Conversation Analysis (CA) is a tool to facilitate analysis of everyday conversations. A small number of studies have used CA as an intervention for people with aphasia and have seen positive effects as an outcome of the intervention. The authors of the present study have not found any other studies where CA was used as an intervention in other target groups. The purpose of this study was to investigate if CA may be used in intervention with an adolescent who uses Bliss. The main participants in the present study, which the intervention was based upon, were a sixteen year old girl who communicates through Bliss, and her assistant. The participants were filmed in everyday situations. The video recordings were transcribed and primarily analysed according to CA principles by the authors. The authors of the present study observed both well functioning and not so well functioning communication patterns. The three interventions were based on video recordings, transcriptions and analyses. During the interventions, the authors of the study discussed patterns in communication with the participants. The participants were then given information about selected transcriptions, video recordings and analyses that the authors considered contained interesting patterns. Focus of each intervention was on turn-taking, repair, topic and non-verbal communication. The results of the intervention showed that certain communication patterns that the authors had previously regarded to be less functioning had subsequently improved in certain aspects. Comparisons made before and after the intervention showed that the girl had been given more emancipation to decide topic of conversation and take own initiative in the communication after the intervention. The results also showed that CA can be used to find new Bliss symbols that could be used in addition to the Swedish Bliss standard chart. In regard to turn-taking, repairs and non-verbal communication, similar patterns were observed prior to and after the intervention was carried out. / Conversation Analysis (CA) tillhandahåller verktyg för att analysera samtal i vardagen. Ett fåtal studier har använt CA i intervention med personer med afasi och har sett positiva effekter av interventionen. Författarna till föreliggande studie har inte funnit några andra studier där CA används som intervention för andra målgrupper. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om CA kan användas vid intervention med en ungdom som använder sig av bliss i kommunikationen. Huvuddeltagarna i studien, som interventionen baserades på, var en 16-årig flicka som kommunicerar genom bliss, samt hennes assistent. Deltagarna filmades i vardagliga situationer. Videoinspelningarna transkriberades och analyserades huvudsakligen enligt CAs principer av uppsatsförfattarna. Kommunikationsmönster, både välfungerande och mindre välfungerande, konstaterades. Videoinspelningarna, transkriptionerna och analyserna låg sedan till grund för de tre interventionstillfällena där nya videoinspelningar utfördes mellan interventionerna. Under interventionerna diskuterade uppsatsförfattarna, tillsammans med deltagarna, mönster i kommunikationen. Deltagarna fick då ta del av utvalda transkriptioner, videoinspelningar samt analyser som ansågs ha intressanta mönster. De områden som interventionerna fokuserade på var turtagning, reparation, samtalsämne och icke-verbal kommunikation. Resultatet av interventionen i studien visar att vissa mönster i kommunikationen, som uppsatsförfattarna innan interventionen ansåg fungerade mindre bra, nu hade förbättrats i vissa avseenden. Jämförelserna innan samt efter intervention visade att flickan givits mer utrymme att bestämma samtalsämne och ta egna initiativ i kommunikationen efter intervention. Resultatet visade även att CA kan användas för att upptäcka vilka nya blissymboler som skulle behövas som komplement till standardblisskartan. Inom områdena turtagning, reparation och icke-verbal kommunikation konstaterades liknande mönster både före samt efter intervention.

