakhtin, 1981) i Communities of practice(Wenger, 1998) betraktas som centrala för lärande och utveckling. Resultatet visar hur ett professionellt lärande lett till utveckling genom att aktionsforskningsprojektetgett lärarna nya tankar vilket har resulterat i ett förändrat agerande i kulturskolepraktiken. På så sätt har kulturskolelärarnas identitet satts i rörelse från ett individuellt, via ett kollegialt mot ett kollektivt perspektiv på elevernas lärande och undervisning.

I studien utforskades begreppet ”motivation” för att beskriva barn och ungas vilja att öva ett instrument. Med motivation menas det som får en person att känna lust till att göra något, ifrån vilket man ofta talar om inre och yttre motivation. I kapitel ett presenterades två viktiga vetenskapsmän inom ämnet, Harlow och Deci, som bidrog till den viktiga forskningen om ett av det viktigaste drivet av alla hos en människa, det så kallade inre drivet. Syftet med studien var att ta reda på vad elever på kulturskolan anser motiverar dem mer och vad som motiverar dem mindre till att öva sina instrument. För att kunna genomföra studien valdes att analysera resultaten genom ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv. Enkäter användes kvantitativt metodologiskt för att samla in svar från barn och unga i kulturskolan med frågor om deras musikaliska hemmiljö samt vad de anser motiverar dem mer och mindre. Studiens resultat ger en indikation om vad barn och unga blir mest motiverade av, nämligen att dessa barn och unga som svarade på enkäten till största del blir motiverade av sig själva, för att de finner det lustfyllt och roligt att spela sina instrument. I diskussionsdelen sammanfattades tankar kring resultatet samt idéer till eventuell fortsatt forskning.

Syftet med den här studien är att undersöka vad slagverkspedagoger på kulturskolan anser vara faktorer som påverkar elevernas motoriska inlärning och utveckling, hos deras elever i framför allt yngre åldrar. Frågeställningarna söker svar på vad som påverkar motoriken, huruvida det går att tidsmässigt planera när olika motoriska framsteg bör ske samt om och eventuellt vilka verktyg lärarna har för motorisk utveckling hos sina elever. I bakgrundskapitlet beskrivs den svenska musik- och kulturskolans historia och uppdrag, samt vilken roll den och dess lärare har för eleverna. Man finner där tidigare forskning och en presentation av begrepp rörande motorik, samt mitt valda teoretiska perspektiv där jag utgått från kognitivismen och det sensomotoriska lärandet.  Utgångspunkten för undersökningen är en fallstudie, med kvalitativa intervjuer som huvudsaklig informationskälla, genomförda på tre trumlärare från olika kulturskolor. Intervjuerna, vilka var strukturerade men med öppna frågor, transkriberades och analyserades för att sedan tematiseras och de svar som framkommit utgör studiens resultat. Detta visar att ingen av lärarna framförde en förutfattad tanke om hur bra eller dålig en elevs motoriska nivå bör vara vid en viss ålder. Vissa skillnader i synsätt och tillvägagångssätt blev synliga, men den gemensamma synen på motorikens betydelse för trumspelandet var tydlig. I diskussionen dras paralleller mellan lärarnas svar och de aspekter som framkommit i den tidigare forskningen jag tagit upp i bakgrundskapitlet. Lärarnas praktiska erfarenheter av den motoriska utvecklingen stämmer väl överens med vad litteraturen beskriver.

Den offentligt subventionerade kulturskolan ska verka för jämlikhet och som social brobyggare. Statistiken visar dock att barn i familjer med utländsk bakgrund är underrepresenterade i kulturskolans verksamhet. Denna studie jämför befintliga data över kulturskolans andel elever med utländsk bakgrund och enkätsvar från 108 kulturskolor gällande insatser och behov för att inkludera familjer med utländsk bakgrund. Resultatet analyseras med diskurs som förklaringsmodell, där begreppen policy och inkludering är centrala. Studien visar att kulturskolan behöver verka för att göra sin ordinarie verksamhet mer inkluderande genom en särskilt anpassad marknadsföring med hjälp av retoriskt anpassade verktyg, utöver språklig översättning, för att nå och påverka familjer med utländsk bakgrund till ett ökat deltagande i kulturskolans verksamhet.

Den här studien syftar till att belysa hur musiklärare som undervisar grupper med funktionsnedsatta elever, förhåller sig till sin egen musikundervisning. För att närma mig musiklärarnas olika förhållningssätt valde jag att använda den kvalitativa intervjun som forskningsmetod. Hanken och Johansens (1998) kategorier för den pedagogiska grundsynen hos en musiklärare utgör en stor del av de teoretiska utgångspunkterna för studien. Jag har bland annat jämfört och placerat in informanterna i Hanken och Johansens kategorier för att på så sätt få fram en tydligare bild av informanternas undervisning. Resultatet visar tydligt att elevernas funktionsnedsättning inte påverkar målet med informanternas undervisning. Det som skiljer musikundervisning för elever med funktionsnedsättning från elever utan funktionsnedsättning är framförallt undervisningssättet och metoden. En slutsats jag kommit fram till är att det krävs en grundläggande kompetens i musikämnet, och framför allt en vid pedagogisk grundsyn samt ett intresse och engagemang för den enskilde elevens situation för att kunna bemöta och tillgodose dennes behov. / The purpose of this study is to highlight how music teachers who, when teaching groups of disabled pupils, relate to their own education. In approaching the teachers’ various relations to their education, I have chosen to use the qualitative interview as my research method. A large extent of the theoretical foundation in this study is based on Hanken and Johansen’s (1998) categories for the pedagogical fundamental view as a music teacher. In order to obtain a clearer understanding of the teachers’ education, I have compared and placed the teachers included in this study, into these categories. The result clearly shows that the disabilities of the pupils do not affect the objectives in regard to the teachers’ education. That which distinguishes the education for pupils with disabilities from pupils without disabilities, is primarily the teaching method. I have concluded that, in order to meet the needs of the pupil, basic competency in music is a prerequisite and above all, a pedagogical fundamental view and an interest and commitment to the situation of each individual pupil.