Skolan har i uppdrag att förbereda eleverna för att delta i vårt gemensamma samhälle. Läroplanen lyfter att ett sätt att jobba mot detta mål är genom att ge eleven inflytande för att motivera eleven att finna viljan att ta ansvar för sina studier. Syftet med den här studien har varit att se om det finns en samsyn mellan elever och lärare kring innehållet i musikundervisningen samt om eleverna upplever att de får vara med och påverka innehållet. Den undersöker också hur lärare upplever att de har möjlighet att ge elevinflytande. Empiriska data som ligger till grund för studien har införskaffats genom två enkätundersökningar, en elevenkät och en lärarenkät, som sedan sammanställts och presenterats i formen av diagram i resultatet. Resultatet visar att aktiviteten spela instrument prioriteras av så väl elever som lärare och visar också på att majoriteten av eleverna var nöjda med det inflytande de har kring musikundervisningen. Vikten av och möjligheten till att ge elevinflytande och delaktighet i musikundervisningen diskuteras samt vidare forskning om dess påverkan på kunskapsresultaten lyfts.

Inom ramen för den svenska skolans arbete ingår inte enbart att ge eleverna förutsättningar att uppfylla de kunskapsmässiga kraven. Uppdraget innefattar även att förbereda dem för livet efter skolan och ge dem förutsättningar att utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare. De styrdokument som finns för skolans verksamhet ger dock ingen tydlig bild av hur fostransuppdraget bäst förverkligas och det finns ett stort utrymme för egen tolkning. I denna forskningsöversikt presenteras och diskuteras fyra olika studier på hur den svenska skolan arbetar, eller kan arbeta, med detta fostransuppdrag. Syftet med denna studie är att ge en bild av vilka olika uppfattningar det finns om vad det demokratiska fostransuppdraget innebär samt undersöka hur situationen ser ut idag och vilka metoder som förespråkas för att förverkliga detta uppdrag. Det resultat vi har fått i våran studie visar på att det ej heller inom forskningen råder konsensus på hur uppdraget ska förverkligas. Resultatet visar även att forskarnas egen bakgrund och metodval påverkar både deras syn på demokratiuppdraget och även resultatet i deras studier. Vi fann dock att deliberativa undervisningsmetoder återkommande förespråkas som bra för att utveckla en demokratisk kompetens men även att det finns ett behov av vidare forskning. Främst ser vi att detta behov finns på de deltagardemokratiska aspekternas effekter, exempelvis elevråd och elevernas påverkansmöjligheter på undervisningen.