<p>I föreliggande studie undersöktes kommunikativa resurser i samtal mellan tre personer med afasi och deras respektive logoped/anhörig. Syftet var att identifiera och analysera resurser som samtalsdeltagarna gemensamt använde för att uppnå intersubjektivitet. Vidare undersöktes om det, utifrån vem personen med afasi samtalade med, fanns någon inverkan på hur de kommunikativa resurserna användes. Sex dyader spelades in och samtalsanalys användes för att studera materialet. Samtalsämnen valdes fritt av samtalsdeltagarna. Analysen resulterade i identi¬fie¬ring av tre bevarade resurser hos personerna med afasi; upprepningar, gester och skratt. Det gemensamma för dessa resurser var; att de förekom i den naturliga sekventialiteten i samtalet, att deras kommunikativa funktioner uppstod i samarbetet mellan samtalsdeltagarna och att de bidrog till intersubjektiviteten. Resurserna visade även på en social kompetens hos deltagarna med afasi som ofta döljs av de språkliga hindren. Då de kommunikativa resurserna fick liknande funktioner i de olika dyaderna, är resultatet troligen generaliserbart till annan interaktion där personer med afasi deltar. Resursernas kommunikativa funktioner föreföll inte bero på vem samtalspartnern var. Slutsatsen var att språklig kompetens hos personer med afasi framför allt bör ses ur ett inter¬aktivt perspektiv och att ett sådant förhållningssätt är önskvärt i logopediskt behandlingsarbete.</p> / <p>Analysis of Talk-in-Interaction involving People with Aphasia and Speech and Language Pathologists/Spouses: The Use of Communicative Resources in Collaboration toward Intersubjectivity.</p><p>In the present study, communicative resources in conversations involving three persons with aphasia and their speech and language pathologists/spouses were investigated. The main purpose was to identify and analyse collaboratively used resources for achieving intersubjectivity. In addition, possible changes in the use of the communicative resources depending on conversational partner were investigated. The conversations of six dyads were recorded and analysed. Conversational topics were chosen by the participants. Through the analysis three preserved resources for participants with aphasia could be identified; repetitions, gestures and laughter. All resources occurred within the natural sequentiality of the conversation, their communicative functions emerged in collaboration of the participants and contributed to intersubjectivity. The social competence of the persons with aphasia, often concealed by the language impairment, was also revealed. The results may possibly be generalised to other communicative activities where persons with aphasia participate, since similar communicative functions were achieved through the same resources in different dyads. The functions of the resources were not determined by conversational partner. To conclude, it may be argued that linguistic competence of persons with aphasia should mainly be considered in an interactive perspective and that this view is preferred in language therapy.</p>

<p>This paper explores the interaction of children with language impairment (LI). The present essay is a conversation analytic study of child-child and child-therapist dyads. The aim was to explore in what ways children with LI reach common understanding. Another purpose was to investigate if there are differences in interaction between dyads with children with LI and dyads with children with LI and speech language therapist. Seven children, three girls and four boys, with LI participated in the study. All the children are enrolled at a language unit. The dialogues were recorded, transcribed and analysed. The results revealed no differences in the children’s length of utterance between the child-child dyads and the child-SLT dyads. Another important finding was that it became more of a course of event in the play between child and SLT in contrast to the child-child dyads, where the communication more concerned one or a couple of objects. In general, the children managed to initiate, respond, give feedback, negotiate and make requests of clarification and repair utterances in conversation with each other. One important conclusion is that conversation analysis could be used in identification of strengths and weaknesses in children’s communication. The knowledge from the analyses ought to be applicable in intervention with children with LI.</p> / <p>Föreliggande studie behandlar hur barn med språkstörning interagerar. Vidare är den en samtalsanalytisk studie av samtal barn-barn och barn-logoped. Syftet var att studera hur gemensam förståelse uppnås i kommunikation samt att undersöka om skillnader förelåg mellan de två samtalstyperna. Sju barn, tre flickor och fyra pojkar, med generell språkstörning deltog i studien. Samtliga går på språkförskola i södra Sverige. Samtalen spelades in, transkriberades samt analyserades. Resultaten visade att barnen initierade och responderade, återkopplade, förhandlade, begärde förtydligande samt reparerade yttranden relativt väl. Vidare framkom ingen skillnad i yttrandelängd hos barnen beroende på vem de kommunicerade med. Barnen upprätthöll ett samtalsämne tämligen adekvat. I logopedbarnsamtalen utvecklades samspelet mer till ett längre händelseförlopp, till skillnad från barnbarnsamtalen, där samtalen centrerades kring ett eller ett par föremål. Samtalsanalys förefaller vara ett bra verktyg vid bedömning av kommunikation. Metoden visar barns språkliga styrkor och svagheter i vardagligt samspel. Samtalsanalysens resultat kan därefter användas för att träna social interaktion i vardagen, och där torde logopeden ha en betydande roll gällande handledning av kommunikativ träning.</p>

