<p>Uppsatsen är en komparativ studie av retorik och pedagogik vid högfungerande autism och Aspergers syndrom, med retorisk kommunikationsteori som plattform.</p><p>Den undersöker om retoriska mallar kan vara bra verktyg och därmed skapa möjligheter till eget kunskapande för personer som har funktionshindret.</p><p>Slutsatsen är att;</p><p>Partesmodellen borde kunna användas för att utöka mängden strategier de personer som har högfungerande autism eller Aspergers syndrom behöver för att bli förstådda och för att förstå. Likt schema, sociala berättelser och seriesamtal, de pedagogiska hjälpmedel som används idag.</p>

Uppsatsen är en komparativ studie av retorik och pedagogik vid högfungerande autism och Aspergers syndrom, med retorisk kommunikationsteori som plattform. Den undersöker om retoriska mallar kan vara bra verktyg och därmed skapa möjligheter till eget kunskapande för personer som har funktionshindret. Slutsatsen är att; Partesmodellen borde kunna användas för att utöka mängden strategier de personer som har högfungerande autism eller Aspergers syndrom behöver för att bli förstådda och för att förstå. Likt schema, sociala berättelser och seriesamtal, de pedagogiska hjälpmedel som används idag.

This study sets out from an artistic workshop designed to investigate light, colour and spatiality. During the original event, a number of participants joined to collaborate by means of painting, dialogue and exercises in movement. From a presentation of the workshop (as determined in time and space), the text argues that the character of an artwork is essentially unfinished; an ongoing ”truth process”. Adopting lines of reasoning from philosophers Vilém Flusser and Theodor Adorno, I gain a first understanding of how the artwork could be reconstituted within the limits of a scientific essay. Once more turning to the workshop's course of events, I find experiences within the actual situation relating to abstract concepts such as ”spirit”, ”quality” and ”freedom”. Next, the text pays heed to Ludwig Wittgenstein's observation that human knowledge is gained and mediated by language-games of various kinds. The selected concepts are consequently tried out in expanded ”studio talks”, involving artists from different fields such as painter Matts Leiderstam, writer Robert Pirsig and sculptor Joseph Beuys. The operation allows me to single out some specific conditions pertaining to artistic dialogue, from which I seek transitions to philosophical discourse. The text briefly reviews three contemporary, art-based projects offering such discursive exchange: "haptiska blickar", "Thinking Through Painting" and "Freikörperkultur". Against this backdrop, I seek to articulate an understanding of knowledge-making which embraces artistically as well as philosophically grounded practises. I find support from philosophers John Dewey and Hans Larsson – Dewey characterizing the esthetic and intellectual faculties as complementary movements within the human mind, and Larsson propounding intuition as the unifying and superior form of thinking. Assenting to their views, I concludingly suggest methodical introspection as another field for discursive interchange between art and science. / Undersökningen tar sin början i en konstnärlig rumsgestaltning, vilken genomfördes i form av en workshop med flera deltagare. Workshopen innehöll flera olikartade metodiska element: måleri, rörelseövningar och samtal. Textens presentation av workshopen som en händelse, begränsad i tid och rum, följs av ett ställningstagande för det konstnärliga verkets karaktär av oavslutat ”sanningsskeende”. Med hjälp av filosoferna Vilém Flusser och Theodor Adorno inventeras förutsättningarna för ett återskapande av konstverket med den vetenskapliga essäns medel. Därefter återvänder jag till workshopen för att följa dess händelseförlopp, och finner då att erfarenheterna i situationen förbinder sig med abstrakta begrepp som ”ande”, ”kvalitet” och ”frihet”. I nästa övergång tar texten fasta på Ludwig Wittgensteins iakttagelse, att mänskligt kunskapande försiggår och förmedlas genom olika slags språkspel. De tre begreppen prövas därför först i ett utvidgat ”ateljésamtal”, vilket också inbegriper andra konstnärliga utövare – bland dem målaren Matts Leiderstam, författaren Robert Pirsig och skulptören Joseph Beuys. Texten belyser det konstnärliga samtalets särskilda förutsättningar, och söker härifrån öppningar mot filosofins samtal. I de samtida konstbaserade projekten "haptiska blickar", "Thinking Through Painting" och "Freikörperkultur" finner jag sådana dialoger mellan konstnärligt och filosofiskt grundade kunskapsformer. Mot bakgrund av dessa prövar jag – med stöd hos filosoferna John Dewey och Hans Larsson – att formulera en förståelse som omfattar helheten. Hos Dewey finner jag bilden av tänkandets skilda praktiker som komplementära riktningar i medvetandet. Därefter ansluter texten till Larssons syn på intuition som tänkandets fullbordan, och föreslår avslutningsvis metodisk introspektion som ännu ett möjligt fält för diskursiva utbyten mellan konst och vetenskap.

