Tidigare forskning antyder att pedagogers närvaro under bildaktiviteter är betydelsefullt för barns interaktioner. Problematiken ligger i att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar självständighet där vi av tidigare erfarenheter sett att pedagoger ofta väljer att styra barn i deras bildskapande, vilket medför att barn begränsas i bildskapandet. Syftet med studien är att undersöka hur barn interagerar med varandra samt hur deras handlingar framträder under bildaktiviteter. Följande frågeställningar är tänkta att precisera syftet för studien: Vad kännetecknar barns deltagandemönster under bildaktiviteter? Hur medierar artefakterna barns handlingar mellan varandra? Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för föreliggande studie är det sociokulturella perspektivet, där mediering sker i interaktion mellan människor samt genom olika former av interaktion. Det vill säga verbal interaktion och icke verbal interaktion. Studien har genomförts på två förskolor i södra Sverige, där vi videoobserverat barn i fyra och femårsåldern. Materialet har därefter transkriberats samt analyserats med stöd av interaktionsanalys. Resultatet av studien visar på att barn interagerar under bildaktiviteter på olika sätt, till exempel genom att bjuda in varandra till dialoger kring bilderna eller utesluter varandra genom att gruppera sig. Resultatet pekar även på att konkurrens uppstår mellan barn då de konkurrerar om samma material. Studiens slutsats visar att barns deltagandemönster kännetecknas av inkludering och exkludering där dessa framställs av olika karaktärer, så som: försköning, samarbete, engagemang med flera. En ytterligare slutsats är att artefakterna möjliggör för barns interaktioner genom exempelvis samtal kring bilderna, samt bristande material begränsar barns interaktioner.

Tidigare studiers resultat visar att många vuxna kopplar konflikter till något negativt och som motsats till harmoni. Vuxna kan därför lösa konflikter åt barnen för att slippa eller undvika problemen. Detta blir problematiskt då barnen inte lär sig att lösa konflikterna på egen hand och går därmed miste om andra kunskaper som konflikthantering bidrar till. Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om konflikthantering genom att observera pedagogers- och barns interaktioner i konflikthantering. Vår frågeställning är; Vilka deltagandemönster i konflikthantering kommer till uttryck i interaktionen mellan barnen och pedagogerna? Vår teoretiska utgångspunkt är ur det sociokulturella perspektivet där verbal och icke verbal interaktion är fokus. Studien har genomförts på en förskoleavdelning där vi observerade och filmade barn i tre till fem års åldern under två dagar. Materialet från vår observation har vi transkriberat och analyserat med förankring i en interaktionsanalys. Studiens resultat visar tre olika deltagandemönster, dessa teman är förhandling, motsättning och roller. De som deltar i konflikthanteringen använder sig av dessa tre teman för att integrera med varandra i konflikthanteringen. Pedagogens sätt att stötta tar sig främst i uttryck utifrån handlingar där de erbjuder barnen öppna frågor för att lyfta åsikter i konflikthanteringen. Studiens slutsats visar att stöd från pedagogernabidrar till att barnen kan utmanas och uttrycka sig i konfliktsituationer vilket i sig är gynnsamt för barnens framtida konflikter.  Vår förhoppning är att studiens resultat skall bidra med kunskap inom konflikthantering som i sin tur kan få pedagoger och vuxna att våga befinna sig i en konflikt för att utveckla och lära barnet.

