Syftet med studien är att i relation till musik- och kulturskolornas verksamhetsidéer/planer få insikt i elbaslärares förhållningssätt till vad som är viktigt för nybörjarelever att lära sig. Utifrån detta syfte är avsikten att försöka förstå vilka lektionsmoment elbaslärare prioriterar i sin undervisning av nybörjarelever, varför de valt att fokusera på just dessa och deras syn på eventuella styrdokument för respektive arbetsplats. Jag har i min undersökning genomfört kvalitativa intervjuer med fyra elbaslärare från olika musik- och kulturskolor. Arbetets har sin utgångspunkt i historiska perspektiv på musikkulturskolornas framväxt och de pedagogiska traditioner som format dem samt det sociokulturella perspektivet på lärande.   I resultatet framkommer att det viktigaste för informanterna är att eleven får komma igång och spela så snabbt som möjligt och att den huvudsakliga drivkraften i nybörjarundervisning för elbaselever är lust, glädje och upplevelser – vilket går helt i linje med mycket av de tendenser som behandlas i forskning rörande musik- och kulturskolan samt dess verksamhetsplaner under senare år.   Under diskussionsrubriken diskuteras informanternas syn på vad de tycker är viktigt för nybörjarelever att lära sig i relation till de traditioner, idéer och värderingar som enligt det sociokulturella perspektivet styr hur undervisningen formas. Utöver detta diskuteras musiklärarnas förhållningssätt till rådande styrdokument och deras respektive arbetsplats verksamhetsplan. / The purpose of this study is, in relation to the activity ideas/plans of community schools of music and art, to gain insight into the electric bass teachers approach to what is important for beginners to learn. From this view, the intention is to try to understand which lesson content is prioritized in the teaching of beginners, why they chose to focus on these and their views on possible regulatory documents for each workplace. In my survey I have conducted qualitative interviews with four bass guitar teachers from various community schools of music and art. Work is based on theories of the emergence of community schools of music, the educational traditions that shaped them and the sociocultural perspective on learning.   The results show that the main driving force of beginners teaching for bass guitar students is desire, joy and experiences – which is in line with much of the trends covered in research on community schools of music and art and their activity plans in recent years.   In the discussion section the views on what informants thinks is important for beginners to learn is discussed in relation to the traditions, ideas and values according to previous research which determines how the lessons are shaped. In addition to this the music teacher's attitudes and relations to current regulatory documents at their respective workplace is discussed.

The aim of the study was to examine how students get their motivation to learn. How two different schools, Kulturskolan in Stockholm and Lilla Akademien, practises motivation when they teach the violin. The method was field studies and qualitative interviews. The result of the study indicates the importance of teaching students how to practise to get progression on their playing, to develop their learning skills to get them motivated. The result of the study indicates that the social environment and the positive experience of playing matters in terms of motivation. It also shows that to reach a professional level of playing the violin, a goal is needed. / Syftet med studien var att undersöka hur elever får motivation till att lära. Hur två olika skolor, Kulturskolan och Lilla Akademien, arbetar med motivation i ämnet fiolundervisning. I studien behandlades områden som motivation, lärande och övning. Båda skolorna granskades för att påvisa om det fanns likheter och skillnader i hur elever förhåller sig till övning och motivation. Studierna är genomförda på Kulturskolan i Stockholm samt på Lilla Akademien. Studiens material har insamlats genom fältstudier och kvalitativa intervjuer. Studiens resultat indikerar att det är viktigt att elever lär sig hur de ska öva för att få progression i sitt spel, utveckla sitt lärande och få motivation. Det som även spelar stor roll i motivation, är det sociala klimatet och den positiva upplevelsen av att spela. Studien visar på att, för att nå ett professionellt spel, behövs det ett tydligt mål.

