Syftet för studien är att visa hur en körledare instruerar om luft och andning genom att studera verbalt och förkroppsligat språk i en barnkör när deltagare lär sig att sjunga. Forskningsfrågor har fokus på hur instruktioner om luft och andning ser ut, vilka resurser körledare använder för instruerandet och när under körövningen det instrueras. Bakgrund och tidigare forskning rör verbalspråkliga såväl som förkroppsligade instruktioner vid körövning, körsång och körkontexter men också i andra musikaliska kontexter där undervisning sker. Kapitlet har utgångspunkt i att instruktioner kan vara både verbala och icke-verbala.      Utgångspunkt för studien är att i aktiviteter där deltagare använder sin kropp orienteras instruerandet också emot kroppen. Studien använder metod och teori där ett sådant perspektiv är möjligt att tillämpa: etnometodologisk konversationsanalys (EMCA), som i Sverige också kallas multimodal interaktionsanalys. En sådan analys studerar samvaro och interaktion människor emellan och använder ett etnografiskt förhållningssätt. Ett sådant perspektiv inkluderar närvaro i den undersökta kontexten vid insamlingsfas av materialet och att man för fältanteckningar. Den kvalitativa analysen tar hänsyn till den sociala struktur som deltagarna ingår i. Under ett halvår har körövningar med en barnkör i ålder 8–12 år spelats in med video. Närvarande forskare har gjort fältanteckningar. Materialet närstuderas sedan både i insamlings-, bearbetnings- och analysfas. Exempel från aktiviteten, i form av 37 transkriptioner med tillhörande 62 bilder, synliggör i avhandlingen instruktioner om luft och andning när barn lär sig sjunga.      Analysen är indelad i tre avsnitt om instruktioner innan, under och efter sång och visar i detalj hur instruktioner ser ut och vilka resurser som används i olika skeden. Den visar att instruktioner om luft och andning sker multimodalt och med flera parallella resurser: körledarens blick, mimik, kroppshållning, gester, tal- och sångröst, samt icke-lexikalt ljudande. Utöver sin kropp använder körledaren även flygelspel som resurs. Andra artefakter inkluderar tavla, notblad och pärm.  Flest instruktioner om luft och andning sker innan sång. Under sång sker instruktioner med hänsyn till sångens flöde, och efter sång återkopplar instruktionerna till precis genomförd sång. Instruktioner innan sång initierar relevant innehåll för att hantera kroppen optimalt vid sång. Under körens pågående sång undervisas om tidskritiskt innehåll med relevans för ljudandet och efter sång instrueras för att nyansera precis uttryckt sång. Till slut diskuteras studiens resultat utifrån bakgrund och tidigare forskning inom interaktionsforskningsfältet. Avhandlingen synliggör en aktivitetskontext som tidigare inte studerats utifrån hur exakt instruktioner ser ut och när instruktioner om luft och andning sker. Den kartlägger vilka multimodala resurser som används av körledaren i en barnkörkontext.

Detta är en kvalitativ studie vars syfte varit att undersöka musisk pedagogik i förhållande till traditionell förmedlingspedagogik. De pedagogiska försöken har ägt rum hos 4 olika barnkörer med åldrarna 5-8 år vid 2 tillfällen vardera, där barnen fått bekanta sig med nyskrivet material. I arbetet har teorier om musisk pedagogik legat som grund, liksom författarskap kring barnrösten, barnkörmetodik och utvecklingspsykologi. Teorier kring delaktighet har tillsammans med interaktionsanalys legat som grund för analys och resultat, där diskussionen återkopplar till de resultat och den litteratur som arbetet vilar på. Resultaten visar att lek, fantasi och rörelser påverkar barnens musicerande positivt; deras interpersonella intelligens och delaktighet stärks. Eleverna håller enklare fokus, hyser större engagemang och får en sundare röstteknik. De ges också en större möjlighet att utveckla sina intrapersonella intelligenser, där mänskliga byggstenar som empati, förståelse för andras känslor och självuppfattning utvecklas genom samtal och ökad gruppacceptans.

