The present study deals with task-oriented conversations between a person with hearing loss and a relative or friend. The purpose was to investigate how the participants in the task-oriented context co-construct understanding, and to focus on different kind of repair strategies that the participants may use to make the hearing loss relevant in the conversation. The method used was Conversation Analysis (CA). The material consisted of eight videotaped task-oriented conversations between a person with hearing loss and their significant other. Altogether eight persons participated in the study – four of them had a hearing loss and the other four had normal hearing. The essay also presents a summary of previous research on communication involving persons with hearing loss. The occurrence and usage of repair strategies was brought to focus as this was of particular interest for this study. It was revealed that quantitative measures of these phenomena previously have been the most commonly used method. The analysis demonstrated that the participants used several different types of repair initiatives during the studied sequences. The categorization was based upon these repair initiatives. The different initiatives were primarily classified according to the manner in whish they specified the nature of the repairable. The study pointed out that the underlying phenomena that were addressed in these sequences were of a complex and various nature. It was proposed that this might demonstrate a need to complement the approaches made earlier in this area with a more qualitative one. / Föreliggande studie behandlar uppgiftsorienterad interaktion mellan en person med hörselnedsättning och dennes anhörig eller vän. Syftet var att undersöka hur deltagarna i den uppgiftsorienterade kontexten samkonstruerar förståelse, och att fokusera på olika reparationssekvenser som deltagarna eventuellt använder för att göra hörselnedsättningen relevant för samtalet. Arbetsmetoden omfattade samtalsanalys i bemärkelsen Conversation Analysis (CA). Materialet bestod av åtta videoinspelningar av uppgiftsorienterade samtal mellan person med hörselnedsättning och anhörig. I studien deltog sammanlagt åtta personer, varav fyra hade hörselnedsättning och fyra var normalhörande. I uppsatsen presenteras även en sammanfattning av tidigare forskning kring kommunikation hos personer med hörselnedsättning. Fokus lades på studier om förekomsten och användandet av reparationsstrategier eftersom dessa var av särskilt intresse för studien. Det visade sig att mer kvantitativa mätmetoder av dessa fenomen tidigare varit det vanligaste tillvägagångssättet. Genom analys av samtalen framkom att deltagarna under aktuella reparationssekvenser använde sig av flera olika typer av reparationsinitiativ. Kategoriseringen i analysen utgick från dessa reparationsinitiativ. Initiativen indelades främst utifrån vilket sätt de preciserade vad som behövde repareras. I studien framkom att de bakomliggande fenomenen som adresserades i dessa reparationer var av komplex och varierande natur. Det föreslogs att detta demonstrerar ett behov av att kunna komplettera de metoder som tidigare använts inom detta forskningsområde med en ett mer kvalitativt synsätt.

I föreliggande studie undersöktes kommunikativa resurser i samtal mellan tre personer med afasi och deras respektive logoped/anhörig. Syftet var att identifiera och analysera resurser som samtalsdeltagarna gemensamt använde för att uppnå intersubjektivitet. Vidare undersöktes om det, utifrån vem personen med afasi samtalade med, fanns någon inverkan på hur de kommunikativa resurserna användes. Sex dyader spelades in och samtalsanalys användes för att studera materialet. Samtalsämnen valdes fritt av samtalsdeltagarna. Analysen resulterade i identi¬fie¬ring av tre bevarade resurser hos personerna med afasi; upprepningar, gester och skratt. Det gemensamma för dessa resurser var; att de förekom i den naturliga sekventialiteten i samtalet, att deras kommunikativa funktioner uppstod i samarbetet mellan samtalsdeltagarna och att de bidrog till intersubjektiviteten. Resurserna visade även på en social kompetens hos deltagarna med afasi som ofta döljs av de språkliga hindren. Då de kommunikativa resurserna fick liknande funktioner i de olika dyaderna, är resultatet troligen generaliserbart till annan interaktion där personer med afasi deltar. Resursernas kommunikativa funktioner föreföll inte bero på vem samtalspartnern var. Slutsatsen var att språklig kompetens hos personer med afasi framför allt bör ses ur ett inter¬aktivt perspektiv och att ett sådant förhållningssätt är önskvärt i logopediskt behandlingsarbete. / Analysis of Talk-in-Interaction involving People with Aphasia and Speech and Language Pathologists/Spouses: The Use of Communicative Resources in Collaboration