In the years around 1950 the first Music Schools – organized by the municipalities – started in Sweden. They were a result of local initiatives. They were not a part of the national school system. Instead their focus was on creating opportunities for children to learn to play an instrument in their spare time. They became so common that in 1970 they could be found in almost every municipality in Sweden. Even so, they were never authorised or controlled by the state. In this thesis I try to describe the ideology of the first local music schools around the year 1950. I try to find out what kind of traditions, ideas and other influences that shaped this ideology. I do that by comparing the ideology of the music schools to the characteristics of the popular education (in German: Bildung). Thereafter I try to do the same with the development of Schools of Arts around the year 1990. I do that in a hermeneutic tradition by using an idea- and ideology analysis from social sciences. My research questions are: Could the ideologi of the first music schools be described by comparing it with the characteristics of ”bildung”. Could the ideologi of the first schools of Arts be described by comparing it with the characteristics of ”bildung”. The ideology of the music schools was strongly influenced by the voluntary music education in grammar schools. That meant that the education was organized in semesters, one lesson per week and one child at a time. More focus was on the development of every childs´ability to play an instrument, less on the possibility to play together with other children or to sing. The ideology of the music schools was also influenced by popular education (Bildung). The schools aimed to give equal opportunities to all children to learn to play an instrument and learn about the ”good culture”. With that expression was meant classical music. The answer to my first question is that the ideologi of the music shools were influenced both from grammar schools and the ”bildung”- movement. In the years around 1990 many Music Schools had developed into Schools of Arts. They included education in dance, drama/theatre, visual art and film/movie. In the same way as the first music schools were born, the first Schools of Art developed in a local context. Some of them found a closer cooperation with the obligatory school but all continued to be independent. The structure of Schools of Arts were in many ways a continuation of the music schools. They were also organized in semesters, one lesson a week etc. In the same time they were a part of the a new trend which meant they were more interested in the creative possibilities for the children, cooperation and the opportunities to be on stage. They also had a broader wiew on what ”good culture” was. The answer on my second question is that the ideologi of the Schools of Arts in some extent are a part of the ”Bildung”-movement but at the same time they are more focused in collaborating with the obligatory school system and are more influenced by instrumental goals like being part of devolopment of new industries in the society. To some extent they are less influenced by ”Bildung” than the first music Schools. There are even today more than 200 000 children taking part in the Schools of Arts. (Including those who are still named Music Schools) In such a big professsionel organisation in most of the Swedish communities it is very surprising that they have developed without a national agenda. / I slutet av 1940-talet bildades de första kommunala musikskolorna med det namnet. Deras bakgrund var dels den frivilliga instrumentalundervisning som erbjöds på läroverken, privat undervisning – inte minst på piano – samt undervisning inom militärmusiken och orkesterföreningar. Allt detta smälte samman till musikcirklar – ofta drivna av studieförbund – som sedan nästan undantagslöst drevs vidare i form av kommunala musikskolor. De lokala variationerna var många. På 1970-talet hade i stort sett alla kommuner en kommunal musikskola. I denna uppsats försöker jag beskriva de första kommunala musikskolornas ideologi runt år 1950, och sedan även beskriva de första kommunala kulturskolornas[1] ideologi runt år 1990. Detta gör jag genom att tolka de idéer, traditioner och ambitioner som kan ses i offentliga dokument, vetenskapliga texter och andra dokument som beskriver pedagogiska idéer som fanns och påverkade beslutsfattandet. Jag gör detta i en hermeneutisk tradition genom en idé- och ideologianalys hämtad från samhällsvetenskapen. Metodiskt arbetar jag med begreppet dimensioner. Dessa utgår från de begrepp som karakteriserar bildning. På så sätt använder jag bildningen som ett raster för att tydligare se musikskolornas och kulturskolornas respektive ideologi. Mina forskningsfrågor är: Kan de första kommunala musikskolornas ideologi beskrivas i relation till bildningsbegreppet? Kan de första kommunala kulturskolornas ideologi beskrivas i relation till bildningsbegreppet? Bildningsbegreppet jag använder är hämtat från Gustavssons och Varkøys beskrivningar av vad som kännetecknar