Sammanfattning I uppsatsen undersöks med multimodal interaktionsanalys hur två professionella musiker samarbetar sig fram till ett musikaliskt resultat vid en ensemblerepetition. Multimodal interaktionsanalys utgår från interaktionsanalys (eng. ”conversation analysis”, CA), men vrider fokus bort från verbalspråket som primär informationskälla och visar hur interaktionellt viktiga handlingar kan utföras med hjälp av flera olika modaliteter (se Broth & Keevallik 2020 för en genomgång). Fokus i uppsatsens studie ligger på den del av repetitionen där musikerna arbetar med musiken utan att spela – den icke spelade repetitionen. Resultaten visar att musikerna tar sig in i den icke spelade repetitionen med positiva eller negativa värderingar av ett just spelat parti. I studien kallas dessa för avbrottsinledare, och avbrottsinledarnas utformning avgör hur musikerna går vidare till det icke spelade repetitionsarbetet. Den icke spelade repetitionen byggs upp av musikaliska projekt vars delar är orientering, presentation av en musikalisk idé, förhandling om gemensam förståelse, acceptans, och återkoppling. Den musikaliska idén och förhandlingen om gemensam förståelse är centrala delar i arbetet med att nå ett önskat musikaliskt resultat. I presentationen av en musikalisk idé utför musikerna ett ansiktsarbete, och presentationens utformning påverkas av att idén innehåller två handlingar: ett musikaliskt önskemål och en fråga om acceptans för detta. Hur dessa delar arbetas ihop i presentationen påverkas av deltagarnas epistemiska och deontiska hållning och status. Arbetet med att förhandla om gemensam förståelse för en musikalisk idé sker i flera turer, och samma information presenteras på olika sätt med hjälp av olika kommunikativa resurser. För att förtydliga en musikalisk idé används multimodala gestalter, och de vanligaste kommunikativa resurserna i de multimodala gestalterna är sång och dirigering. En musikalisk idé förtydligas också genom externa referenser som placerar in den i ett sammanhang och ger musikerna tillgång till en extern kunskapsbank, vilket underlättar förhandlingen om den gemensamma förståelsen.

This doctoral dissertation is an empirical qualitative research study on the emergence of learnables in classrooms of Swedish as a second language. It adopts a dialogical and praxeological approach, and analysis is based on video recorded teacher-student interactivities in classrooms. Learnables are taken to be linguistic items or constructs that are displayed as unknown by students, or problematized by students or teachers, and therefore oriented to as explainable, remediable, or improvable. Learnables are introduced in planned or less planned classroom activities, either in passing, while continuing the current main activity, or in sidesequences. In these activities, teachers and students not only talk, but also use other embodied resources (e.g. pointing) or available artifacts (e.g. worksheets) to highlight linguistic learnables. Teachers and students use these resources for achieving and maintaining intersubjectivity as well as contributing learnables to the interactivities. Through manifest embodied practices, abstract linguistic learnables become objectified, and knowledge about them gets organized in and through joint co-operative activities. / Denna avhandling är en empirisk, kvalitativ studie om uppkomsten av s.k. ”learnables” i svenska som andraspråksutbildning. Studien antar ett dialogiskt och praxeologiskt perspektiv, och analysen baseras på video-inspelade lärare-elevinteraktiviteter i klassrummet. ”Learnables” utgörs av språkliga objekt eller konstruktioner, som hanteras som obekanta av elever, eller som problematiseras av elever eller lärare, och därför orienteras emot som objekt som kan förklaras, korrigeras eller förbättras. ”Learnables” kan uppstå i planerade eller mindre planerade klarssrumsaktiviteter, antingen i förbigående, samtidigt som huvudaktiviteten fortsätter utan avbrott, eller i sidosekvenser. I dessa aktiviteter använder lärare och elever inte bara talspråk, utan även andra kroppsliga resurser (t.ex. pekningar) eller tillgängliga artefakter (t.ex. papper) för att fokusera på språkliga ”learnables”. Lärare och elever använder dessa medel för att uppnå och bibehålla intersubjektivitet, samt för att bidra med ”learnables” till interaktiviteterna. Genom konkreta kroppsliga metoder blir abstrakta, språkliga ”learnables” objektifierade och kunskapen om dem organiseras i och genom deltagarnas koordinerade handlingar.

