I datornätverk blir användandet av WLAN (trådlösa nätverk) allt vanligare tack vare sin smidighet. Det är framförallt bekvämare att använda trådlösa nätverk då man slipper allt kablage och ofta är oberoende av var man befinner sig för att använda nätverket. Trådlösa nätverk är dock inte helt problemfria. Den främsta anledningen till detta är att informationen färdas genom radiovågor istället för genom kablade nätverk. Detta gör att WLAN är i riskzonen för avlyssning, där informationen kan utsättas för obehörig åtkomst om den inte är väl skyddad. Detta problem är grunden till denna uppsats. Den här uppsatsen är en utredning som har gått ut på att ta fram generella riktlinjer för hur myndigheter skall uppnå god säkerhet i WLAN. Anledningen till att vi ville ta fram generella riktlinjer åt myndigheter var på grund av en rapport vi fann genomförd av krisberedskapsmyndigheten (KBM) 2008. Denna uppmärksammade att myndigheter ofta hoppar på nya tekniker utan att ha tillräckligt kunskap nog om dem, och att säkerhetstänket ofta får låg prioritet vid införandet av nya system. Ytterligare en artikel skapade av KBM från 2007, pekar på att myndigheter även har bristande säkerhet i sina DNS-system. Eftersom vi koncentrerade oss på WLAN funderade vi då på, om nu säkerhetstänket får så låg prioritet och är så dåligt ställt i myndigheternas DNS-system, hur är det då ställt med säkerheten i WLAN? Vi konstaterade efter att vi gjort förfrågningar till flera myndigheter, att ytterst få myndigheter hade något WLAN eller planerade att införskaffa det. Anledning till detta tror vi var att myndigheter var skeptiska till att det går att få ett WLAN säkert och hade bristande kunskap inom området. Vi tog fram de generella riktlinjerna genom en kvalitativ metodansats, där vi genomfört litteraturstudier, undersökning av myndigheters policys samt intervju av expert på WLAN. Resultatet visade att myndigheter behöver både administrativa säkerhetsåtgärder, tekniska säkerhetsåtgärder samt en specifik fysisk säkerhetsåtgärd för att uppnå god säkerhet i WLAN.

År 1998 gav regeringen 24 myndigheter ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling, vilket innebär att myndigheterna ska verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela myndighetens sektor. Syftet med studien är att utreda vad det finns för svårigheter och möjligheter när det särskilda sektorsansvaret ska omsättas i praktiken. För att undersöka denna fråga utförs en fallstudie som berör flygsektorn, det vill säga hur ansvaret yttrar sig på Luftfartsverket (LFV). Jag berör även kopplingen till exempelvis miljömålsarbetet. Kvalitativa intervjuer har kompletterats med litteraturstudier av interna dokument från LFV. Alla intervjupersonerna tycker att LFV har ett sektorsperspektivpå sitt miljöarbete idag. Det skiljer mycket i hur positivt inställda personerna på LFV är till sektorsansvaret (som i denna studie används för att benämna det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling), vissa upplever det som motiverande, andra som ett direktiv. I interna dokument från LFV framgår det att ansvaret inte behövs. Intervjupersonerna är oeniga om huruvida sektorsansvaret har inneburit en förändring av LFVs miljöarbete, vissa ser det som ett argument och en betoning, andra som helt onödigt. Sektorsansvaret är förknippat med en mängd svårigheter, bland annat genom de målkonflikter det är förknippat med. Konflikter uppstår mellan miljöarbetet och myndighetens kärnverksamhet, mellan de tre aspekterna av hållbarhet, samt mellan sektorsansvaret och flygplatsernas prövningsplikt. Några anledningar till att sektorsansvaret inte har fått så stort utrymme på LFV är att det har integrerats med det övriga miljöarbetet, samt att sektorsansvaret inte har fått genomslag i hela organisationen. De många hinder som uppstår gör att jag anser att ansvaret behöver förändras, för att arbetet inte ska upplevas som mer omständligt och betungande än det gör nytta, samt för att minimera de målkonflikter som uppstår. Sektorsansvaret har dock inneburit stora förändringar för många myndigheter. Anledningen till att sektorsansvaret har betytt olika saker och fått mer eller mindre konsekvenser på olika myndigheter är beroende av hur mycket myndigheten har arbetat med miljöfrågor tidigare, samt vilka andra mål eller styrningar som verket har att förhålla sig till. Vid en omformulering av ansvaret finns en mängd faktorer att ta hänsyn till, något som denna studie kartlägger. Formerna för sektorsansvaret behöver ses över, både på myndighetsnivå och centralt, exempelvis om möjlighet finns att integrera målen innan de når myndigheterna.