<p><em>The simple view of reading</em> is a theory in which reading is divided into decoding and linguistic comprehension. The theory has been used to explain and to subgroup reading disabilities. Research has also investigated if additional factors are of relevance to reading. In the present study, decoding was divided into the factors orthographic decoding and phonological decoding, while comprehension was divided into word comprehension and grammatical comprehension. The purpose was to analyze these factors and their contribution to reading ability in children in fourth grade: one group with reading difficulties (n=36) and one group with typical reading ability (n=36). Results were analyzed using multiple regression and the two groups were compared. The contribution of non-verbal ability and general processing speed was also studied. The results showed differences between the groups. Decoding made the largest contribution to reading ability for the children with reading difficulties, while linguistic comprehension contributed the most for the children with typical reading ability. Differences were also found in how much the underlying factors contributed to decoding and linguistic comprehension, respectively. Non-verbal ability and general processing speed made small contributions, for both groups, to reading ability, decoding and linguistic comprehension, respectively. However, the two factors increased the explained variance in reading ability for the children with reading difficulties. In this group the two factors in <em>The simple view of reading</em> explained somewhat less of the variance in reading ability than for the children with typical reading ability. The study shows that decoding and comprehension are useful predictors of reading ability, and also indicates that <em>The simple view of reading</em> is less appropriate for children with reading difficulties.</p> / <p><em>The simple view of reading</em> är en teori om läsning där läsförmåga delas in i vkodning och språkförståelse. Teorin har bland annat använts för att kartlägga lässvårigheter. Forskning har undersökt om ytterligare faktorer har betydelse för läsning. I föreliggande studie delades avkodning in i faktorerna ortografisk avkodning och fonologisk avkodning, medan språkförståelse delades in i ordförståelse och satsförståelse. Syftet var att undersöka faktorernas bidrag till läsförmåga hos barn i skolår fyra: en grupp med lässvårigheter (n=36) och en grupp med typisk läsförmåga (n=36). Testresultaten analyserades med multipel regressionsanalys och de båda grupperna jämfördes. Bidragen från icke-verbal förmåga och generell processhastighet studerades också. Resultaten visade att profilerna skilde sig åt mellan grupperna. För barnen med lässvårigheter gav avkodning störst bidrag till läsförmåga, medan språkförståelse var den mest bidragande faktorn för barnen med typisk läsförmåga. Skillnader fanns även i hur underliggande faktorer bidrog till avkodning respektive språkförståelse. Icke-verbal förmåga och generell processhastighet visade sig ge små bidrag till läsförmåga, avkodning respektive språkförståelse, för båda grupperna. När dessa två faktorer lades till framkom dock en relativt stor ökning av den förklarade variansen i läsförmåga hos barnen med lässvårigheter. Hos denna grupp var den förklarade variansen i läsförmåga av de två faktorerna i <em>The simple view of reading</em> något mindre än hos barnen med typisk läsförmåga. Sammantaget visar studien att avkodning och förståelse är användbara prediktorer till läsförmåga, samtidigt som resultaten antyder att <em>The simple view of reading</em> är mindre tillämpbar för barn med lässvårigheter.</p>