<p>I denna studie undersöks deltagarnas handlingar och mål i ett IT och lärandeexperiment. Experimentet är inspirerat av en undersökning gjord av Schnotz, Böckheler och Grzondziel (1999) med tyska studenter. I den undersökningen undersöks bland annat effekterna av lärande i par med hjälp avstatiska bilder kontra tillgång till interaktiva animerade bilder. Detta görs genom att testa deltagarnas kunskaper före och efter en lärandeperiod där en grupp haft tillgång till statiska bilder och en annan haft tillgång till interaktiva animerade bilder (simuleringar). Ämnet är tidszoner och tidsskillnader samt tiden vid jordenruntresor. Med utgångspunkt i den undersökningen och som en del i en större undersökning har med några modifikationer undersökningen gjorts om med svenska deltagare. Syftet i denna studie är att undersöka deltagarnas perspektiv för att förstå varför de gör som de gör. Genom interaktionsanalys, videoinspelning och transkription har delar av deltagarnas arbete under inlärningsfasen studerats. I analysen redovisas hur olika faktorer påverkar deltagarnas handlande. Dessa faktorer är de resurser deltagarna använder, de mål deltagarna har och relationen i paret. Den betydelse deltagarna ger olika resurser och faktorer diskuteras också. Resultatet visar att deltagarnas syfte inte är att först och främst lära sig utan att svara på de instuderingsfrågor som är en del av instuderingsfasen. Detta visar i sin tur att för att förstå artefakters roll i en verksamhet är det viktigt att förstå deltagarnas perspektiv. Annars är lätt att tillskriva artefakterna egenskaper de inte har. I slutet av studien redovisas en skiss för hur de resurser som deltagare har tillgång till, deltagarens mål och deltagarens erfarenheter är med och skapar det handlingsutrymme som deltagaren har till sitt förfogande och i vilken handlingarna utförs. Dessutom visas att deltagarens handlingar i sin tur är med och formar hans mål och resurser. Handlingarna blir en del av deltagarens erfarenhet.</p>

Tolkens uppgift är att överföra budskapet från ett språk till ett annat på ett ekvivalent sätt. För att göra det måste tolken koordinera samtalet. Tolkens koordineringsarbete och tolkens förmåga att navigera mellan de olika modaliteterna där talad svenska och teckenspråk förekommer är avgörande för en funktionell tolkning. Den här uppsatsen har fokuserat på sekvenser där tolken i sitt koordineringsarbete ägnar sig åt att förflytta sig mellan olika samtalsramar. Detta kallas för change of footing (sv. tolkens fotombyte). I det filminspelade materialet har fyra kategorier av change of footing påträffats. Den första handlar om den förändrade deltagarstatusen som uppstår när tolken från väntläge går in i rollspelet. Den andra kategorin handlar om tolkens självpresentation som för teckenspråkstolkar innebär att hantera en oväntad direkt fråga. Den tredje kategorin handlar om när tolken själv tar initiativ till omfrågning för att försäkra sig om innehållet och/eller innebörden av det som yttrats. Den fjärde och sista kategorin handlar om den förändrade deltagarstatusen som tolken förflyttar sig till när rollspelet avslutas. Just avrundning av pågående samtal är ofta en process som kan pågå i flera minuter där både de primära parterna och tolken signalerar detta på en rad olika sätt. / The task of an interpreter is to convey the message from one language to another in an equivalent way. In order to do that the interpreter needs to coordinate the interaction. The coordination and the ability to navigate between the different modalities that spoken Swedish and Swedish sign language are part of is decisive to achieve a functional interpretation. This thesis has focused on sequences where the interpreter in her work moves between different interactional frames. This movement is called change of footing. In the film-recorded data, four different categories of change of footing have been found. The first one concerns the changes in participation status, which occur when the interpreter moves from a “waiting position” into the roleplay. The second category is about the interpreters’ self-presentation, which for sign language interpreters is an unexpected direct question to handle. The third category deals with an interpreter-initiated repair in order to make sure the meaning of an utterance or a word is correctly understood. The fourth and final category is about the changed participation status when the interpreter moves out of ongoing roleplay as it ends. Finishing an ongoing interaction is often a process that might go on for several minutes and that is signalled by both the primary parties and the interpreter in a number of different ways.

