Perfektionism och musikprestationsångest är två viktiga fenomen som har inte undersökts så ofta för att kunna dra starka slutsatser om hur dessa två tillsammans påverkar musiker. Musikprestationsångest är känd bland musiker och trots att den har en störande funktion är detta accepterad och integrerad som en del av yrket. Nuvarande studiens syftade på att förstå om det finns ett samband mellan perfektionism och musikprestationsångest. Stickprovet bestod av klassiska professionella musiker (N = 44) med olika ålder och kön som jobbar i olika länder. Deltagarna fyllde i en webbenkät som var baserad på två etablerade enkäter som undersöker studiens fenomen: Frost Multidimensional Perfectionism Scale och Kenny Music Performance Anxiety Inventory. Resultatet bevisade en negativ måttlig korrelation mellan perfektionism och musikprestationsångest. Män visade en högre nivå av musikprestationsångest men en lägre nivå av perfektionism än kvinnor medan kvinnor hade en lägre nivå av prestationsångest men högre nivå av perfektionism än män.  Det dras slutsatsen att för höga nivå av perfektionism kan påverka musikprestationsångest på ett negativt sätt och att för att ha kontroll över musikprestationsångest krävs en normal/hälsosam nivå av perfektionism.

Tidigare studier visar att musiker i hög utsträckning drabbas av psykisk ohälsa, men få har undersökt hur förhållandena ser ut i Sverige. Syftet med uppsatsen är att fördjupa förståelsen och kunskapen om svenska musikers upplevelser av deras psykiska hälsa. Metoden som används är en kvalitativ intervjustudie av åtta musiker, fyra män och fyra kvinnor, där tre har fast anställning som musiker och fem arbetar som frilans- eller independentmusiker. De icke-anställda respondenterna upplevde att ekonomisk osäkerhet, oförutsägbar framtid, samt bristande struktur och kontinuitet i musikarbetet påverkade deras psykiska hälsa negativt. Vilket skiljer sig mot de anställda musikerna som inte upplevde att deras yrke hade en negativ påverkan på deras psykiska hälsa. Resultatet står därmed delvis i likhet med resultat från tidigare studier inom området. Framtida forskning kan eventuellt inkludera yngre musiker och musiker inom mindre populära genrer såsom jazz, folkmusik eller metal.

En personlig reflektion om att komponera för jazzmusiker och praktiska tips för konstmusiktonsättare om jazzmusik och dess estetik.

Är det möjligt att göra en kvalitativ musikvideo med en liten budget? Flera hävdar att detta är möjligt om man planerar detaljrikt och använder sig av olika knep, som bland annat att inte använda sig av för många miljöer utan istället använda sig av färre miljöer, men från flera olika vinklar och perspektiv för att få till en bra variation. Mitt projekt grundar sig i att undersöka detta närmare. En utmaning blev det att göra allt på egen hand, men resultatet växer fram till en musikvideo som dels innehåller klipp från skogmiljöer till en animation som knyter samman det hela till låtens kärna. Kärnan i detta är att dela med mig av min process, så att andra som också vill göra en musikvideo kan se vad som går att göra med enkla medel och förhoppningsvis inspireras.

Min undersökning syftar till att undersöka vilka strategier klassiska musiker använder i läroprocessen av klassiska musikstycken så att det konstnärliga uttrycket får de bästa förutsättningarna, stycket i slutändan känns så säkert som möjligt vid ett framträdande och inlärningsprocessen går så snabbt som möjligt. Bakgrunden beskriver minnets funktioner i just detta sammanhang. Det handlar om hur minnet fungerar allmänt men också specifikt inom området musik, betydelsen av förkunskaper när vi spelar instrument och lär oss musikstycken samt hur stress, press och nervositet påverkar minne och musicerande. Jag beskriver och analyserar även fyra minnessystem som används i läroprocesser i samband med instudering av musikstycken. Undersökningen består av tre intervjuer med professionella klassiska gitarrister tillika gitarrpedagoger, som ger sin bild av övning, instudering, minnesluckor, framförande med mera. Resultatet visar att de intervjuade har väldigt liknande strategier i läroprocessen och betonar bland annat vikten av självförtroende vid framträdanden, att vara noggrann under inlärningsprocessen samt problematiken att öva in för sent eller göra ändringar i sista stund i musikstycken.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur trummisar får jobb idag och om nätverk påverkar detta. Studien har genomförts med en kvalitativ metod bestående av djupintervjuer med fem lämpliga representanter för yrket. Resultatet visar att trummisarna i huvudsak får jobb genom kontakter och personliga nätverk och att de förlitar sig till stor del på kontakter och nätverk för framtida jobb. Rykte har också visat sig vara en bidragande faktor för yrkesverksamheten. Studien visar även att det inte räcker med att endast vara en bra trummis för att bli anställd, utan att man även måste ha tillräckliga sociala färdigheter, då jobbet sällan går ut på att bara spela trummor utan även inkluderar sociala företeelser.