Det har gjorts många studier kring barns språkproduktion medan kunskaperna om hur och när förståelsen utvecklas är mindre. Forskare är eniga om att förståelsen i stort föregår produktionen även om vissa grammatiska strukturer produceras innan barnet har en full förståelse för dem. Att testa språkförståelse är svårt då barnet behöver utföra någon form av handling för att visa vad det förstår. Syftet med denna studie är att jämföra två grammatiska förståelsetest, Nya SIT och TROG-2, dels resultatmässigt och dels innehållsmässigt. Sjuttiosex fyraåriga barn, enspråkiga med svenska som förstaspråk och flerspråkiga, testades med båda testen. Slutsatserna är att de båda testen poängmässigt har en ganska hög korrelation för hela gruppen barn, 0,7 enligt Spearmans rangkorrelationskoefficient. Korrelationen är 0,6 för flerspråkiga barn och 0,5 för enbart svenskspråkiga barn. En regressionsanalys visar att språk är den faktor som mest påverkar resultatet och att kön liksom ålder inverkar mindre. Analysen av testmomenten visar att TROG-2 testar grammatik i en högre grad än Nya SIT som bara till en del ger svar på om barnet förstår grammatik. / Many studies have investigated the development of children's language production, yet knowledge about how and when language comprehension develops is scarce. Researchers are agreed that comprehension generally precedes production, even though some grammatical structures are produced before the child fully comprehends them. Testing language comprehension is difficult, requiring the child to perform some kind of action in order to show his or her understanding. The aim of this study is to examine two grammatical comprehension tests, Nya SIT and TROG-2, and to compare both their content, and the results they generate. Seventy-six monolingual Swedish and bilingual 4-year-old children were tested with both tests. The conclusion is that the results of the two tests for all the children correlate fairly well, 0.7 according to Spearman's rank correlation. The correlation for the bilingual children is 0.6 and for the monolingual Swedish children 0.5. A regression analysis shows that language is the factor that has the greatest influence on the results, and that gender and age have less influence. The analysis of the test items shows that TROG-2 is a more thorough test of grammar than Nya SIT which only partly reveals the child's understanding of grammar.

Talapraxi är en talmotorikstörning som drabbar planeringen och programmeringen av talet, vilket visar sig som avvikelser i artikulation och prosodi. I dag finns inget svenskt test för utredning av talapraxi. Syftet med studien var därför att utforma ett testbatteri på svenska som är känsligt även för lindriga grader av talapraxi. Detta test pilotnormerades på 50 friska deltagare.  För att kunna studera hur kön, ålder och utbildningsnivå kan inverka på prestationen i testbatteriet, eftersträvades en jämn fördelning när det gäller dessa demografiska bakgrundsvariabler. Uppgifterna konstruerades baserat på tidigare forskning gällande de typiska perceptuella dragen vid talapraxi och på testuppgifter som tidigare har visat sig vara känsliga för talapraxi. Deltagarnas prestation varierade mellan testbatteriets olika uppgifter. På några uppgifter hade en stor andel av deltagarna alla rätt, medan andra uppgifter visade sig vara utmanande även för friska personer. Inga signifikanta könsskillnader fanns för prestationerna på någon av uppgifterna i testbatteriet. Utbildningsnivå och ålder påverkade däremot prestationen på vissa uppgifter. Generellt var effektstyrkorna för utbildningsnivå större än för ålder. Testbatteriet bör i framtiden kunna ge ett bra underlag för bedömning av huruvida talapraxi föreligger eller inte. Det bör också kunna användas vid bedömning av talapraxins svårighetsgrad. För att gå vidare med utvecklingen av testbatteriet bör man fortsätta normeringen på ett större antal personer samt kliniskt validera det på personer med diagnostiserad talapraxi. / Apraxia of speech (AOS) is a motor speech disorder that affects the planning and programming of speech, resulting in articulatory and prosodic distortions. To this date there is no available test in Swedish for assessment of AOS. Therefore, the aim of this study was to construct a test battery that enables the assessment of level of severity of the disorder, including mild AOS. A pilot standardization was performed on 50 healthy speakers. In order to determine whether the performance on the test battery is affected by sex, age or level of education, the selection of participants was stratified by these variables. The tasks were constructed based on previous research regarding the perceptual characteristics of AOS, taking into account also the types of tasks that have proved to be challenging for patients with AOS. The performance varied between different tasks of the test battery. On some tasks a high portion of the participants got very high scores, while other tasks were shown to be challenging even for healthy speakers. No significant sex differences were found on any of the tasks. However, age and level of education significantly affected the performance on some of the tasks. Overall, the effect sizes for level of education were larger than for age. In the future, the test battery should be able to determine the presence or absence and severity of AOS. For further development of the test battery, the standardization should continue using a larger sample. A clinical validation on patients with diagnosed AOS is also of great importance.