I denna studie undersöks deltagarnas handlingar och mål i ett IT och lärandeexperiment. Experimentet är inspirerat av en undersökning gjord av Schnotz, Böckheler och Grzondziel (1999) med tyska studenter. I den undersökningen undersöks bland annat effekterna av lärande i par med hjälp avstatiska bilder kontra tillgång till interaktiva animerade bilder. Detta görs genom att testa deltagarnas kunskaper före och efter en lärandeperiod där en grupp haft tillgång till statiska bilder och en annan haft tillgång till interaktiva animerade bilder (simuleringar). Ämnet är tidszoner och tidsskillnader samt tiden vid jordenruntresor. Med utgångspunkt i den undersökningen och som en del i en större undersökning har med några modifikationer undersökningen gjorts om med svenska deltagare. Syftet i denna studie är att undersöka deltagarnas perspektiv för att förstå varför de gör som de gör. Genom interaktionsanalys, videoinspelning och transkription har delar av deltagarnas arbete under inlärningsfasen studerats. I analysen redovisas hur olika faktorer påverkar deltagarnas handlande. Dessa faktorer är de resurser deltagarna använder, de mål deltagarna har och relationen i paret. Den betydelse deltagarna ger olika resurser och faktorer diskuteras också. Resultatet visar att deltagarnas syfte inte är att först och främst lära sig utan att svara på de instuderingsfrågor som är en del av instuderingsfasen. Detta visar i sin tur att för att förstå artefakters roll i en verksamhet är det viktigt att förstå deltagarnas perspektiv. Annars är lätt att tillskriva artefakterna egenskaper de inte har. I slutet av studien redovisas en skiss för hur de resurser som deltagare har tillgång till, deltagarens mål och deltagarens erfarenheter är med och skapar det handlingsutrymme som deltagaren har till sitt förfogande och i vilken handlingarna utförs. Dessutom visas att deltagarens handlingar i sin tur är med och formar hans mål och resurser. Handlingarna blir en del av deltagarens erfarenhet.

Syfte Studiens syfte är att undersöka hur samspel och kommunikation med personer med flerfunktionsnedsättning, deras assistenter och vattendansledare under vattendans kan analyseras med multimodal interaktionsanalys, för att genom tolkning av kommunikativa uttryck identifiera upplevelse av interventionen. Ytterligare ett syfte med studien är att identifiera vilka styrkor och svagheter analysmetoden har vid studier av interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning och deras assistenter. Metod I studien videoinspelades och analyserades interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning, deras medföljare samt personal som höll i vattendansen. Den metod som användes var multimodal interaktionsanalys, som är en metod där man analyserar interaktion i naturligt förekommande situationer. Analysen utfördes genom observation och transkription av videoinspelad interaktion. Resultat Ett flertal uttryck identifierades med multimodal interaktionsanalys. Dessa uttryck kunde säga något om upplevelsen hos personerna med flerfunktionsnedsättning under vattendansen. De kommunikativa uttrycken analyserades alltid i den kontext där de förekom. Uttrycken betraktades som kontextberoende och inte som isolerade handlingar. De modaliteter som personerna med flerfunktionsnedsättning använde för att kommunicera var bland annat blickar, vokalisationer och ansiktsmimik. Dessa uttryck studerades i termer av vilken mening eller sinnesstämning de tycktes förmedla, hur frekvent de förekom, samt vilken respons de väckte. Tolkning av uttrycken gjordes till stor del genom att studera omgivningens respons. Under arbetets gång identifieras styrkor såväl som svagheter med analysmetoden. Att analysera materialet med någon annan metod än just multimodal interaktionsanalys hade varit svårt, eftersom det i dagsläget finns mycket få alternativa sätt att analysera och transkribera den här typen av komplex interaktion på. Slutsats Genom multimodal interaktionsanalys kunde en varierad bredd av olika kommunikativa uttryck identifieras och tolkas, och författarna fick därmed en bild av hur personerna med flerfunktionsnedsättning och deras medföljare upplevde interventionsmetoden. Överlag förefaller upplevelsen av vattendansen vara positiv för personerna med flerfunktionsnedsättning såväl som för deras medföljare. Multimodal interaktionsanalys lämpade sig väl som analysmetod för att identifiera tecken som kan säga något om personernas med flerfunktionsnedsättnings upplevelse av vattendansen. / Aim The aim of this study is to investigate whether interaction between people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff during waterdance can be analysed using multimodal interaction analysis, in order to identify how the people with multiple disabilities experience the intervention. Identification of experience is conducted by recognizing and interpreting communicative actions. Another aim is to identify strengths and weaknesses of the method of analysis in the study of interaction between people with multiple functional impairments and their assistants. Method Interaction between three people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff was video recorded and then analysed. The method used is multimodal interaction analysis, which is a method for analysing naturally occurring interaction. The analysis was performed through observation and transcription of video-recorded interaction. Results Several communicative expressions were identified with multimodal interaction analysis. These expressions could say something about the people with multiple disabilities’ experience of the waterdance. The communicative actions and expressions were analysed in the context in which they occurred. The expressions were regarded as contextually dependent, and not as isolated, independent actions. Modalities that were used for communication were among others: gaze, vocalizations and facial expressions. These communicative actions were studied regarding what meaning or mood they seemed to convey, the frequency with which they occurred in, and in what response they evoked. Interpretation of the expressions was largely conducted by studying the response from people in the environment. Strengths as well as weaknesses were identified regarding the method of analysis. To analyse the material with a method other than multimodal interaction analysis would have been difficult, since other options of methods for analysing and transcribing this complex type of interaction are very limited. Conclusions A variety of communicative expressions were identified through multimodal interaction analysis. Through interpretation of the expressions, the authors were able to better understand how the people with multiple disabilities and their assistants experienced the intervention method. Multimodal interaction analysis is well suited as an analytical method for identifying signs that may tell us something about the experience of waterdance, of the three persons with multiple disabilities.