No description available.

I föreliggande arbete söker jag sammanfatta den process som fört mig från rollen som utövande instrumentalmusiker till rollen som dirigent.     Min metod är den personliga reflektionen med referenser till egna erfarenheter och till några framstående föregångare på dirigentpulten. Jag snuddar vid sociologen Pierre Bourdieus tankar och fokuserar sedan på tre specifika fallstudier. Dessa utgörs av mina reflektioner kring en konsert med Gävle Symfoniorkester då jag var både dirigent och solist, ett samarbetsprojekt mellan KMH och Operahögskolan då jag var dirigent för en operaproduktion samt slutligen mina konkreta förberedelser inför min examenskonsert med Norrköpings Symfoniorkester, då jag dirigerar verk av Brahms och Bartók. Här utgår jag från partituret till ett av verken och redovisar de observationer som ligger till grund för min musikaliska tolkning och för repetitionsarbetet.     Jag inleder och avslutar med reflektioner, då jag applicerar mina erfarenheter av och tankar, både personliga och allmänna, om ämnet – instrumentalisten som dirigent. / <p>1. Presentationen var en examenskonsert. Medverkande och program:</p><p>Norrköpings Symfoni-orkester, dirigent Staffan Mårtensson:</p><p>    J Brahms: Haydn-variationer op 56a</p><p>    B Bartók: Konsert för orkester</p><p>2. Med det skriftliga examensarbetet följer två filmfiler, vilka finns tillgängliga för nedladdning:</p><p>-DVD av konsertframförande 2016-01-14 med Gävle Symfoniorkester, dirigent Staffan Mårtensson:</p><p>     J Strauss d y: Ouvertyr till Läderlappen</p><p>-DVD av konsertframförande 2016-05-19 med Norrköpings Symfoni-orkester, dirigent Staffan Mårtensson:</p><p>    J Brahms: Haydn-variationer op 56a</p><p>    B Bartók: Konsert för orkester</p>

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka om det är möjligt att från idrottspsykologins mentala träning anpassa och skräddarsy den för mig, som musiker, för att på så sätt kunna sänka både stress och nervositetsnivå. Min tanke med uppsatsen är att den förhoppningsvis ska kunna väcka ett intresse för idrottspsykologins mentala träning inom musikaliska kretsar. De aspekter av den mentala träningen som jag valt att fokuserat på är att med hjälp av den mentala träningen strukturera upp den mentala förberedelseprocessen: inför, under och efter ett uppträdande. De metoder som jag använt mig av är litteraturstudier och praktiska undersökningar, på mig själv som musiker, med hjälp av de olika övningar och teorier som presenteras i den litteratur som jag studerat. Dessa övningar och teorier har jag sen anpassat för mig, som musiker. Jag har även valt att läsa boken The inner game of music av Berry Green och W. Timothy Gallwey för att se vilka teorier som redan finns översatta för musiker och för att se om det finns något mer att tillägga. Resultatet visar att det är möjligt att sänka både stress och nervositetsnivån med hjälp av de teorier och övningar som jag tagit del av och sedan omvandlat. Vidare diskuteras det i analysen och i diskussionen hur en musiker på bästa sätt kan ta till vara på dessa metoder och övningar.

Nedläggningen av musikklubbar i Sverige har under de senaste åren diskuterats i både musikbranschen och media. Denna undersökning ämnar ge en djupare förståelse för klubbdöden som fenomen och lyfta fram de problem som uppstår. Med hjälp av en enkät undersöktes i vilken utsträckning musiker och arrangörer blir påverkade av klubbdöden. Majoriteten av svaren beskrev liknande upplevelser; det har blivit svårare att få spelningar, det är svårt att leva på musiken för både arrangörer och musiker samt att boende i närheten klagar på “oljud” från verksamheter som arrangerar musikevenemang.