toward Intersubjectivity. In the present study, communicative resources in conversations involving three persons with aphasia and their speech and language pathologists/spouses were investigated. The main purpose was to identify and analyse collaboratively used resources for achieving intersubjectivity. In addition, possible changes in the use of the communicative resources depending on conversational partner were investigated. The conversations of six dyads were recorded and analysed. Conversational topics were chosen by the participants. Through the analysis three preserved resources for participants with aphasia could be identified; repetitions, gestures and laughter. All resources occurred within the natural sequentiality of the conversation, their communicative functions emerged in collaboration of the participants and contributed to intersubjectivity. The social competence of the persons with aphasia, often concealed by the language impairment, was also revealed. The results may possibly be generalised to other communicative activities where persons with aphasia participate, since similar communicative functions were achieved through the same resources in different dyads. The functions of the resources were not determined by conversational partner. To conclude, it may be argued that linguistic competence of persons with aphasia should mainly be considered in an interactive perspective and that this view is preferred in language therapy.

Skrivning är en biomekaniskt invecklad process som kräver en viss nivå av såväl motorisksom kognitiv förmåga. Forskning om Alzheimers sjukdom tyder på att nedsättningar i flerakognitiva domäner förekommer innan den kliniska diagnosen ställs. Det finns även forskningsom tyder på att ett innehållsrikt skriftspråk i unga år minskar risken för demensutveckling påäldre dagar. För att studera om mått från texter kunde predicera demens på ett tidigt stadiumanalyserades 141 skriftliga bildbeskrivningar insamlade inom ramen för rutinmässigaminnesutredningar vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge. Deltagarna delades in itre grupper utifrån diagnos (minnesutredning, lindrig kognitiv svikt och demens).Utgångspunkt för studien var de fyra textmåtten: idétäthet, verbtäthet, läsbarhetsindex (LIX)och T-enheter. Då texterna i de flesta fall var skrivna av personer med kognitiv nedsättninghar måtten varit tvungna att modifieras och särskilda instruktioner för bedömning av texternahar utformats. Resultaten tyder på att skriftliga bildbeskrivningar utförda av individer meddemens innehåller färre totalt antal ord än de skrivna av individer diagnostiserade medlindrig kognitiv svikt eller mindre svårigheter än så. De innehåller även färre propositioner,verb, långa ord, T-enheter, ord per T-enhet, har en kortare meningslängd samt har i snitt ettlägre LIX-värde. En logistisk regressionsanalys visade att demens (kontra minnesutredningarmed subjektiva besvär) predicerades signifikant (p < 0.01) av antalet verb samt av LIXvärdet.Totalt 85 % av fallen klassificerades korrekt. / Writing is a biomechanically complex process which demands a certain level of motor aswell as cognitive ability. Research concerning Alzheimer’s disease shows that impairmentsin multiple cognitive domains are notable before a clinical diagnosis can be made. There isalso research which indicates that written language ability in early life predicts the risk ofdementia in old age. The purpose of this study was to analyze whether measures derivedfrom narrative writing could predict dementia cross-sectionally. The material was 141 writtenpicture descriptions collected during routine investigations of cognitive disorders at theMemory Clinic, Karolinska University Hospital, Stockholm. The participants were classifiedinto three groups based on their diagnosis (subjective memory complaints, mild cognitiveimpairment and dementia). This study was based essentially on the four text measures: ideadensity, verb density, index of readability (LIX) and T-unit. As most of the texts were writtenby participants with some degree of cognitive decline the measures had to be modified tosome extent and detailed scoring protocols were worked out. The results indicate that writtenpicture descriptions made by individuals with dementia contained fewer words than thosewritten by individuals diagnosed with mild cognitive impairment or subjective cognitivecomplaints. They also contained fewer propositions, verbs, long words, T-units, words per Tunit,had a shorter mean sentence length and had a lower average LIX-value. A logisticregression analysis showed that cases of dementia, as opposed to subjective cognitivecomplaints, were significally predicted (p < 0.01) by the number of verbs and also by theLIX-value. Overall, 85 % of the cases were correctly classified.

