Det finns lite forskning kring personalens upplevelse av att använda metoden lågaffektivt bemötande där personalens uppfattning och beteende spelar en central roll i användandet av denna metod. Metoden används främst i arbetet för att bemöta problemskapande beteende varav personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är de som löper större risk för uppvisande av denna typ av beteende. Syftet med vår studie är att undersöka personalens upplevelse av att använda metoden lågaffektivt bemötande i arbetet med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Semistrukturerade intervjuer har utförts med sju informanter som använder lågaffektivt bemötande och arbetar i boende- och skolverksamheter som riktar sig till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Resultatet visar att personliga egenskaper är en central del i att kunna använda lågaffektivt bemötande. Detta är intressant då vi även funnit ett behov av att träna sig i metoden och få mer tid för reflektion för att bli bättre i att använda metoden. Reflektionen i sig har också stor betydelse för personalen ur ett terapeutiskt syfte där kollegor sinsemellan stödjer varandra efter uppkomna situationer samt ger feedback. Resultatet visar även att det förekommer otydligheter angående om det finns krav från högre chefer att använda lågaffektivt bemötande i verksamheterna, men som inte ansågs påverka den trygghet personalen upplevde i att använda metoden. Vi fann också relationen mellan personal och brukare som en viktig del i användandet av metoden. Nyckelord: Dramaturgiskt perspektiv, emotionsteorin, lågaffektivt bemötande, metod, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, personal, personliga egenskaper, personalstöd, problemskapande beteende, socialt arbete, verksamhetskrav / There is little research on the staff's experience of using the low arousal approach, of which the staff's perception and behavior play a central role in the use of this method. The method is mainly used in the work to deal with challenging behavior of which persons with neuropsychiatric disabilities are those who are at greater risk of exhibiting this type of behavior.The purpose of our study is to investigate the staff's experience of using the method of low arousal approach in the work with people with neuropsychiatric disabilities. Semi-structured interviews have been conducted with seven informants who use low arousal approach and work in housing and school activities aimed at people with neuropsychiatric disabilities.The result shows that personal qualities are a central part of being able to use low arousal approach. This is interesting as we also found a need to train in using the method and get more time for reflection to become better at the method. The reflection in itself also has great significance for the staff from a therapeutic purpose where colleagues support each other after emerging situations and provide feedback. The results also show that there are uncertainties as to whether there are requirements from senior managers to use low arousal approach in the operations, but which were not considered to affect the confidence the staff experienced in using the method. We also found the relationship between the staff and the client as an important part in practicing the method. Keywords: Business requirements, dramaturgical perspective, challenging behavior, emotion theory, low arousal approach, method, neuropsychiatric disability, personal qualities, social work, staff, staff support

Petersson, Maria (2019). Tydliggörande pedagogik och individuella anpassningar- en fallstudie. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragAtt få kunskap om det pedagogiska arbetssättet tydliggörande pedagogik, som är utarbetat för att passa elever med autism eller ASD (Autism Spectrum Disorder) och hur det sedan skulle kunna användas i svensk grundskola. Och vilka anpassningar i den fysiska miljön som skulle kunna användas i grundskola för eleverna med ASD eller liknande funktionsvariation skull kunna få en verksamhet som fungerar bättre för dem.Syfte och frågeställningarSyftet med denna studie är att utforska vilka pedagogiska arbetssätt som personalen på en specialiserad skola för elever med autism (ASD) använder för att eleverna ska uppleva sin skolgång som meningsfull, begriplig och hanterbar. Och vidare undersöka om det kollegiala lärande underlättar arbetet med de pedagogiska arbetssätten.Frågeställningar •Vilka pedagogiska arbetssätt använder skolan för att göra undervisningen meningsfull, begriplig och hanterbar för eleverna?•Hur är den fysiska miljön anpassad?•Hur ser det kollegiala lärandet ut?TeoriI studien används Antonovskys teori om det salutogena perspektivet (Antonovsky, 2005). Då det salutogena perspektivet också ligger till grund för KASAM (Känsla Av SAMmanhang). De tre komponenterna som KASAM bygger på är gemensamma för den tydliggörande pedagogiken. Som specialpedagogisk teori används kategorisk och relationellt perspektiv och dilemmaperspektivet (Ahlberg, 2013; Nilholm, 2005)MetodValet av metoden för denna studie är en fallstudie med intervju som huvudmetod, men även dokumentstudier och observation av den fysiska miljön har gjorts. ResultatResultatet av denna studie visar att den tydliggörande pedagogiken är det pedagogiska arbetssätt som framför allt används för att göra Fallstudieskolan verksamhet tydlig och begriplig för elever med autism eller ASD. Studien visar också att det finns flera anpassningar i den fysiska miljön som kan behöva göras för att miljön ska vara hanterbar för eleverna. Det kollegiala lärandet mellan lärarna är av stor betydelse för arbetssättet.Specialpedagogiska implikationerSom specialpedagog är det viktigt att stödja lärarna i arbetet med att anpassa lärmiljön på en skola för att verksamheten ska fungera optimalt för alla elever. Med kunskapen om den tydliggörande pedagogiken så har specialpedagogen möjlighet att underlätta vardagen för elever med ASD på skolan tillsammans med övrig personal. I reflekterande samtal och handledning tillsammans med en specialpedagog får lärarna möjlighet att med sina erfarenheter och kunskaper ut utveckla och anpassa lärmiljön så den blir så gynnsam som möjligt för alla elever.