bildning:   Lärandet är en fri process  Lärandet skapar sammanhang  Lärandet skapar jämlikhet eller ojämlikhet  Lärandet är icke-instrumentellt Organisationen av undervisningen på musikskolorna var starkt präglad av läroverken. Den innebar att musikskolorna var organiserade i terminer, en lektion i veckan och med starkt fokus på individen. Den enskilde elevens kunskaper i hanterandet av sitt instrument kom i första rummet, före samspel, eget skapande och även sång/körsång. Den ideologi som präglade musikskolorna hade samtidigt ett starkt folkbildande inslag. Alla barn skulle i demokratisk anda få möjlighet att både lära sig spela ett instrument och ta del av den goda kulturen. Med det senare avsågs främst den klassiska musiken. Svaret på min första forskningsfråga är att de första musikskolornas ideologi i hög grad var påverkad av bildningsbegreppet men att den samtidigt var starkt påverkad av traditionen från läroverk och folkskola. De kommunala kulturskolorna övertog senare mycket av musikskolornas ideologi. Samtidigt var ideologin i den tidens anda präglat av ett större intresse för elevernas eget skapande, för samverkan och att alla elever också skulle framträda. Flera kulturskolor sökte också få en ökad betydelse genom ett närmande till den obligatoriska skolan. Deras ideologi präglades också i hög grad av instrumentella mål som transfereffekter vid inlärning av andra skolämnen, lokaliseringsfaktorer m.fl. Svaret på min andra forskningsfråga är att de första kommunala kulturskolorna ideologiskt i viss mån var en del av bildningsrörelsen. Samtidigt önskade de bli en del av det obligatoriska skolväsendet och motiverade sin existens med instrumentella mål, varför de kan sägas alltmer ta avstånd från att bygga på en ideologi präglad av bildning. Med tanke på musik- och kulturskolorna storlek, över 200 000 deltagare, är det förvånande att all utveckling av dem skett genom lokala initiativ och att samordning och utveckling på nationell nivå i stort sett varit helt frånvarande under de epoker jag berör i denna uppsats. De kommunala musikskolorna, senare kulturskolorna, dominerades av ett görande, av enskilda lärares egna modeller för undervisning, i högre grad än formulerande av en genomtänkt ideologi eller för den delen metodik. [1] De kommunala kulturskolorna benämns oftast som ”kulturskolor”. I den statliga politik som beslutats under uppsatsens tillkomst benämns de som ”kommunala kulturskolor”. Jag använder därför det begreppet men för att göra texten lättare att läsa använder jag ibland de enklare formerna ”musikskola” och ”kulturskola”.  De står för samma sak.

Denna studie har som syfte att undersöka musiklärares syn på arbete för inkludering och ökad mångfald i kulturskolan. Studiens forskningsfråga handlar om hur musiklärare konstruerar och legitimerar sin syn på arbete för inkludering och ökad mångfald i kulturskolan. För att undersöka detta har tre fokusgruppsintervjuer genomförts på tre olika kulturskolor. Studiens teoretiska ramverk består av diskursteori och den data som genererats ur fokusgruppintervjuerna har bearbetats och analyserats med hjälp av diskursanalytiska redskap. I resultatet presenteras sex diskurser utifrån lärarnas konstruktioner om synsätt på arbete för inkludering och ökad mångfald i kulturskolan. Dessa handlar om att arbetet för inkludering och ökad mångfald ses som givet, som motsägelsefullt, som socialt utvecklande, som extern verksamhet, som svårt och som gemensamt ansvar. Resultatet presenterar även föräldrar och skola som två kontextuella påverkansfaktorer som på olika sätt påverkar diskurserna. I diskussionen behandlas två mer övergripande motstridiga diskurser om arbete för inkludering och ökad mångfald som självklart respektive icke självklart, i relation till tidigare presenterad litteratur. / The purpose of this study is to examine music teachers’ views on the work for inclusion and increased diversity in Swedish Community School of Music. The study’s research question concern how music teachers’ construct and legitimate their views on the work for inclusion and increased diversity in Swedish Community School of Music. To examine this three focus group interviews were held at three different schools. The theoretical framework of the study is discourse theory and the data generated from the focus group interviews has been processed and analyzed with discourse analytical tools. In the result the six discourses found are presented based on the teachers’ constructions about the work for inclusion and increased diver- sity in Swedish Community School of Music. These discourses is about how the work for inclusion and increased diversity is seen as given, as contradictive, as social developing, as ex- ternal activity, as difficult and as mutual responsibility. The result also shows parents and school as two contextual factors which affects the discourses in different ways. In the discussion two more general contrarious discourses, about the work for inclusion and increased diversity as obvious and non-obvious, are discussed in relation to previous presented literature.