Phonological awareness is the ability to recognise, identify and manipulate components in words. Phonological awareness is an important part of the early literacy learning, although researchers disagree on how the connection arises. In the United Kingdom, synthetic phonics is a recommended way to teach literacy and the Jolly Phonics is a common approach within this method. In Sweden, mostly synthetic but also analytic methods are used for literacy teaching. The PhonicStick is developed as a communication device for impaired people and is based on the Jolly Phonics. In this study, the PhonicStick was being tested on children aged 5 and 6 years in mainstream pre-school classes to evaluate the use of it and its use for improvement of phonological awareness. The participating children were randomly divided into a test and a control group. All children were pre- and post-tested to analyse the possible improvement of parts of the phonological awareness. The test group went through three PhonicStick sessions, including different games and tests. The results from the pre- and post-tests of phonological awareness showed no significant differences between the test and control group. However, four out of five PhonicStick tests showed a significant improvement between session 1 and session 3. This shows that the children in the study were able to handle the PhonicStick after only three sessions, including remembering phonics the without visual information and producing words including two or three phonics. / Fonologisk medvetenhet är förmågan att känna igen, identifiera och manipulera komponenter i ord. Fonologisk medvetenhet är en viktig del av den tidiga läsinlärningen även om forskarna är oeniga om hur sambandet uppstår. I Storbritannien är Synthetic Phonics en rekommenderad metod vid läs- och skrivinlärning och Jolly Phonics är en vanlig strategi inom denna metod. I Sverige används framför allt syntetiska men även analytiska metoder vid läs- och skrivundervisning. The PhonicStick är utvecklad som ett kommunikationshjälpmedel för personer med funktionsnedsättning och baseras på Jolly Phonics. I den här studien testades the PhonicStick på 5- och 6-åriga barn i vanliga förskoleklasser för att utvärdera användningen av den och dess användning för förbättring av den fonologiska medvetenheten. De deltagande barnen delades slumpmässigt in i en test- och en kontrollgrupp. Alla barn pre- och posttestades för analys av eventuella förbättringar i delar av den fonologiska medvetenheten. Testgruppen genomgick tre PhonicStick-tillfällen som inkluderade olika lekar och tester. Resultaten från pre- och posttesten av fonologisk medvetenhet visade inte några signifikanta skillnader mellan test- och kontrollgruppen. Fyra av fem PhonicStick-tester visade dock en signifikant förbättring mellan tillfälle 1 och tillfälle 3. Detta visar att barnen i studien kunde hantera the PhonicStick efter bara tre tillfällen, genom att komma ihåg fonem utan visuell information och att producera ord med två eller tre fonem.

