Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i samhället. I dagsläget möter sjuksköterskor oberoende av sin arbetsplats, personer med psykisk ohälsa. Det är viktig att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av att bemöta patienter med psykisk ohälsa eftersom sjuksköterskors bemötande har en inverkan på patienter och på hens upplevelsen av vården. Patienter som upplever att de inte har blivit hörda och tagna på allvar av sjukvårdspersonalen, kan i framtiden undvika att söka vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta patienter med psykisk ohälsa inom hälso-och sjukvården. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats vars resultat var baserat på tolv kvalitativa artiklar utifrån sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta personer med psykisk ohälsa. Resultat: Det återkommande temat genom resultatet var att kunskaper kring psykisk ohälsa hos sjuksköterskan har inverkan på bemötande. Detta löper genom alla fem huvudteman, kompetensens påverkan kring bemötande, känslornas påverkan på bemötande, tidspress styr bemötande, bemötande påverkades av stigmatiseringen och sjuksköterskans omvårdnadsfokus påverkar bemötande. Diskussion: Sjuksköterskors erfarenheter resulterade i ett gott och dåligt bemötande gentemot personer med psykisk ohälsa. Ett god bemötande uppnåddes genom att sjuksköterskor innehar kunskap kring psykisk ohälsa, genom att de var flexibla trots tidspressen och genom att de skapade förtroendebaserade relationer mellan sig själv och patienterna. Att arbeta utifrån personcentrerad vård är ett sätt att lyckas med bemötande. Detta gör att sjuksköterskan kan se individen framför sig i sin helhet, inte att vara fixerad vid en diagnos.

Bakgrund: Gallstenssjukdom på grund av stenar i gallblåsan är vanligt förekommande i Europa och Sverige. Allt fler elektiva kolecystektomier utförs nuförtiden med laparoskopiskt teknik och därför är det angeläget att undersöka patienters upplevelser av denna typ av operation. Operationssjuksköterskan och hela operationsteamet ska se till varje enskild patients behov för att ge en god vård. Varje patient är unik och har unika behov. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av att genomgå en elektiv kolecystektomi med laparoskopisk teknik. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio patienter som genomgått en elektiv kolecystektomi med laparoskopisk teknik, varav åtta var kvinnor och två män. Den insamlade datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem stycken slutkategorier: Att få information gav trygghet, att befinna sig i en okänd miljö, att överlåta kontrollen till personalen, att känna sig sedd av personalen ingav ett lugn samt att personalen var professionella och fanns i närheten. Konklusion: Operationssjuksköterskor bör ge patienter som genomgår en elektiv kolecystektomi med laparoskopisk teknik information, skapa delaktighet, finnas i närheten och ha ett personligt bemötande som skapar trygghet. Genom att operationssjuksköterskor har detta i åtanke så kan vårdkvalitén ökas för patienterna.

Endometrios är en sjukdom som drabbar var tionde kvinna i fertil ålder. Sjukdomen är svår att fastställa, vilket gör att det kan ta flera år tills en diagnos ställs. Smärta och rikliga menstruationsblödningar är vanliga symtom som påverkar hela livets existens. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med endometrios. Metod: Litteraturstudien genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Bengtsson (2016). Resultat: Resultatet visade att kvinnor med endometrios upplevde att hela livet påverkades av sjukdomen. Kvinnorna hade mestadels negativa erfarenheter av vården, många besvärliga kroppsliga symtom, problem med sina partners och familj samt svårigheter att få ihop vardagen. Slutsats: Att vårdpersonal behöver mer kunskap om sjukdomen för att det ska bli en förbättring av endometriosvården, att kvinnor inte ska behöva lida på grund av sen diagnos och svåra symtom.

