Undersökningens syfte är att undersöka lekens betydelse för barnens lärande i förskolan samt lekens betydelse för barnens sociala kompetens. Två frågeställningar är centrala. Vilken betydelse har leken för barnens lärande i förskolan? Vilken betydelse har leken för barnens sociala kompetens? 1998 antogs en ny läroplan för förskolan i form av en förordning. Till följd av detta betonas förskolans betydelse som grundläggande för ett livslångt lärande. Läroplanen är även vägledande för familjedaghemmen. De grundregler som betonas i förskolans läroplan handlar om att verksamheten utmärks av en pedagogik där omvårdad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhetsbild. En god omsorg i förskolan leder till utveckling och lärande, samtidigt som omsorgen innehåller pedagogiska metoder. Till följd av detta betonas vikten av att olika lekar används som metod för barns utveckling och lärande. Meningen är att förskolan ska ses som en rolig, trygg och lärorik plats för barnen. Studiens problemområde behandlar hur leken påverkar barnens lärande och utveckling i förskolan? Metoden som används är observationer. Detta för att tydligt kunna visa hur leken påverkar barnens färdigheter och lärande, sociala kompetens och utveckling i förskolan. Observationer som metod, gör det lättare att undersöka vad barnen gör och inte bara vad de säger när de leker. Observationer ger en klarare och bredare syn på hur barnen använder leken för att lära och utveckla sina förutsättningar och erfarenheter. Observationerna genomfördes på tre olika förskolor och de deltagande var fyra barn i år 2-5 på respektive förskola. Totalt var det tolv barn som deltog i observationerna. Slutsatsen av undersökning visar på likheter såväl som skillnader när det gäller lek i relation till undervisning och lärande på förskolan. Samtliga förskollärare har en positiv inställning till lek och anser leken vara ett bra verktyg för barnens prövande av olika roller och erfarenheter. I leken känner sig barnen trygga i sina roller. Detta har bidragit till bättre självförtroende och självkänsla. I en förskola är det dock en pojke som inte känner sig trygg med de andra barnen. Han valde att leka ensam och därmed, på så sätt, upptäcka sin egen rollfigur. Resultatet visar att samtliga observerade barn använder inslag av olika lekar som instrument för att lära och utveckla sina erfarenheter och kunskaper. Det visar också att barnen lär och utvecklar sin kommunikationsförmåga, sina sociala färdigheter och sin sociala kompetens. Dessutom utvecklar de sin förmåga att uttrycka sig, att umgås med andra och att lära av varandra. / lek och lärande

My essay begins with two stories showing two different perspectives when looking at learning in preschool. These two different learning styles I have chosen to call, the measurable and the difficult to measure learning. As a pedagogue I am involved in both events. In these events I describe how different we pedagogues interpret our governing documents on children's learning. By describing how the educational activities are designed differently in the two events, I try to highlight the pedagogues views on learning in preschool. Although we have the same governing document, we differ in our work with children. In my study, I look at how educators Piaget and Vygotskij regard the child and its development from a socio-cultural and a cognitive perspective. I want to see if there is any connection between their views on child development and what is happening in my two events. In the essay, I also try to find out how we work with children in preschool when it comes to both the measurable and the difficult to measure learning and why we do it so differently. Our society has recently become more focused on measurable results in order for us to assure the quality of the work we do. In preschool we also have a duty to assure the quality of our educational activities. I examine whether that is the reason we have different views on learning. The measurable learning makes it easier for pedagogues to see what children have learned while the difficult to measure, makes it more complicated to measure results.

Detta examensarbete handlar om lekens betydelse i förskolan, där studiens syfte är att skapa en förståelse för den innebörd förskollärare tilldelar leken i pedagogisk praktik.      I studiens litteratur & forskningsöversikt beskriver tidigare forskning leken som ett centralt begrepp, vilket tolkas att lek är en viktig faktor för barns utveckling.      Tre intervjuer har genomförts med pedagoger på förskolor, där intervjuguiden har byggts på frågor som sammanställts utifrån tidigare forskning, samt styrdokument. Under examensarbetet användes fokusgruppmetoden, vilket är en kvalitativ metod, som utgick ifrån semi- strukturerade frågor, för att skapa ett levande och ostrukturerat samtal.      Resultatanalysen visar att pedagoger i förskolan anser att leken bör tilldelas stor plats i verksamheten, då vi tolkat att pedagogerna anser att barnens utveckling främjas genom leken i verksamheten.