Benämningsförmågan av verb och substantiv kan påverkas på skilda sätt vid neurologisk skada eller sjukdom och idag finns inget normerat verbbenämningstest på svenska. Syftet med föreliggande studie var att översätta och ta fram normvärden för friska vuxna personer på Action Naming Test (ANT), samt att undersöka huruvida ålder, kön, utbildnings- och kognitionsnivå påverkar resultaten. Målorden i ANT översattes från engelska till svenska genom omvänd översättning och 120 personer i åldrarna 20-83 år testades med detta. För möjlighet att undersöka inverkande faktorer på resultaten samlades information om utbildningsnivå in och deltagarna testades även med Irregularly Spelled Words (ISW) och Wechsler Intelligence Scale for Children-III (WISC-III) Blockmönster. Resultaten visade att ålder, utbildning och kognition hade en inverkan på hur friska vuxna personer presterade på ANT. Yngre deltagare presterade signifikant bättre, liksom deltagare med hög utbildnings- och kognitionsnivå. Hänsyn bör tas till att anpassningar till svenska språket inte är fullständigt utförda, men då resultaten har ett stort underlag kan de ändå användas som normvärden vid testning av verbbenämningsförmåga hos personer med neurologisk skada eller sjukdom. / In case of brain damage the naming ability of verbs and nouns can be differently affected. Since there is no test of verb naming available in Swedish, the aim of this study was to translate and establish normative data for Action Naming Test (ANT). Further, the intention was to compare the results with respect to age, gender, educational and cognitive level. The words in ANT were translated from English to Swedish through back translation and 120 healthy participants, aged 20-83 years, were tested. To be able to study factors possible influence on the results, information about education was also collected and the participants were tested with Irregularly Spelled Words (ISW) and Wechsler Intelligence Scale for Children-III (WISC-III) Block Design. The result showed that age, education and cognition had a significant influence on the ANT results. Young participants performed better, as well as participants with high educational and cognitive level. Considerations should be taken that the adaptations to the Swedish language are incompletely, but since the result is based on a large sample it can be used to test verb naming in patients with brain damage.

The PhonicStick is a joystick which has been developed as a communicative device to be used by people with severe physical disabilities. During the developmental phase the possibility of using this device in order to train the phonological awareness of 6 – 8 year old children was examined. The studies conducted did not show any statistical difference in phonological awareness when this was tested with current tests after the children had trained with the PhonicStick. One explanation for this could be that the children had already begun to read and write in school. Therefore, a part of the present study was aimed at investigating if a difference in results on the norm referenced tests could be obtained if the children were 4-5 years old instead of 6-8. Parts of a norm referenced test for phonological awareness and an adapted test material for the PhonicStick were used for this evaluation. The 10 examined children were equally divided into a test and a control group.In addition, a meta study was performed, where all the studies relevant to phonological awareness and the PhonicStick were evaluated. Data from these studies were summarized, and processed statistically. Only two statistically significant (p<0.05) differences could be shown after the training with the PhonicStick: both the test group and the control group obtained better results in the posttest in the test of “phoneme identification” and the test group performed better at the test “word production” then the control group. A possible interpretation of the results could be that there might be an intuitive phonological awareness that can not be tested with the current tests for phonological awareness. / The PhonicStick är en joystick som utvecklas med avsikt att bli ett kommunikationshjälpmedel att användas för människor med grava fysiska funktionsnedsättningar. Under utvecklingsarbetet undersöktes om det även kunde användas för att träna fonologisk medvetenhet hos 6-8-åringar. Undersökningarna visade inte någon statistisk skillnad i fonologisk medvetenhet när detta undersöktes med gängse normerade tester efter träning med the PhonicStick. En förklaring kunde vara att dessa barn redan tränats i att läsa och skriva i skolan. Därför undersöktes i en delstudie i detta arbete om en skillnad i resultat på de normerade testen kunde hittas om barnen var 4-5-år istället för 6-8. Delar av ett normerat test för fonologisk medvetenhet och ett bearbetat testmaterial för the PhonicStick användes vid utvärderingen. De 10 undersökta barnen var jämt fördelade på testgrupp och kontrollgrupp. Dessutom utfördes en metastudie, i vilken alla inom området fonologisk medvetenhet relevanta studier med the PhonicStick utvärderades. Data från dessa studier sammanfattades och bearbetades statistiskt. Endast två skillnader kunde med statistiskt säkerhet (p<0,05) visas efter träning med the PhonicStick: både testgruppen och kontrollgruppen var bättre på posttestet i deltestet ”fonemidentifiering” och testgruppen presterade bättre på deltestet ”ordproduktion” än vad kontrollgruppen gjorde. En möjlig tolkning av resultaten kan vara att det kan finnas en intuitiv fonologisk medvetenhet som inte kan testas med gängse test för fonologisk medvetenhet.