I dagens samhälle har användning av digitala medier ökat drastiskt och i fler områden. Användning av mobila pekskärmenheter har ökat successivt hos småbarn och förskolebarn, och åldern när barn först exponeras till dessa enheter har minskat. Till skillnad från en tidigare tidsperiod utsätts barn idag för en stor mängd stimuli från digital media under sina utvecklingsår. De kort- och långsiktiga effekterna av denna typ av exponering är fortfarande inte helt utforskade. Theory of Mind (ToM) är ett väsentligt område i utvecklingsprocessen hos barn. Vi har i denna studie undersökt barns ToM i en narrativ kontext, där vi bryter ner och analyserarderas yttranden och beteendemönster som visar ToM-förmåga både språkligt och interaktionellt. Multimodal interaktionsanalys låg som grund för analyserna i denna studie, där 45 barn speladesin när de berättar utifrån bilder i boken ”Frog, where are you?”. Resultatet redovisades både kvalitativt för att besvara frågan hur barn visar ToM-förmåga i ett narrativt sammanhang, och kvantitativt för att besvara frågan huruvida det finns en korrelation mellan ToM-förmåga ochdigital mediaanvänding. Det kvantitativa resultatet visade inget signifikant samband mellandigital mediaanvändning eller bokläsning och ToM-förmågan hos barn. Det kvalitativa resultatetvisar att barn integrerar flera olika kunskapsområden för att uppvisa sin ToM både språkligt ochinteraktionellt. / Currently, the use of digital media has increased significantly and has become dominant in manyareas in our society. The use of mobile touch screen devices has increased gradually in youngchildren and preschool children, and the age at which children are first exposed to these deviceshas decreased. Unlike earlier eras, children today are exposed to a substantial quantity of stimulifrom digital media during their developmental years. The short- and long-term effects of thistype of exposure are still not fully explored. Theory of Mind is an essential part of thedevelopmental process in children. In this study, we examined children's ToM in a narrative context, where we analyzed their statements and behavioural patterns that show ToM abilities both linguistically and interactively. Multimodal interaction analysis was the basis for the analyses in this study, where 45 children were recorded when they told a story called "Frog, where are you?". The results were reported qualitatively to answer the question of how children show ToM ability in a narrative context, and quantitatively to answer the question of whether there is acorrelation between ToM ability and children’s digital media use. The quantitative result showed no significant relation between digital media usage or book reading and children’s ToM ability.The qualitative result shows that children integrate several different areas of knowledge to present their ToM both linguistically and interactively, during the narrative activity.

Denna uppsats bidrar till forskningen om social och språklig kategorisering i interaktion genom att undersöka kategoriseringsmetoder i serviceinteraktioner. Uppsatsen undersöker vilka metoder personal, kunder och personal och kunder tillsammans använder sig av för att identifiera kunderna som pensionärer i samband med rabatt, samt vilka metoder som används för att hantera aspekter av kategoriseringen pensionär som inte har med serviceärendet i sig att göra. Teoretiskt och metodologiskt bygger undersökningen på Conversation Analysis (CA), Membership Categorization Analysis (MCA) och multimodal interaktionsanalys. Studiens data består av 18 videoinspelade, transkriberade samtal vid teaterkassor. I studien identifieras och analyseras tre metoder för kategorisering: alternativa kategorier, överlämnande självkategorisering och retrospektiv nyansering. Analysen av metoderna visar bland annat att olika typer av deltagare behandlar olika aspekter av kategoriseringen som olika känsliga och olika relevanta, att deltagarna orienterar sig mot kategoriseringen som ett gemensamt projekt och att det vid vissa skeden i de i för övrigt målfokuserade servicesamtalen finns utrymme för kunder som kategoriserats som pensionärer att ge uttryck för personliga nyanseringar och positioneringar i förhållande till kategorin pensionär.