I skolan möter ofta pedagoger utåtagerande elever där pedagogernas kompetens sätts på prov. Studien behandlar intervjupersonernas berättelser om utåtagerande elever och pedagogers diskurs utifrån forskning. De frågeställningar vi har nyttjat har strävat efter svar utifrån vårt syfte. Syfte med denna studie är att ta del av olika lärares (intervjupersonerna) berättelser om hur de arbetar med och bemöter utåtagerande elever. Våra frågeställningar belyser intervjupersonernas diskurser om utåtagerande elever och där tar vi del av intervjupersonernas variationer och deras arbete med utåtagerande elever. I vår forskningsbakgrund klarlägger vi definition av begreppet utåtagerande elever, vi klarlägger även olika förhållningssätt, pedagogers diskurs om etiketter, omgivning och strategier. Bakgrunden visar också att det finns problematik inom universitetsutbildning som berör klassrumshantering. Vi genomförde intervjuerna på var sitt håll, intervjuerna har gjorts med sju olika lärare på tre olika skolor i två olika regioner i Sverige. Genom transkribering på var sitt håll av de semistrukturerade intervjuer som gjorts fick vi ett rikt material som kunde analyseras. Analysmetoden vi använde oss av är hermeneutisk och relationskompetens för att lättare förstå materialet av intervjuerna. Detta gjordes i gemensamt samarbete över internet. Det finns en risk att de höga kraven som ofta ställs på eleverna kan orsaka stress och i det ledet kan eleverna hamna i affekt. Studiens resultat visar på att lärarna uppfattar att de använder olika förhållningssätt som används för att bemöta och arbeta med utåtagerande elever. Vi uppfattar att lärarna bemöter utåtagerande elever med strategier som är individanpassade. Vi uppfattar även att lärarna lägger ner mycket av sin tid på att skapa goda relationer mellan eleverna och deras vårdnadshavare tidigt i deras skolgång. Vi använder oss av begreppet inkludering i inledningen av studien, då detta är en stor del av skolans ansvarsområde. / <p>2020-04-02</p>

Syftet med studien är att få syn på förskollärarens uppfattningar angående bemötande av barn med utmanande beteende, samt vilka strategier förskollärarna beskriver att de använder sig av vid mötet med barnen. I bakgrunden lyfts relevanta begrepp som forskare diskuterar inom det specialpedagogiska området. Där nämns även det relationella perspektivet som är den teoretiska utgångspunkten i studien. Studien är baserad på en kvalitativ metod, med semistrukturerade intervjuer och som hjälp för att analysera det empiriska materialet används en tematisk analys. I studiens resultat framkom det att förskollärarna ser lärmiljön som en påverkande faktor för barns beteenden. Förskollärarna anser att det är viktigt med relationsskapande för att hitta olika strategier som funkar individuellt för barn. Användandet av tydliggörande pedagogik diskuteras av förskollärarna och konstateras att det är ett arbete som inte hinns med. Däremot menar de att det alltid är betydelsefullt att inta ett lågaffektivt bemötande med barn som utmanar. Slutsatsen av den här studien är bland annat att förskollärarna anser att det är meningsfullt vid bemötandet att försöka förstå varför barnet utmanar och att skapa goda relationer för att kunna se barnets olika behov. Det är möjligtvis simpelt för förskollärarna i studien att diskutera vad som blir bäst för barn i situationer, men det verkar vara svårt att efterleva. Det finns många faktorer som påverkar bemötandet till barn med utmanande beteende enligt förskollärarna, som exempelvis stress, miljö och relationer. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