I den här studien vill jag undersöka hur några förskollärare ser på att undervisa med digitala verktyg, med anledning av att digital teknik fick en mer framträdande roll i den nya läroplanen. Studien vill ge svar på hur de idag använder digitala verktyg i sin undervisning, vilken roll de tycker att verktygen har samt hur den professionella diskussionen om digitala verktyg på förskolan ser ut. Eftersom den nya Läroplan för förskolan 18 (Lpfö18) gav digital teknik en helt ny ställning, som ett obligatoriskt inslag i undervisningen, är det angelägna frågor. Redan i förskolan förväntas barnen ta de första stegen mot den digitala kompetens samhället idag kräver av medborgare, vilket ställer krav på förskolans verksamhet & lärarnas kompetens. I en kvalitativ intervjustudie med sociokulturellt perspektiv vill studien undersöka hur några förskollärare redan arbetade med IKT-resurser (information & kommunikationsteknik), hur de såg på att arbeta med IKT-resurser samt om det på förskolan fanns någon diskussion om arbetet. Studien visade att alla intervjudeltagare redan använde digitala verktyg i sin undervisning, på många olika sätt & med många olika sorters resurser. Alla intervjuade var positiva till de möjligheter som verktygen erbjöd barnen & dem själva, även de som enligt dem själva inte var lika kunniga som sina kollegor. Studien visade också att det var stora skillnader hur olika förskoleenheter i samma kommun tänkte kring kollegialt lärande. På vissa förskolor var den väldigt formell, med särskilt avsatt tid både i veckoschemat & på vissa personalmöten, på andra var den mer informell t.ex. att man sökte upp de nyckelpersoner som fanns när man behövde fråga något.

No description available.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige. Att drabbas av denna sjukdom kan skapa fysiska och känslomässiga problem. De vanligaste behandlingarna är kirurgi, cytostatika och strålning. Dessa behandlingar leder till fysiska och psykiska påfrestningar. Eftersom kvinnornas upplevelser är individuella är det viktigt att sjuksköterskor arbetar personcentrerat. Detta kan lindra det lidande som uppstår och kvinnorna kan då uppleva välbefinnande. Syfte: Syftet var att beskriva unga kvinnors (inte äldre än 45 år) upplevelser av att leva med bröstcancer. Metod: Kvalitativ design baserat på fyra patografier. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. En induktiv ansats och manifest förhållningssätt har tillämpats. Resultat: Studiens resultat baserades på fyra kategorier: Emotionella konsekvenser, Att uppleva fysiska reaktioner, Att anpassa arbetet efter bröstcancer och Att uppleva stöd från omvärlden. När kvinnorna fick beskedet om bröstcancer förändrades deras värld och de fylldes med rädsla och oro. De blev av med ett av sina bröst, tappade håret och drabbades av stor trötthet. Det som fick dem att vilja fortsätta leva var stödet från omgivningen - arbetskollegor, anhöriga och vårdpersonal. Slutsats: Tiden med bröstcancer upplevdes som påfrestande och påverkade kvinnornas liv ur flera aspekter. Resultatet visar på värdefulla faktorer som hjälper sjuksköterskan att utföra en säker och personcentrerad vård.

Bakgrund: När ett barn är i livets slutskede är det många som blir känslomässigt påverkade. Inte minst barnsjuksköterskan som vårdar barnet och dess familj. Barnsjuksköterskan får känslor och erfarenheter som behöver hanteras. Syfte: Var att belysa barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn i livets slutskede. Metod: En kvalitativ induktiv design användes där semistrukturerade intervjuer genomfördes med barnsjuksköterskor. Resultatet analyserades enligt innehållsanalys. Resultat: Barnsjuksköterskornas relation med barnet och familjen hade stor inverkan på hur vårdandet kunde bli och vilka känslor som uppstod. Deras erfarenheter var att arbetssituationen påverkar och påverkas. Känslor, både svåra och fina, beskrevs uppstå hos barnsjuksköterskorna. Slutsats: Att vårda barn i livets slutskede är komplext. Verktyg behöver arbetas fram för att hjälpa barnsjuksköterskor att hantera de känslor som uppstår. / <p>Godkännande datum: 2019-06-03</p>