Studiens syfte är att undersöka instrumentlärares syn på och arbete med improvisation i den enskilda instrumentundervisningen inom gymnasieskolan och kulturskolan. Studiens teoretiska ramverk utgörs av diskurspsykologi. För att undersöka detta har fokusgrupper använts som datainsamlingsmetod där lärare från gymnasiet och kulturskolan har samtalat om sina synsätt på improvisation. Samtalen spelades in med både ljud och bild för att sedan transkriberas och analyseras med diskursanalys för att urskilja diverse diskurser, i föreliggande studie också kallat tolkningsrepertoarer. I resultatet framträder vissa motstridiga tolkningsrepertoarer när lärarna beskriver sina synsätt på improvisation, såsom Improvisation som något frigörande och Improvisation som något hämmande. Resultatet visar att dessa motstridiga tolkningsrepertoarer kan ges uttryck för hos en och samma lärare. Samtliga lärare i studien är dock överens om att improvisation inte är bundet till en specifik genre, även om de medger att det har mer fokus i vissa kontexter. Vidare framträder vilka effekter och funktioner olika tolkningsrepertoarer har på lärarnas arbete med improvisation. Härmningsövningar är ett återkommande sätt att undervisa i improvisation utan någon särskild genrekontext som lärarna beskriver. I diskussionen lyfts resultatets mest framträdande tolkningsrepertoarer fram för att diskuteras i relation till det teoretiska perspektivet samt tidigare presenterad litteratur och forskning inom ämnet. / The purpose of this study is to examine instrument teachers’ views on and work with improvisation in the individual instrumental education in upper secondary school and Swedish Community School of Music. The theoretical framework of the study is discourse psychology. To examine this, focus groups were used as method for data collection in which teachers from upper secondary school and music school talked about their views on improvisation. The conversations were recorded with both audio and image to later be transcribed and analyzed with discourse analysis to distinguish various discourses, in this study also referred to as interpretative repertoires. The result shows certain conflicting interpretative repertoires as the teachers describe their views on improvisation, such as Improvisation as something liberating and Improvisation as something inhibitory. The result shows that these conflicting interpretative repertoires can be spoken for by the same teacher. However, all the teachers in the study agrees that improvisation isn’t bound to a specific genre, although they admit that it is more focused on in certain contexts. Moreover, the effects and functions that different interpretative repertoires have on teachers’ work also appear. Mimicry exercises are a recurring way to teach improvisation without a specific context of genre, as described by the teachers. In the discussion the most prominent interpretative repertoires from the result are discussed in relation to the theoretical framework as well as previously presented literature and research within the subject matter.

Mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka om det finns ett samband mellan de försämrade musikteoretiska kunskaperna bland de sökande till musikhögskolorna och utbudet av teoriundervisning på de svenska musik- och kulturskolorna. För att uppnå detta har jag gjort en kartläggning av förekomsten av musikteori som enskilt ämne på de svenska musik- och kulturskolorna, samt hur denna bedrivs. Jag har använt mig av en enkät som rektorer eller lärare i musikteori har svarat på, samt undersökt antagningsproven (C-proven) i musiklära och satslära från olika år på Ingesunds musikhögskola. Enkätsvaren visar att en tredjedel av dem som svarat, erbjuder musikteori som eget ämne. Dessa skolor hittar vi i både stora och små kommuner medett varierat elevantal. Musikteorin verkar inte ha minskat nämnvärt under de senaste 9 åren. Hos de skolor som inte har teoriundervisning uppges anledningen vara dålig ekonomi, men hos de skolor som har haft, men tvingas lägga ner teoriundervisningen anges orsaken vara bristande elevintresse. Jag har även undersökt lektionernas utformning, lärarnas behörighet, integration av musikteori i instrumentallektionerna och marknadsföring av ämnet. I diskussionen resonerar jag om resultatet kan ge en förklaring till problemet med sjunkande kunskaper i musikteori. Svaren pekar på att det troligtvis inte är ett minskat utbud av musikteori, utan en minskad efterfrågan, som gör att kunskapsnivån har sjunkit. / The purpose of this study is to examine if there is a connection between the diminishing knowledge of music theory of applicants to colleges of music, and the offering of music theory in the Swedish music and culture schools. In order to reach this goal, I conducted a survey of the prevalence of music theory among the Swedish music and culture schools, and how this is organized. I have used a questionnaire in which the principal or the teacher of music theory has responded to, and I have examined the entrance examinations (C-test) in basic theoretical knowledge and harmony from different years at The Music Academy of Ingesund. Survey responses indicate that a third of those who answered, offer music theory as its own subject. These schools can be found in both large and small municipalities, with a varied number of students. Music theory does not seem to have decreased significantly over the past nine years. Among the schools that do not offer music theory, the main reason given for this is a poor economy. But among schools who offered music theory but were forced to discontinue, the main reason given were the students' lack of interest. I have also investigated the structure of the lesson, certified teachers, integration of music theory in instrumental lessons and the marketing of the subject. In the section where I discuss the results, an explanation may be found as to why there appears to be a declining knowledge of music theory. The responses indicate that while music theory is still generally offered as before, there is a reduction in demand, which may cause the knowledge level to decrease.