Sammanfattning Forskning visar att tidigare fängelsedömda har svårare än andra grupper att etablera sig på arbetsmarknaden. I denna studie utforskar vi upplevelser av faktorer som varit betydelsefulla för arbetsmarknadsinträde bland individer som avtjänat fängelsestraff. Vi har avsett besvara vad av tidigare fängelsedömda upplevs vara möjligheter/hinder för arbetsmarknadsinträde samt vilken betydelse det sociala nätverket och myndighetsrepresentanter haft i detta. Vi har även varit intresserade av faktorer som leder till att tidigare fängelsedömda bibehåller ett arbete. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes med tidigare fängelsedömda som samtliga är i en anställning efter frigivningen. I analysen av deras upplevelser använde vi ett teoretiskt ramverk där begreppen socialt- och kulturellt kapital, life-course och desistance applicerades. Vår analytiska strategi har haft en abduktiv ansats, vilket innebär att den har präglats av en pendling mellan teori och empiri. Våra resultat visade att arbetserfarenhet innan fängelsevistelsen har betydelse för arbetsmarknadsinträde efter avtjänat fängelsestraff. Det framkom också att både det sociala nätverket och myndighetsrepresentanters stöd och hjälp är en viktig funktion i möjligheter till arbetsmarknadsinträde bland tidigare fängelsedömda. I vår studie har det sociala nätverkets innebörd visat sig vara större än i tidigare genomförda studier i forskningsfältet. Vi visar att socialt kapital, i termer av hur relationer ter sig, vilken kvalitet och karaktäristika de består av, är mer viktigt för arbetsmarknadsinträde och bibehållandet av ett arbete än att ha ett brett nätverk.

Målet med denna uppsats är att undersöka vilka strategier som tre svenska myndigheter använder vid översättning av femton systematiskt utvalda termer, från svenska till spanska och franska. Arbetet grundar sig därtill i Niskas och Frøilis (1992) sex strategier för termöversättning, anpassade för detta arbetes praktiska tillämpning: direkt/ungefärlig motsvarighet; översättningslån; parafrasering; direktlån; nybildning; och översättningsdubblett. Därutöver ställs hypotesen att antalet rotmorfem i en term inverkar på vilken strategi som används för dess översättning. Resultaten visar att fem av Niskas och Frøilis strategier, närmare bestämt alla utom nybildning, används för termöversättningarna. De totala resultaten avslöjar att den största andelen av dem använder direkt/ungefärlig motsvarighet, följt av översättningslån och parafrasering som har ungefär jämnstora andelar, vartefter översättningsdubblett och direktlån har betydligt mindre andelar, varav den förras är större än den senares. Hypotesen visar sig inte kunna bekräftas. Vad beträffar värdet av resultaten poängteras att variation i översättningsstrategier försvårar förståelsen av de spanska och franska måltexterna, vilket i sin tur motverkar det enkla, vårdade och begripliga språk i myndigheters kommunikation som svensk lagstiftning strävar efter.