Allt fler personer lever med eller har en nära anhörig som lever med en demenssjukdom. En demenssjukdom leder till kognitiva nedsättningar som påverkar individens kommunikation. Deltagande i social interaktion är vitalt för en god livskvalitet samt känsla av själv, värde och identitet hos personer med demenssjukdom. Interaktion där personer med demenssjukdom deltar påverkas av de kommunikationssvårigheter som följer demenssjukdomen, men också av samtalspartners syn på personen med demenssjukdom. Föreliggande studie undersöker interaktion som involverar personer med demenssjukdom med fokus på hur kunskapande manifesteras i interaktionen, hur personer med demenssjukdom positionerar sig själva och positioneras av andra som personer som kan någonting samt vilken betydelse som positionering har för personer med demenssjukdoms deltagande i social interaktion. Kunskapande har definierats som ett aktivt görande av kunskap genom mellanmänsklig interaktion. Data har utgjorts av totalt 30 timmar audio- och/eller videoinspelning av naturligt förekommande interaktion där personer med demenssjukdom deltar, från vilken 14 representativa samtalsexempel lyfts fram. Vid analys har multimodal interaktionsanalys samt positioneringsteori använts. Analysen visar att kunskap kan manifesteras hos personer med demenssjukdom genom kunskapande, en dynamisk process där kunskap förhandlas fram genom samtal. Att positioneras som samt positionera sig själv som kunnande verkar ha en positiv effekt på personer med demenssjukdoms möjlighet att ge uttryck för sin kunskap. Personer med demenssjukdom kan således vara delaktiga i kunskapandeprocesser och de sociala situationer som ligger till grund för kunskapandet. Kliniska och praktiska implikationer kring främjandet av deltagandet i social interaktion hos personer med demenssjukdom presenteras. En demenssjukdom medför förändrade förutsättningar för social interaktion men viktigt är att se till individens styrkor och bevarade förmågor samt ge individen förutsättningar för att kunna delta i samtal och ge uttryck för sin kunskap. / An increasing number of people live with dementia or have a close relative who does so. Participation in social interactions is vital for sustaining quality of life and a feeling of self, value and identity in people with dementia. Dementia causes cognitive impairments that affect the person’s ability to communicate. Interactions in which people with dementia participate are influenced by the communicative difficulties that arise as a result of the disease, but also by the conversational partner’s view of the person with dementia. The present study investigates interactions involving people with dementia, focusing on how knowledging is manifested in the interaction, how people with dementia position themselves and are positioned by others as people with knowledge, and what effects this positioning has on the participation of people with dementia in social interactions. Knowledging is defined as the active making of knowledge through interpersonal interactions. The data consists of 30 hours of audio and video recordings of naturally occurring conversations in which people with dementia participate, from which 14 representative conversational examples were highlighted. Multimodal interaction analysis and positioning theory were used in the analysis. The analysis revealed that knowledge can be manifested in people with dementia through knowledging, a dynamic process in which knowledge is negotiated through conversation. Being positioned as knowing by others, as well as positioning oneself as knowing, seems to have a positive effect on the ability to express knowledge in people with dementia. People with dementia can therefore be involved in knowledging processes and the social situations that form the basis of knowledging. Some potential clinical and practical implications of promoting the participation of people with dementia in social interactions are suggested. Dementia changes the conditions for social interaction, but it is important to highlight each individual’s strengths and retained abilities and provide them with the conditions for participating in interactions and expressing their knowledge.

<p>Uppsatsen är en beskrivande och reflekterande studie över ett kombinerat demonstrations- och intervjuprogram. Programmet programmerades och användes i syfte att förbereda utvecklingen av ett datorprogram som ska lära ut och träna argumentation.</p><p>Studien beskriver hur intervjuprogrammet konstruerades med avseende på teorier från retorik och pedagogik, samt resultat därur. Avslutningsvis diskuteras processen och potentialen i att skapa ett program som skulle kunna ligga till grund för ett personligt kunskapande, ett argumentationsprogram.</p><p>Sammanfattning;</p><p>Tekniker för argumentation tränas inte naturligt i skolorna, inte heller i vardagen. Successivt lärs argumentation på olika vis, självständigt eller genom andra. Man lär sig eller blir lärd. Intervjuprogrammet gav tydliga signaler om hur ett argumentationsprogram bör utformas för att tala till användaren på ett så tydligt och personligt vis som möjligt.</p><p>Slutdiskussionen redogör för vad ett sådant argumentationsprogram skulle kunna innebära för användaren. Ett eventuellt argumentationsprogram kommer att lära ut en stabil, lite förenklad grund, som ger användaren fem tydliga topiker och träning i att använda dem. Verktyg som senare och i andra situationer kan tillämpas vid argumentation.</p>