På senare år har lågaffektivt bemötande introducerats i Sverige där den har tagits emot väl för olika målgrupper, men det saknas fortfarande dokumentation och utvärdering för metoden. Denna studie lägger fokus på LSS-personalen och de krav som framställs på dem utifrån litteraturen kring användandet av lågaffektivt bemötande som arbetsmetod. Studien är gjord för att lyfta fram hur personalperspektivet framställs i litteraturen samt vad litteraturen förmedlar och vilka avtryck den lämnar kring personalens roll i arbetet med lågaffektivt bemötande. För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ metod som utfördes med hjälp av en textanalys utförd på av facklitterära böcker. 6 böcker analyserades vilka samtliga handlar om lågaffektivt bemötande som arbetsmetod. Böckerna analyserades utifrån ett användarperspektiv av de som använder sig av metoden lågaffektivt bemötande, där böckernas likheter och skillnader ställdes gentemot varandra. Studiens resultat visar att det finns skillnader i hur författarna framställer personalens roll i användandet av lågaffektivt bemötande som metod genom sina texter, främst var skillnaden mellan engelsk och svensk litteratur. Skillnaden låg i hur författarna förklarade personalens ansvar, roll samt de krav och förväntningar som ställs på personalen. McDonnell, författaren av den engelska litteraturen, är grundaren av lågaffektivt bemötande och därför borde den svenska litteraturen därmed utgå ifrån McDonnells bok. Men någonstans på vägen har McDonnells humana personalperspektiv som finns i hans bok omvandlats till det personalperspektiv där personalen ska vara produktivt, effektivt och ändamålsenlig som framställs i den svenska litteraturen.

In Sweden social work in general and community care in particular have changed a lot since the 1990s. This is because social work is part of our politically governed welfare service. In a broader context, local governance is influenced by the policies that are put in place, which also influence the ideals that shape the services. Despite this, there has been a lack of investment in professional care staff with adequate training to reflect the educational nature of the work. Previous research shows that there are both high demands on care workers and that these demands come from a variety of sources. For care workers to meet these demands, professionals need both the skills and room for maneuver to realize them. Adequate skills and support from colleagues, management and the organization are crucial for care workers to meet the specific needs of users and prevent problem behaviors. If the demands are too high, the scope for action too small and the social support insufficient, the risk of harmful stress increases. From an organizational and social work environment perspective, this study attempts to provide a picture of how care workers in municipal autism services experience demands, control and support in their work in relation to stress in a contemporary Swedish context. The results of this study show that the organizational and social work environment in municipal autism services is characterized by being relaxed and health-promoting, but that there may be a risk because the demands experienced by staff increase the frequency of perceived stress.

Brottsigheten har de senaste åren gått längre ner i åldrarna påpekar Justitiedepartimentet (2023) och regeringen har lämnat in en rad åtgärder som ska bekämpa denna utveckling. Det var med detta i åtanke som jag formulerade mitt syfte, att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de hanterar och hjälper känslostarka barn i den dagliga verksamheten på förskolan. Det ligger även i studiens intresse att undersöka vilken kompetens och kunskap förskollärarna anser sig ha när det gäller att använda sig av ett lågaffektivt bemötande. När jag samlat in det empiriska materialet har jag använt mig av den kvalitativa metoden, semistruktuerade intervjuer. Eftersom detta är ett komplext ämnesområde har jag valt relationellt perspektiv, relationell pedagogik, pedagogiska relationer, omsorgsetik och tydliggörande pedagogik som analysverktyg. Resultatet och slutsatsen för studien visar på att förskollärarna uppfattar att känslostarka barn ibland har svårigheter i att uttrycka sig verbalt och att de därför behöver hjälp och stöttning i att tyda och hantera dessa starka känslor. Förskollärarna uppmärksammar barns olikheter samt att alla barn behöver olika för att uppnå likvärdighet i den dagliga verksamheten på förskolan. Vidare uppfattar förskollärarna sig få kompetens och kunskap genom åren på förskolan eftersom det erbjuds fortbildning. Trots att jag haft svårigheter att hitta vetenskapliga belägg för att det lågaffektiva bemötandet fungerar, upplever jag att förskollärarna som deltagit i min studie upplever metoden som användbar i den dagliga verksamheten på förskolan.