Syftet med denna studie är att undersöka hur socialsekreterare upplever samverkan dels inom socialtjänsten, och dels med andra myndigheter och organisationer inom och utanför kommunen. Fokus i denna studie var specifikt att titta på samverkansarbetet med kvinnor och barn som upplever eller har upplevt våld i nära relation. Metoden för denna studie är av kvalitativ karaktär och resultatet grundar sig på sex semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från två svenska kommuner. Fem av de sex socialsekreterare som intervjuades arbetar aktivt i samverkan kring frågor gällande våld i nära relation. Slutsatser som framkommer i studien är att socialsekreterarna har varierade upplevelser av hur samverkan fungerar inom den egna organisationen, samt inom och utom kommunen. Brister, förtjänster samt förbättringsområden framkommer inom vardera arena. Bostadsbrist upplevs som ett huvudproblem som påverkar samverkan utanför den egna kommunen. Samtliga intervjupersoner är eniga om att det finns ett behov av en fungerande samverkan. De befintliga och relativt nystartade samverkansgrupperna inom socialtjänsten och inom kommunen upplevs som positiva och inger förhoppningar om en bättre samverkan hos socialsekreterarna.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vad som påverkar begriplighet och användbarhet i texter som ska an­vändas som stöd för handling. Ett delsyfte är att bidra till diskussionen om hur dessa faktorer kan undersökas på ett textanalytiskt sätt. Materialet för studien är tio myndig­hets­­texter som handlar om olika procedurer som företagare be­höver utföra. Jag granskar texter­na i tre analyskategorier. För det första undersöker jag modelläsningen, alltså hur texterna kan an­vän­das och hur de signalerar hur de är tänkta att användas. För det andra undersöker jag hur tex­terna ut­­­formar sina instruktioner, med an­tagandet att det finns uttryck för instruktion som är mer typiska än andra. Jag kallar ty­piska uttryck för kongruenta realiseringar, och mindre typiska ut­tryck för me­ta­foriska rea­lise­ringar. För det tredje undersöker jag vilka förkunskaper texterna krä­ver. Resul­taten vi­sar att texterna blir mer användbara om de i sina paratexter visar hur de är tänkta att an­vän­das. Vi­­dare visar resultaten att texterna använder både kongruent och metaforiskt rea­lise­ra­de instruk­tioner, och att metaforiskt realiserade instruktioner främst utgör begrip­lig­hetsproblem när verben står i passiv. Det har att göra med att yttrandena blir svårare att identifiera som in­struk­tio­ner då, och därmed också mindre användbara. Det finns inget tydligt mönster för när texterna använ­der metaforiskt reali­serade in­struk­­tioner. Re­sultaten visar också att texterna förut­sätter att läsarna kän­­ner till vissa fackinter­na be­grepp, vil­ket antas utgöra ett begriplig­hets­problem. Detta skulle kun­na lösas genom att de texter som riktar sig till mindre erfarna företa­ga­re hän­visar läsarna till texter som förklarar sådana begrepp. Ibland kan det också lösas med konkreta förtydliganden.

Denna kandidatuppsats har som syfte att undersöka identitetsskapande i fyra svenska myndigheters årsredovisningar. Materialet består av förorden i årsredovisningar från åren 2000 till 2015 skrivna av myndigheternas chefer. Den kvantitativa texttema-analysen är baserad på Jämtelids avhandling från 2002 Efter en närläsning av samtliga texter delades teman in i kategorier och instanserna av varje tema räknades. Resultatet visar vissa trender i text- och identitetsskapandet. De två nyare myndigheterna väljer att explicit introducera vilka de är och pekar ut delar av verksamheten och specifika arbetsuppgifter. De två mer etablerade myndigheterna väljer att istället identifiera sig sjäva kring utomstånde påverkan på verksamheten. Trenderna kan bero på ökad längd på texterna där både intern och extern kommunikation får utrymme såväl som en ökning av marknadsförande diskurs. / En ny genre och dess arkeologi: Svenska myndigheters värdegrundtexter

Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap så är information ”mycket värdefull, ibland till och med livsviktig” (1). Informationssäkerhetsarbete syftar i korthet till att skydda information och för att möjliggöra det krävs det att utifrån de förutsättningar som finns att anpassade skydds- och säkerhetsåtgärder införs för att informationen ska få ett välavvägt, anpassat och kostnadseffektivt skydd i förhållande till dess värde för en organisation eller individ (1). I detta examensarbete har Försvarsmaktens metod för applikationsgranskning utvärderats i syfte att utifrån ett informationssäkerhetsperspektiv se om den är tillämpbar som en säkerhetsåtgärd för andra svenska myndigheter samt ta fram en uppdaterad version av metodiken. Kvantitativa och kvalitativa data har samlats in via enkätundersökning, litteraturstudie samt intervjuer och resultatet visar att applikationsgranskning passar väl in i det övriga informationssäkerhetsarbetet. Denna studie visar att svenska myndigheter har brister i sitt informationssäkerhetsarbete och efterlyser konkreta exempel och metodstöd för att det ska bli bättre. I den här studien visar sig Försvarsmaktens metod för applikationsgranskning vara en lämplig och flexibel grund som kan bidra med detta då den är anpassningsbar utifrån miljö och förutsättningar och en billig säkerhetsåtgärd som går fort att genomföra och klarar sig med små resurser. Metoden ger en god grund till ett fortsatt informationssäkerhetsarbete genom att den metodiskt steg för steg går igenom och granskar en applikation. Den består av två delar, en teoretisk granskning genomförs inledningsvis för att därefter genomföra om det bedöms nödvändigt en teknisk granskning.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vad som påverkar klarspråksarbetet på Sveriges riksdag. Materialet består av enskilda intervjuer med fyra textgranskare på Riksdagsförvaltningen, enheten riksdagstryck. Fokus ligger på granskningen av betänkanden. De teman som undersöks är textgranskarnas syn på mottagarna, textgranskarnas tolkning av klarspråk, huruvida textgranskarna följer rådande klarspråksnormer, vilka redskap textgranskarna har att tillgå i arbetet med klarspråk samt vilka hinder respektive möjligheter som finns för klarspråk inom verksamheten. Resultaten visar att arbetet med klarspråk på riksdagen påverkas av flera olika faktorer, bland annat riksdagens traditioner vad gäller arbetssätt och skrivsätt. Främst tycks textgranskarnas möjlighet att påverka betänkandena, också på ett tidigt stadium, och deras kommunikation med skribenterna vara av vikt för att utveckla klarspråksarbetet. En seriös satsning genom ett klarspråksprojekt skulle kunna ge textgranskarna möjligheten att komma in tidigare i processen när betänkandena blir till och utveckla kontakten med skribenterna. Baserat på resultatet drar jag slutsatsen att man kan anta att god kommunikation mellan skribenter och textgranskare samt både skribenters och textgranskares möjlighet att påverka texterna de arbetar med har en positiv inverkan på klarspråksarbetet i en verksamhet.