<p> </p><p>Detta examensarbete handlar om lekens betydelse i förskolan, där studiens syfte är att skapa en förståelse för den innebörd förskollärare tilldelar leken i pedagogisk praktik.</p><p>     I studiens <em>litteratur & forskningsöversikt</em> beskriver tidigare forskning leken som ett centralt begrepp, vilket tolkas att lek är en viktig faktor för barns utveckling.</p><p>     Tre intervjuer har genomförts med pedagoger på förskolor, där intervjuguiden har byggts på frågor som sammanställts utifrån tidigare forskning, samt styrdokument. Under examensarbetet användes fokusgruppmetoden, vilket är en kvalitativ metod, som utgick ifrån semi- strukturerade frågor, för att skapa ett levande och ostrukturerat samtal.</p><p>     Resultatanalysen visar att pedagoger i förskolan anser att leken bör tilldelas stor plats i verksamheten, då vi tolkat att pedagogerna anser att barnens utveckling främjas genom leken i verksamheten.</p>

I studien har vi undersökt flickor och pojkars val av lekar och val av material samt olika kommunikationsmönster mellan könen. Vi har observerat barnens val av lekmaterial och lekar i förskolan. Flickornas och pojkarnas kommunikation mellan varandra observerades i tre utvalda miljöer. Dessa tre miljöer innefattade ett typiskt flickrum (dockvrå), ett typiskt pojkrum (byggrum) och ett neutralt rum. Utifrån egna erfarenheter väljer flickor ofta att leka i dockvrån medan pojkar ofta väljer att leka i byggrummet. Genom att observera i olika miljöer kunde vi undersöka miljöns betydelse för flickor och pojkars kommunikation mellan varandra. Studien utgår från den sociala inlärningsteorin som menar att barn gör som vi gör. Det vill säga att barn har förebilder och genom dem lär dem sig snabbt innebörden av vad som anses vara flicka eller pojke. I resultatet visar det sig att det förkommer olika könskoder i barnens val av lekar och material samt i kommunikationen. I observationerna visade det sig att flickorna och pojkarna ofta valde att leka samma sorts lekar samt leka med samma material. Pojkarna lekte dock mer våldsamt och lekte mycket tävlings och krigslekar. Flickorna lekte mer försiktigt och stillsamt samt lekte mycket omvårdnad och skönhetslekar. Trots att de båda könen använde sig av samma material kunde man se tydliga könsmönster i deras beteenden. Ett exempel på detta kan vara att flickorna ofta formade leran som bakverk och mat medan pojkarna ofta formade denna som bollar och gubbar. Flickorna använde även mycket rosa, gula, vita och lila färger i sitt skapande medan pojkarnas val av färger dominerades av blåa, gröna, bruna och röda färger. Vi kunde även se tydliga kommunikationsmönster mellan flickor och pojkar. Detta då barnen vid några tillfällen diskuterade manliga och kvinnliga egenskaper och beteenden med varandra. Vi har diskuterat miljöns betydelse i barns skapande av genus i förskolan. Barn samtalar om det som finns omkring dem vilket betyder att det är viktigt att pedagoger skapar en miljö där barnen kan få en bredare syn på manligt och kvinnligt. / In this study we investigated girls and boys choices of games and choice of materials as well as different patterns of communication between the sexes. We have observed the children’s choice of play materials and games in preschool. Girls ' and boys' communication between each other were observed in three environments. These three environments comprised a typical girl playroom which included kitchen supplies, dolls and dress up clothes, a typical boy playroom which included building supplies, cars, and toy tools and a neutral room. Based on personal experience, girls often play in the girls’ playroom while boys often choose to play in the construction area. By observing in different environments, we could examine the importance of the environment for girls and boys of communication between each other. The study is based on the social learning theory which argues that children do as we do. That is children have role models and through them learn quickly the meaning of what is considered to be a girl or boy. This result shows that the pre various gender codes of the children's choice of games and materials, and in communication. I could see that the girls and boys often chose to play the same kind of games and play with the same material at the preschool. The boys were playing, however, more violent and played many racing and war games. The girls played more gently and quietly and played more care and beauty games. Despite the fact that both sexes used the same materials you could see clear gender patterns in their behavior. An example of this would be that the girls often shaped clay as pastries and food while the boys often shaped this as balls and old men. The girls also used the very pink, yellow, white and purple colors in their creations while the boys' choice of colors dominated by blue, green, brown and red. One could also see clear patterns of communication between girlsand boys. This is when the children on some occasions discussed the male and female characteristics and behaviors with each other. We have discussed the importance of the environment in children's creation of gender in preschool. Children talk about what's around them and it is important to create an environment where children can get a broader view of masculinity and femininity.