Studiens syfte är att undersöka speciallärares och lärares förhållningssätt, om lågaffektivt bemötamde och högaffektiv pedagogik används i den anpassade grundskolan och vad innebär en god lärandemiljö för att möta alla elever. Studien baserades på en kvalitativ forskningsansats med det relationella perspektivet som teoretisk utgpngspunkt. Genom en kvalitativ studie har sju speciallärare och tre lärare inom anpassad grundskola i olika kommuner i mellansverige intervjuats, antingen via telefon eller Google meet. Framträdande i resultatet är informanternas benägenhet att hantera utmanande beteende med lågaffektivt förhållningssätt och kunskapsförmedling med främjandet av positiva känslor hos eleverna.

Syftet med denna studie har varit att få en fördjupad kunskap om hur förskollärares förhållningsätt och förskolans fysiska och sociala miljö påverkar barns beteende, med ett särskilt fokus på aggressiva beteenden. Studien har tagit stöttning av den sociala inlärningsteorin och det relationella perspektivet som i sina grunder handlar om att barnet inte är i fokus utan omgivningen runt omkring. Studien har utgått från en kvalitativ metod där åtta förskollärare från fyra olika kommuner har intervjuats via semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att förhållningssätt, fysisk och social miljö har en påverkan på barn med aggressivt beteende. Många var överens om att ett lågaffektivt bemötande, lugn miljö och små grupper är väsentliga delar för att stötta barn med aggressivt beteende. Från tidigare forskning kan vi se att det bland annat inte finns tillräckligt många studier på det här området. I studien kommer det fram från förskollärares erfarenheter att det är det runt omkring barnen, till exempel miljön eller andra människor som påverkar deras beteende och att det inte är barnet som är problemet.

Sammanfattning Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur specialpedagoger skapar mening kring arbetet med skolproblematiskt beteende, dess orsaker och lösningar. Via kriterieurval valdes sex specialpedagoger ut vars erfarenheter på olika sätt kompletterade varandra. De arbetade i fem kommuner utspridda över Sverige. Två arbetade kommunövergripande, tre på skolor. De hade varit yrkesverksamma olika länge och de var verksamma i olika sociokulturella områden osv. Semistrukturerade intervjuer genomfördes via Teams och varade i 60–80 minuter vardera. Frågorna var öppna och informantens ord och begrepp togs tillvara i fördjupande följdfrågor. Datan bearbetades med hjälp av diskursanalys och tematisk analys. Resultatet visar att de skolproblematiska beteenden som specialpedagogerna lyfter fram var a) beteende som bryter mot lärarens norm om det korrekta beteendet i skolan b) beteende i form av affektutbrott c) beteende till följd av att en person är avogt inställd till en annan person. Vidare framkom tre förklaringsmodeller i specialpedagogernas tal om skolproblematiska beteenden: Problemskapande skolkrav och normsystem; Problemskapande inre: affekttillstånd eller diagnos; Problemskapande polarisering i relation. Dessa förklaringsmodeller låg till grund för vilka lösningar som ansågs meningsfulla. Förklarings-modellerna som specialpedagogerna utgick ifrån möjliggjorde därigenom vissa lösningar, medan andra lösningar utestängdes. T.ex. beskrevs KBT-behandling som en meningsfull lösning för elever som ansågs ha ett problemskapande inre: affekttillstånd/ diagnos. Men om orsaken till problembeteendet istället antogs bero på problemskapande skolkrav och normsystem blev det meningsfullt att förändra läraren genom en synvända så att läraren började anpassa undervisningen efter elevens behov. Studien visade även att vad som framhölls som ett meningsskapande arbete kring skolproblematiska beteenden påverkades av huruvida specialpedagogen intog ett inifrån- eller utifrånperspektiv. Här skapades diskurser om eleven som problemskapande motståndare samt den problemskapande läraren som behövde förändras.  Resultatet visar på att specialpedagoger behöver bli medvetna om att när de intar en specifik förklaringsmodell kommer vissa lösningar bli givna medan andra döljs. Därför behöver de kunna skifta mellan olika förklaringsmodeller för att hitta fler sätt att hantera situationen. Likaså behöver de reflektera över om de intar ett inifrån- eller utifrånperspektiv i den givna situationen samt vad detta får för konsekvenser.