Tidigare forskning har visat att barn med typisk utveckling går från en visuell strategi till en fonologisk. Huruvida denna utveckling sker hos personer med utvecklingsstörning är oklart. De flesta forskare är överens om att dessa personer har en nedsättning i den fonologiska loopen. Om denna nedsättning beror på strukturella avvikelser eller utvecklingsförsening är forskarna inte eniga om. Det är även oklart var en eventuell strukturnedsättning skulle sitta. Studiens syfte var att undersöka om ungdomar med utvecklingsstörning använder sig av en fonologisk strategi, styrd av den fonologiska loopen, vid visuellt presenterat arbetsminnestest. Ordlängdseffekten, spann på bilder, ordproduktionshastighet samt korrelationen mellan de två sistnämnda undersöktes. Resultaten jämfördes mot en mental kontrollgrupp matchad i mental ålder. Ingen av grupperna uppvisade någon ordlängdseffekt på arbetsminnets kapacitetsnivå (spannivå) men den mental åldersmatchade gruppen uppvisade detta på spannivå plus en enhet.  Båda grupperna visade en positiv korrelation mellan spann och ordproduktionshastighet. Det går att diskutera hurvida testning har skett av ordproduktionshastighet eller benämningshastighet. Det är därför svårt att dra slutsatser utifrån resultaten men de skulle kunna tyda på att ungdomarna med utvecklingsstörning använder sig av en annan minnesstrategi än barnen med typisk utveckling. Möjligtvis använder sig ungdomarna med utvecklingsstörning av en fonologisk strategi men spekultioner om eventuell koppling till långtidsminnet eller användning av en visuell strategi tas upp. En förklaring till att de använder sig av en annan strategi skulle kunna vara att de faktiskt har en strukturell nedsättning i någon del av den fonologiska loopen. / Previous research has found that children with typical development begin with a visual memory strategy and then develop a phonological strategy. Whether this development takes place in individuals with intellectual disabilities is unclear. Most researchers agree that they seem to have a deficiency in the phonological loop. Researchers disagree whether the deficiency is caused by a structural deviation or a developmental delay. What is also unclear is where a possible structural deviation would be located. The purpose of this study was to investigate if adolescents with intellectual disabilities use a phonological memory strategy, controlled by the phonological loop, at a visually presented memory span test. Word length effect, span level on pictures, speech rate and the correlation between the latter two was investigated. The results were compared to a control group, matched for mental age. None of the groups showed any word length effect at their working memory capacity level but the control group showed a word length effect at capacity level plus one unit. Both of the groups showed a positive correlation between speech rate and span. It can be discussed whether speech rate or naming speed is tested. Owing to that it is difficult to draw any conclusions from the results. Regardless of what we have tested the results could indicate that the adolescents with intellectual disability use a different memory strategy than the children with typical development. One possible conclusion is that the adolescents with intellectual disability apply a phonological memory strategy but speculations about the use of long-term memory and a visual strategy are also discussed. One explanation could be that adolescents with intellectual disability have a structural deficiency in the phonological loop.

