Bakgrund: Att drabbas av cancer kan väcka känslor av sorg, ångest och apati. De känslorna kan även skapa rädsla för återfall och krisreaktioner och det kan därför i perioder finnas behov av psykosocialt stöd. Behovet av stöd är individuellt och kan ändras över tid. Psykosocialt stöd innebär att i en krissituation eller kristillstånd få stöd i form av personlig närvaro, visad medkänsla, hjälp att hantera den sociala situationen, alternativt samtal som kan ge kraft åt den krisdrabbade att själv bearbeta tankar, känslor och finna sätt att gå vidare. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hur de ger psykosocialt stöd till patienter med cancer.  Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 sjuksköterskor som arbetar på en onkologisk vårdavdelning och en onkologisk dagsjukvård/mottagning. En kvalitativ abduktiv innehållsanalys gjordes på intervjuerna för att få fram ett resultat.  Resultat: Resultatet bygger på fyra kategorier: emotionellt stöd, bekräftande stöd, informativt stöd och instrumentellt stöd. De fyra kategorierna har två subkategorier vardera som beskriver hur sjuksköterskorna upplever att de ger psykosocialt stöd. Några delar sjuksköterskorna tar upp är att ta sig tid, lyssna och finnas där för patienten. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att det finns behov av ökad kunskap om hur de ska ge psykosocialt stöd på ett individanpassat sätt. Framöver bör sjuksköterskor som arbetar med patienter med cancer få möjlighet till utökad utbildning och verktyg för att kunna identifiera och tillgodose patientens olika behov för att känna trygghet i att ge psykosocialt stöd.

With a recent rise in popularity, populism has become a frequently studied subject for political science research. However, despite the expansive research, academia still struggles to properly define the phenomenon which has resulted in several conflicting understandings of populism. The aim of this study is to compare two prominent definitions of populism: Cas Mudde and Cristóbal Rovira Kaltwasser’s thin-centered ideology approach and Benjamin Moffitt’s political style approach on a previously unexplored case in the form of Örebropartiet, a local populist party in Sweden. Using a qualitative content analysis, the party program and the party leader’s commentary is analysed to determine whether the definitions manage to identify the party as a populist one. The results are mixed: both definitions manage to capture the antagonistic divide between “the people” and “the elite” while still struggling in other aspects, more specifically in regards to Mudde and Kaltwasser’s host ideology aspect and Moffitt’s performance of crisis aspect. The study concludes with an acknowledgement that both definitions have inherent problems identifying Örebropartiet as a populist party which needs to be corrected if we want to expand our collective knowledge on both Örebropartiet and populism in general.