En problematik som tidigare studiers resultat visat är att pedagoger inte utformat den sociala miljön på ett sådant sätt att barn kan agera självständigt i sina interaktioner, vilket blir problematiskt eftersom det saknas forskning som visar hur barn i en specifik ålder interagerar. Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om vilka demokratiska värden barn får möjlighet att pröva genom att observera barns samspel i olika leksituationer på förskolegården. Våra frågeställningar är; vad kännetecknar barns lekhandlingar i interaktioner med andra barn? Vilka demokratiska värden kommer till uttryck i barns lekhandlingar och interaktioner? Vilka konfliktstrategier använder barn i lekhandlingar? Vår vetenskapsteoretiska utgångspunkt är sociokulturellt perspektiv, där samspel mellan kollektiv och individ är i fokus. Studien har genomförts på en förskoleavdelning under två dagar, där vi videoobserverat barn i fem års ålder. Materialet har sedan transkriberats och analyserats med stöd av interaktionsanalys. Studiens resultat visar att barns lekhandlingar kännetecknas av att de är uteslutande, tillrättavisande och inbjudande. De kan också präglas av osäkerhet, våldsamhet, bestämdhet, inflytande, avundsjuka och hotfullhet. Ett framträdande resultat är att barns demokratiska värden speglas i hur de agerar gentemot varandra. Vår förhoppning är att studiens resultat kan bidra till att pedagoger känner sig inspirerade att kontinuerligt arbeta med demokratiska värden och tillämpa dessa i verksamheten för att även barnen ska känna att de äger dessa.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka samhällskunskapslärares förståelse av solidaritetsbegreppet i årskurs 4-6 och detta i enlighet med styrdokumenten. Syftet är även att undersöka på vilket sätt dessa lärare synliggör solidaritetsbegreppet i undervisningen. Solidaritet är ett av de demokratiska värden som skolan ska förmedla och främst gäller detta för samhällskunskapsläraren. Studiens teoretiska ansats inspireras av hermeneutiken och livsvärldsfenomenologin. Genom intervjuer med sju verksamma lärare visar resultatet generellt att solidaritet är ett viktigt begrepp men som inte ges lika stort utrymme som innebörden av det. Solidariteten får definitivt en plats i undervisningen men den planeras inte in i lektioner, utan snarare framträder solidariteten ofta som en biprodukt av konflikter eller ordningsproblem. Lärares förståelse för begreppet visar att det är ett mångtydigt begrepp men att förståelsen för det stämmer väl överens med styrdokumentens definition. / The aim of this study is to examine the understanding of elementary teachers in relation to the solidarity concept in the subject of civics. This, in relation to the steering documents. The study also focuses on finding out which ways teachers express solidarity in the civics education. Solidarity is one of the democratic values that is required by the Swedish school to convey to all students, particularly by the civics teacher. The study is inspired by the hermeneutic and the life world phenomenological theory. Through interwievs of seven operative teachers, the result indicates, in general, that they find solidarity as a concept of importance but it is not used as per its concept. Teachers reference solidarity in the classroom, but they do not plan a lesson about it. Solidarity is more a question of order and is often given space when incidents of discord occurs. Teachers comprehension of solidarity indicates that it is a versatile concept but it is consistent with the steering documents.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om litteraturundervisningens betydelse och svensklärares uppfattningar om hur man kanförverkliga demokratiuppdraget i svenskämnet. Ansatsen är kvalitativ och tillvägagångsättet är semistrukturerade intervjuer. Materialet har analyserats och tolkats utifrån Rosenblatts, Nussbaums och Biestas teoretiska perspektiv. Resultatet visar att svensklärarna anser att litteraturundervisningen utvecklar elevers språkutveckling och inlevelseförmåga. Vidare visar resultatet att svensklärarna menar att ett medvetet urval av litteratur och undervisningsformen boksamtal är framgångsrika för att verkliga ett värdegrundsbaserat arbetssätt. Slutsatsen är att svensklärarna delar uppfattningen om att litteraturundervisningen skapar möjligheter för att fostra in elever till demokratiska samhällsmedborgare.

"All human beings are born free and equal in dignity and rights” (UN Universal Declaration of Human Rights, Article 1, p.3). Democratic values are concepts that are made visible in the curriculum and which, among other things, form the basis for schools to educate good citizens.  Democratic values are something that can be linked to something that is constantly going on in the school sphere whether it is teaching or not. Teachers have a mission to shape students into good citizens, social studies teachers can be considered to have a particularly important mission, because democratic values are taught within the social studies subject. In this paper, It is examined in this work how educators who teach the subject of social studies in theoretical and practical programmes at upper secondary school interpret and implement democratic values based on the curriculum. Furthermore, it is investigated how teachers argue regarding what should be included in teaching when it comes to the democratic mission. This work is based on findings as well as earlier research. This study is anchored in a qualitative research method, six interviews with teaching social studies teachers.

Syftet med detta självständiga arbete är att göra en kunskapsöversikt om ämneslärares uppdrag i sin yrkesroll att förmedla både ämneskunskap och demokratiska värderingar. Tenderar ämneslärare att prioritera ämneskunskap framför demokratiska värderingar, i så fall vad innebär det för elevers kunskapsutveckling?Metoden som har använts är en kvalitativ litteraturstudie. I informationssökningsprocessen behandlas vetenskapliga artiklar, avhandlingar, antologier, statliga utredningar och böcker av både pedagogisk och didaktisk karaktär. Litteraturen har granskats och analyserats efter undersökningens relevans.När det gäller undervisningens utformning får läraren å ena sidan en del direktiv att utgå efter såsom lagar, regler, förordningar, läroplaner och kursplaner. Men å andra sidan är planeringen och undervisningens utformning till största del lärarens ansvar, vilket innebär att den enskilde läraren besitter en enorm makt gällande undervisningen. Ämneslärare bör ha god ämneskompetens samt ha goda demokratiska kvaliteter i såväl undervisning som i ledarskap för att uppfylla Skolverkets direktiv gällande elevers kunskapsutveckling i ämneskunskap och demokratiska värderingar.