Syftet med denna studie har varit att undersöka på vilket sätt Learning study kan fungera som modell för att utveckla kollegialt lärande och bidra till utbyte av erfarenheter mellan lärare i kommunal musik- och kulturskola. För att undersöka detta har ett arbetslag bestående av fyra gitarrlärare vid en kommunal musikskola fått genomföra en gemensam Learning study, med författaren som handledare. I studien användes en kombination av observation och intervju som metod för att följa arbetet och ta del av de deltagande lärarnas upplevelse av Learning study. Resultatet visade att det, genom att använda modellen Learning study, skapades kollegiala samtal och erfarenhetsutbyten som de deltagande lärarna knappt upplevt tidigare, trots lång erfarenhet i yrket. Likaså är ett resultat att modellen inspirerat lärarna till att prova nya idéer i den egna undervisningen. / The purpose of this study was to investigate how Learning Study can act as a model for developing collegial learning and contribute to experience-sharing between teachers in the Community School of Arts and Music. In order to investigate this, four guitar teachers at a Community School of Music has participated in a joint learning study, with the author as a researcher/facilitator. To evaluate the process and taking part of the participating teachers’ experience of learning study a method combining observation and interview was used. The result shows that by using the learning study method a kind of collegial conversations and experience-sharing was created, which the participating teachers had not experienced before. It also inspired the teachers to try new ideas in their own teaching.

Detta arbete är en observationsstudie av gruppundervisning i fiol och altfiol vid kulturskolan. Till undersökningsobjekt valdes gruppundervisning i fiol och altfiol. Båda instrumenten har en lång tradition av individuell undervisning men även gruppundervisning i ensembleform, inte sällan kombinerad vilket vill säga individuell lektion och ensemblelektion. Syftet med studien var att undersöka hur formen och strukturen för en sådan undervisning kan se ut och hur elever och lärare fungerar tillsammans i undervisningen. Studien har en multimodal socialsemiotisk och etnografisk metodologisk ansats och använder dessa i en kombination i valet av metod, vilket genomförts genom observation av undervisning samt transkription av utvalda delar som spelats in med ljud och bild. Observatören har haft närvarande men i första hand inte deltagande roll i undervisningen. Två kulturskolor där fiolundervisningen har en lång och stark tradition valdes ut och några av stråkpedagogerna vid dessa kulturskolor valde att delta i studien. Resultatet visar att formen för undervisningen byggde på principen att härma läraren och att läraren hjälpte eleven att justera och placera instrumentet samt att sång eller ramsor användes för rytminlärning. Skillnader kunde identifieras mellan undervisning i större och i mindre grupp både till form och struktur samt hur individerna interagerade, kommunicerade och tillämpade lärande av varandra. Resultatet ger en inblick i hur gruppundervisning i fiol och altfiol vid två kommunala kulturskolor i Stockholms län kan fungera och är ett tillskott till fortsatt forskning om gruppundervisning i kulturskolan. / This thesis is an observational study regarding group education in violin and viola at the Swedish Municipal School of Arts. As an object of study, group teaching in violin and viola was chosen. Both instruments have a long tradition of individual teaching, but also group teaching in ensemble form, not seldom combined, which means an individual lesson and an ensemble lesson. The purpose of the study was to investigate the form and structure of such group education and to get a closer look at how pupils and teachers interacted in that form of teaching. The study has a multimodal social semiotic and ethnographic methodological approach, and investigate through a combination of these, implemented through observation of teaching as well as transcription and analysis of selected parts recorded in audio and video. The observant was present but was not participating in the teaching process. Two municipal schools of arts, where the violin and viola education has a long and substantial tradition, were selected, and some of the teachers at these schools were chosen to participate in the study. The results show that the education formed the way that the pupil mimicked the teacher, that the teacher often helped the pupils to adjust and place the instrument, and that singing or different frames was used for rhythm learning. Differences were identified regarding teaching in bigger versus smaller groups by form and structure as well as how the participants interacted, communicated and applied knowledge from each other. The result gives an insight into how group teaching in violin and viola at two municipal schools of arts in Stockholm might function, and contributes to further research regarding group education.