Bakgrund: Nollseparation är en ny metod som syftar till att inte separera mamma och barn efter förlossningen. Användningen av nollseparation ökar och bidrar till hälsovinster samt att barnets rättigheter och anknytning stärks. Trots fördelarna med nollseparation separeras mammor och barn ibland efter förlossning, särskilt om barnet är i behov av neonatalvård.Motiv: Få studier lyfter fram möjligheter och hinder med nollseparation, ur sjuksköterskans perspektiv. En sådan studie kommer sannolikt att förbättra följsamheten av metoden och därmed förbättra barnets rätt till båda föräldrarna.Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av möjligheter och hinder vid nollseparation efter förlossning.Metod: En kvalitativ studie genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor (n=7) från en neonatalavdelning i södra Sverige. En intervjuguide användes som stöd vid de semistrukturerade intervjuerna som transkriberades ordagrant. Transkripten bearbetades med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i sex underkategorier och tre kategorier.Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter handlade om att skapa förutsättningar för nollseparation, att samverka inom och mellan personalgrupper och att vårda familjen som en enhet. Genom rätt förutsättningar i form av personaltäthet utifrån arbetsbelastning, samt anpassad yttre miljö och tillgängligt material, underlättades genomförandet av nollseparation efter förlossning. God samverkan mellan involverad personal med klinisk erfarenhet, som använde god kommunikation samt hade en positiv inställning och attityd, ökade möjligheten för lyckad nollseparation. Om mammans och barnets hälsa tillät att nollseparation genomfördes kunde familjen vårdas som en enhet, dessutom upplevde sjuksköterskorna att föräldrarna blev mer delaktiga och att deras bindning till barnet stärktes.Konklusion: Studien klargör att nollseparation alltid bör vara vårdpersonalens målsättning. Barnets rättigheter tycks stärkas då nollseparation tillämpas, vilket antagligen påverkar hela familjen positivt. / Background: Zero separation is a new method aiming at not separate mother and child after delivery. The use of zero separation is constantly increasing. Through zero separation health benefits, children's rights and attachment will be achieved. However, despite the benefits of zero separation, mother and child are sometimes separated after delivery, especially if the child needs neonatal care.Motive: From nurses’ perspectives, few studies have highlighted opportunities and obstacles to zero separation, such a study will probably improve compliance with the method and thus, improve children's right to both parents.Aim: To illuminate nurses' experiences of opportunities and obstacles using zero separation after childbirth.Methods: A qualitative study was conducted using semi-structured interviews with nurses (n = 7) from a neonatal ward in southern Sweden. A tested interview guide supported the interviews. The interviews were transcribed verbatim. The transcripts were analysed using qualitative content analysis and resulted in six subcategories and three categories.Result: The nurses' experiences were about creating conditions for zero separation, collaborating within and between staff groups and caring for the family as a unit. Through the right conditions in form of workload and staff density as well as adapted external environment and available material, the implementation of zero separation after childbirth was facilitated. A well-functioning collaboration between staff with clinical experience, who used a clear communication and had a positive attitude increased the possibility of successful zero separation. If mothers’ and children's health allowed, the family could be cared for as a unit, the nurses also experienced that parents became more involved and their bond to the child was strengthened.Conclusion: The study clarifies that zero separation should always be the goal of healthcare professionals. Children's rights seem to be strengthened by zero separation, which probably has a positive effect on the family.

Bakgrund: Cancersjukdom förekommer i hela världen och är i Sverige den nästa vanligaste dödsorsaken. Lidande vid en obotlig cancersjukdom och vid livets slut inkluderar mer lidande än bara fysisk smärta. Hälso- och sjukvårdens överordnade uppgift för all vårdverksamhet är att lindra lidande. Ändå visar tidigare forskning att hälso- och sjukvården tenderar att öka lidandet genom att inte se eller förstå det upplevda lidandet hos en person som har en obotlig cancersjukdom. Lidande kan enligt Eriksson förstås och förklaras som sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande.  Syfte: Studiens syfte är att med utgångspunkt ifrån Katie Erikssons teori beskriva vuxna personers upplevelse av det lidande som en obotlig cancersjukdom innebär.Metod: En litteraturstudie baserad på patografier. Patografierna analyserades med en deduktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Erikssons teori om lidande var utgångspunkten för den deduktiva ansatsen. Resultat: Studiens analys visar att vuxna personer med obotlig cancersjukdom upplever lidande som kan appliceras på Erikssons teori om lidande. Livslidande och sjukdomslidande var det lidande som förekom i störst utsträckning. Vårdlidande visade sig var mer sällan förekommande. Inom livslidande upplevdes oro för döden, tidsbrist, sorg och känslan att vara begränsad i sin kropp. För sjukdomslidande visade sig smärta, illamående och trötthet vara de symtom som de personerna upplevde. Det vårdlidande som framkom visade sig utgöras av kränkningar orsakade av hälso- och sjukvårdspersonalen.Slutsats: Vuxna personer som diagnostiserats med obotlig cancer upplever lidande som kan förklaras med Erikssons teori om lidande. Livslidande var det lidande som framkom i störst utsträckning och hos samtliga personer. Studiens resultat kan hjälpa sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal att förstå, bemöta och lindra det upplevda lidandet hos vuxna personer med obotlig cancersjukdom.