Under 2010-talet har en ökad polarisering och populism vuxit fram vilket påverkar diskussionsklimatet i samhället. Detta ger konsekvenser för den svenska skolans möjligheter att forma demokratiska medborgare. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur ett deliberativt förhållningssätt kan främja formandet av demokratiska medborgare, vilka förutsättningar som krävs och vilka möjligheter det ger för skolan. Litteraturstudien visar att en av huvudförutsättningar för ett deliberativt förhållningssätt är att alla elever ska kunna delta på jämlika grunder. Dock är detta svårt då maktstrukturer och marginalisering även påverkar skolkontexten. Därför krävs det lärare som skapar goda relationer, ett öppet klassrum och ställer rätt frågor. Ett deliberativt förhållningssätt ger möjlighet för fler att komma till tals på grund av att det belyser vikten av att flera olika perspektiv ska ta plats i samtalet. Förhållningssättet öppnar upp för att på ett säkert och strukturerat sätt lyfta kontroversiella frågor. På så sätt får eleverna praktisk erfarenhet av en demokrati som tar till vara på varje elevs unika röst.

Under de senaste decennierna har det vetenskapliga ämnet historia förändras och så också skolämnet historia. Skolämnet historia har idag mer fokus på att förstå historiska skeenden och händelser till skillnad från förr när fokuset låg på stoffkunskaper. Men skolämnet historia har också fått ett annat syfte och det är forma elevernas identitetsbyggande och värderingar. Detta hör ihop med läroplanens förändringar som rör de grundläggande värdena om tolerans för andra kulturer och andra världsbilder. Denna förändring kräver att utbildningsmetodiken i historieämnet behöver utvecklas. Rollspel som en historiedidaktisk metod främjar elevens utveckling för att tillgodose sig dessa färdigheter, vilket denna undersökning påvisar genom att analysera 33 rollspel som är framtagna av lärare med syfte att användas i klassrummet. Slutsatsen är att rollspel med ett upplägg där läraren fungerar mer som moderator än historieberättare och där det är eleverna som driver berättelsen och händelserna framåt är den mest lämpliga för att lära sig att ta andra människors perspektiv och träna eleverna i interkulturell kompetens och mångkulturella färdigheter. Rollspelets läromål måste ligga till grund för vilken förmåga man övar. Rollspel i sig är inte ett didaktiskt mål utan det krävs narrativ kompetens för att förstå en berättelse därför blir för och efterarbetet till det didaktiska rollspelet oerhört viktigt för att metoden ska uppfylla sitt syfte. Detta innebär att historiska rollspel är en bra didaktisk metod för att främja läroplanens grundläggande värden.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka arbetsmetoder det finns inom samhällskunskapsämnet som främjar elevers vilja till politiskt deltagande och engagemang. Vi finner en problematik i att samhällskunskapsdidaktiken inte har presenterat några konkreta eller utvärderade metoder för hur vi som lärare på bästa möjliga sätt kan utforma vår undervisning för att arbeta aktivt med att bilda demokratiska samhällsmedborgare. För att ta reda på vilka arbetsmetoder som förmedlar demokratiska förmågor, intressen och vilja till engagemang på bästa sätt har vi valt att använda oss av en systematisk översikt för att sammanställa nationell och internationell forskning som visar på olika sätt hur lärare kan utforma sin undervisning. Vårt resultat visar i korthet att projektbaserade uppgifter, deliberativa samtal, det informella skrivandet och studiebesök är framgångsrika metoder för att öka elevers politiska och medborgerliga engagemang samt intresse. De slutsatser som kan tas efter avslutad studie är att de didaktiska arbetsmetoderna i sig inte kan stå själva utan kräver en engagerad lärare med kompetens att förverkliga dess potential. En annan slutsats som studien visar på är att elevers förutsättningar kan se olika ut, vilket kan påverka deras tilltro till att bli politiskt engagerad. I detta fall kan samhällskunskapsämnet ha en utjämnande funktion där dessa elever kan kompensera för de bristande förutsättningar de kan anses ha. Slutligen handlar det didaktiska arbetet i detta fall om att ge alla elever möjligheter till att bli politiskt aktiva och medborgerligt engagerade om vilja finns.