Syftet med denna studie var att utvärdera behandling med hjälp av elektropalatografi (EPG) och portabel träningsenhet (PTU) hos en person med kvarstående artikulationsproblem. Försökspersonen var en vuxen man med medfödd hemifacial mikrosomi och mikrognati som tidigare genomfört konventionell talträning. En kvasiexperimentell, prospektiv, kontrollerad single subjekt A-B-A design användes. Försökspersonen hade vid träningsstart en tillbakadragen artikulation av /t/ och /d/ till velart/uvulart artikulationsställe med kvarstående svårighet att göra sitt tal förståeligt för sina samtalspartners.  Behandlingseffekten utvärderades genom instrumentell EPG analys av /t/ i enstaka ord före och efter behandling. Analysen visade signifikanta behandlingsresultat där en fortgående förbättring av produktionen av /t/ i medial och final position skedde även fyra år efter avslutad behandling. Perceptuell lyssnarbedömning av tränade och otränade lyssnare uppvisade signifikant förbättrad skattning av t-likhet av målljudet /t/ i medial och final position över tid. Ett mycket svagt samband sågs mellan perceptuell skattning av t-likhet och de analyserade EPG-värdena. Lyssnarskattningen av spontantalet visade en förbättring av förståelighet vid kontroll 4 år efter avslutad träning. Utvärderingen bekräftar tidigare forskning och visar att talträning med EPG är ett effektivt sätt att ge visuell återkoppling i försök att etablera ett korrekt artikulationsmönster, förbättrat tal och ökad förståelighet. Detta provades i föreliggande studie och även om resultaten inte var entydiga, antyddes att metoden kan vara långsiktigt framgångsrik vid sedan lång tid väl etablerade talavvikelser utan tecken på förändring spontant eller efter tidigare träning utan visuell återkoppling. En viktig erfarenhet är således att planera långsiktigt och invänta automatisering av nya artikulationsrörelser som har lång etableringsfas. Träning med EPG föreslås kunna erbjudas vuxna personer med kvarstående artikulationsavvikelser där konventionell träning inte har kunnat ge önskvärda resultat. Nyckelord: Elektropalatografi, behandlingseffekt, hemifacial mikrosomi, artikulationsstörning, långtidsuppföljning, förståelighet / The aim of this study was to evaluate speech therapy using electropalatography (EPG) and portable training unit (PTU) in a subject with persistent articulation errors. The participant was a male adult with congenital hemifacial microsomia and micrognathia who previously had received conventional speech therapy. The subject had a retracted, velar/ uvular articulation of dental plosives with difficulty making speech understandable to listeners. A quasi-experimental prospective, controlled single-subject ABA design was used. Treatment efficacy was assessed by instrumental EPG analysis of  /t/ in single words before and after treatment and showed significant treatment results with a continuing improvement in the production of  /t/ in medial and final position even four years after completion of treatment. Perceptual listen assessment of trained and untrained listeners showed significantly improved estimation of the target /t/ in medial and final position over time. A very weak association was found between the perceptual estimation of t-likeness and the analyzed EPG values. Listener rating of spontaneous speech showed an improvement in intelligibility 4 years after completing training. The evaluation confirms previous research showing that speech therapy with EPG seems effective for providing visual feedback in the attempt to establish a correct articulation pattern, improved speech and enhanced intelligibility. This was investigated in the present study and although the results were not unambiguous, it was indicated that the method can be successful at long persisting well established articulation errors without signs of spontaneous change or after previous training without visual feedback. An important experience is to plan long term and wait for the automation of the new articulation movements that have a long establishment phase. Training with EPG is proposed to be offered to adults with persistent articulation disorders for which conventional therapy has been unable to provide desirable results. Keywords:  Electropalatography, treatment effect, hemifacial microsomia, articulation disorder, long- term follow- up, intelligibility