Denna uppsats har som syfte att undersöka pedagogers syn på vilka problem ochmöjligheter som pedagoger i förskolan möter i arbetet med barn med autism spectrumdisorder (ASD) som är den engelska benämningen på autismspektrumtillstånd. Studien tarutgångspunkt i teorin om utvecklingsekologi som kortfattat handlar om relationer och hurolika relationer påverkar varandra. Datainsamling genomfördes med kvalitativa intervjuerav pedagoger som är verksamma inom förskolan. Det som efterfrågades var pedagogerserfarenheter och upplevelser kring arbetet med barn med ASD. Det insamlade materialet iform av intervjuer analyserades sedan med en tematisk analys. I den tematiska analysenframkom att olika faktorer är grundläggande för arbetet med barn med ASD. Dessafaktorer är tid, storlek på barngrupp, intresse, samverkan och kunskap. Dessa faktorer varde som pedagogerna i intervjun lyfte upp som grundläggande och viktiga när det gällerarbetet med barn med ASD. Genom dessa faktorer blev problemen och möjligheternasynliga i analysen.Studiens resultat visar att det som är ett problem kring arbetet med barn med ASDhandlar om att det är brist på tid, kunskap, intresse samt samverkan med vårdnadshavareoch inom arbetslag. Studien visar också möjligheterna kring arbetet med barn med ASD inämnda faktorer grundat på didaktiska strategier. Studien visar att det finns en vilja blandpedagogerna att lära sig mer om specifika diagnoser för att kunna ge de barnen en bralärandeprocess och omsorg.

Syftet med denna studie är att få inblick i förskollärares strategier gällande konflikthantering i förskolan. Konflikter utgör en stor del av barns sociala liv i förskolan. Det är därför viktigt att förskollärare har ett medvetet förhållningssätt gällande konflikthantering. Studien består av två delstudier: en kvalitativ textanalys av artiklar skrivna av förskollärare, samt en kvalitativ samtalsintervju med yrkesverksamma förskollärare. Den insamlade empirin har analyserats i förhållande till studiens forskningsfrågor och teoretiska utgångspunkter. Studiens forskningsfrågor är: Hur definierar förskollärare konflikt och vad innebär konflikthantering? Vilka strategier arbetar förskollärare efter vid konflikthantering? Uppmuntras barnen till att lösa konflikter på egen hand?Studiens teoretiska utgångspunkter utgörs av en kombination mellan Richard Cohens konfliktpyramid samt Robert Thornbergs ledarskapsstilar. Cohens konfliktpyramid är en teoretisk konflikthanteringsmodell som utgörs av fyra nivåer: förebygga, hantering, hjälpoch stopp. Modellen används som en grundprincip för konflikthantering. Thornberg har identifierat tre ledarskapsstilar som är lämpliga att använda i kombination med konfliktpyramiden: auktoritär, auktoritativ och eftergiven. Dessa ledarskapsstilar kan på olika sätt inverka på barns lärande i en förskoleverksamhet. Studiens viktigaste slutsatser är att konflikter ska ses som konstruktiva möjligheter till lärande, där förskollärarens roll är central i stöttandet av barns konflikthantering. Förskolläraren ska vara närvarande och ge barnen tillgång till konflikthanteringsverktyg, så att barn ska kunna etablera goda sociala relationer och bli självständiga i sitt hanterande och bearbetande av konflikter. Studiens resultat visar även att förskollärare framförallt arbetar med förebyggande strategier gällande konflikthantering i förskolan. Detta tenderar att skapa en paradox mellan att å ena sidan lära barn konflikthantering och å andra sidan att ständigt arbeta för att konflikter inte ska inträffa

Bakgrund: Patienter som lider av en allvarlig psykisk störning eller har ett oundvikligt behov av vård kan behöva vårdas mot sin vilja. När en patient vårdas under tvång äventyras patientens autonomi och självbestämmande eftersom att patientens frihet är begränsad. Att genomföra en litteraturstudie i ämnet bidrar till mer kunskap om patienters upplevelser av tvångsvård. Detta bidrar till att patienters upplevelser sätts i fokus och vården kan utvecklas utifrån detta. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Metod: Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo och resulterade i 10 vetenskapliga artiklar som analyserade genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Patienters upplevelser av tvångsvård presenteras i 4 slutkategorier: Att vilja bli bemött som en människa inte en sjukdom, att bli uppfostrad istället för vårdad, att sakna kontroll och rättigheter och att tvångsvården är nödvändig och skyddande. Slutsats: De flesta patienterna i litteraturstudiens resultat upplevde tvångsvården som något negativt. För att kunna förbättra detta krävs det att vårdpersonalen utgår från patientens behov och önskningar. Detta bidrar till ökad empowerment och främjar patientens återhämtning.