Uppsatsen handlar om människors politiska tillit i Spanien under den ekonomiska krisens första skede 2008. Spanien var ett av de länder som drabbades hårdast och tvingades till krislån från EU med åtstramningspolitik som följd. Människor försattes i arbetslöshet och bostadskris. Uppsatsen undersöker om den ekonomiska krisen innebar en förändring i individers politiska tillit. Dessutom kontrolleras om det finns en särskild effekt från exponeringen av den ekonomiska krisen, beroende på individers inkomst, utbildning och skattning på den politiska vänster-höger-skalan. Data är hämtad från European Social Survey (ESS), enkätstudie utförd i Spanien 2008. Resultaten analyseras genom multipel regressionsanalys och interaktionsanalys. Studien fann inget stöd för att exponeringen av den ekonomiska krisen under den valda tidsperioden, hade en påverkan på människors politiska tillit i Spanien. Dessutom finnes ingen enskild effekt på människors politiska tillit från exponeringen av den ekonomiska krisen beroende på deras inkomst, utbildning och skattning på den politiska vänster-höger-skalan. Uppsatsen använder teorier om politisk tillit och dess relation till ekonomisk förändring.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken matematik som inkluderas i programmeringsaktiviteter där förskolebarn interagerar. Studien riktar sig till att undersöka följande frågeställningar: Vilka matematikkunskaper kommer till uttryck när förskolebarn deltar i gemensamma programmeringsaktiviteter? På vilket sätt överensstämmer de matematikkunskaper som kommer till uttryck i gemensamma programmeringsaktiviteter med läroplanens mål om matematik? Studien utgår från socialkonstruktivismen och det sociokulturella perspektivet där interaktioner samt erfarenheter är centralt. I linje med syfte och frågeställningar har en kvalitativ metod använts och data har samlats in genom videoobservationer som kompletterats med fältanteckningar. De gemensamma programmeringsaktiviteter som observerats har inkluderat programmeringsroboten Blue-bot med tillhörande programmeringsmatta. Interaktionsanalys har använts som analysmetod och data har bearbetats samt analyserats med hjälp av ett interaktionsschema. Resultatet visar att programmering präglas av problemlösning och när barn interagerar i programmeringsaktiviteter inkluderas flera matematiska aspekter. Studiens slutsats är att flera matematikkunskaper kommer till uttryck när förskolebarn deltar i gemensamma programmeringsaktiviteter, vilka är: att kvantifiera en sträcka, räkna, använda räkneord, uppfatta antal, ett till ett-principen, mäta, jämföra kvantiteter, geometri, rumsliga kunskaper, problemlösning och datalogiskt tänkande. Ytterligare en slutsats är att de matematikkunskaper som kommer till uttryck i de gemensamma programmeringsaktiviteterna överensstämmer med läroplanens mål om matematik.

Forskning som ingår i studien gällande digitala verktyg och geometriundervisning visar att elevers kunskaper i geometri är bristande. Det visar även att digitala verktyg används i mindre omfattning i matematikundervisningen i förhållande till andra ämnen trots att målet är att digitaliseringen ska öka i alla ämnen. Vidare visar forskning att digital storytelling har positiva effekter på förståelsen av komplexa begrepp samt utvecklingen av kommunikationsförmågan och den digital läskunnigheten. Men trots det har det inte implementerats i undervisningen. Syftet med den här studien är att utveckla kunskap om hur elever interagerar med varandra när de arbetar med digitala verktyg i form av digital storytelling i geometri, och mer specifikt, att besvara frågeställningen: Vilka samspelsstrategier använder elever när geometriundervisningen baseras på digital storytelling? För att besvara frågeställningen och uppnå studiens syfte har två klasser från två skolor i åldrarna 10- 12 studerats. Studien utgår ifrån ett sociokulturell perspektiv med fokus på språket som ett medierande redskap där elevernas samspelsstrategier har studerats utifrån verbal och icke-verbal kommunikation. Då undervisningen formas mer och mer utifrån det sociokulturella perspektivet ses ett intresse att titta på varför det visar positiva resultat och vad det är som sker mellan elever när de samspelar med varandra. Det här för att synliggöra vad som sker mellan elever när de arbetar med digital storytelling genom att titta på hur de interagerar med varandra. Datamaterialet har samlats in via videoinspelning där en interaktionsanalys har använts vid transkribering och analys av materialet. Resultatet visar att eleverna använder samspelsstrategier i form av verbal kommunikation tillsammans med blickar och andra detaljer samt verbal kommunikation tillsammans med kroppsspråk och rörelser. Slutligen diskuteras didaktiska implikationer såsom att införandet av digital storytelling i samband med flipped classroom kan ge möjlighet för elever att förbereda sig inför lektionerna och vara mer deltagande i klassrummet vilket kan bidra till att läraren kan skapa förutsättningar för djupare diskussioner och ämnesinnehåll. Som förslag på vidare forskning ser vi en möjlighet att undersöka vilken påverkan elevernas samspelsstrategier har på lärandet.