Idéen med att utveckla en förskolas utomhusmiljö har utgått ifrån att vi har uppmärksammat en bristfällig utomhusmiljö som var i behov av att utvecklas. Utomhusmiljön var en gammal skolgård på 6400 m² som endast bestod av en torftig asfaltsgård och en sandlåda. Det var tre småbarnsavdelningar som utnyttjade utomhusmiljön och sammanlagt var det ca 48 barn och 10 personal som vistades där. Syftet har varit att skapa en mer meningsfull och lustfylld utomhusmiljö som främjar leken och andra utomhusaktiviteter. Med samtalsintervjuer som metod fick vi ta del av barnens intressen och vad de gjorde i utomhusmiljön innan vi genomförde utvecklingen. De berättade om deras tolkningar och uppfattningar om vad barn hade för intresse i utomhusmiljön. Samtalsintervjuerna lyfte fram personalens åsikter, tankar och teorier om utomhusmiljöns betydelse för barns utveckling och lärande. Det inledande arbetet och samtalsintervjuerna ledde till beslutet om att måla vägbanor, parkeringsplatser, övergångsställen och skapa tillhörande trafikskyltar. Utvecklingsarbetet har lett till att barnen använder utomhusmiljön på nya sätt, att utomhusmiljön har fått en ny innebörd. Tema trafik och olika fordon blir väldigt tydliga och alla barn som gick till matsalen passerade vägarbanorna och låtsas köra. Utvecklingsarbetet har också utgått ifrån ett samarbete mellan personalen och oss för att uppnå det slutgiltiga resultatet. Vi anser att utvecklingsarbetet har lett till nya förutsättningar och möjligheter till ökade utomhusaktiviteter med hjälp av enkla medel och metoder.

Det övergripande syftet med studien var att kartlägga vilka specifika metoder förskollärare och barnskötare i förskolan använder sig av i sin matematikundervisning, för att uppnå läroplanens mål för matematik i förskolan. Som datainsamlingsmetod har studien lutat sig mot en kvalitativ metod där tre pedagoger, barnskötare och förskollärare har intervjuats enskilt. Intervjufrågorna belyste bland annat förskollärarens och barnskötarens undervisningsmetoder i matematik. Efter intervjuerna skedde en transkribering och sammanställning av de inspelade intervjuerna. När intervjusvaren hade transkriberats och sammanställts började studiens analysarbete, där intervjusvaren jämfördes och bearbetades mot varandra. Studiens resultat visade att barnskötarnas och förskollärarnas matematikundervisnings metoder hade stor variation och spontanitet, dialog och samspel var viktiga aspekter. Resultatet visade även att pedagogerna i studien inte använde sig av undervisnings begreppet i sitt vardagsarbete på förskolan samt att den fria leken inte sågs som en metod i matematikundervisningen.