Stress hos sjuksköterskor är vanligt förekommande inom omvårdnadsyrket detta kan påverka förmågan att utföra arbetsuppgifter. Arbetsrelaterad stress är ett särskilt stort problem inom vårdyrken jämfört med andra yrkesgrupper. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av stress i arbetet. Kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats tillämpades i analysen där elva vetenskapliga artiklar inkluderades och granskades vilket resulterade i fyra kategorier; stressfaktorer i arbetsmiljön; otillräcklig kompetens upplevs som en stressfaktor; brister i kommunikation och samarbete ökar upplevelsen av stress samt upplevelsen av stress ökar med samverkansproblem i organisationen. Resultatet visar på hur sjuksköterskors upplevelser av stress kan resultera till en försämring i kvaliteten på omvårdnaden. Slutsats om sjuksköterskor ska kunna stärka sin egen förmåga att ta kontroll över sina handlingar och känslor bör de får tillräckligt med stöd samt möjligheter att hitta en balans i arbetet. Interventioner med stresshantering; 10 minuters reflektion, Mindfullness och Coping-strategier kan bidra till ökad förståelse av sjuksköterskors upplevelse av stress kopplat till arbetstillfredsställelse vilket även kan leda till en bättre omvårdnad av patienten.

Bakgrund: Forskning visar att det finns etiska dilemman gällande användning av tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Det framkommer en önskan och behov av att hitta andra alternativ till tvångsåtgärder då tvångsåtgärder inte anses bidra till patientens återhämtning och skapar istället ett lidande för både patient och sjuksköterska. Syfte: Att beskriva verksamma sjuksköterskors erfarenheter av att använda alternativ till tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Vid insamling av data användes enskilda semistrukturerade intervjuer där åtta sjuksköterskor deltog från en psykiatrisk klinik i mellersta Sverige. Studien använde sig av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Ett personcentrerat förhållningssätt genomsyrar resultatet. Det framkommer att alternativ till tvångsåtgärder ses som tidskrävande och bygger på en tillitsfull relation mellan patient och sjuksköterska. Det framkommer även hinder och svårigheter av att använda sig av alternativ till tvångsåtgärder och att arbete i ett team tillsammans med den vårdade personen är en förutsättning för att åtgärderna ska ses som användbara. Slutsatser: Sjuksköterskor anses besitta kompetens för att använda omvårdnadsåtgärder som alternativ till tvångsåtgärder. Däremot krävs det att sjuksköterskors kompetens tas tillvara på ytterligare i den psykiatriska vården för att öka användandet av alternativ till tvångsåtgärder.

Bakgrund: Sjuksköterskan ska arbeta för att skapa en god vårdrelation med personer diagnostiserade med psykos. Tidigare forskning visar att en god vårdrelation till sjuksköterskan är nödvändig för personens återhämtning. Det visar även att sjuksköterskans bemötande gentemot personen diagnostiserad med psykos är betydande för skapandet av den goda vårdrelationen. Det framkommer även både utmaningar och möjligheter som påverkar skapandet av en god vårdrelation. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som kan bidra till en god vårdrelation med personer diagnostiserade med psykos. Metod: Totalt tio deltagare intervjuades via semistrukturerade telefonintervjuer, av dessa var fem grundutbildade sjuksköterskor samt fem specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: För att skapa en god vårdrelation förutsätter det att sjuksköterskan kan möta den person hen har framför sig. Resultatet består av två delresultat med ett gemensamt tema, vilket är att kunna använda sig själv som verktyg i mötet för att kunna skapa en god vårdrelation. Slutsats: En god vårdrelation kräver en aktiv och reflekterande sjuksköterska, som besitter intresse att möta personer diagnostiserade med psykos i sitt dagliga arbete. Relationsskapande är en unik process, där sjuksköterskan behöver besitta förmågan att vara anpassningsbar