<p>In a school for children from 6-9 years in a small town in the southeast of Sweden, is areading activity program in progress since 8 years. The original purpose of this program wasto enhance the student’s reading interest. All of the students read at least one book a week andthen they review the book in front of the class.</p><p>The purpose of the present study was to examine vocabulary, word retrieving, narrative skillsand grammatical abilities in children in this school. The objectives were to investigate if thechosen language abilities in these children were different compared to normative data andearlier studies in children at comparable ages. Furthermore, the aim was to study if narrative skills correlated with vocabulary, word retrieving and grammatical ability.</p><p>The examination was carried out by testing 65 students in the school regarding the chosenlanguage abilities. The results showed that these students had better vocabulary compared to American normative data and earlier Swedish studies. In narratives they produced stories inchronological order and they included a large amount of information. Narrative abilitiescorrelated with receptive vocabulary, word retrieving and grammatical abilities.</p><p>It was concluded that reading promoting activities may have affected these student’s languageabilities in a positive way.</p> / <p>I en skola för barn mellan 6 och 9 år i en liten stad i sydöstra Sverige pågår sedan 8 år tillbakaen aktivitet vars ursprungliga syfte var att öka elevernas läsintresse. Alla elever läser minst enbok i veckan och gör därefter en recension som de läser upp i klassen.</p><p>Syftet med föreliggande studie var att studera ordförråd, ordmobilisering, narrativ förmågasamt grammatisk förmåga hos eleverna på den utvalda skolan. Frågeställningarna varhuruvida utvalda språkförmågor hos eleverna skiljde sig från normativa data och tidigarestudier av barn i jämförbara åldrar. Vidare undersöktes om narrativ förmåga hade någotsamband med ordförråd, ordmobilisering och grammatisk förmåga.</p><p>Undersökningen gjordes genom att 65 elever på skolan testades med avseende på de utvalda språkförmågorna. Resultatet visade att dessa elever hade ett bättre ordförråd jämfört medamerikansk normering och tidigare svenska studier. Gällande elevernas narrativa förmåga berättade de i kronologisk ordning och återgav många delhändelser i historien. Resultatetvisade också att narrativ förmåga hade samband med impressivt ordförråd, ordmobiliseringoch grammatisk förmåga.</p><p>Slutsatsen var att den läsfrämjande aktiviteten kan ha påverkat dessa elevers språkförmågorpositivt.</p>

<p>Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka ordtyper som är lätta respektive svåraatt nå fram till med bliss standardkarta och vilka strategier som är mer respektive mindreeffektiva. Deltagarna, 24 kvinnliga studenter utan funktionshinder, delades upp i par. Den enai paret fick i uppgift att förklara 12 målord, som inte finns med på bliss standardkarta, enbartgenom att använda bliss standardkarta. Den andra i paret fick i uppgift att gissa vilkamålorden var. Eftersom tidigare studier indikerat att ordklass, frekvensnivå ochabstraktionsnivå kan påverka ords svårighetsgrad, valdes målorden i föreliggande studieutifrån dessa variabler. Resultatet visade att målordens ordklass inte påverkade derassvårighetsgrad. Målordens frekvensnivå påverkade svårighetsgraden i viss utsträckning.Abstraktionsnivå var den variabel som påverkade svårighetsgraden mest. Eftersom deabstrakta och ovanliga målorden var svårast, kan det vara klokt att inkludera de ordtyperna påblisskartan. Några strategier som gynnade kommunikationen var när blissaren använde syntaxoch syntaktiskt prompting samt när gissaren gav blissaren tid att avsluta sina fraser. Dessastrategier kan vara lämpliga att rekommendera till blissanvändare och deras samtalspartners.