Uppsatsen är en beskrivande och reflekterande studie över ett kombinerat demonstrations- och intervjuprogram. Programmet programmerades och användes i syfte att förbereda utvecklingen av ett datorprogram som ska lära ut och träna argumentation. Studien beskriver hur intervjuprogrammet konstruerades med avseende på teorier från retorik och pedagogik, samt resultat därur. Avslutningsvis diskuteras processen och potentialen i att skapa ett program som skulle kunna ligga till grund för ett personligt kunskapande, ett argumentationsprogram. Sammanfattning; Tekniker för argumentation tränas inte naturligt i skolorna, inte heller i vardagen. Successivt lärs argumentation på olika vis, självständigt eller genom andra. Man lär sig eller blir lärd. Intervjuprogrammet gav tydliga signaler om hur ett argumentationsprogram bör utformas för att tala till användaren på ett så tydligt och personligt vis som möjligt. Slutdiskussionen redogör för vad ett sådant argumentationsprogram skulle kunna innebära för användaren. Ett eventuellt argumentationsprogram kommer att lära ut en stabil, lite förenklad grund, som ger användaren fem tydliga topiker och träning i att använda dem. Verktyg som senare och i andra situationer kan tillämpas vid argumentation.

Undersökningens syfte är att utforska kunskapande processer med fokus på materiell agensoch intra-aktion genom analys av en slöjdprocess med en nyfälld björk. Målet är att försökasynliggöra hur icke-hierarkiska intra-aktioner i en slöjdprocess kan se ut, genom att studerasamhandling, ömsesidighet, agens och maktstrukturer.Empiri har samlats i en autoetnografisk studie där reflektioner gjorts över mina erfarenheterunder slöjdprocesser tillsammans med en björk. Inledningsvis upplevde jagmaktfullkomlighet över björken då jag skapade ett styckningsschema och arbetsplan.Efterhand insåg jag att björken i stor grad påverkade mig och processen. Björkens agenskrävde ett snabbt och systematiskt omhändertagande för att tillåta sig bearbetas. Björkensstarka närvaro med stora mängder spån och ris, ställde krav på mig att lägga större fokus åtdessa processer. Vid varje motstånd i materialet, frustration och känsla att behöva taoplanerade beslut, agerade trädet eller någon annan aktör som transaktant och bytte riktningpå processen.Alla aktörer i en process förhåller sig till varandra i en kollektiv enhet. Känsla av makt ochkontroll i processen kunde nås i en ömsesidig dialog genom lyhördhet till de andra aktörerna.För att kunna ha en dialog med ett träd, att kunna läsa av det eller möta dess krav, behöverden materiella agensen erkännas.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om vårdnadshavarnas perspektiv på förskolans roll för barns möjligheter till utveckling. Utifrån syftet är det två forskningsfrågor som är centrala i studien: Vilka värden framkommer i vårdnadshavarnas uttryckta förväntningar om vad förskolan ska bidra till i barns utveckling? Samt vilka förväntningar har vårdnadshavarna på hur förskolan ska bidra till barns utveckling? Som övergripande teoretiskt perspektiv används socialkonstruktionismen. Studiens resultat har analyserats med hjälp av en modifierad modell som utgår från Anette Emilsons modell ”Kommunicerande värden” samt tidigare forskning. I studien används en kvalitativ metod där data samlats in genom semistrukturerade intervjuer med 13 vårdnadshavare som har minst ett barn på förskolan. Resultatet visar olika förväntningar om vad förskolan förväntas bidra till att barn utvecklar med fokus på omsorgsetiska, demokratiska, disciplinerande och kunskapande värden. Resultatet lyfter även fram hur förskolan förväntas bidra till att barns utveckling sker utifrån vårdnadshavarnas perspektiv där vårdnadshavarna förväntar sig en individanpassad verksamhet. / The purpose of this study is to contribute knowledge about the guardians' perspective on the preschool's role for children's opportunities for development. Based on the purpose, there are two research questions that are central to the study: What values ​​emerge in the guardians' expressed expectations about what the preschool should contribute to in children's development? And what expectations do the guardians have of how the preschool should contribute to children's development? Social constructionism is used as an overall theoretical perspective. The results of the study has been analyzed using a modified model based on Anette Emilson's model "Communicating values" and previous research. The study uses a qualitative method where data was collected through semi-structured interviews with 13 guardians who has at least one child in preschool. The results show different expectations about what preschool is expected to contribute to in children's developing with a focus on caring ethical, democratic, disciplining and knowledgeable values. The results also highlight how preschool is expected to contribute to children's development taking place from the guardians' perspective, where the guardians expect an individualized operation.