Tidigare forskning visar tydliga tecken på att barn använder sig av olika tillträdesstrategier för att söka sig till andra barns samspel och lekar. Syftet med den här studien är att förtydliga hur barn söker sig till lekar och interagerar med andra barn samt hur stor betydelse det sociala samspelet har i förskolan. Forskningen kommer även synliggöra pedagogens roll när det kommer till barn som har svårt att få tillträde till lek. Studien har utspelats på en förskola i en medelstor svensk stad, där fokuset ligger på den äldre barngruppen. Utifrån Corsaro (1979) och Tellgrens (2004) tidigare forskningar har vi undersökt barns sätt att söka sig till lek genom olika strategier. Detta valde vi att undersöka med hjälp av olika forskningsmetoder. Utifrån ett hermeneutiskt perspektiv valde vi att studera barns lek genom observationer, som en icke deltagande observatör fick vi då möjligheten att tolka barnens leksituationer på avstånd utan att påverka barnen. Vi följde upp observationerna med att intervjua pedagogerna om hur deras roll i förskolan ser ut, med inriktning på forskningsämnet. Intervjuerna med pedagogerna gav oss en blick i hur barns sociala interaktioner såg ut genom pedagogernas synsätt och hur de tolkar barnens sociala samspel. Efter intervjuerna och observationerna så samlades den empiriska datan ihop, detta för att undersökas och besvara studiens frågeställning. Den empiriska datan delade vi upp i två olika delar där vi sammanfattar olika sekvenser från observationerna och vilka svar vi fick av pedagogerna i intervjuerna. Efter att ha verifierat resultatet av den empiriska datan med tidigare forskning så framgick det att barn använder sig av flertalet olika tillträdesstrategier. Det är genom tillträdesstrategier som barnen skapar en möjlighet till socialt samspel med andra barn, vilket i sin tur kan leda till att nya kamratrelationer blir till. Pedagogernas uppgift i dessa situationer är att vara delaktiga medhjälpare till barn som har problem med sociala samspel, för att motverka att barn blir uteslutna ur lek.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger som arbetar inom förskolan ser på begreppet inkludering. Syftet är också att studera och analysera vilka pedagogiska strategier förskollärare och specialpedagoger använder sig av för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken på förskolan. Studiens teoretiska referensram utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Vi har valt en kvalitativ ansats där intervjuer av förskollärare och specialpedagoger har använts som datainsamlingsmetod. Resultatet i vår studie visar att det finns en osäkerhet på förskolan kring vad som menas med begreppet inkludering. Vi kan också se att vidareutbildning med betoning på specialpedagogik ökar medvetenheten om hur man arbetar inkluderande. Strategier som beskrivs för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken på förskolan är stöd i kommunikationen, vuxenstöd i den fria leken och att anpassa miljön efter barnens behov. Förskollärare efterfrågar tid till reflektion för att utveckla sina strategier och i detta arbete söker man stöd av specialpedagogen. Slutsatsen som kan dras är att förskollärarnas och specialpedagogernas förhållningssätt och syn på barnen spelar stor roll för vilka strategier man använder för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken. Förskollärarna blir själva verktyget i de strategier man använder. Trots att både förskollärare och specialpedagoger verkar sträva efter att arbeta med inkludering utifrån ett kritiskt perspektiv så ser vi att i slutändan används ändå strategier utifrån ett individuellt/ kompensatoriskt perspektiv.

Syftet med denna studie var att genom en kvalitativ metod få en uppfattning om hur förskollärare arbetar för att stimulera och utveckla språket hos tvåspråkiga barn med ett annat modersmål än svenska i förskolan. Idag möter vi många barn med utländsk bakgrund inom förskolan som har begränsade kunskaper i det svenska språket. Enligt forskning är språket en länk mellan människan och samhället och är nödvändigt för barns utveckling. Då förskolan har en avgörande roll i barns språkutveckling har jag valt att studera detta område närmre för att få djupare kunskap som blivande förskollärare. Studien utgjordes av intervjuer med tre förskollärare i två mångkulturella förskolor i Västsverige. De fick möjlighet att berätta om sin uppfattning gällande tvåspråkiga barns språkutveckling. Respondenterna ansåg att barn var olika som individer och hade olika inlärningsmetoder. De arbetade mycket utifrån barnets intresse och ansåg att det är viktigt att ta till vara barnets nyfikenhet för att stimulera barnets språkutveckling. Pedagogerna använde sig av olika konkreta material för att främja barnens språkutveckling och ansåg att barn i smågrupper fick större möjlighet att komma till tals. För att hjälpa barnen att lättare förstå det svenska språket arbetade också pedagogerna med sagor, högläsning, sång, musik, rim och ramsor, språkpåsar, bilder, lek, kroppsspråk, olika teman m.m. De ansåg att leken var ett bra verktyg för kommunikation och språkinlärning och att de tvåspråkiga barnen utvecklade sitt språk genom den fria leken. Pedagogerna tyckte att modersmålet var betydelsefullt för andraspråksinlärning och betonade att föräldrarna hade ett stort ansvar för att lära sitt barn modersmålet. De menade att föräldrarna hade en avgörande roll för barnets språkutveckling. Pedagogerna uppmuntrade barnen att prata sitt modersmål även på förskolan och tyckte att barn som kunde sitt modersmål blev mer trygga i sin identitet. De tyckte att det var bra om pedagoger som talade barnets språk fanns på förskolan för att barnet både kände sig tryggare och fick höra fler ord och begrepp på sitt modersmål.