</p> / <p>The aim of this study was to investigate which types of words that are easy and difficult toreach with Bliss Swedish standard chart and also which strategies that is more and lessefficient. The participants, 24 female students with no functional limitations, were grouped inpairs. One in each pair was given the task to explain 12 target words that is not present onBliss standard chart, by using only Bliss standard chart. The other person in each pair wasgiven the task to guess which words that were asked for. Since former studies have indicatedthat word class, level of frequency and level of abstraction can affect words' degree ofdifficulty, the target words in this study were chosen based upon those factors. The resultsdemonstrated that the word class of the target words did not affect their degree of difficulty.The frequency of the target words affected their degree of difficulty in some ways. The levelof abstraction of the target words was the factor that affected the degree of difficulty the most.Since the abstract and infrequent target words were most difficult, it may be a good idea toinclude those types of words on the Bliss chart. Some of the strategies that were beneficial forcommunication were the blisser’s use of syntax and syntactic prompting. Another strategy thatwas beneficial for the communication was giving the blisser enough time to finish herphrases. It may be appropriate to recommend those strategies to Bliss users and theircommunication partners.</p>

<p>Barn med Down syndrom (DS) har problem med hypotonus och hyposensitivitet som begränsar rörligheten i ansiktets och munnens muskulatur, vilket därmed försvårar tal och sväljning. Målet med en intra- och extraoralsensorisk behandling är att öka medvetenheten och kontrollen av munnens muskulatur, dess rörelser, spänning och känsel.  Syfte med föreliggande studie var att undersöka effekten av en intra- och extraoralsensorisk intensivbehandling med eltandborste hos en grupp barn med DS och hypotonus. Effekten valdes att studeras utifrån områdena orofacial funktion, läppslutning, talproduktion och oralsensorik. Nio barn i åldrarna 6 till 12 år genomgick behandlingen med fyra behandlingstillfällen i veckan under fyra veckor. Före behandlingsstarten gjordes en baseline-mätning och efter utvärderades behandlingseffekten vid tre tillfällen, utspritt på tre veckor. Bedömningsmaterialet som användes bestod av NOT-S och kompletterande intervjufrågor till föräldrar, delar av STORM och SVANTE samt eftersägning.  Resultaten visar på att det sker någon form av förbättring för alla deltagare, inom minst ett område. Effekten av behandlingen varierade mellan deltagarna. Det är därför viktigt med individanpassad intervention, då samma metod inte alltid fungerar, är meningsfull och mottas lika bra hos alla patienter.</p> / <p>Children with Down syndrome (DS) have problems with hypotonia and hyposensitivity restricting movement of the face and mouth muscles, thus impeding speaking and swallowing. The goal of intra- and extraoral sensory processing is to increase awareness and control of the oral muscles, its movements, tension and oral sensation. The objective of this study is to investigate the effects of an intra- and extraoral sensory intensive treatment with electric toothbrush in a group of children with DS and hypotonia. The effects were studied from the perspectives of orofacial function, lip closure, speech production and oral sensitivity. Nine children aged 6 to 12 years underwent treatment with four sessions per week for four weeks. Before starting treatment, a baseline was performed and afterwards the effects of the treatment were evaluated on three occasions over a period of three weeks. Assessment materials included NOT-S and additional interview questions for the parents, part of STORM and SVANTE, as well as repetition. The results show that there is improvement for all participants in at least one of the studied areas. The outcome of the treatment varied between the participants. Therefore it can be important with individualized intervention, as the same method does not always work or may not be appropriate and not received the same by all patients.</p>