Den offentliga maktens ökade synlighet på sociala medier leder till rättsliga problem, utmaningar och komplicerade ställningstaganden. Det finns därför ett behov av att utreda rättsläget och att kommentera de rättsliga utmaningar som myndigheterna står inför. För att uppnå syftet med uppsatsen tillämpas  en kombination av rättsdogmatisk, rättsanalytisk och rättsinformatisk metod. Dessa rättsvetenskapliga metoder har även styrt materialvalet.    Analysen visar att inlägg och kommentarer på myndigheters sociala medier blir allmänna handlingar. Särskilda svårigheter uppkommer dock när det gäller länkning, myndigheters bevakning av utomståendes sociala medier samt när en tjänsteman ska anses agera för myndighetens räkning. Offentlighetsprincipen ställer även krav på myndigheters dokumentering och hantering av inlägg. Under vissa omständigheter ska inlägg gallras, vilket kan bli svårt att genomföra när inläggen inte finns på myndighetens egen server. Av integritetshänsyn är det problematiskt att uppgifter om enskilda kan finnas kvar hos en tjänsteleverantör.      När EU:s dataskyddsförordning (GDPR) blir tillämplig den 25 maj 2018 kommer myndigheter att få fler regler att förhålla sig till när de behandlar personuppgifter i sociala medier. Integritetsskyddet kan då komma att förstärkas.     För myndigheter är sociala medier även en värdefull plattform för att nå ut till allmänheten med information, vägledning och råd. Samtidigt uppstår gränsdragningsproblem mellan vad som utgör rådgivning respektive myndighetsutövning. Ytterligare frågeställningar rör myndigheters utredningsskyldighet när det gäller information om enskilda som finns på sociala medier. Myndigheters opartiskhet och objektivitet riskerar att rubbas om myndigheter slumpmässigt letar efter information om enskilda på sociala medier. Samtidigt är myndigheter skyldiga att beakta sådan information som är av betydelse för ett ärende. Det är därför av vikt att myndigheter har rutiner för hur ärendehandläggningen ska gå till, utan att balansen mellan effektivitet och legalitet rubbas. / As a result of the increased activity on social media by the public authorities, there are legal problems, challenges and complicated standpoints. Therefore, there is a need to examine the legal situation and comment on the legal challenges that authorities face. In order to achieve the aim of this essay, a combination of the methods legal dogmatics, legal analytics and legal informatics will be used. The analysis demonstrates that posts and comments on authorities’ sociala media platforms become official documents. However, difficulties arise regarding hyper linking, authorities’ monitoring of social media belonging to a third party, as well as the question of when a public official should be considered to act on behalf of the authority. The Swedish principle of openness also requires that posts and comments are documented and handled correctly. In some circumstances, posts also need to be erased, which can be difficult when they are stored on an external server. This imposes specific problems in terms of integrity. When the General Data Protection Regulation (GDPR) will be applicable from 25 March 2018, authorities will be faced with more rules regarding the publishing of personal data on social media. As a result, the protection of individuals’ integrity may increase. For public authorities, social media is a valuable platform used to reach out to citizens with information, advice and guidance. At the same time, there is sometimes a fine line between guidance and exercise of public authority. Further questions regard the obligation of administrative authorities to perform investigations. While the objectivity and impartiality of the authorities could be threatened if information about individuals is arbitrarily seeked out on social media, administrative authorities are obliged to consider all information that could be of importance to a case. Thus, it is crucial that authorities have procedures to ensure a transparent and proper administration, without disturbing the balance between efficiency and lawfulness.