Föreliggande studie har som syfte att undersöka barns lärandepraktiker och meningsskapande samspel när de spelar digitala spel tillsammans. Barn i årskurs två har delats in i fyra grupper. Två av grupperna har spelat datorspelet Labyrint och de båda andra grupperna har spelat datorspelet Bloxorz. Data samlades in i två steg: först genom videoobservation av spelsituationerna i ett första skede och sedan genom ett påföljande stimulated recall-samtal där den inspelade spelsituationen diskuterades tillsammans med barnen. Data har sedan analyserats med en interaktionsanalytisk metod som undersöker hur barnen använder verbal och ickeverbal kommunikation i samspel med varandra, kontexter och teknologier för att lösa olika typer av uppgifter i spelen. Studien leder till slutsatsen att olika former av samspel äger rum mellan spelare och åskådare, man skapar gemensamt strategier för problemlösning. Strategierna realiseras genom arbetsfördelning mellan barnen, där fördelningen kan vara större eller mindre. En relevant parameter är utsträckningen i vilken spelaren antingen är en fullt agerande spelare med eget initiativtagande, eller som motsats intar rollen av utförare av åskådarnas instruktioner. En annan parameter relevant för samtliga strategier är huruvida barnet utgår från ett situerat avatar-perspektiv eller ett mer holistiskt nivå-perspektiv vid val av strategi. Spel har en enorm motiverande kraft och barn samlas gärna kring datorn och spelar dataspel. Där kan de använda sina samlade kunskaper och inre motivation för att prova olika strategier vid problemlösning. Flera olika fenomen känns igen från tidigare forskning; flow, inre motivation, utforskande spelstrategier och målsökande spelstrategier. Den aktuella studien bidrar med en metod, en analysmodell samt begrepp för ökad förståelse av gemensamt lärande.

En problematik som tidigare studiers resultat visat är att pedagoger inte utformat den sociala miljön på ett sådant sätt att barn kan agera självständigt i sina interaktioner, vilket blir problematiskt eftersom det saknas forskning som visar hur barn i en specifik ålder interagerar. Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om vilka demokratiska värden barn får möjlighet att pröva genom att observera barns samspel i olika leksituationer på förskolegården. Våra frågeställningar är; vad kännetecknar barns lekhandlingar i interaktioner med andra barn? Vilka demokratiska värden kommer till uttryck i barns lekhandlingar och interaktioner? Vilka konfliktstrategier använder barn i lekhandlingar? Vår vetenskapsteoretiska utgångspunkt är sociokulturellt perspektiv, där samspel mellan kollektiv och individ är i fokus. Studien har genomförts på en förskoleavdelning under två dagar, där vi videoobserverat barn i fem års ålder. Materialet har sedan transkriberats och analyserats med stöd av interaktionsanalys. Studiens resultat visar att barns lekhandlingar kännetecknas av att de är uteslutande, tillrättavisande och inbjudande. De kan också präglas av osäkerhet, våldsamhet, bestämdhet, inflytande, avundsjuka och hotfullhet. Ett framträdande resultat är att barns demokratiska värden speglas i hur de agerar gentemot varandra. Vår förhoppning är att studiens resultat kan bidra till att pedagoger känner sig inspirerade att kontinuerligt arbeta med demokratiska värden och tillämpa dessa i verksamheten för att även barnen ska känna att de äger dessa.