I projektet undersöktes hur kulturskolans olika aktiviter och verksamheter kan jämställas. Att genom en byggnad utan rumsligt inbyggda hierarkier få all utövning att skrida över varandras och sina egna gränser och inspirera varandra. Rummen är skapade för möjlighet till spontana föreställningar, improvisation, övning utanför lektionstid och sammankomst men också koncentrerad klassisk övning i mindre rum med lärare. / The project examined how the art and culture school association Kulturskolan’s various activities and operations can be equated. Through a building without spatially embedded hierarchies get all the exercise to undercut each other’s and their own borders and also inspire each other. The rooms are created for opportunities to spontaneous performances, improvisation exercises outside of class and gathering but also concentrated classic exercise in smaller rooms with a teacher.

En kulturskola är inte ett skyltfönster för barnens talang utan en kreativ verkstad för att utvecklas. Detta har jag tagit fasta på och har en idé om en kulturskola där större delen av skolan är vikt till barnens trygghet. De vuxna har sin plats och resten av byggnaden är barnens. Här ska blyga kunna öva i trygghet och de som vill spela ut hela sin repertoar har möjlighet till det. Skolan ska också kunna vara en plats att hänga på någon timme innan sin lektion. Gestaltningsmässigt har skolan här ett öppet foajéplan som är semioffentlig. Caféet är öppet för allmänheten och kan användas för utställningar, föreläsningar och liknande. Men denna yta är också den som är de vuxnas. Kommer du med ditt barn så är det här du får vänta medan barnet springer in och gör sitt. Resten av foajéplanet är en flexibel yta som egentligen kan programmeras lite hur som helst. Uppåt i huset finns en yta för barn, som ett väntrum, där de kan hänga innan sin lektion. Uppåt finns också lektionssalar. Blandad verksamhet för att blanda barnen.  Den nedre delen av huset är nästan som ett helt annat hus. Här finns verksamhetslokaler samt flertalet av de servicefunktioner som måste finnas. Ytan att vistas på är här begränsad då det inte är tänkt att man ska uppehålla sig här mellan lektionerna. Som en bärande idé har jag fört med mig forskning som visar på hur man kan bygga bort mobbning. Huset har inga långa dolda korridorer och överallt kan lärare överse, utan att bevaka, alla utrymmen där barnen befinner sig. Med hörsel och syn kopplas hela huset samman genom principen att visuell och audiell kommunikation är trygghetens kärna. / A Culture school should not be a kids talent show room. It should be a creative shop for their own development. This is the starting point of my project. I have an idea of a culture school where the bigger part is for the children and only the children. A place to be safe. The shy kids should be able to practice in a safe environment and the more outspoken kids will have the opportunity to perform. This, normally a place you just spend a lesson at, should be a place to hang around after school. The entrance floor is a semi public floor with an café open for the public and with an area to have flexible purposes, maybe a show room one day and an open lecture the next. This area is the only area for the grown ups. When you pass through into the building you are in the world for the kids. The flexible entrance floor is accompanied with a ”half floor” entirely voided for the kids to hang at. Another floor up and two floors down you’ll find the rooms for different activities. The entire house is devoted to minimize bullying. No long corridors, a constant ability for teachers to watch the kids without being monitors and throughout the house you can hear, and almost see, everything.