Demens är en vanlig sjukdom i världen och det är ofta äldre som drabbas av det. Syftet med denna litteraturstudien var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva med en person med demens. Sju kvalitativa artiklar ingick i litteraturstudien. Dessa analyserades med kvalitativ induktiv ansats där fokus låg på personers upplevelser. Studien resulterade i fyra olika kategorier; att relationer förändras och påverkas, att det dagliga livet förändras och tvingas finna olika strategier för att hantera detta, att själv påverkas och få ett begränsat liv, att genomgå olika stadier och få stöd. Demens påverkade inte bara den drabbade utan även de anhöriga. Resultatet visade att relationer förändras och påverkas, majoriteten av de anhöriga påverkades negativt på ett eller annat sätt. Resultatet visade att det dagliga livet förändras och att de tvingas finna olika strategier för att hantera detta. De anhöriga kände att de inte räckte till eller att livet hade förändrats på ett sådant sätt att de inte kände igen sig själva längre. I resultatet framkom det också att själv påverkas och få ett begränsat liv.  Anhöriga kände att de förlorade sina liv. Det framkom även i resultatet att genomgå olika stadier och få stöd. De anhöriga gick igenom olika stadier under sjukdomens förlopp varav förnekelse var en av dem. Genom att anhöriga fick hjälp och hade tillräckligt med information underlättade sjukdomsprocessen för de anhöriga och hjälpte dem att hantera personen med demens på ett bättre sätt. Med hjälp av resultatet i denna studien kan hälso- och sjukvårdspersonal lättare förstå de anhöriga och på så sätt lättare stötta dem och sätta sig in i deras situation.

Bakgrund: Patienter som vårdas i heldygnsvård inom vuxenpsykiatrisk vård för alkoholabstinens vid alkoholberoende har visat sig vara i en utsatt situation. Abstinenssymptom begränsar patientens vilja och förmåga till delaktighet i den egna vården. Detta kan vara en utmaning för sjuksköterskan som ska vårda patienterna genom en abstinensbehandling. Delaktighet har visat sig vara betydelsefull för patienter vid abstinensbehandling för alkoholberoende. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av hur patienters möjligheter till delaktighet främjas vid abstinensbehandling för alkoholberoende inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en intervjustudie med kvalitativ ansats. Åtta sjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys på latent nivå. Resultat: Det framkom tre kategorier och ett tema i studiens resultat: Att ge och ta emot information, Att visa intresse och engagemang, Att förmedla och samarbeta samt temat; Ett givande och tagande. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att patienters möjligheter till delaktighet främjades då de gav patienten information och tog emot information från patienten. Att som sjuksköterska visa intresse och engagemang upplevdes betydelsefullt för främjandet av delaktighet. För att främja delaktighet behövde sjuksköterskan samarbeta med andra professioner. Detta beskrevs som att de förde patientens röst vidare till teamet eller teamets röst till patienten. I temat ett givande och tagande framkom det att sjuksköterskorna tog emot patienternas berättelse för att ge tillbaka denna med andra ord för att främja deras möjligheter till delaktighet. Ett givande och tagande kan ses på olika nivåer, ett givande från sjuksköterska till patient men också tvärtom där patienten gav och sjuksköterskan tog.

Bakgrund: Personer som begått brott i samband med allvarlig psykisk störning kan bli dömda till rättspsykiatrisk vård. Rättspsykiatrisk vård utövas alltid enligt tvångslag vilket innebär att personen till en början frihetsberövas. Tvångsvård innebär att det är möjligt att utföra olika former av tvångsåtgärder inom ramen för vården. Att ge behandling under tvång ställer särskilda krav på patienten som kanske inte frivilligt vill bli vårdad eller ta emot behandling. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av rättspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: En litteraturöversikt baserad på elva kvalitativa artiklar som analyserats med strukturerad kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier identifierades som belyser patienters upplevelser av rättspsykiatrisk heldygnsvård: Att inte känna sig sedd, Känslan av maktlöshet, Att inte känna sig delaktig, Känslan av ensamhet och Känslan av instabil existens. Slutsats: Patienters upplevelser av rättspsykiatrisk heldygnsvård genomsyras av maktförlust och meningslöshet. Rättspsykiatrisk heldygnsvård är komplex och ställer krav på både personal och patienter. Vårdpersonal kan ha svårigheter att se personen bakom brottet och komma nära patienten vilket automatiskt leder till minskad vårdrelation som därmed leder till sämre patient delaktighet och autonomi.