Ett flertal studier har undersökt användandet av olika typer av efterfrågan om förtydligande i en referentiell kommunikationsuppgift. Bland annat har skillnader i kommunikationsstrategier mellan barn med cochleaimplantat och normalhörande barn påvisats. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida kommunikationsstrategier skiljer sig åt i en referentiell kommunikationsuppgift hos barn med lindrig till måttligutvecklingsstörning och en mentalt åldersmatchad kontrollgrupp. Vidare syfte var att undersöka hur barn med lindrig till måttlig utvecklingsstörning reagerar vid kommunikationssammanbrott, när personen inte har tillgång till en specifik referent. Studien har också undersökt vokabulär hos de båda grupperna och om detta har någon betydelse för vilka kommunikationsstrategier de väljer. I studien ingick två grupper. Den ena gruppen bestod av personer med utvecklingsstörning som har en kronologisk medelålder på 14:9 år, och kontrollgruppen bestod av barn utan utvecklingsstörning med en kronologisk medelålder på 7:8 år. Båda grupperna hade en mental medelålder på 8:6 år. Barnets kommunikativa strategier skattades av logopedstudenter i en referentiell kommunikationsuppgift och ordförrådsdelen i WISC-IV användes för att kunna jämföra ordförråd. Då idén till föreliggande studie föddes ur Ibertsson et al. studie från 2009 Deaf teenagers with cochlear implants in conversation with hearing peers har samma typer av efterfrågan om förtydligande använts som utgångspunkt i analys. Resultaten visade att personer med utvecklingsstörning kan skilja sig i användandet av olika typer av efterfrågningar från en mentalt åldersmatchad grupp. Vissa typer av efterfrågningar korrelerade signifikant med varandra i högre grad inom kontrollgruppen än inom målgruppen. Prestation på ordförrådstestet skiljde sig inte signifikant mellan grupperna. I jämförelse mellan medelpoäng på ordförrådstestet och typ av reaktion, som visar ordförrådets betydelse för hur personerna reagerar på den utbytta referenten, återfanns ett signifikant resultat i målgruppen. / Several studies have investigated the use of different types of requests for clarification in a referential communication task. The purpose of this study was to examine whether communication strategies differs between children with developmental disabilities and mental age matched peers in a referential communication task, and how the children react to a communication breakdown. We tested vocabulary to see if vocabulary correlates with different types of requests for clarification. Our study included two groups. One group consisted of people with development disabilities with chronological mean age of 14:9 years. The other group consisted of mental age matched children with no development disabilities. The mental mean age of both groups was 8:6 years. The children’s communicative strategies were assessed in a referential communication task. The vocabulary was examined with the vocabulary subtest of WISC-IV. Our results indicate that children with mental disabilities differ from mental age matched peers in the use of types of requests for clarification in this study. Different types of requests correlates with each other in both groups. This indicates that the persons in the groups use different strategies in solving the task. The vocabulary was not different between the groups.

Dyslexi innebär bestående ordavkodningssvårigheter som anses vara orsakade av nedsättning i fonologiska färdigheter. Till följd av dessa svårigheter har individer med dyslexi ett annorlunda ögonrörelsemönster vid läsning. Individer med dyslexi kan många gånger övervinna sina svårigheter och lyckas i den akademiska världen. Studiens övergipande syfte var att genom en multipel fallstudie undersöka ordavkodning och ögonrörelser hos fem universitetsstudenter med dyslexi. Ögonrörelserna mättes med en dator specialiserad för detta ändamål. En kontrollgrupp av normalläsare (n=20) fördes samman för jämförelse. I föreliggande studie var användning av ordavkodningstest och mätning av ögonrörelser den metodologiska inriktningen. Resultaten visar att alla de fem studenterna med dyslexi har nedsatt ordavkodning och till stor del ett annorlunda ögonrörelsemönster som varierade något dem emellan. De kvalitativa illustrationerna av ögonrörelserna var svårtolkade i jämförelse med de kvantitativa resultaten på testen, dock anses dessa och bakgrundsinformation ge en fördjupad bild av hur en person verkligen läser. Eye tracking- metoden visade sig vara användbar men för ett större forskningsprojekt skulle det krävas att vissa korrigeringar genomfördes. / Dyslexia can be defined as permanent word decoding deficits caused by difficulties with phonological skills. An abnormal eye movement pattern while reading among individuals with dyslexia is a consequence of these difficulties. Many times these individuals overcome their dyslectic difficulties and succeed in the academic world. The purpose of the present study was to investigate five university students with dyslexia through a multiple case study. Word decoding skills and eye movements were measured, and a control group (n=20) was put together for comparison. In the present study, word decoding skills were measured through tests and eye movements were measured by a computer specialized for this purpose. The results showed that the five students have word decoding difficulties and abnormal eye movement patterns which varied to some extent between the five students. In comparison to the quantitative results from the tests the qualitative illustrations of the eye movements were hard to interpret. Although there were difficulties with interpretation, the illustrations and the background information hold significance to understand how a person reads. The eye tracking method in the present study can be useful; however, if more extensive research were to be conducted some modifications would be of importance.