Problematiken som utgör grunden till studien är att vi upplevt en skillnad i forskning kring öppna och slutna frågor som ställs av pedagoger till barn i förskolan. Vi har även sett en avsaknad i forskning när dessa frågor ställs av pedagoger till barn i deras egenvalda lek. Med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teorier har vi därför synliggjort hur pedagogers frågeställningar till barn kan bidra till kommunikation i barns egenvalda lek. För att synliggöra detta har vi använt oss av videoobservationer som datainsamlingsmetod och interaktionsanalys som analysmetod. Det som framkom i resultatet var att när enbart öppna frågor ställs bidrar det till fortsatt samtal genom att använda sig av barns lekhandlingar som stöttning. I de slutna frågor som ställs har det visat sig att artefakter bidrar till en större förståelse för det som förmedlas genom frågan. När både öppna och slutna frågor ställs i en och samma interaktion bidrar detta till ett fortsatt samtal. Slutsatsen av studien är att både öppna och slutna frågor kan utmana barnen till att verbalt kommunicera långa svar med stöttning från artefakter och lekhandlingar.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hus barn i sandlådan använder sig av artefakter i samspelet med andra. För att besvara detta syfte har vi studerat barn i sandlådan utifrån följande frågeställningar: Vilka medierade handlingar skapas mellan barn i deras lek i sandlådan med hinkar, spadar, formar och plasttallrikar? Hur använder barn sina tidigare erfarenheter i lek med materialet i sandlådan? Studien utgår från sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen samspel, artefakter och medierade handlingar vilka är förutsättningar för barns lek och lärande. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod genom videoobservationer och fältanteckningar. Observationerna har utförts på två förskolor i södra Sverige. Utifrån interaktionsanalys har sedan observationerna analyserats. I resultatet framkommer det att de handlingar med artefakter som barn skapar i samspelet med andra är verbala och icke-verbala och är i relation till det vi menar är artefaktens förutbestämda användningsområde, med andra ord att gräva med en spade eller fylla en hink med sand. Barn använder även sina tidigare erfarenheter och fantasi med materialet i sandlådan, där både artefakterna och sanden omvandlas i leken utifrån barns tidigare erfarenheter och genom fantasi. Artefakterna och sanden omvandlas i huvudsak till redskap för matsituationer där artefakterna används i relation till det förutbestämda användningsområdet. Studiens i huvudsakliga slutsats är att artefakterna och naturmaterialet möjliggör och/eller begränsar barns handlingar och erfarenheter i sandlådan.

Syftet med studien är att undersöka barns lärande i bildskapande aktiviteter genom samspel och kommunikation. Följande frågeställningar avser att lyfta fram syftet: Vad lär sig barn i bildskapande aktiviteter genom kommunikation och samspel? Vad kännetecknar barns lärande i bildskapande aktiviteter? Utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet, där handlingen sker mellan barnen i interaktioner, både verbal och icke verbal interaktion. Barnens perspektiv framkommer i de val som görs och litteraturgenomgången visar att det fria bildskapandet har en positiv påverkan på lärandet. Det framkommer även att barnen samspelar och kommunicerar mer då ingen vuxen är närvarande. Det möjliggör en utvecklad språkkunskap. Problemet ligger i att förskollärare i allmänhet inte anser att bildskapande är av största vikt för barns lärande, vilket gör att rutiner går före i verksamheten. Det medför att barnen begränsas i sitt skapande. Studien genomfördes på två förskolor i södra Sverige, där videoobservationer har använts för att synliggöra lärandet. Materialet har analyserats med stöd av interaktionsanalys. Resultatet visar att barnen interagerar med varandra under aktiviteten, till exempel genom att bjuda in kamraterna i ett intresse de delar inom barnkultur. Resultatet visar även att förskollärares inställning påverkar barnens val i bildskapande. Studiens slutsats är att barns lärande kännetecknas av deltagandemönster som samarbete och engagemang. En annan slutsats som gjordes var att artefakterna inte alltid möjliggör interaktion.