Normalt åldrande innebär förändringar hos individen som kan påverka tal, språk och sväljning. Ökad känslighet för inre och yttre påverkan hos den åldrande individen samt sjukdomsbild kan skapa problematik, vilken kan ge upphov till svårigheter med tal, språk och/eller sväljning, som i sin tur påverkar den upplevda livskvaliteten. Geriatriska patienter karaktäriseras av nedsatt funktionsnivå och kroniska sjukdomar, därför ställs krav på specialkompetens för vård och rehabilitering av dessa patienter. Syftet med föreliggande studie var att genom screening undersöka förekomst av tal-, språk- och sväljsvårigheter på geriatriska avdelningar i två städer i södra Sverige. Därtill undersöktes även orofacial påverkan och hälsorelaterad livskvalitet. Totalt 42 patienter från geriatriska avdelningar med inriktningarna allmängeriatrik, strokerehabilitering och ortopedi deltog. Screeninginstrument som användes var Nordiskt Orofacialt Test – Screening (NOT-S) för screening av orofaciala funktioner. Screening av tal baserades på delar ur NOT-S samt talade delar ur språklig screening. Delar ur Neurolingvistisk Afasi-undersökning (A-ning) valdes för screening av språk och Standardised Swallowing Assessment (SSA) användes för klinisk undersökning av sväljning. Hälsoenkäten the Short Form – 12 (SF-12) användes för skattning av hälsorelaterad livskvalitet. Identifierade svårigheter i patientgruppen var talsvårigheter hos 33 % (14 av 42), samt 40 % (16 av 40) och 37 % (15 av 41) språkliga svårigheter respektive sväljsvårigheter. Bland deltagarna hade 64 % svårigheter med en eller flera av de undersökta funktionerna. Förekomst av dessa svårigheter hade signifikant samband med nedsatt orofacial funktion. Lågt skattad hälsorelaterad livskvalitet hade signifikant samband med språkliga svårigheter och med orofacial dysfunktion. / Changes occur during the normal ageing process that can interfere with speech-, language- and swallowing functions. An increased occurrence of diseases increases the frailty in the ageing individual and may cause disordered speech, language and/or swallowing, in which case the health related quality of life may be negatively affected. The geriatric population is characterized by functional impairment and chronic diseases. This therefore poses special demands on specialist care and rehabilitation of these patients. The aim of this study was to examine the occurrence of speech, language and swallowing disorders in geriatric wards in two cities in the southern part ofSwedenusing screening. The orofacial influence on these functions and health related quality of life were also examined. In total 42 patients participated, from geriatric wards with general, stroke rehabilitation and orthopedic specialty. The instruments used for screening of orofacial functions was the Nordic Orofacial Test – Screening (NOT-S) and perceptual parameters for screening of speech based on speech parts from NOT-S and speech production from Neurolingvistisk Afasi-undersökning (A-ning). Parts of A-ning were also used for screening of language. Standardised Swallowing Assessment (SSA) was used for clinical examination of swallowing. The Short Form – 12 Health Survey (SF-12) was used to estimate the health related quality of life. Results showed that 33 % (14 of 42) had difficulties with speech, 40 % (16 of 40) and 37 % (15 of 41) showed difficulties with language and swallowing respectively. Of the participants, 64 % had difficulties with one or more of the examined functions. Occurrence of these difficulties associated significantly with impaired orofacial function. Language difficulties were associated with decreased mental health status and orofacial dysfunction with decreased physical health status, measured with the SF-12.